För att kunna utveckla en modell för hur bokföringsbrottbekämpning går till krävs en förståelse för de funktioner som finns idag, därför presenterar vi i följande kapitel myndigheternas nuvarande arbetsfördelning. Då det inte finns några tidigare studier att tillgå kring polisens arbetsmetoder blir presentationen ganska generellt hållen.
Bokföringsbrott upptäcks oftast vid skattemyndigheternas revision och vid konkursförvaltning. Under lågkonjunktur är det troligt att fler företag går i konkurs och då ökar också antalet anmäl- ningar avseende ekobrott (BRÅ 2002:1). I Sverige finns Ekobrottsmyndigheten (EBM) som är en åklagarmyndighet, den finns i storstadslänen Västra Götalands län, Skåne län, Blekinge län, Got- lands respektive Hallands län. I de län där ekobrottsmyndigheten inte finns arbetar ekoenheter med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten (Polismyndigheten, 2005).
4.4.1 Statens satsning mot ekonomisk brottslighet
Under åren 1986 till 1990 minskade resurserna för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten samtidigt som brotten under den perioden ökade med 25 procent. Bankkrisen i början av 1990- talet innebar också en ökning av antalet brottsanmälningar inom den finansiella sektorn (Eko- brottsmyndigheten, 2004). Under 1995 beslutade regeringen att satsa extra resurser för att be- kämpa den ekonomiska brottsligheten. (SOU 1996:84). Det reformarbete som påbörjades myn- nade ut i att en ny myndighet med fokus på ekonomisk brottslighet startades. Den 1 januari 1998 inrättades (EBM) som är en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet. EBM är en specialistmyndighet för ekobrottsbekämpning som jobbar direkt under regeringen och leds av en generaldirektör. De- ras uppgift är att förebygga, upptäcka, förhindra, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Till en början bedrevs verksamheten i tre enheter Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län. Sedan den 1 juli 1999 omfattas Gotlands respektive Hallands län och sedan den 1 juli 2001, även Blekinge län. (Ekobrottsmyndigheten 2005c & ekobrottsmyndigheten 2004). Sedan en tid tillbaka utför EBM utbildningar och kompetensutveckling för alla ekoåklagare i landet. EBM sva- rar också för utbildning och metodutveckling för åklagare och poliser i hela landet. (Ekobrotts- myndigheten, 2004).
Myndigheten hade i oktober 2004, 426 medarbetare varav 195 är poliser, 77 åklagare och 41 eko- nomer. Deras roll är att vara den drivande och samverkande kraften i kampen mot ekonomisk brottslighet (Ekobrottsmyndigheten, 2005c). Verksamhet är uppdelad på två verksamhetsgrenar; brottsförebyggande arbete samt utredning och lagföring (Ekobrottsmyndigheten, 2004). För att kunna bedriva arbetet så effektivt som möjligt samverkar olika yrkesgrupper inom myndigheten för att komplettera varandra. I de fall som det behövs anlitas även expertis från andra myndighe-
ter som till exempel eko-revisorer och skatteverkets skattebrottsenheter som främst biträder EBM i utredningar som gäller skattebrott och bokföringsbrott.
4.4.2 Samverkansorgan
Centralt i Sverige finns ekorådet som är ett samverkansorgan mot ekonomiskt brottslighet. Rådet, som skapades 1998, sammanträder ett par gånger om året och det är EBM som svarar för admi- nistration. I rådet ingår Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Tullverket, Brotts- förebyggande rådet, Finansinspektionen, Bolagsverket och Ekobrottsmyndigheten (Ekobrotts- myndigheten, 2005). Under de första åren betonades bland annat samordning av de berörda cen- trala myndigheternas verksamhetsplanering inom ekobrottsområdet. Idag fokuserar de mer på frågor av strategisk betydelse, konkreta operativa samverkansinsatser och övergripande insatser inom planerings området (Ekobrottmyndigheten, 2004)
Lokalt i varje län finns det också ett samverkansorgan som arbetar mot den ekonomiska brotts- ligheten, Sameb. Ordförande för samverkan är landshövdingen i varje län dessutom deltar repre- sentanter från de berörda myndigheterna i länen, till exempel åklagare, skattemyndighet, polis och länsstyrelse. Samverkan sker genom utbyte av information, överläggningar och samordning (Polisen, 2005b &d).
