Arbetsledning och pedagogiskt ledarskap

I denna del återges vad de arbetsledande pedagogerna tar upp kring arbetsledning och det

pedagogiska ledarskapet. Varje del återger först vad de arbetsledande pedagogerna uttrycker inom området och sedan vad kyrko- och församlingsherdarna har uttryckt.

7.3.1. Ledning av verksamheten

De arbetsledande pedagogerna säger ändå att de i det stora hela upplever att de har ett tydligt mandat och har ett stort förtroende från sina chefer, men mandatet att arbeta med förändringar beskrivs som villkorat av att medarbetarna är positiva till det och att arbetet sker tillsammans i gruppen.

Karin berättar att hon tycker att det är viktigt att jobba med mål och visioner. En av de frågorna hon ständigt driver är ”vad är uppdraget?”.

Verksamheten behöver, säger Anna, en bra struktur, kontinuitet och att man är ett bra team. För att kunna arbeta för att skapa förutsättningar är det nödvändigt att bygga upp goda relationer, både med närmaste chef och med medarbetarna. Tidigt under intervjuerna uttrycker de

arbetsledande pedagogerna att de har en bra relation till sin chef. Tea och Karin tycker båda att de har en otroligt god relation med sin chef. Tea berättar att hon pratar mer med kyrkoherden än vad hon pratar med någon av hennes andra kollegor. Mia säger att relationen är god. Det hon uppskattar är att chefen ställer frågor och visar att hon bryr sig. Chefen är ändå inte inne och detaljstyr i verksamheten, så hon tycker att hennes chef verkar ha förtroende för henne.

I Majas fall så har hon varit anställd relativt kort tid och ändå är hon äldst på arbetsplatsen av dem som är med i ledningsgruppen. Hon säger att hon har en jättebra relation med chefen, men fortsätter med att i arbetslaget finns en väldigt tydlig hierarki. Vidare så betonar hon hur viktigt det är att ledningsgruppen är enig, har en enad front och att de arbetar ganska hårt på att få till en väl fungerande ledningsgrupp.

En bit in i intervjuerna uttrycks fler sidor av relationen till chefen. Förtroendet mellan Anna och hennes chef vacklar. Det framgår att mandatet för Annas arbete ligger på uppdraget att vara just arbetsledare för ett arbetslag av pedagoger och inte vad det gäller det interna arbetet i

församlingen i stort. Sara berättar hon att hon egentligen skulle vilja ha en annan typ av relation.

Hon skulle vilja vara mer delaktig i det vardagliga ”kaffemaskinspratet” med chefen. Nu är hon inte placerad i samma hus, vilket gör att det finns ett avstånd mellan dem och att det krävs en anledning för att ta kontakt.

Alla, utom en, säger att de inte har något nätverk av andra arbetsledande pedagoger eller chefer.

Mia nämner att det var några arbetsledare med vid de tillfällen när hon gick i grupphandledning.

Hon har inte byggt upp något nätverk under åren och säger att det är det fysiska avståndet som begränsar. Flera av de arbetsledande pedagogerna säger att man får bolla frågor med de andra arbetsledarna i församlingen om det behövs. Maja har inte heller något nätverk, men säger att hon har goda vänner som är chefer, men ”det finns ju inga pedagoger” med liknande arbeten.

Kerstin däremot är den enda som säger att hon faktiskt har ett stort nätverk, och det beskriver hon väl, men det är inte något nätverk med specifikt arbetsledare eller chefer i liknande situation.

Kyrko- och församlingsherdarna har synpunkter och tankar kring ledningen av den pedagogiska verksamheten. De har även höga förväntningar på de arbetsledande pedagogerna, att de bidrar med pedagogiska perspektiv. Sten tycker att alla i arbetslaget egentligen borde ha pedagogisk kompetens och förväntan är att den arbetsledande pedagogen bidrar med ”nya pedagogiska synsätt” in i arbetslaget. Frans säger att ”pedagogiska förhållningssätt” måste genomsyra allting som de gör och med hjälp av den arbetsledande pedagogen blir det en hjälp att nå dit. ”Så förväntar jag mig att få /…/ ett pedagogiskt perspektiv, både på den verksamheten, men också in i andra verksamheter” (Frans). De har även förväntningar på att de uppgifter som är

delegerade ska lösas och att den utpekade riktningen för verksamheten ska följas. Med den utpekade riktningen avses det som fastställts genom församlingsinstruktionen.

