Rövik (2004) presenterar även tre huvudantaganden om hur organisationer brukar adoptera recepten in i verksamheten. För att kunna ta recepten i bruk krävs det att det sker en översättning av receptet från idé till ett konkret handlings förfarande. Vi presenterar dessa antagande och översättningsprocessen för att i ett senare skede kunna använda oss av dem som tolkningsram för att förstå hur INM använder sig av Integrerad Psykiatri som strategi (Rövik, 2004).
5.2.1 Tre utgångspunkter för receptanvändning
Det finns en tanke om att organisationer relativt enkelt kan adoptera och börja använda sig av ett recept (Rövik, 2004). Utifrån det här sättet att tänka kring recept så betraktar man det som ett verktyg och ett komplett ”paket” som är klart att inlemmas i verksamheten och direkt kan tas i bruk. När man förhåller sig till receptet på det här sättet så talar man om snabb tillkoppling vilket innebär att det inte anses krävas särskilt mycket intern bearbetning och anpassning av receptet. Utan det kan snabbt bli en del av verksamheten för att styra aktiviteterna och skapa rutiner i organisationen. En förutsättning som dock uttrycks för att denna ”tillkoppling” av receptet ska fungera är att det ”installeras” på ett ”korrekt” sätt. Det vill säga att man följer de, ofta detaljerade sådana, anvisningar som talar om
vem som ska göra vad och när detta ska göras i införingsfasen av receptet. Ett annat huvudantagande motsäger snabb tillkoppling och utgår istället från att recepten främst anammas på ett officiellt plan i verksamheten men aldrig
inlemmas i den reella praktiken. Detta antagande bygger på att organisationen har ”lösa kopplingar” mellan det receptet säger och det verksamheten gör, och
benämns därav som frikoppling. Hypotesen om frikoppling menar liksom
nyinstitutionell teori att organisationen tar till sig idéer och recept som för tillfället uppfattas som moderna och i förlängningen antas ge organisationen extern
legitimitet. Ett sätt att adoptera receptet utan att organisationen måste genomgå någon reell förändring är just att hålla det löst kopplat till verksamheten. Vilket gör att receptet får ganska så lite inflytande över verksamhetens styrning. Rent konkret kommer detta till uttryck att det finns en diskrepans mellan prat och praxis, vilket innebär en frikoppling mellan dessa. Det vill säga att man talar utifrån att man har adopterat konceptet medan de dagliga aktiviteterna egentligen fortsätter relativt opåverkade av skiftet i ”idévärld” (Rövik, 2004).
Den sista utgångspunkten angående organisationers anammande av recept som vi tänker presentera är frånstötning (Rövik, 2004). I stora drag går detta ut på att organisationer är allt för komplexa för att ta kunna anamma och ta till sig recept. De arbetsmetoder och tekniker som organisationen använder sig utav har
genomgått en ”trial and error” process och därigenom utvecklats att fungera utefter just den organisationens specifika utformning och verksamhet. Eftersom nya recept då kan tänkas stöta sig med rådande tekniker och värderingar inom organisationen sker en form av kompabilitetstest när organisationen försöker adoptera nya receptet. Testet går ut på att kolla om receptet och tekniken rent värdemässigt är förenligt med organisationen (Rövik, 2004).
5.2.2 Konkretisering av översättningen
Vad som konkret kan sägas ske i en organisation när den tar in och försöker tillämpa ett recept är att verksamheten försöker tolka och förtydliga receptet så att det kan göras om till rutinmässiga handlingar (Rövik, 2004). Översättningen kan då förstås som en transformation från det generella till det specifika, det vill säga att själva receptet kommer till pratisk användning i verksamheten. Desto större frihet receptet ger för lokal utformning desto större översättningskapacitet behövs inom verksamheten. Verksamheten måste kunna svara på frågor som i vilken grad och på vilket sätt införandet av konceptet ska skapa nya rutiner, procedurer och värderingar. Organisationen behöver avgöra i vilken omfattning införandet
kommer att beröra olika grupper och aktiviteter inom verksamheten. Generellt kan sägas gälla att ju mer specifikt inriktat ett recept är desto mer begränsat
giltighetsområde har det. De recept som är mer specifikt utformade för ett verksamhetsområde lämnar ofta inte samma utrymmer för tolkningar som andra mer generellt gångbara recept (Rövik, 2004).
5.2.3 Receptanvändning utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv
Inom organisationerna skapas en rationell och formell struktur som utgörs av exempelvis organisationsscheman, arbetsplaner och policys (Eriksson- Zetterquist m f l, 2005). Dessa syftar till att organisera hur saker skall genomföras i
verksamheten. Handlingar och aktiviteter anpassas och samordnas för att bli rutiner så att dessa kan passa in i de formella strukturerna. Den formella strukturen grundar sig på det som tros äga rum inom verksamheten och inte på vad som faktiskt görs. Institutionerna skapar de antagande om teknologier som verksamheterna måste förhålla sig till för att genom anammandet av dessa erhålla
legitimitet. Genom att vissa recept och metoder tillskrivs en viss status kan de även bli förgivet tagna genom att de blir institutionaliserade och därmed anses vara självklara uttryck för framgång alternativt misslyckande (Eriksson- Zetterquist m f l, 2005).
Nyinstitutionell teori betonar starkt att det kan finnas en diskrepans mellan den formella organiseringen och de reella handlingarna och aktiviteterna i
verksamheten (Eriksson- Zetterquist m f l, 2005). Inom nyinstitutionell teori lyfter man fram tre exempel på hur denna diskrepans kan ta sig i uttryck. Denna finns då mellan prat – beslut – handling. Såtillvida kan man inom organisationen prata om att ta ett beslut vilket sen aldrig sker. Organisationen kan också ha fattat ett beslut men som sedan aldrig leder till handling. Det sistnämna är att agerandet i sig kan vara helt frikopplat både från beslut och prat. Detta innebär rent konkret att det finns en lös koppling mellan det som har man beslutat att man ska göra och den handling som sedan faktiskt görs i verkligheten (Eriksson- Zetterquist m f l, 2005).
Sammanfattning: Ovan har vi förklarat hur INM kan förstås som en formell organisation
och varför vi betraktar IP som ett organisatoriskt recept. Vi har lyft fram tre olika utgångspunkter som man kan inta ett antagande om hur organisationer ”tillkopplar” recept. Vi har också lyft fram och presenterat en ansats som menar att detta (tillkoppling) i stora drag sker i organisationerna med syfte att erhålla legitimitet. Slutligen visar vi vilka konkreta uttryck dessa olika former av översättningar får i organisationerna utifrån dessa ansatser – om de får några alls.