8.3 Det nya diskrimineringsförbudets
8.3.3 Arbetsmarknadspolitisk verksamhet och
Regeringens förslag: Diskriminering i form av bristande tillgänglighet ska vara förbjuden i fråga om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Följande remissinstanser har yttrat sig över förslaget och anfört att de är positiva eller tillstyrker det.
Arbetsförmedlingen, Statskontoret, Statens kulturråd, Försvarsmakten, Totalförsvarets pliktverk, Länsstyrelsen Västernorrland, Länsstyrelsen Östergötland, Gävle kommun, Västerbottens läns landsting, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Centrum för lättläst, Dyslexiförbundet FMLS, Förbundet Rörelsehindrade, Personskadeförbundet RTP och Talboks- och punktskriftsbiblioteket.
Vad som avses med samhällsområdet Arbetsmarknadspolitisk verksamhet
Med arbetsmarknadspolitisk verksamhet avses till en början verksamhet enligt förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. I förordningen finns bestämmelser om verksamheten hos myndigheten Arbetsförmedlingen, inbegripet handhavandet av arbetsmarknadspolitiska program och platsförmedling som bedrivs av den statliga Arbetsförmedlingen. Som en del av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ses också arbetsförmedling som utförs av från staten fristående företag på offentligt uppdrag och som helt eller delvis har offentlig finansiering. I arbetsmarknadspolitisk verksamhet innefattas vidare kommuners, landstings, enskilda arbetsgivares, utbildningsföretags eller andras medverkan i arbetsmarknadspolitiska program eller annan verksamhet som sker på offentligt uppdrag. Diskrimineringsförbudet avser all handläggning hos myndigheten Arbetsförmedlingen av ärenden om vägledning, platsförmedling (arbetsförmedling), anvisningar till
81 arbetsmarknadspolitiska program eller andra insatser i den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Bestämmelsen omfattar också hanteringen av frågor om aktivitetsstöd och andra ekonomiska arbetsmarknadspolitiskt betingade stöd såsom rese- och logiersättning och flyttningsbidrag. Vidare omfattas kommunala och, i förekommande fall, landstingskommunala åtgärder som syftar till att arbetslösa ska få arbete och som typiskt sett motsvarar sådana insatser som görs av eller på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Detta kan avse t.ex. kommunala s.k.
jobbtorg. Privata subjekts (utförare) medverkan i arbetsmarknadspolitisk verksamhet omfattas också. Detta gäller t.ex. programmet arbetspraktik och upphandlad arbetsmarknadsutbildning. Ett utbildningsföretag eller en arbetsgivare, som i samarbete med Arbetsförmedlingen tar emot personer för arbetspraktik eller något annat program, får alltså inte diskriminera den enskilde t.ex. vid urval, handledning eller allmänt i bemötande. Som arbetssökande betraktas den som är inskriven som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen eller som söker anställning via en från staten fristående aktör, t.ex. ett bemanningsföretag. De arbetstagare som kan åberopa förbudet är de som tar del av arbetsmarknadspolitiska insatser, t.ex. den vars anställning finansieras med anställningsstöd.
Arbetsförmedling utan offentligt uppdrag
Med arbetsförmedling utan offentligt uppdrag avses den arbetsförmedling som inte bedrivs inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Här avses alltså privat arbetsförmedling. Det kan vara fråga om verksamhet som t.ex.
rekryteringsföretag eller bemanningsföretag enligt avtal med en arbetsgivare svarar för. Bemanningsföretagets åtagande kan avse hela eller delar av rekryteringsprocessen. Några exempel är annonsering, intervjuer, CV-urval, personlighets- och motivationstester och referenstagning. En annan form av arbetsförmedling är att ett företag tillhandahåller en databas eller liknande i vilken arbetssökande kan registrera sig som sökande och arbetsgivare kan annonsera eller söka efter personer att anställa. Om det förekommer diskriminering i hanteringen av databasen eller motsvarande är diskrimineringsförbudet tillämpligt.
Skälen för regeringens förslag
Förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet på samhällsområdet
Enligt 2 kap. 9 § diskrimineringslagen (2008:567) är diskriminering av arbetssökande eller arbetstagare förbjuden i fråga om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag. Vissa undantag finns från förbudet.
Arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling är områden där en ökad tillgänglighet kan få stor betydelse för enskildas möjligheter att delta i samhällslivet. Sådana möjligheter bör också ha ett betydande mervärde för individer med funktionsnedsättning. Regeringen anser därför, i likhet med promemorian, att ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet bör införas i fråga om
82
arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag.
