Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten

Regeringens förslag: Diskriminering i form av bristande tillgänglighet ska vara förbjuden i fråga om hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, verksamhet inom socialtjänsten samt stöd i form av färdtjänst och riksfärdtjänst och bostadsanpassningsbidrag.

Förbudet i fråga om hälso- och sjukvård och annan medicinsk behandling ska dock inte gälla för företag som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

I promemorian förslås inte något särskilt undantag för mindre företag.

Remissinstanserna: Statskontoret, Försvarsmakten, Totalförsvarets pliktverk, Statens kulturråd, Länsstyrelsen Västernorrland, Länsstyrelsen Östergötland, Gävle kommun, Norrköpings kommun, Västerbottens läns landsting, Barnombudsmannen, Centrum för lättläst, Dyslexiförbundet FMLS, Förbundet Rörelsehindrade, Personskadeförbundet RTP och Talboks- och punktskriftsbiblioteket tillstyrker eller är positiva till förslaget.

Vad som avses med samhällsområdet

Hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet

Samhällsområdet hälso- och sjukvården och annan medicinsk verksamhet omfattar främst åtgärder enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar samt insatser enligt tandvårdslagen (1985:125). Vidare ingår annan medicinsk verksamhet, varmed avses åtgärder exempelvis med anledning av abortlagen (1974:595), lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.

och lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar, i den mån denna verksamhet inte kan anses som hälso- och sjukvård. Även åtgärder med anledning av steriliseringslagen (1975:580) och lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall kan höra hit. Verksamhet inom detaljhandel med läkemedel och frågor om privata sjukvårdsförsäkringar faller däremot utanför samhällsområdet enligt diskrimineringslagen.

Det nuvarande diskrimineringsförbudet gäller oberoende av finansiering och driftsform och omfattar såväl handläggning av ett ärende som faktiska handlingar. Det kan avse sådant som tillgången till vård, dess räckvidd och innehåll samt avgiftsbetalning.

Verksamhet inom socialtjänsten m.m.

Samhällsområdet socialtjänsten omfattar i huvudsak verksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453) och anslutande lagstiftning.

Med verksamhet inom socialtjänsten avses för det första verksamhet enligt socialtjänstlagen, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Därutöver avses sådan verksamhet som anges i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, dvs. verksamhet som

97 i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd, verksamhet som i övrigt

bedrivs av Statens institutionsstyrelse, verksamhet hos kommunala invandrarbyråer, verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade, handläggning av ärenden om bistånd som lämnas av socialnämnd enligt lagstiftning om mottagande av asylsökande m.fl., handläggning av ärenden om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar (se dock nedan), handläggning av ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade och verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa dödsfall.

Diskrimineringsförbudet gäller vidare i fråga om färdtjänst och riksfärdtjänst enligt lagen (1997:736) om färdtjänst respektive lagen (1997:735) om riksfärdtjänst, vilka områden inte brukar anses vara en del av socialtjänsten. Vidare gäller förbudet hantering av bidrag för anpassning och återställning av bostäder enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.

Med verksamhet förstås inte enbart handläggning av ett ärende utan även rent faktisk verksamhet, som t.ex. handlingar och uppgifter i övrigt som gäller uppsökande verksamhet, social hemhjälp, vård och behandling vid behandlingshem, servicehus och annan social service som lämnas av socialnämnden. Även tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av sådan verksamhet omfattas av förbudet. Här avses framför allt Inspektionen för vård och omsorgs arbete med bl.a. tillsyn och kommunernas arbete med kvalitet i verksamheten.

Här ska observeras att lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar upphävts genom lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare som trädde i kraft den 1 december 2010. Lagen om introduktionsersättning gäller dock fortfarande i vissa fall. Enligt den nya lagen kan nyanlända som uppfyller vissa villkor ha rätt till ersättning. Ärenden om sådan ersättning ska inte handläggas av kommunen utan bl.a. av Arbetsförmedlingen, varför handläggningen kommer att falla utanför det nu aktuella diskrimineringsförbudets tillämpningsområde (förordningen [2010:407] om ersättning till vissa nyanlända invandrare).

Skälen för regeringens förslag

Förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet på samhällsområdet

Enligt 2 kap. 13 § diskrimineringslagen är diskriminering förbjuden i fråga om hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, verksamhet inom socialtjänsten samt stöd i form av färdtjänst och riksfärdtjänst och bostadsanpassningsbidrag. Vissa undantag finns för diskrimineringsgrunderna kön och ålder (2 kap. 13 a och 13 b §§).

Att kontakterna med hälso- och sjukvård samt socialtjänsten fungerar har stor betydelse för människors välbefinnande. Regeringen anser att ett diskrimineringsförbud i form av bristande tillgänglighet bör införas också på dessa områden för att personer med funktionsnedsättning ska ha lika goda förutsättningar som andra att få tillgång till vård och sociala insatser.