Sten säger att han önskar att de hade mer tid för ett gemensamt arbete där de kan få den pedagogiska kunskapen och kunna fastställa hur ska man jobba med alla åldersgrupper på ett pedagogiskt sätt. Han berättar att de inte alls är där än, så i dagsläget är det mer av en vision för arbetet. Mats berättar att han försöker föregå med gott exempel. Han samverkar med den arbetsledande pedagogen, vid bland annat församlingens utbildningsdagar, för att visa på att här arbetar vi tillsammans, oavsett om vi är präster eller pedagoger. Han menar på att det behöver finnas en tydlighet med hur det interna arbetet ska fungera och vilka villkor som gäller för församlingens arbete.

7.3.2. Verksamhetens behov av ledning

De arbetsledande pedagogerna utrycker att de är nöjda med sitt arbetslag och att det finns en god stämning mellan medarbetarna på arbetsplatsen. Flera av de arbetsledande pedagogerna uttrycker att de lägger mycket tid och engagemang på att uppmuntra, bekräfta och få med sig medarbetarna på utveckling och förändring av verksamheten. Tea berättar att det är både svårt och tar tid att utveckla en samsyn kring arbetet, särskilt som hennes medarbetare varken har någon kyrklig bakgrund eller utbildning. Hon ser det som en viktig pedagogisk uppgift att försöka få verksamheten att inte bara bygga på att tanken att det är mysigt att vara tillsammans, utan att också fånga in ett lärandemoment. ”Det måste finnas ett innehåll. Det måste finnas en koppling mellan det vi gör och det vi berättar och det vi är” (Tea).

I de arbetslag där medarbetarna som arbetar i den pedagogiska verksamheten inte har någon utbildning, eller kyrklig bakgrund, upplever de arbetsledande pedagogerna att de har en stor osäkerhet i vad man får och inte får göra i arbetet. Det blir därmed svårare att driva förändring av verksamheten och få gehör för sina idéer om medarbetarna varken har någon vana att prata om innehållet i undervisningen eller kan resonera kring metodik och den didaktik som används.

De flesta arbetsledande pedagoger arbetar med ena foten kvar i undervisningen. Samtliga berättar att det skulle känns jättekonstigt att vara helt bortkopplad ifrån verksamheten ”på golvet” och att samtidigt vara den som talar om för medarbetarna hur de ska jobba. Genom att vara delaktig, så

deras närvaro i arbetet spelar en viktig roll och att deras egen förståelse för verksamheten ökar.

Att följa med i vad som händer, göra verksamhetsobservationer, kring problematik i

verksamheten och även i samhället runtomkring ses som viktigt för att vara uppdaterad som arbetsledare och för att hålla medarbetarna välinformerade. Kerstin berättar att verksamheten behöver en arbetsledare som ser behov och agerar efter det. Att kunna identifiera aktuell problematik ses även som viktigt för att kunna för att välja vilken typ av utbildning som medarbetarna behöver ta del av.

Majas utmaning i arbetet med att leda lärande och undervisning är att försöka spetsa till det

”pedagogiska tänket”, så att arbetet blir mer framåtsträvande. Pedagogiken har starkt formats av kulturen på hennes arbetsplats och den har till stor del vilat på ett förvaltande av gamla

kunskaper och gammal metodik.

Något som beskrivs som en utmaning i arbetet som arbetsledare är att komma underfund med att förändringar kan ta tid. Sara berättar att samtal förs i arbetsgruppen kring hur en viss del av undervisningen kan utvecklas för att passa skolan och olika årskurser bättre. Det är ett jättestort utvecklingsområde, men det kommer att ta mycket tid i anspråk innan förändringen är

genomförd. Maja upplever att det finns lite olika perspektiv på de förändringar som hon genomför. ”Jag tycker att det går lite långsamt, medan flera av mina kollegor tycker att här sker förändringens vindar, så man får hålla fast sig i dörrkarmarna” (Maja).