Åtgärder för tillgänglighet
Regeringen gör följande överväganden särskilt för detta samhällsområde.
Åtgärder för att skapa tillgänglighet bör i fråga om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag kunna handla om olika åtgärder för att göra information tillgänglig så att den som har en funktionsnedsättning kan ta del av den information som ges om och i verksamheten. Det bör även kunna handla om olika åtgärder för att göra det möjligt för den som har en funktionsnedsättning att kommunicera med den verksamhetsansvarige.
Det bör också kunna vara åtgärder för att göra lokalerna tillgängliga så att den som har en funktionsnedsättning kan ta del av och delta i verksamheten. Det bör vara tillräckligt att avhjälpa enklare hinder för att den enskilde ska få tillgång till detta samhällsområde. Det är viktigt att i sammanhanget poängtera att många åtgärder av tillgänglighet är av det slaget att de ska ses som ett uttryck för vanlig artighet och mänsklig hjälpsamhet.
Som nämnts i avsnitt 8.2 bör förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet inte kunna användas för att ställa krav på någon att tillhandahålla en viss tjänst som annars inte alls skulle ha bjudits ut.
Skyldigheten att vidta åtgärder för att en person med funktionsnedsättning ska kunna ta del av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten eller arbetsförmedling utan offentligt uppdrag bör enligt regeringens uppfattning inte kunna användas för att ställa krav på att inrätta särskilda program som annars inte skulle ha erbjudits eller att skräddarsy innehållet inom ramen för en sådan verksamhet i sådan utsträckning att verksamheten blir att anse som en helt annan än den som ursprungligen erbjöds.
Huruvida åtgärden kan krävas eller inte får prövas i det enskilda fallet (se närmare om denna bedömning i avsnitt 8.2).
Särskilt om ansvar för tillgänglighetsskapande åtgärder i arbetsmarknadspolitisk verksamhet
Den allmänna principen som gäller i dag är att den som ansvarar för en viss typ av verksamhet som omfattas av diskrimineringslagen också ansvarar för att verksamheten bedrivs utan diskriminering. Ansvar och den faktiska kontrollen över verksamheten bör följas åt. Regeringens förslag innebär att samma princip bör gälla i fråga om ansvaret för diskriminering i form av underlåtenhet att vidta tillgänglighetsskapande åtgärder. Den ansvarsmodell som alltså redan gäller enligt diskrimineringslagen bör, vad gäller den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och vid arbetsförmedling utan offentligt uppdrag i första hand innebära ett ansvar för staten eftersom den huvudsakliga delen av verksamheten sker i statlig regi.
I många fall bedrivs emellertid verksamheten i praktiken av andra än Arbetsförmedlingen. Som exempel kan nämnas kommuner som fullgör uppgifter inom arbetsmarknadspolitiken eller en extern aktör vars tjänster upphandlas av Arbetsförmedlingen och som medverkar i den
83 arbetsmarknadspolitiska verksamheten genom att bedriva
arbetsmarknadsutbildning.
När frågan om åtgärder för tillgänglighet kommer upp i en del av verksamheten som i praktiken bedrivs av en kommun, bör enligt regeringens uppfattning ansvaret för tillgänglighetsskapande åtgärder i fråga om arbetsmarknadspolitisk verksamhet ligga på kommunen. I fråga om t.ex. upphandlad arbetsmarknadsutbildning hos ett utbildningsföretag eller på en arbetsplats bör ansvaret ligga hos företaget eller arbetsgivaren.
En annan situation är den att en arbetssökande anvisas en anställning med anställningsstöd, lönebidrag eller liknande. I det fallet är både Arbetsförmedlingens befattning med ärendet och arbetsgivarens mottagande och bemötande etc. av den enskilde en del av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Diskrimineringsförbudet som gäller i arbetsmarknadspolitisk verksamhet beträffande arbetsgivare blir då tillämpliga. Detsamma gäller om den arbetssökande anvisas det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetspraktik. Ansvaret för bristande tillgänglighet i dessa fall bör kunna åvila både Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren. Om den aktuella bristen i tillgänglighet rör förhållanden som arbetsgivaren råder över bör denne bli ansvarig, medan om det däremot kan anses vara inom ramen för Arbetsförmedlingens uppgifter som åtgärden borde ha vidtagits bör ansvaret ligga där.