Juncaceae i Norden
J. articulatus × bulbosus, ryltåg × löktåg Denna hybrid är bara 10–20 cm hög, utvecklar
bara svaga jordstammar och bildar tuvor med ibland löklika baser. Bladen är enpipiga som hos ryltåg, vid bladbaserna utvecklas ofta små skott eller korta jordstammar. Blomställningen har 3–
8 huvuden, som är fåblommiga från starten men så småningom utvecklar sena extrablommor Figur 14. Hybriden ryltåg ×
löktåg Juncus articulatus × bulbosus.
A stort fastmarksväxande exemplar från Skåne, Osby, stranden av Helgeån, B och C blomställningar av i vatten växande odlade exemplar från Skåne, Arkelstorp,
D kalkblad med ståndare, E blomma med degenere-rande ovarium. Tecknat av Örjan Nilsson, med tillstånd ur Bot. Notiser 125: 204 (1972).
SNOGERUP
och ofta också små bladiga skott. Kalkbladen är trubbiga. Fruktämnet degenererar oftast utan att ens växa ut till en tom kapsel. Det väntade kromosomtalet 2n = 60 har kontrollerats på flera skånska individ.
Denna hybrid hittade jag först i nordöstra Skåne, där den bland annat tycks ha spritt sig vegetativt längs Helgeån nedanför Skeingesjön, kollad för kromosomtal (Snogerup 1960). Den hade i själva verket samlats där redan tidigare utan att bli korrekt bestämd. Senare har den hit-tats på fler lokaler, bland annat i Skåne, Halland och norra Jylland. På hösten framträder den som högre än lokalens löktåg med en ofta konstigt grenad stam.
Hybridernas avkomma. Finns hybridsvärmar?
Existensen av flera olika hybrider kan också innebära en risk för genöverföring i en eller två riktningar mellan föräldraarterna. Att detta sist-nämnda verkligen skett påvisade Timm & Clap-ham (1940) för spetståg × ryltåg i England. Där fanns på hybridlokaler också stora och livskraf-tiga exemplar av J. articulatus med klart stark likhet med J. acutiflorus, de döptes till ”large80”.
Detta betyder att genöverföring kan åstadkom-mas tvärs över kromosomtalsskillnaden genom en återkorsning med hybridpollen som fått med sig bara eller nästan bara de parande kromo-somerna från hybriden. Så kan ju J. articulatus genmanipulera sig själv via hybrider med sina gamla föräldraarter, vilket ingen human lagstift-ning torde hindra.
Hybrider i olika kombinationer skulle också kunna bilda normal sexuell avkomma, flera hybridgenerationer och en egen varierad fort-levnad. Detta sistnämnda faller sig lite svårt för våra här beskrivna hybrider, de är triploider (2n = 60 = 3x) och kan därför inte prestera en normalt fungerande reduktionsdelning, vilket vi också konstaterat i preparat av odlade hybrider.
Då kan det ju heller inte bli några helt funk-tionsdugliga pollen och äggceller. Om hybriden ändå någon gång får avkomma borde denna bli helt misslyckad, nedsatt vital och med galna kromosomtal. Kromosomräkningar på hybri-der bekräftar att de åtminstone normalt här i Norden bara är oförändrade förstagenerations-hybrider (F1) med 2n = 60, några sådana resultat meddelar jag till bevis i Appendix. Att en andra hybridgeneration blir obalanserad måste ju också bevisas, och för detta ändamål lyckades jag tillverka en säker hybrid torvtåg × ryltåg och försökte framställa avkomma av den. Det för avkomman nästan helt negativa resultatet rela-terar jag också i Appendix. Men har verkligen någon bildning av F2 eller återkorsning förekom-mit med våra nordiska hybrider i naturen? Jag lovar att jag har letat, och nedan relaterar jag de enstaka troliga fall jag lyckats komma på. De tyder på att det visserligen bildas grobara frön på hybriden, men dessa lyckas nästan aldrig etable-ra livsdugliga plantor som avkomma i naturen.