Kerstin ser att den pedagogiska rollen och pedagogens kompetens skulle behöva bli tydligare.

Hon upplever att det känns som att många tror att man kan sätta in vilken personal som helst i verksamheten. Hon beskriver att medarbetare med annan yrkesbakgrund ser henne ”mingla runt”

och ”vara social” i den öppna verksamheten och tycker att det där kan de också klara av. Hon förklarar att de missar att hon har utbildning och lång erfarenhet av pedagogiskt arbete med föräldrar och små barn, vilket hon har rustat sig med under alla dessa år och att det är det som gör att hon klarar av de här situationerna. När hon förklarar att hon tittar på anknytning mellan barn och förälder, samspel, ger tips för språkutveckling och möjliggör för föräldrar att knyta kontakter med andra föräldrar brukar medarbetare få upp ögonen för att inte vem som helst kan hoppa in och att detta arbete ställer stora krav på rätt kompetens för arbetet.

Samtliga arbetsledare ser att de bidrar med ”ett pedagogiskt tänk” till församlingens arbete i stort.

De tycker att det är viktigt att vara med och skapa växtplatser och att hitta fördjupning så att man kan stanna kvar i församlingen. Det ser de flesta som en viktig uppgift.

Kyrko- och församlingsherdarna har få synpunkter och tankar kring den pedagogiska verksamhetens behov av ledning. Frans uttrycker sig kring ledning i mer generella termer och egentligen inte alls kring hur lärande och undervisning i den pedagogiska verksamheten bör, eller kan, ledas. Det handlar mer om en önskan att fler delar av församlingens verksamheter ska få en pedagogisk medvetenhet, eller att även andra delar ska få ett mer pedagogiskt förhållningssätt, tack vare att församlingen har en arbetsledande pedagog anställd.

7.3.3. Att leda mot uppsatta mål

Av de arbetsledande pedagogerna är det endast Mia och Anna som hänvisar till att de i sitt arbete behöver förhålla sig till församlingsinstruktionen, som är församlingens måldokument. Men hur arbetet sker och hur de arbetar med förbättringar framkommer inte under intervjuerna. ”Vi har ju att förhålla oss till församlingsinstruktionen och det vi ska göra, på något vis” (Mia). Både Mia och Kerstin hänvisar till den handlingsplan som deras församlingar har för sitt barn och

ungdomsarbete. Mia berättar vidare att de även har ett program för alla åldrar, alla årskullar och den skulle kunna ses som en läroplan, eftersom programmet anpassas till varje åldersgrupp samt att det finns en progression i lärandet.

En utmaning för de arbetsledande pedagogerna är att få tid att hinna reflektera över

verksamheten och dra slutsatser. Tiden för reflektion och för att analysera behövs, både kring vad som är bra och vad som kan bli bättre. Teas medarbetare behöver kunskaper och fördjupning.

Att få tid att reflektera tillsammans blir därför viktigt. Det behövs för att kunna se helheten och att se röda trådar i arbetet.

Kyrko- och församlingsherdar utvecklar inte sina tankar kring att leda mot mål. De uttrycker hellre att arbetet ska ledas i en viss ”riktning”, men definierar in vad detta konkret innebär. Sten säger att de har hög effektivitet i arbetet, men för att man ska lyckas göra ett bra arbete som arbetsledare så skulle det behövas ännu mer tid till eftertanke och reflektion. Per ser däremot att behovet av ledning bör ske utifrån en omvärldsanalys och en nulägessituation. Verksamheten ska anpassas och ledas utifrån de behov som identifieras vid dessa analyser.

Det behöver även finnas en möjlighet att kunna leda, utrymme att leda samt personal att leda och något konkret att arbeta med för att få bra resultat. Frans återkommer till att den pedagogiska verksamheten inte är något man kan sköta lite vid sidan av, om man vill ha ett bra resultat. Han ser verksamheten som central och han säger att det hos barn, unga och familjer finns ett underskott i kunskap, både när det gäller tro och kyrka. Här blir den arbetsledande pedagogens kunskap både kring lärande och att organisera för lärande väldigt viktig.