98

Som nämnts i avsnitt 8.2 bör förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet inte kunna användas för att ställa krav på någon att tillhandahålla en viss vara eller en viss tjänst m.m. som annars inte alls skulle ha bjudits ut. Skyldigheten att vidta åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av samhällsområdet bör alltså inte kunna åberopas för att få tillgång till en förmån som annars inte ingår i de aktuella systemen, för att få stöd i större utsträckning än vad som beviljats eller för att få ersättning med högre belopp än vad som vanligtvis utgår. Inte heller bör det kunna användas för att ifrågasätta en på vetenskap och beprövad erfarenhet grundad bedömning av ett vårdbehov i sig. Motsvarande bör gälla för bedömningar av enskildas behov av insatser inom socialtjänsten.

Åtgärder för tillgänglighet

Regeringen gör i fråga om detta samhällsområde följande överväganden.

Tillgänglighetsåtgärder bör i fråga om hälso- och sjukvården samt socialtjänsten m.m. kunna handla om att göra information tillgänglig så att den som har en funktionsnedsättning kan ta del av den information som ges om och i verksamheten. Det bör även kunna handla om olika åtgärder för att göra det möjligt för den som har en funktionsnedsättning att kommunicera med den verksamhetsansvarige och vissa åtgärder för att göra lokalerna tillgängliga så att den som har en funktionsnedsättning kan ta del av verksamheten.

Huruvida åtgärden kan krävas eller inte får prövas i det enskilda fallet (se närmare om den bedömningen i avsnitt 8.2).

Särskilt om ansvar för tillgänglighetsskapande åtgärder i hälso- och sjukvården och socialtjänsten m.m.

Den allmänna principen är att den som ansvarar för en viss verksamhet som omfattas av diskrimineringslagen också ansvarar för att verksamheten bedrivs utan diskriminering. Ansvar och den faktiska kontrollen över verksamheten följs åt. Samma princip bör enligt regeringens uppfattning gälla när det gäller ansvaret för diskriminering i form av underlåtenhet att vidta tillgänglighetsåtgärder. Den ansvarsmodell som alltså redan gäller enligt diskrimineringslagen, bör vad gäller hälso- och sjukvården och socialtjänsten i första hand innebära ett ansvar för landstingen respektive kommunerna eftersom den huvudsakliga delen av verksamheten sker i deras regi. Ett sådant ansvar har även staten för verksamhet som sker i statlig regi.

I vissa fall bedrivs emellertid verksamheten i praktiken av en extern aktör, vars tjänster upphandlas av det allmänna, exempelvis i fråga om vårdhem eller boende enligt LSS. Om den aktuella bristen i tillgänglighet rör förhållanden som den utförande enheten, t.ex. ett privat företag, råder över bör enligt regeringen denne bli ansvarig för diskriminering.

I avsnitt 8.3.6 föreslår regeringen att förbudet i fråga om tillhandahållande av varor och tjänster inte bör inte gälla för företag.som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare.

Samma villkor bör enligt regeringens uppfattning också gälla för mindre företag som är verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.

99

8.3.9 Socialförsäkringssystemet,

arbetslöshetsförsäkringen och statligt studiestöd

Regeringens förslag: Diskriminering i form av bristande tillgänglighet ska vara förbjuden i fråga om socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, arbetslöshetsförsäkringen och statligt studiestöd.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Statskontoret, Statens kulturråd, Försvarsmakten, Totalförsvarets pliktverk, Länsstyrelsen Västernorrland, Länsstyrelsen Östergötland, Gävle kommun, Västerbottens läns landsting, Barnombudsmannen, Centrum för lättläst, Dyslexiförbundet FMLS, Förbundet Rörelsehindrade, Personskadeförbundet RTP och Talboks- och punktskriftsbiblioteket tillstyrker eller är positiva till förslaget.

Vad som avses med samhällsområdet

Socialförsäkringen och anslutande bidragssystem

Samhällsområdet omfattar det som i socialförsäkringsbalken definieras som socialförsäkring.

Därutöver finns det vissa anslutande bidragssystem som administreras av Försäkringskassan. Dessa är t.ex. statligt personskadeskydd enligt socialförsäkringsbalken och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m., krigsskadeersättning till sjömän och ersättning till smittbärare enligt socialförsäkringsbalken samt olika former av ersättningar enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Vidare handhar Försäkringskassan olika former av ersättningar enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret. I 11 kap. förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga anges att Totalförsvarets rekryteringsmyndighet (tidigare Totalförsvarets pliktverk) beslutar och betalar ut bidrag (10 §), att den myndighet, den kommun eller det landsting där den totalförsvarspliktiga tjänstgör beslutar och betalar ut annan förmån än dagpenning, familjebidrag, ekonomiskt stöd i form av bidrag och grupplivförsäkring till totalförsvarspliktiga (12 §) och att Arbetsförmedlingen beslutar och betalar viss ersättning enligt 8 kap. 4 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (13 §). Dessa förmåner som ges till totalförsvarspliktiga omfattas av begreppet anslutande bidragssystem även i de fall där andra än Försäkringskassan handhar förmånerna.

