Statlig verksamhet påverkas av förslaget inom följande områden.
Statliga myndigheter som arbetsgivare (avsnitt 8.3.1 och 13.2 och 2 kap. 1 § diskrimineringslagen).
Utbildning som staten ansvarar för (avsnitt 8.3.2 och 2 kap. 5 § diskrimineringslagen).
Arbetsförmedlingens verksamhet som inbegriper arbetsmarknadspolitiska program och platsförmedling (avsnitt 8.3.3 och 2 kap. 9 § diskrimineringslagen).
Myndigheter som handhar ekonomiskt stöd, tillstånd, registrering eller liknande för att kunna starta eller bedriva näringsverksamhet (avsnitt 8.3.4 och 2 kap. 10 § diskrimineringslagen).
Myndigheter som handhar behörighet eller legitimation för yrkesutövning (avsnitt 8.3.4 och 2 kap. 10 § diskrimineringslagen).
Allmänna sammankomster och offentlig tillställning (avsnitt 8.3.7 och 2 kap. 12 § diskrimineringslagen).
114
Försäkringskassans verksamhet avseende socialförsäkring (avsnitt 8.3.9 och 2 kap. 14 § diskrimineringslagen).
Centrala studiestödsnämnden som hanterar statligt studiestöd (avsnitt 8.3.9 och 2 kap. 14 § diskrimineringslagen).
Arbetslöshetskassorna som handhar arbetslöshetsförsäkringen (avsnitt 8.3.9 och 2 kap. 14 § diskrimineringslagen).
Försvarsmaktens verksamhet avseende värnplikt och civilplikt när det handlar om mönstring, antagningsprövning eller annan utredning om personliga förhållanden (avsnitt 8.3.10 och 2 kap. 15 § diskrimineringslagen).
Samtliga myndigheter berörs genom att diskrimineringsförbudet i fråga om offentlig anställning kompletterar de andra diskrimineringsförbuden på så sätt att bemötande av en företrädare för det allmänna som inte fångas upp av något av de andra förbuden faller under denna bestämmelse tillämpningsområde (avsnitt 8.3.11 och 2 kap. 17 § diskrimineringslagen).
Regeringens förslag berör staten i sin roll som arbetsgivare eller utbildningsanordnare, men också när enskilda personer har kontakt med myndigheter. Vidare omfattas statlig kulturverksamhet eller när myndigheter anordnar allmän sammankomst eller offentlig tillställning.
Åtgärder för tillgänglighet handlar i huvudsak om stöd eller personlig service, information och kommunikation samt i förekommande fall vissa åtaganden i fråga om den fysiska miljön.
Åtgärder som ska vidtas enligt redan befintliga bestämmelser bör vara starkt vägledande för vad som kan krävas enligt den nu föreslagna bestämmelsen om bristande tillgänglighet. Det bör inte anses skäligt att kräva åtgärder som går utöver sådana krav. För statliga myndigheter finns ett i stort heltäckande krav på tillgänglighet i lag eller annan författning, exempelvis förordning om statliga myndigheters ansvar för genomförande av handikappolitiken, förvaltningslagen och plan- och bygglagen. Den som uppfyller sådana krav bör kunna utgå från att ytterligare krav inte följer av diskrimineringslagen.
I sammanhanget kan nämnas att det inom regeringens funktionshinderstrategi pågår ett generellt arbete för att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsätning. Uppföljningar som görs av Handisam visar att arbetet går framåt. Exempelvis har två av tre myndigheter åtgärdat brister i sina publika lokaler. På de områden där det inte finns andra bestämmelser med krav på tillgänglighet bör de åtgärder som kan komma i fråga vara av enklare beskaffenhet. I varje enskilt fall ska dessutom en bedömning göras om åtgärden är skälig utifrån bl.a. de ekonomiska och praktiska förutsättningarna.
Regeringen bedömer att de kostnader som kan uppstå till följd av förslaget är begränsade och ryms inom myndigheternas befintliga anslag.