Figur 15. Ryltåg × löktåg. Den första insamlingen, från Skåne, Osby av John Kinnander 1934, uppen-bart ett exemplar som växt i vatten. Foto: Patrik Frödén.
JUNCUS
Hybridavkomma av vanlig myrtåg × ryltåg De största populationerna av Juncus-hybrider i Norden utvecklas av denna föräldrakombina-tion. Den hittades redan 1846 vid stränderna av Ringsjön mitt i Skåne och utvecklade där tusentals strån runt sjöstränderna under ett drygt århundrade av observationer. 9/8 1903 gjorde den gode Juncus-letaren O. R. Holmberg en noggrann sökning efter avvikande hybrid-plantor. Han hittade några som avvek från hybridens vanliga utseende på denna lokal, nu bevarade i LD. Ett par exemplar som han kall-lade ”f. subarticulata” var verkligen mycket lika ryltåg i både allmän grovhet och i blomställ-ningen fast rätt sterila och kan med goda skäl misstänkas för att vara en återkorsning (myrtåg
× ryltåg) × ryltåg.
När jag sökte igen på lokalen 1959 hittade jag inget individ med så misstänkt utseende, men skördade flera blomställningar av en flerstråig tuva av hybriden. I dem lyckades jag leta upp och sådde cirka 50 frön av olika kvalitet. Bara fem av dem grodde och gav avkomma som gick att hålla vid liv, en sjätte levde flera månader utan att bilda stängel eller rot.
Att räkna kromosomer på de livsdugliga hybridavkomlingarna var svårt, även vanliga vegetativa delningar verkade fungera dåligt. Tre av avkommeindividen var sinsemellan rätt lika, såg ut som klen articulatus med bara ett par huvud och lika dålig frösättning som moder-plantan. De hade kromosomtalen 2n = 84–87 (planta 3228), 2n = 89–90 (planta 3239) och 2n = 85–90 (planta 3240). Den fjärde plantan var lite kraftigare med flera stänglar med vardera 1–6 huvud och kromosomtalet 2n = 70 (planta 3317), men var lika steril. Den femte var till skillnad från syskonen en ganska stor, helt vital planta (3288) som hölls vid liv i flera år och pro-ducerade flera strån med 4–10 huvuden, kapslar med varierande till halv frösättning och kromo-somtal 2n = 118–120.
Detta visade alltså att en hybrid i denna grupp kan ge en kromosomfördubblad avkom-ling, troligen genom att reduktionsdelningen till äggcell stoppar upp. Holmbergs ”f. subarticulata”
kan alltså vara en sådan planta, men likheten
med J. articulatus tyder på att den verkligen var en återkorsning. Och någon vild hexaploid (2n = 120) planta har ännu inte dokumenterats varken i Norden eller annanstans. Den jag lyck-ades tillverka presslyck-ades skoningslöst ner.
Tyvärr har troligen J. alpinoarticulatus och dess hybrider totalt utrotats genom sentida vanvård av denna fantastiska sjö. Vi får nöja oss med de tidigare undersökningarna.
En annan hybrid av samma kombination (J. alpinoarticulatus subsp. rariflorus × articula
tus), från Uppland, Älvkarleby (772, 2n = 60) var i naturen bara F1-hybrid, men i kapslar Figur 16. Förmodad återkorsning av Juncus alpinoar-ticulatus ssp. rariflorus × aralpinoar-ticulatus mot J. aralpinoar-ticulatus, funnen av O. R. Holmberg vid Ringsjön 1903. Foto:
Patrik Frödén.
SNOGERUP
efter fri blomning på lokalen gick det att hitta några frön av varierande kvalitet. Fyra av dem grodde, men två dog som groddplantor. Den tredje (3712) utvecklade ingen blomställning och kunde inte kromosomräknas. Den fjärde blommade med 1–2 små huvuden på var av fyra stänglar, var totalt frösteril och hade kromo-somtal 2n = 85–90 (planta 3669). Här blev det alltså även med hjälp bara en helt misslyckad F2-planta.
