Lagens omfattning
Den nya skollagen (2010:800) trädde i kraft den 1 augusti 2010. Lagen tillämpas på utbildning och annan verksamhet i skollagen fr.o.m. den 1 juli 2011 om inget annat följer av lagen (2010:801) om införande av skollagen. Den nya skollagen innehåller bestämmelser om skolväsendet och om vissa särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet som bedrivs i stället för utbildning inom skolväsendet.
Utbildning inom skolväsendet anordnas av det allmänna och av enskilda. Skolväsendet omfattar skolformerna förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. I skolväsendet ingår också fritidshem som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och vissa särskilda utbildningsformer. Specialskolan finns för barn som på grund av sin funktionsnedsättning eller andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller grundsärskolan om de är dövblinda, annars synskadade med ytterligare funktionsnedsättning, döva, hörselskadade eller har en grav språkstörning (7 kap. 6 § skollagen). Grundsärskolan, gymnasiesärskolan och den särskilda utbildningen för vuxna ska ge elever med utvecklingsstörning en för dem anpassad utbildning. Ungdomar som har ett svårt rörelsehinder har vidare under vissa förutsättningar rätt att få utbildning vid en gymnasieskola med speciellt anpassad utbildning, s.k.
Rh-anpassad utbildning (15 kap. 36 § skollagen).
Till särskilda utbildningsformer hör bl.a. internationella skolor, utbildning vid särskilda ungdomshem och utbildning för barn och elever som vårdas på sjukhus (24 kap. skollagen).
Med annan pedagogisk verksamhet avses bl.a. pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem, öppen förskola och öppen fritidsverksamhet (25 kap. skollagen).
Ändamålsenliga lokaler
I skollagen finns det ett generellt krav om att det för utbildningen ska finnas de lokaler och den utrustning som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas 2 kap. 35 §). Bestämmelsen innebär bl.a. att det för utbildningen ska finnas ändamålsenliga lokaler och den utrustning som behövs utifrån elevers varierande behov avseende kommunikation, information och informationsteknik (prop. 2009/10:165
42
s. 283). Hur ändamålsenliga lokaler förhåller sig till tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är inte helt klart. Skolverket har tolkat begreppet på så sätt att tillgänglighet inte omfattas annat än i fall av uppenbart anmärkningsvärda brister (Tillgänglighet till skolors lokaler, Rapport 317/2008).
Stöd till barn och elever
Utbildningen inom skolväsendet ska enligt skollagen bl.a. främja alla barns och elevers utveckling och lärande. I utbildningen ska också hänsyn tas till barns och elevers olika behov och de ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt (1 kap. 4 §). Skollagen slår vidare fast principen om lika tillgång till utbildning. Enligt 1 kap. 8 § skollagen ska alla, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i lagen. I samma paragrafupplyses också om att det i diskrimineringslagen (2008:567) finns bestämmelser som har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett bl.a. funktionshinder. Utbildningen inom skolväsendet ska även vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas (1 kap. 9 §).
Av skollagens tredje kapitel framgår bl.a. att alla barn och elever inom skolväsendet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål (3 kap. 3 §). Bestämmelser om s.k. särskilt stöd finns i 3 kap. 6–12 §§ skollagen. Bestämmelserna om särskilt stöd gäller för utbildning inom skolväsendet, dock inte i förskolan eller i fråga om kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare. Särskilt stöd får ges i stället för den undervisning eleven annars skulle ha deltagit i eller som komplement till denna.
Det särskilda stödet ska enligt huvudregeln ges inom den elevgrupp som eleven tillhör. Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn.
Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds.
Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd. Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Rektorns beslut i fråga om åtgärdsprogram får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd (28 kap. 16 §).
I lagrådsremissen Tid för undervisning – lärares arbete med stöd, särskilt stöd och åtgärdsprogram (U2014/1202/S) föreslås ändringar i skollagen i syfte att förtydliga reglerna om stöd och särskilt stöd samt förenkla lärarnas arbete med åtgärdsprogram och annan dokumentation.
43 Förslagen innebär bl.a. att om det kan befaras att en elev inte kommer att
nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Den befintliga skyldigheten att göra en anmälan till rektorn föreslås ändras så att en sådan anmälan ska göras först om det kan befaras att eleven, trots att stöd i form av extra anpassningar har getts, inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Om det finns särskilda skäl att anta att extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen inte skulle vara tillräckliga, ska en anmälan till rektorn göras direkt. Efter anmälan ska rektorn, liksom hittills, se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds.
I lagrådsremissen Vissa skollagsfrågor (U2014/1278/S) föreslås vidare bl.a. att det ska förtydligas i skollagen att elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att nå de olika kunskapskraven ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Detta är ett förtydligande av den befintliga bestämmelsen om att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande (3 kap. 3 §, se ovan).
Förslaget innebär inte någon ändring av skollagens bestämmelser om särskilt stöd (3 kap. 6–12 §§).
Placering och mottagande
Enligt huvudregeln i skollagen ska elever i förskoleklass, grundskola och grundsärskola med offentlig huvudman placeras vid den av kommunens skolenheter där elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Sådana önskemål kan dock i vissa fall frångås bl.a. om den önskade placeringen skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen (se t.ex. 10 kap. 30 §). Kommunens beslut får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.
Elever har också enligt skollagen under vissa förutsättningar rätt att bli mottagna i en annan kommun än hemkommunen. Elevens hemkommun ska då enligt vissa förutsättningar som närmare anges i skollagen ersätta den mottagande kommunen för elevens utbildning. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, behöver dock hemkommunen inte lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen (se t.ex. 10 kap. 34 §).
Fristående skolor ska enligt huvudregeln vara öppna för alla elever.
Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd. Hemkommunen är dock inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen. En fristående skola är inte skyldig att ta emot en elev om tilläggsbelopp inte beviljas (se t.ex. 10 kap. 35 § och 15 kap. 33 §). Om kommunen betalar ett tilläggsbelopp, oavsett storleken på beloppet, är den fristående skolan skyldig att ta emot eleven. Om den fristående skolan anser att ett beviljat tilläggsbelopp inte är tillräckligt, kan den överklaga beslutet hos allmän förvaltningsdomstol.
44