5.2 Pedagogintervjuer
5.2.1 Hur arbetar pedagogerna med högläsning ute i de verksamheter vi besökt?
Av de intervjuer som gjorts framkom det att alla pedagoger använder sig av högläsning i sin undervisning på ett eller annat sätt. Det kan vara högläsning av skönlitterära böcker, dikteringar av egna gemensamma texter och av texter i läromedel. Ibland används högläsning för att ha en skön, mysig stund tillsammans vid avslutningen på dagen, vid fruktstunden eller på morgonen, så kallad upplevelseläsning, en trevlig gemensam stund tillsammans. Högläsning används också på ett mer målmedvetet tillvägagångssätt i undervisningen vid arbetet med barnens språkutveckling. Högläsning kan ske i gemensam storgrupp, mindre grupper och i parläsning. Med högläsning menar pedagogerna även när barnen läser i grupp eller läser högt tillsamman med en kompis. Där betonar pedagogerna hur viktigt det är med de efterföljande samtalen med barnen. Detta kunde dock inte ses i bägge observationerna som beskrivits ovan. I år ett och år två använder pedagogerna sig också av en gemensam läsebok, där barnen oftast i halvklass läser en liten bit var högt för varandra. Texten diskuteras därefter tillsammans.
Alla pedagoger som intervjuats från förskoleklass till årskurs två använder sig av Trullematerialet, ett material som finns att köpa via Gleerups Utbildning AB. I detta material finns det sagor som pedagogerna läser vid bokstavsinlärning. I gemensamma samtal om texten i sagorna kan också barnens ordförråd och begreppsvärld utvidgas. I båda förskoleklasserna tycker pedagogerna att det är viktigt att samtala kring bilder och symboler, detta kan man också arbeta med vid en flanosaga. En av pedagogerna i en förskoleklass arbetar dessutom med Bornholmsmodellen. I Bornholmsmodellen arbetar man utefter sju olika steg, lyssnandelekar, rim och ramsor, rörelselekar, meningar och ord samt stavelser (Häggström & Lundberg, 2006). Trullematerialet är nästan uppbyggt på liknande sätt men man har ett annat tillvägagångssätt. I Trullematerialet använder man sig av rim, meningar, ord, stavelser och ljud.
En pedagog använder sig även av att läsa högt/högläsning i allt hon skriver upp på tavlan. Här läser pedagogen högt det hon skriver och barnen får då lyssna på det skrivna språket medan det skrivs ner. På morgonen skriver pedagogen upp på tavlan det som de ska arbeta med under dagen. I samband med detta använder pedagogen sig av bilder som visar dagen. Det kan även vara gemensamma dikteringar där varje barn får säga
vars en mening. De texter som skrivs upp på tavlan läser först pedagogen högt för barnen, därefter läser barnen det i kör gemensamt. Texten arbetar de sedan vidare med genom att söka långa och korta ord och meningar, de pratar även om hur en mening ser ut. Att en mening börjar med stor bokstav och slutar med punkt. Ord som är svåra diskuteras och förklaras där de även får höra synonymer. Dagligen arbetar pedagogen och barnen med texter på detta sätt. Den här pedagogen läser även olika sorters litteratur för barnen och texterna samtalar de alltid om.
Något gemensamt i alla intervjuerna är att alla anser att det är viktigt med att samtala om alla texter som lästs högt och bearbeta texten på olika sätt, (här är det som tidigare nämnts något som inte stämmer för alla pedagoger i de observationer som gjorts, detta hos t.ex. Gun i observationstillfället ett, s.35). Vid upplevelseläsningen säger en att de samtalar från gång till gång om vad boken handlar om. Det blir som en repetition så att pedagogen ser om alla hänger med i texten.
5.2.2 Har högläsning enligt pedagogerna någon betydelse för barns
språkutveckling?
Samtliga av de intervjuade pedagogerna tycker att högläsning har betydelse för barns språkutveckling men har svårt att beskriva detta. En av pedagogerna tycker att när det gäller barns språkutveckling så försöker hon göra det på ett lekfullt sätt och att det finns olika metoder att använda sig av. Språklekar menar hon är ett sätt att använda då hon och barnen t.ex. kan läsa rim och ramsor tillsammans. Under tiden kan de också arbeta lite extra med ljuden och bokstäverna.
En av pedagogerna som använder sig av Trulle-materialet som innehåller bl.a. sagor i olika utförande (storbok utan text och med text, bokstavssagobok samt lättlästa småböcker) tycker att högläsning av dessa hjälper till att bygga upp barnens språk. De figurerna som anknyts till sagorna och innehållet kan man samtala och diskutera kring men även fantisera runt.
Över lag tycker pedagogerna att högläsning/läsa högt av olika slag är språkutvecklande. Detta gäller både att använda sig av litteratur av skilda slag så som att högläsa allt det vardagliga arbetet i klassrummet. De tycker det är viktigt att alltid samtala om texterna,
så att de vet om barnen har förstått det de läser och samtalar om. Vid högläsning menar de att det är viktigt att inte bara lämna det där utan även att diskutera texter tillsammans och diskutera ords betydelse och ord som de inte förstår. ”[…] så gäller det ju att hela tiden vara på bettet, att förklara, ifrågasätta, tänka, hitta någon anknytning till orden för att och på så sätt utveckla deras språk.” En av pedagogerna säger att detta är viktigt eftersom barn idag har ett ganska litet ordförråd, denne säger även ”[…] våra svenska barn inte minst”.
En annan pedagog tar även upp liknande som ovan. Hon säger att det är viktigt med högläsning för barns språkutveckling, och hon säger att barn har ett sämre språk nu. Hon säger följande:
Jag har ju elever här som ligger på flera års lägre språkutveckling, de pratar inte så mycket hemma nu som innan. Och jag brukar säga till föräldrarna att fortsätta läsa för sina barn. Högläser de så ska de också välja svårare böcker än vad barnen själva läser.