I de lokala samverkansgruppernas arbete ligger att följa den lokala utvecklingen av ekobrott. På grund av att en stor andel av brotten upptäcks genom administrativa myndigheter och kontroll- funktioners löpande verksamhet är det svårt att följa utvecklingen. Dessutom är de underrättelse- resurser som finns inom bland annat polisen inte särskilt omfattande, vilket gör att den kända brottsligheten i stor utsträckning blir en spegling av kontrollmyndigheternas förmåga att hitta brott. De stora problem som finns med styrning och samverkan på regional och nationell nivå är den bristande kunskapen om hur brottsligheten ser ut. Det leder till att de har svårigheter med att prioritera och finna nya metoder i bekämpningen. Den samordning som finns i regionerna kan dock leda till att utveckla arbetet framåt. Dock finns en risk att det leder till att samverkan inriktas mot synliga former av ekobrott vilket även är lättare att samverka kring. En metod som blir van- liga att använda vid bekämpning av den synliga brottsligheten är så kallad PEK, preventiv eko- nomisk kontroll/information (Begell & Korsell, 2001 uppdaterad 2005). Metoden innebär att fö- rebyggande insatser riktas mot företagare som står i riskzonen för att begå brott. Detta arbete sker ofta i samarbete med skattemyndigheten som då agerar som sakkunnig och informerar före- tagaren om gällande regler, samtidigt kan eventuella felaktigheter påpekas. Informationen kring företagens bokföring lämnas frivilligt av företagen och efter en tid kontrolleras att företagaren följer reglerna som de har fått information kring (Polisen, 2005c).
I samband med att de regionala samverkansorganen startades skapades inte något rättsligt system för hur informationsutbyte ska ske mellan de berörda parterna. Detta gör att det finns problem kring sekretesslagstiftning och metoder för att utbyta information. Vilket gör att trots att myndig- hetsgemensamma aktioner uppmuntras finns inget arbetssätt för hur sådana aktioner ska genom- föras på grund av sekretesslagstiftningen.
Denna problematik kan ha att göra med att målsättningen med samverkan var att den skulle ske på en mer övergripande nivå, och att det skulle vara fråga om styrning, prioriteringar och gemen- samma frågor snarare än utbyte av personanknuten information (Begell & Korsell, 2001).
4.4.3 Ekoenheter
Det finns ett trettiotal ekoåklagare som tillhör åklagarmyndigheten fördelade på ett femtontal åklagarkammare och cirka 150 ekopoliser som arbetar vid femton olika polismyndigheter. En del av dessa poliser arbetar även med annan brottslighet än ekonomiskbrottslighet. (Ekobrottsmyn- digheten, 2005d)
Ekoenheterna handlägger brottsanmälningar som huvudsakligen kommer från Skattemyndighe- ten, Kronofogdemyndigheten eller konkursförvaltare. Det är brott som upptäckts i samband med revisioner eller konkurser. Huvudsakligen rör det sig om skattebrott, bokföringsbrott och ored- lighet mot borgenär (Polisen, 2005a)
Teorinivå
Empirisk nivå Modellnivå
Presentation av teorier om bokfö- ringsbrott, samarbetsorganisationer samt organisationsteori 1 Resultat från ti- digare studier Presentation av hur de olika teorierna och tidigare studi- erna påverkar eko-
roteln 2 Utveckling av pre- liminär modell 4 Vidareutveck- ling av den preliminära modellen 6 Slutlig modell 8 Kartläggning av bekämpning- en samt hinder för effektiv bekämpning genom intervju-
er. 3
Lagrumsdiskussion - finns det behov av lag-
ändringar? 5
Validering med hjälp av chefen på ekoroteln samt
en utredare 7
Analys Analys Analys