Hybridavkomma av torvtåg × ryltåg En hybrid J. alpinoarticulatus subsp. alpinoar
ticulatus × articulatus, från Öland, Hornsjön (planta 2905, 2n = 60), tvingades till självbe-fruktning genom att flera blomställningar isole-rades. Ett tiotal olika utvecklade frön bildades och såddes. Bara ett grodde och gav upphov till en F2-planta (3668, 2n = ca 90). Under två år producerade den på vardera av ett tiotal stänglar 2–10 huvuden, men bara tomma kapslar utom ett par med 0–4 frön var.
En annan hybrid av samma kombination från Öland planterades hem från en liten göl mellan Lenstad och Ekelunda (planta 2908, 2n = 60).
Den gav från några till synes dåliga frön upphov till en enda avkomling, som dog som grodd-planta.
• Tack till Örjan Nilsson som ritat teckning-arna och Patrik Frödén som fotograferat och skannat Örjans teckningar.
Citerad litteratur
Hämet-Ahti, L. 1980. Juncus alpinoarticulatus subsp.
fischerianus – an overlooked plant in boreal Eura-sia. – Mem. Soc. Fauna Flora Fenn. 56: 97–102.
Lindquist, B. 1932. Taxonomic remarks on Juncus alpinus Vill. and some related species. – Bot. Not.
1932: 313–372.
Riebe, S. 1978. Meiotic configurations and fertility in Juncus alpinus subsp. nodulosus × articulatus.
– Bot. Not. 131: 269–272.
Snogerup, S. 1958. Studies in the Genus Juncus.
Some cytological observations. – Bot. Not. 111:
249–250.
Snogerup, S. 1960. Studies in the Genus Juncus II.
Observation on Juncus articulatus L. × bulbosus L.
– Bot. Not. 113: 246–256.
Snogerup, S. 1963. Studies in the Genus Juncus III.
Observations on the diversity of chromosome numbers. – Bot. Not. 116: 142–156.
Snogerup, S. 1978. A revision of the Juncus atratus group. – Bot. Not. 131: 189–196.
Snogerup, S. 2006. Juncaceae i Norden. 1. Annuella Juncus-arter. – Svensk Bot. Tidskr. 100: 245–255.
Timm, E. W. & Clapham, A. R. 1940. Jointed rushes of the Oxford District. – New Phytol. 39: 1–16.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. – Lunds Botaniska Fören-ing, Lund.
Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skå-nes flora. – Stockholm.
Figur 17. Experimentellt framtagna F2-plantor av korsningen Juncus alpinoarticulstus subsp. alpinoar-ticulatus × articulatus, en med fördubblat kromo-somtal cirka 120 och halvfertil, en med ojämnt kromosomtal och nästan totalt steril. Foto: Patrik Frödén.
JUNCUS ABSTRACT
Snogerup, S. 2009. Juncaceae i Norden 2. Perenna Juncus-arter med ledade blad. [Perennial speciesPerennial species of Juncus with terete, septate leaves (sect. Ozo-phyllum) in Norden.�� – Svensk Bot. Tidskr.�� – Svensk Bot. Tidskr. 103:
153–173. Uppsala. ISSN 0039-646X.
Eight perennial taxa of Juncus sect. Ozophyllum are described, their morphological variation and ecolog-ical preferences discussed and keys for identification presented. The observed hybrids are also described.
The potentially annual J. bulbosus is also keyed out and its hybrid presented.
J. subnodulosus Schrank is a rare but locally some-times gregarious species of lime-rich wetlands, rec-ognized by its strong, creeping rhizomes, large basal cataphylls and several semi-globose, light-coloured flower-heads.
J. acutiflorus Ehrh. ex Hoffm. subsp. acutiflorus is a rare taxon of wet heathland recognized by its sharply pointed tepals and capsules.
J. alpinoarticulatus Chaix is as species character-ized by its small flowers with blunt tepals and its creeping rhizome.
J. alpinoarticulatus subsp. alpinoarticulatus is a taxon confined to lime-rich wetlands, recognized by broad inflorescence of several heads, short pedicels and short broad capsules.
