4.1 Inledning
För att AGDA:s beräkningar av vad som är en hotfull respektive vänlig rörelse ska stämma överens med verkligheten har vi varit tvungna att definiera vad det är som utmärker dessa två rörelser. Befintliga studier av skillnaden mellan dessa två rörelser lyser med sin från- varo. Vi har därför varit tvungna att ta fram en tes att ar- beta efter. Vår huvudtes har varit att den huvudsakliga skillnaden mellan vänliga och hotfulla rörelser är has- tigheten man utför dem med. Detta känns naturligt och likt andra studier med sociala robotar [17] har vi tagit för givet att så är fallet. Vi har dock till skillnad från dessa studier utfört ett kognitivt användartest för att få belägg för vår tes.
Förutom att undersöka och resonera kring vår huvud- tes, försöker vi med vårt användartest få fram flera para- metrar än hastighet som skulle kunna vara av intresse då man definierar skillnaden mellan en hotfull och vänlig rörelse.
4.2 Metodik och testdesign
Testet utfördes i ett användbarhetslabb på Ingvar Kam- prad Design Center. Testlabbet är uppbyggt av två rum med enkelriktat spegelglas emellan. Detta möjliggjorde att vi kunde observera testpersonen utan att påverka tes- tet. Testen dokumenterades med hjälp av video och ljudupptagning för att möjliggöra analys i efterhand.
Ett enklare pilottest utfördes veckan innan det riktiga testet. Med vårt pilottest ville vi säkerställa att testets ut- formning gjorde att vi kunde samla in relevant data. Pi- lottestet visade att den ursprungliga planen för testet behövde ändras i vissa avseenden.
Vid utformandet av testet tog vi hänsyn till att vi ville kunna mäta tidsskillnaden mellan hotfulla och vänliga rörelser. Dessutom var vi intresserade av att testa om testpersonerna upplevde någon skillnad på snabba re- spektive långsamma rörelser och vad den skillnaden i så fall bestod i. Dessa två vinklingar gjorde att testet delades in i två delar. Testets slutgiltiga utformning beskrivs ne- dan.
4.2.1 Deltest 1
I den första delen fick testpersonen lösa en och samma uppgift två gånger. Vi ville här mäta skillnaden i tid mel- lan de två fallen och eventuellt observera andra skill- nader. Inför de två testomgångarna gavs testpersonen olika förutsättningar utav testledaren. Vid det ena tillfället skulle testpersonen leva sig in i rollen som en hotfull per- son och vid det andra tillfället anta rollen som en vänlig person. Det finns alltid en risk att ordningen testperson- erna utför uppgifterna på kan påverka testresultaten [18].
För att motverka denna ”Transfer of Learning Effect” roterade vi ordningen så att hälften av testpersonerna fick börja med att agera hotfulla och den andra hälften fick börja med att agera vänliga. Målet med uppgiften var i båda fallen att de skulle gå in i testrummet och ta en kaka ur en kakburk, som vaktades av en väktare.
Testpersonen släpptes in i rummet i ena kortändan av rummet så att kakburken och väktaren skulle vara det första testpersonen såg, se Figur 2 . Väktaren som satt bakom ett bord och vaktade kakburken på bordet, i ett för övrigt tomt rum, hade i uppgift att agera likadant i båda testfallen. När väktaren fick syn på testpersonen reste han sig upp och drog kakburken mot sig. Denna enkla gest var avsedd att få testpersonen att agera efter sin givna roll.
4.2.2 Deltest 2
Den andra delen av testet var avsett att testa om testper- sonerna upplevde någon skillnad på snabba respektive långsamma rörelser. Efter att ha utfört första delen av testet ombads testpersonerna att sitta ned vid bordet och invänta testledaren för att medverka i en kort intervju. Väktaren lämnade rummet. Kort därefter släpptes en funktionär in som agerade servitör och kom in med en bricka med två kaffekoppar. Servitören ställde brickan på bordet och en av kopparna framför testpersonen och den andra koppen på motstående sida av bordet. Därefter tog servitören brickan med sig och lämnade rummet utan att ha haft ögonkontakt eller pratat med testpersonen. Vid hälften av fallen utförde servitören sina rörelser långsamt och i den andra hälften utfördes de hastigt. Efter att ser- vitören gått ut ur rummet gick testledaren in och utförde en kort intervju enligt Appendix B. Efter intervjun om- bads testpersonen svara på ett antal frågor i ett formulär utefter en semantisk differentialskala med bi-polära ad- jektiv, se Appendix B [19]. Syftet med formuläret var att kartlägga hur försökspersonerna uppfattat servitören, för att kunna jämföra resultaten mellan de som träffat en långsam och de som träffat den snabba servitören.
