Beslut

Beslut fattas som en del av problemlösningen och det är genom den organisationen kan uppfyllas sina mål (Busch, 1986). Eftersom ekorotelns mål är att bekämpa den ekonomiska brottsligheten ska besluten tas utifrån det. För polisen är de grundläggande delarna i be- slutsprocessen dessa.

Figur 9.2 Grundläggande processer i en organisation – anpassad till en av ekorotelns beslutssituationer

I kommunikationsprocessen ger åklagaren information om vad som ska göras och i de fall han begär akuthandläggning går de utredningarna före andra. Johansson säger att generellt sett så utreds ärendena efter när de inkommer till polisen men undantag kan göras som ti- digare nämnts när utredarna får en tidslucka i de utredningar de håller på med som fylls med en mindre utredning även om den har kommit in senare än vissa andra.

De flesta beslutsmodeller fokuserar på mål som är kvantitativa och därigenom lätta att mäta (Krajewski & Ritzman, 2002), för ekoroteln handlar de om att kunna genomdriva så många

Beslutsprocessen – pri- oritering av anmälning- arna

Målet- att bekämpa ekonomisk brottslig- het

Kommunikations- processen– åklagarens direktiv

utredningar som möjligt vilket kan ses som lätt att mäta men samtidigt så tar det kortare tid att lösa de enklare fallen av bokföringsbrott än de mer komplicerade. Detta innebär att de inte är så bra att mäta ekorotelns framgång med antal avklarade undersökningar.

När beslut tas om vilken ordning som utredningar ska genomföras är det inte ett rationellt val som har fattats utifrån en systematiskt och medveten analys vilket innebär att varken den analytiska eller politiska beslutsmodellen kan användas för att förklara hur beslut tas vid ekoroteln. Den tredje modellen för hur beslut fattas, slumpmodellen, kan inte heller helt förklara hur ekoroteln beslutar vilken utredning som ska prioriteras (Busch m.fl., 1986). Dock är en slumpmodell det som är närmast ekorotelns agerande. Den förklara sna- re hur beslut egentligen går till än hur de bör tas och är vanligt förekommande i den offent- liga förvaltningen. Eftersom det viktigast inte är målen i sig utan hur de uppnås som har betydelse så är det metoden för att uppnå dem som har mest betydelse (Holmblad Bruns- son, 2002). Det är något som stämmer överens med ekorotelns arbete vars mål är att be- kämpa bokföringsbrotten och all den ekonomiska brottsligheten men i vissa fall fokuserar på att uppnå en lagföring istället för att lägga resurser på fall där de ser att det är svårt att uppnå det. Därför är det även naturligt för dem att göra prioriteringar i de olika situationer som uppstår, vilket utmärker slumpmodellen (Holmblad Brunsson, 2002). En sådan situa- tion är även då det uppstår tidsluckor för utredarna på ekoroteln och de då frångår den normala prioriteringsordningen som är den kronologiska ordningen som brotten inkom till roteln för att istället lösa de fall som passar in i den tidsperiod då de inte kan syssla med de- ras aktuella fall på grund av yttre omständigheter. Den kronologiska tidsordningen frångås även då åklagaren begär akut handläggningen av något ärende. Detta indikerar att besluten inte fattas utifrån någon systematisk analys. Ett annat exempel på ett slumpmässigt beslut är avslutandet av Pek- insatserna som upphörde på grund av en omorganisation och inte som resultat av någon utvärdering av insatsen.

9.4 Bokföringsbrott – ett resultat av okunskap

Studien, bokföringsbrott – ett resultat av okunskap (Andersson & Ling, 2004) kommer fram till att de allra flesta brotten som begås beror på okunskap hos brottslingen som vis- serligen är medveten om sin bokföringsskyldighet men brister i förståelsen för bokföringen. Detta är något som starkt tillbakavisas av Johansson, som säger sig ha stött på ytterst få fall där drivkraften inte har varit att tjäna pengar på brottet. Han säger däremot att det före- kommer att brottslingar i domstolsförhandlingar skyller ifrån sig på okunskap men menar att det inte är orsaken utan en undanflykt. Han säger även att de formella fel mot bokfö- ringslagen kan beror på en bristande förståelse men de fall som lagförs och då är straffbe- lagda enligt brottsbalken i stort sett aldrig beror på okunskap.