Nedan redogörs för respektive samhällsområde som staten ansvarar för och de särskilda omständigheter som gör sig gällande och bör beaktas.
115 Arbetslivet
På arbetslivets område innebär förslaget mycket små förändringar mot vad som gäller i dag. Personkretsen som omfattas av arbetsgivarens skyldigheter att vidta skäliga tillgänglighetsåtgärder utvidgas något genom att även inhyrd eller inlånad personal och PRAO-elever samt andra praktikanter föreslås omfattas.
Som nämnts ovan bedömer regeringen inte att förslaget leder till några betydande kostnader. Därutöver kan nämnas att arbetsgivarens skyldigheter för de personalkategorier som förbudet utvidgas till att omfatta, typiskt sett är mindre långtgående än vad som gäller vid anställning. Det beror på att varaktigheten av en praktik oftast är kortare än vad som gäller vid en anställning. Även i ett fall när en arbetsgivare hyr in personal är avtalsrelationen i allmänhet mer kortvarig.
Utbildning
På högskoleområdet utvidgas skyddet till att inte enbart omfatta lokalernas tillgänglighet utan även annan tillgänglighet såsom stöd eller personlig service samt information eller kommunikation.
Som tidigare nämnts bedöms inte förslaget leda till några betydande kostnader. På högskoleområdet tillhandahåller idag universitet och högskolor pedagogiska stödåtgärder till studenter med funktionsnedsättning, trots att det inte är lagreglerat. Kostnaderna tas från grundutbildningsanslagen. Stockholms universitet förvaltar dessutom ett gemensamt anslag som delvis täcker kostnaderna för dessa åtgärder för universitet och högskolor samt enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina. Regeringen bedömer att den kostnad som kan uppstå i enskilda fall, kan täckas av dessa anslag.
Statliga myndigheter
Förslaget omfattar ett stort antal myndigheter.
Som tidigare nämnt bedöms förslaget inte leda till några betydande kostnader för statliga myndigheter. För statliga kulturverksamheter som sker till stor del i byggnader där det råder speciella historiska eller arkitektoniska förhållanden innebär förslaget särskilda begränsningar i fråga om vilka åtgärder som får vidtas i den fysiska miljön.
Skälighetsbedömningen begränsar därför ytterligare vilka åtgärder som kan krävas i dessa fall.
Värn- och civilplikt
De normer och metoder som tillämpas vid mönstring och annan antagning vid fullgörandet av totalförsvarsplikt, bör inte ställa upp osakliga hinder för att personer med funktionsnedsättning inte ska kunna få tillgång till området. För tjänstgöring inom värnplikt eller civilplikt ställs dock ofta stora krav avseende fysiska och psykiska egenskaper hos den enskilde som många med en funktionsnedsättning kan ha svårare att uppfylla. Vad som är skäliga åtgärder för tillgänglighet kommer på detta område att skilja sig väsentligt från vad som gäller under andra samhällsområden.
116
Offentlig anställning
Tillgänglighetsåtgärder bör vidtas för personer med funktionsnedsättning, när offentligt anställda har kontakt med allmänheten eller bistår konkret med exempelvis vägledning eller information. I dessa fall förefaller åtgärderna som den anställde kan vidta, vara ytterst begränsade. Kostnaderna begränsas till den tid som tas i anspråk för att ge personligt stöd eller anpassad information och torde vara försumbara.
Allmän sammankomst och offentlig tillställning
Statliga myndigheter som anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning t.ex. genom en hearing eller föreläsning omfattas av förslaget.
Som tidigare nämns bedöms förslaget endast leder till marginella kostnader. Därutöver är allmänna sammankomster och offentliga tillställningar i sin karaktär ofta tillfälliga och kortvariga. Av förslaget framgår att hänsyn ska tas till karaktären på förhållandet och kontakten mellan verskamhetsutövaren och den enskilde personer med funktionsnedättning och det bör inte kunna ställas samma krav på åtgärder för tillgänglighet när det gäller kontakter av engångskaraktär.