4.2.2 DELTEST 2
Den andra delen av testet var avsett att testa om testpersonerna upplevde någon skillnad på snabba respektive långsamma rörelser. Efter att ha utfört första delen av testet ombads testpersonerna att sitta ned vid bordet och invänta testledaren för att medverka i en kort intervju. Väktaren lämnade rummet. Kort därefter släpptes en funktionär in som agerade servitör och kom in med en bricka med två kaffekoppar. Servitören ställde brickan på bordet och en av kopparna framför testpersonen och den andra koppen på motstående sida av bordet. Därefter tog servitören brickan med sig och lämnade rummet utan att ha haft ögonkontakt eller pratat med testpersonen. Vid hälften av fallen utförde servitören sina rörelser långsamt och i den andra hälften utfördes de hastigt. Efter att servitören gått ut ur rummet gick testledaren in och utförde en kort intervju enligtAppendix B. Efter intervjun ombads testpersonen svara på ett antal frågor i ett formulär utefter en semantisk differentialskala med bi-polära adjektiv, se Appendix B [19]. Syftet med formuläret var att kartlägga hur försökspersonerna uppfattat servitören, för att kunna jämföra resultaten mellan de som träffat en långsam och de som träffat den snabba servitören.
Figur 2: Testupplägg, deltest 1
4.2.3 TESTPERSONER
Vår målsättning var att utföra testet på åtta personer men pga. sjukdom fick vi nöja oss med sex testpersoner. Det viktiga vid urvalet av testpersoner var att de inte kände personen som agerade servitör på ett personligt plan, då resultatet i så fall hade kunnat påverkas.
Testpersonerna var samtliga i tjugoårsåldern med hälften män och hälften kvinnor. Sett till bakgrund och yrke var personerna ganska lika. Vi ansåg inte att gruppens homogenitet skulle påverka resultatet nämnvärt. Därför la vi inte heller vikt vid att få en större spridning avseende ålder, bakgrund eller yrke.
4.3RESULTAT
Vi mätte tidsåtgången för samtliga testomgångar av första delen av testet, från det att de gick in i rummet tills de hade greppat en kaka. Testdatat visar att samtliga testpersoner tog längre tid på sig i fallet då de agerade vänliga än i fallet då de agerade hotfulla, se Diagram 1a. Vi mätte även tiden för den avslutande armrörelsen från det att testpersonen började röra på armen för att sträcka sig mot
kakburken, till det att handen greppat en kaka, se Diagram 1b.
Figur 2: Testupplägg, deltest 1
4.2.3 Testpersoner
Vår målsättning var att utföra testet på åtta personer men pga. sjukdom fick vi nöja oss med sex testpersoner. Det viktiga vid urvalet av testpersoner var att de inte kände personen som agerade servitör på ett personligt plan, då resultatet i så fall hade kunnat påverkas.
Testpersonerna var samtliga i tjugoårsåldern med hälf- ten män och hälften kvinnor. Sett till bakgrund och yrke var personerna ganska lika. Vi ansåg inte att gruppens homogenitet skulle påverka resultatet nämnvärt. Därför la vi inte heller vikt vid att få en större spridning avseende ålder, bakgrund eller yrke.
4.3 Resultat
Vi mätte tidsåtgången för samtliga testomgångar av första delen av testet, från det att de gick in i rummet tills de hade greppat en kaka. Testdatat visar att samtliga testper- soner tog längre tid på sig i fallet då de agerade vänliga än i fallet då de agerade hotfulla, se Diagram 1a. Vi mätte även tiden för den avslutande armrörelsen från det att
testpersonen började röra på armen för att sträcka sig mot kakburken, till det att handen greppat en kaka, se Diagram 1b.
Diagram 2 och 3 visar en sammanställning av hur testpersonerna uppfattat servitören i deltest 2. Vi använ- der oss i dessa fall av en semantisk differentialskala för att på så sätt mäta testpersonernas inställning till ser- vitören.
4.4 Analys
En av testpersonerna hade misstolkat instruktionerna under deltest två. Detta är anledningen till att endast fem värden är införda i diagrammen 2 och 3.
Våra tester visar att det finns en klar skillnad i tidsåt- gång då en person agerar hotfullt, jämfört med vänligt. Vi visar med vårt användartest att hotfulla rörelser är hastigare än vänliga rörelser. Dessutom visar testet att hastiga rörelser uppfattas mer hotfulla än långsamma rörelser. Vi ser tydliga med andra ord tydliga tendenser. Den hastiga servitören uppfattas, enligt diagram 2, mer Diagram 1a: Total tidsåtgång (s) att genomföra uppgiften
Diagram 1b: Total tidsåtgång (s) att genomföra uppgiften
Diagram 2 och 3 visar en sammanställning av hur testpersonerna uppfattat servitören i deltest 2. Vi använder oss i dessa fall av en semantisk differentialskala för att på så sätt mäta testpersonernas inställning till servitören.
åt det hotfulla hållet och vi ser med andra ord tydliga tendenser. Vidare ser vi en stor skillnad i hur behaglig servitören uppfattades i de två fallen. Hastiga rörelser verkade testpersonen uppfatta som obehagliga.
Vi finner därmed fog för vår huvudtes och hävdar att AGDA:s beslut baseras på liknande parametrar som människor använder för att skilja hotfulla rörelser från vänliga.
Andra parametrar av intresse kunde vi inte hitta. Has- tighet verkar onekligen vara den viktigaste parametern. Den enda tydliga skillnaden vi kunde se var att testper- sonerna tenderade att komma närmare personen som vak- tade kakorna, då de agerade hotfulla. Detta svarade redan mot vår implmentation i AGDA. En annan skillnad var att testpersonerna var betydligt mer verbala då de var vänliga, med hälsningsfraser och dylikt.