Studien drar även slutsatsen att det oftast är mindre företag som döms till bokföringsbrott och de menar att det beror på kontrollsystem och lagstiftningens utformning något som Strömberg inte tror det gör men samtidigt inte kan tillbakavisa helt. Bengtsson tillbakavisar även kritiken om att inte välmående företag utsätts för någon granskning.

Författarna av uppsatsen drar även slutsatsen att bokföringsbrott kan användas för att dölja andra brott vilket Johansson är medveten om men säger samtidigt att de är svårare att bevi- sa och i vissa fall utreds inte de brotten eftersom de är svårare att bevisa då det krävs ett uppsåt för att få en fällande dom.

9.5 Bokföringsbrott – en studie i selektion

Korsells (2003) studie visar att det ofta är så att konkursdrabbade branscher är överrepre- senterade i bokföringsbrottstatistiken vilket Johansson ser som något naturligt eftersom konkursförvaltarna är en av de stora anmälarna av bokföringsbrott. Johansson menar vida- re att det inte finns någon effektiv metod för att bedriva spaning mot företagare för att upptäcka bokföringsbrott och därför måste de förlita sig till skatteverket och konkursför- valtarnas anmälningar. Han anser inte som Korsell att de selekterar fram brott som begås av små och resurssvag företag utan arbetar på samma sätt med alla sorter av företag något som även Strömberg och Bengtsson håller med om.

Korsell och Johansson är av samma uppfattning när det gäller domarna för bokförings- brott, det vill säga att väldig få leder till fängelse, och att det vanligaste är villkorlig dom med böter. Korsell menar även att i väldigt få domar har det funnits ett illojalt syfte, det vill säga att bokföringsbrottet är ett led av annan verksamhet, och att det beror på en negativ selektion av anmälningarna och en begränsning av utredningarna. Detta är något som Jo- hansson håller med om men säger även att det måste fungera så på grund av den gällande lagstiftningen för andra ekobrott som gör det svårt att bevisa uppsåtet. Korsell (2003) me- nar även att återfallsförbrytare är en prioriterad grupp vilket både Johansson och Ström- berg håller med om och menar är viktigt eftersom dessa personer har satt som system att utnyttja systemet och därför behövs krafttag mot dem.

9.6 Revisorns anmälningsplikt

I uppsatsen revisorns anmälningsplikt – ett bristfälligt verktyg i kampen mot ekonomisk brottslighet (Harbäck & Nilsson, 2004) diskuteras olika brister med lagen om revisorn an- mälningsplikt, dessa brister håller även Johansson med om. Han menar att en utökning av revisionskravet till att även omfatta enskilda näringsidkare inte skulle få någon positiv ef- fekt, dels på grund av de brister som finns men även eftersom att de som vill begå brotten kommer att göra det fortsättningsvis också. Eftersom han anser att bokföringsbrott inte beror på okunskap utan att personerna vill få mer pengar kommer inte en sådan lagstiftning göra någon skillnad. Detta håller inte Bengtsson med om, han menar att en sådan lag skulle kunna ha positiva effekter men säger samtidigt att den är svår att genomföra. Ett mindre företag skulle inte ha råd att ha en revisor och det skulle kräva för mycket resurser av dem.

9.7 Människan bakom brottet

De två tidigare studierna, bokföringsbrott – ett resultat av okunskap och bokföringsbrott – en studie i selektion ger en bild av att bokföringsbrott begås utifrån de två motiven ”rädsla för att falla” och ”behov och girighet” som Engdahl beskriver i sin doktorsavhandling. Vår empiriska studie visar tvärtemot att de allra flesta brotten begås eftersom personen vill få ett större ekonomiskt välstånd och struntar i den gällande lagstiftningen. Johansson menar tvärtemot de två tidigare studierna att okunskap och ekonomisk kris i företaget är väldigt ovanliga motiv. Den brottsling som han beskriver motsvaras av det Engdahl (2003) talar om som ”slå mot systemet”, vilket innebär att personen vill uppnå en viss livsstil och inte bryr sig om de krav som lagen har satt. Engdahl skriver även att det är vanligt att brotts- lingar rättfärdigar sitt brott genom att ge motiv för att få förståelse av sig själv och andra, att personer uppger att de har begått brotten på grund av okunskap kan vara ett sådant mo- tiv.