Vill vi påminna igen om att vi är vår vana trogen och går efter vår tidigare sedvänja att följa det mönster som vi redan påbörjat i våra intervjuguider och tillämpat i tidigare avsnitt. I denna underrubrik behandlar vi sålunda hur verksamheten förhåller sig till IP-strategin i relation till patientarbetet.
6.3.1 Patientens väg in i verksamheten - Programtrohet och teori
Det finns en hög struktur gällande patientens väg in i verksamheten, vilken är genom remissförfarandet men som även tidsbokningssystemet som tekniskt hjälpmedel understödjer. Vilka åtgärder och vilken behandling som blir aktuell för patienten efter bedömningen avgör läkaren. Att detta följer en för medarbetarna
tydlig gång tycker vi visar på att verksamheten har en tydlig struktur kring förfarandet. Vilket även ligger inom ramarna för vad IP-strategin avser med hög struktur. I INM: s verksamhet beskrivs faktiskt också case managerns roll fungera i enlighet med den form av case manager modell som Integrerad Psykiatri
beskriver. Delvis anser vi detta eftersom denna funktion framhålls innehålla de element som IP-modellen vilar på. Nämligen genom case managerns samordnade funktion som betonar att han/hon ska utgå från patientens perspektiv och
önskemål. I kontakten med patienterna försöker man utforma individuella lösningar som baseras på den enskilda patientens problematik. Regelbundna inplanerade möten med patient och resursgrupp följer också modellen och görs bland annat genom hembesök.
Medarbetarna upplever samstämmigt att det är enkelt att ta hjälp av varandra och att de även kan medverka i varandras patientresursgrupper. Genom detta följer de även IP-modellen ur det avseende att de försöker tillvarata varandras erfarenheter och kompetens. Ytterligare en aspekt som gör att INM kan ses följa grundidén är att all behandling ska ta sin utgångspunkt i patientens situation och att de aktivt arbetar för att inkludera patientens anhöriga. Vidare verkar arbetet med
resursgruppen även följa de arbetsblad och mallar som IP erbjuder. Integrerad Psykiatri genomförs även i detta avseende enligt oss som det är avsett i patientarbetet, vilket då borde borga för en viss programtrohet.
Återigen verkar det som INM lyckats göra en snabb tillkoppling av receptet Integrerad Psykiatri, och att de faktiskt har anammat receptet såväl på ett formellt plan som på ett praktiskt. De inlemmar de aktiviteter som modellen erbjuder för att styra rutiner och arbete b l a genom att de använder sig av manualerna och anpassar sitt arbetssätt efter patienterna. Vi skulle då vilja hävda att denna
”tillkoppling” som Rövik talar om gällande receptet i verksamheten verkligen tar sig reella uttryck eftersom den ”installerats” på ett ”korrekt” sätt.
Vi skulle också kunna påstå, utifrån det vi presenterat i teoriavsnittet, att det finns en stringens mellan beslut, prat och handling. Eftersom organisationen tagit ett formellt beslut att använda IP som strategi samt att de talar som om att de
verkligen gör detta. Eftersom vi tillskriver våra informanter tillförlitlighet i deras utsagor, om att de praktiskt gör det de säger sig göra, får deras utsagor
representera deras handlingar.
6.3.2 Tillgänglighet och struktur - Programtrohet och teori
INM: s patienter sägs uppskatta att de kan komma förbi oanmälda och att
verksamheten då försöker möta upp deras behov genom att medarbetarna skapar tid att prata. Tillgänglighet på det här sättet är uttalat viktigt och önskvärt inom Integrerad Psykiatri eftersom man då bemöter patienterna efter deras behov. En medarbetare lyfter också fram den kopplingen att det är då man som case manager verkligen kan göra något. Det som möjliggör detta arbetssätt är att strukturen i verksamheten ger handlingsutrymme så att case managerna själva kan välja hur de tillämpar modellen. Detta kan man se som ett uttryck för en tilltro till deras
kompetens. Inom IP-modellen beskrivs det vara av stor vikt att case managerna har rätt kompetens så att de kan fatta beslut gällande vilka delar av modellen som ska användas med respektive patient.
Utformningen av patientens krishanteringsplan samt möjligheten att ta emot akuta patienter tyder också på hög struktur i arbetet vilket i förlängningen kan ses
innebära en god tillgänglighet. Det vill säga att verksamheten ger marginaler för det oförutsägbara. Flexibilitet i arbetstid och schemaläggning kan tillsammans utgöra basen för att INM framstår som tillgängligt för sina patienter och
samverkanspartners. Med risk för att låta tjatiga, så vill vi även här poängtera att detta också överensstämmer väl med IP-strategin. Verksamheten lyfter själv fram att man sparar resurser och därmed skapas tillgänglighet eftersom de inte lägger ”onödig” tid på långa tidskrävande remissmöten och annat överflödigt. Detta borgar för att det frigörs mer tid till patienter och det innebär att INM bättre kan uppfylla sitt huvuduppdrag. Vi ser detta även inkludera aspekten av att INM infriar andemeningen med IP, nämligen att sätta patienten i fokus.
Utifrån avsnittet ovan kan man tolka det som att INM har lyckats transformera det generella till det specifika. Det vill säga att INM översätter det generella med IP-modellen till det specifika genom att det kommer till praktisk användning i verksamheten. De kan tyckas ha lyckats skapat sina egna utformningar av rutiner och procedurer för att tillgodose tillgänglighet och struktur enligt receptet.
6.4 Arbetsgruppen som verksamhet – tillgänglighet och hög struktur