Diskriminering i fråga om dessa förmåner som har anknytning till totalförsvarsplikten är avsedd att omfattas av förbudet i förevarande 2 kap. 14 §, och inte av det diskrimineringsskydd som följer av 2 kap.

15 § (värnplikt och civilplikt).

Arbetslöshetsförsäkringen

Samhällsområdet arbetslöshetsförsäkringen avser i första hand bestämmelser i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring jämte förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen handhas av arbetslöshetskassor. Bestämmelser om arbetslöshetskassor

100

finns i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor och i förordningen (1997:836) om arbetslöshetskassor.

Bestämmelsen i diskrimineringslagen omfattar arbetslöshetskassornas handhavande av alla frågor som gäller försäkringen, t.ex. ansökan och beviljande av ersättning, ersättningens storlek, karenstid, ersättningstidens längd, avdrag på dagpenningen, avstängning från rätt till ersättning, nedsättning av ersättning och utfärdande av intyg.

Uppräkningen är inte uttömmande. Vidare omfattas frågor om medlemskap i en arbetslöshetskassa, medlemsavgifter och s.k. särskild uttaxering till en arbetslöshetskassa.

Diskrimineringsförbudet omfattar också Arbetsförmedlingens arbete med t.ex. information om villkoren för ersättning och kontroll av att arbetssökande uppfyller dessa villkor. Vidare omfattas Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, som svarar för den samlade tillsynen över arbetslöshetskassorna och som även granskar Arbetsförmedlingens arbete med information till och kontroll av arbetssökande.

Utanför diskrimineringsförbudets räckvidd faller i princip övriga frågor som omfattas av lagen om arbetslöshetskassor. Frågor om föreningarnas bildande, registrering, tillsyn över arbetslöshetskassorna och statsbidrag till kassorna, vilka regleras i den lagen, rör inte den enskildes förhållanden och omfattas inte av lagens diskrimineringsförbud.

Förbudet avser beslutsfattande, all formell och informell handläggning av ärenden, information och rådgivning, underlåtenhet att agera eller omotiverat förhalande av beslut eller åtgärder samt faktiskt handlande och trakasserande bemötanden.

Statligt studiestöd

Samhällsområdet statligt studiestöd omfattar studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen (1999:1395) och studiestödsförordningen (2000:655), bidrag enligt förordningen (1995:667) om bidrag till vissa funktionshindrade elever i gymnasieskolan, ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning enligt förordningen (1997:1158) om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar och ersättning enligt förordningen (2013:1121) om kostnadsersättning till elever i gymnasial lärlingsutbildning

Det gällande diskrimineringsförbudet avser beslutsfattande, all formell och informell handläggning av ärenden, information och rådgivning, underlåtenhet att agera eller omotiverat förhalande av beslut eller åtgärder samt faktiskt handlande och trakasserande bemötanden.

Förbudet omfattar också möjligheter att ta del av stöd, dessas räckvidd och innehåll och i förekommande fall betalning av avgifter.

Skälen för regeringens förslag

Enligt 2 kap. 14 § diskrimineringslagen (2008:567) är diskriminering förbjuden i fråga om socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, arbetslöshetsförsäkringen och statligt studiestöd. Vissa undantag finns från förbudet som saknar betydelse för frågan om diskriminering i form av bristande tillgänglighet.

Samhällsområdet präglas av kontakter med myndigheter och andra som administrerar de stöd som förekommer inom det. Regeringen anser

101 att inte heller på detta område bör det förekomma att bristande

tillgänglighet hindrar en person med funktionshinder att i så stor utsträckning som möjligt kunna ta del av verksamheterna. Här bör, liksom på andra områden där det förekommer en omfattande ärendehantering, bristande tillgänglighet kunna förbättras med relativt enkla medel så att en person med en funktionsnedsättning kan ta del av verksamheten på likvärdiga villkor som gäller för personer utan funktionsnedsättning. Regeringen anser därför att ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet bör införas i fråga om socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och statligt studiestöd.

Som angetts i avsnitt 8.2 bör förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet inte kunna användas för att ställa krav på någon att tillhandahålla en viss vara eller en viss tjänst m.m. som annars inte alls skulle ha bjudits ut. Diskrimineringsförbudet bör alltså inte kunna åberopas för att t.ex. få tillgång till en förmån som annars inte ingår i de aktuella systemen eller för att få ersättning med högre belopp än vad som vanligtvis utgår.

Tillgänglighetsåtgärder bör enligt regeringens uppfattning i fråga om socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och statligt studiestöd t.ex. kunna handla om att göra information tillgänglig så att den som har en funktionsnedsättning kan ta del av den information som ges om och i verksamheten. Det bör även kunna handla om olika åtgärder för att göra det möjligt för den som har en funktionsnedsättning att kommunicera med den verksamhetsansvarige. Det bör också kunna handla om åtgärder för att göra lokalerna tillgängliga så att den som har en funktionsnedsättning kan ta del av och delta i verksamheten.

Huruvida åtgärden kan krävas eller inte får prövas i det enskilda fallet (se närmare om den bedömningen i avsnitt 8.2).