J. alpinoarticulatus subsp. rariflorus (Hartm.) Holub is a common taxon of wetlands in northern Norden, recognized by narrow inflorescence of several heads, some pedicels long and capsules exceeding perianth.
J. alpinoarticulatus subsp. alpestris (Hartm.) Hämet-Ahti is a plant of northern and high altitude wetlands distinguished from subsp. rariflorus by fewer flower heads with fewer, dark, short-pedicel-late flowers and often subacute capsule.
J. alpinoarticulatus subsp. fischerianus (V.I. Krecz) Hämet-Ahti is an eastern race of mainly shores with broad inflorescence of few heads of several, shortly pedicellate flowers and oblong, blunt capsule.
J. anceps Laharpe is a western coastal species of wet depressions in sandy areas and grazed mead-ows, recognized by often two-parted inflorescence, small dark flowers, blunt tepals and pointed to mucronate capsule.
J. articulatus L. is a common, very variable tetra-ploid species of more or less wet localities with mostly larger flowers and pointed tepals and capsules.
The hybrids J. acutiflorus × articulatus, J. alpinoar-ticulatus × articulatus, J. anceps × articulatus, and J.
articulatus × bulbosus are described and the occur-rence of F2 and backcrosses discussed.
In Appendix 1 a number of previously unpub-lished chromosome counts of the Nordic Ozophyl-lum species are listed and in Appendix 2 an artificial crossing and generation of F2 between J. alpinoar-ticulatus and J. aralpinoar-ticulatus is reported.
Sven Snogerup har under sin karriär arbetat med såväl ren taxonomi som korsningsexperi-ment och kromosom-studier. Som pensionär koncentrerar han sig på delar av projekten Flora Nordica och Flora Helle-nica och har även deltagit i provinsinventeringar, speciellt i Skåne.
Adress: Trumpetaregränd 9, 226 39 Lund och Botaniska museet, Östra Vallgatan 18, 223 61 LundE-post: sven.snogerup@botmus.lu.se
SNOGERUP
Appendix 1.
Chromosome counts in Sect Ozophyllum
Numbers in brackets refer to chromosome-counted individuals. Voucher material of these has been deposited at LD. Former reports on chromosome numbers in this section and illustrations of chromo-somes were presented in former papers (Snogerup 1958, 1960, 1963, 1978).
Juncus alpinoarticulatus Chaix subsp. alpinoar-ticulatus 2n = 40
Sweden, Skåne: Ivön, in the kaolin quarry on the northern part of the island, 28.6.1957, Snogerup (624, 631); Sweden, Skåne: par. Vinslöv, in the mire Vannebergamosse, 1958, Snogerup (1860, 1861, 1862); Sweden, Skåne: in the mire of Stångby Mosse, 9.8.1961, Snogerup (3731, 3737); Sweden, Öland:
At the boundary Vickleby–Resmo, E of the road, 5.6.1959, Snogerup (2863, 2864, 2865); Sweden, Öland: at the lake between Lenstad and Ekelunda, 6.6.1959, Snogerup (2915, 2916, 2917, 2919, 2920).
In this locality also one chromosome doubled indi-vidual, 4n=80 (2914); Czech Republic, distr. Blatna:
in prato udo “V potocich” dicto inter pagum Hra-diste, ca. 410 m, 13.9.1958, B. Krisa (3078, 3079, 3081, 3082, 3084).
Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus (Hartm.) Holub 2n = 40
Sweden, Skåne: Osby, sandy shore of lake Osbysjön at Hasslaröd, 3 km SSW of the church, 4.9.1957, Snogerup (1857); Sweden, Skåne: Osby, Sibbarp, SW shore of lake Osbysjön, 4.9.1957, Snogerup (1852, 1853, 1854); Sweden, Skåne: Osby, Ebbarp, shore of eastern part of the peninsula Näset in lake Osbysjön, 4.9.1957, Snogerup (1858, 1859); Swe-den, Skåne: lake Hultasjön, 24.9.1960, Snogerup (3537, 3543); Sweden, Skåne: W shore of lake Rössjön, 24.9.1960, Snogerup (3549, 3550); Sweden, Skåne: lake Lärkesholmssjön, 8.9.1957, Snogerup (1029, 1031); Sweden, Skåne: Oderljunga, the E shore of lake Bälingesjön, 1958, Snogerup (1831, 1834); Sweden, Skåne: shore of lake Ringsjön NE of Råröd, 29.8.1957, Snogerup (950); Sweden, Skåne:
Ivön, in the kaolin quarry on the northern part of the island, 28.6.1957, Snogerup (627, 628, 630, 631). Occurring together with subsp. alpinoarticu
latus, see above; Sweden, Öland: Byerums Raukar, 4.6.1959, Snogerup. Form intermediate towards subsp. alpinoarticulatus (2874, 2875, 2876, 2877);
Sweden, Småland: the NE shore of lake N Vixen NW of Eksjö, 1959, Snogerup (3146, 3147); Sweden, Västergötland: mt. Billingen, 31.7.1959, Snogerup (3130); Sweden, Uppland: Älvkarleby, 1.5 km ENE
of the church, 10.7.1957, Snogerup (751, 752); Swe-den, Uppland: Älvkarleby, at the river 500 m N of the church, 10.7.1957, Snogerup (762, 763, 765, 766, 767, 768); Sweden, Uppland: Älvkarleby, roadside at Älvkarleö, 11.7.1957, Snogerup (770); Sweden, Härjedalen: Tännäs, at the river Mysklan in the church village, 30.7.1959, Snogerup (3138, 3139, 3141, 3142, 3143); Sweden, Norrbotten: N shore of the river 2400 m WSW Överluleå church, 7.7.1957, Snogerup (773, 774); Sweden, Norrbotten: near Boden, ditch S of lake Brotjärn 5 km SW of Boden stn., 17.7.1957, Snogerup (775); Sweden, Lycksele Lappmark: Ruskträsk, NE of the village, 1957, S.O. Strandhede (901); Sweden, Torne Lappmark:
Abisko, S of Abisko Östra, 7.1957, Snogerup (781, 782, 783); Norway, Sogn og Fjordane: Granvinvat-tna, 1959, S.A. Björse (149, 3150); Norway, Sogn og Fjordane: Framnes at lake Opheimsvatn, 1957, S.O.
Strandhede (932, 933); Norway, Sogn og Fjordane:
riverside between Björkelo and V. Egge, 1957, S.O.
Strandhede (935, 937, 939); Norway, Sör-Tröndelag:
Lökken-Verk, at the bridge 200 m S of the chapel, 1957, S.O. Strandhede (956, 957); Norway, N Nor-dland: par. Hamaröy, mire between Nordkilpollen and Orviken, 1957, S.O. Strandhede (827, 828, 829): Norway, N Nordland: Saltdal, Nestby, in par-tially dry, sandy river bed, 1957, S.O. Strandhede (833, 834).
Juncus alpinoarticulatus subsp. alpinoarticula-tus × articulatus 2n = 60
Sweden, Skåne: in the mire of Stångby Mosse, 9.8.1961, Snogerup (3735); Sweden, Öland: NW end of lake Hornsjön, 4.6.1959, Snogerup (2904, 2905, 2906, 2907). See also under experiment reports below; Sweden, Öland: par. Torslunda, fen NW of former Lenstad railway stn., 6.6.1959, Sno-gerup (2908, 2909, 2910).
Juncus alpinoarticulatus subsp. rariflorus × articulatus 2n = 60
Sweden, Skåne: shore of lake Ringsjön NE of Råröd, 29.8.1957, Snogerup (949). See also under experi-ment reports below; Sweden, Skåne: SE shore of lake Lärkesholmssjön, 24.9.1960, Snogerup (3546);
Sweden, Skåne: Oderljunga, E shore of lake Bälin-gesjön, 1958, Snogerup (1833); Sweden, Skåne: lake Hultasjön, 24.9.1960, Snogerup (3536); Sweden, Uppland: Älvkarleby, 2500 m N of the church, old gravelpit, 14.7.1957, Snogerup (772).
Juncus anceps Laharpe 2n = 40
Denmark, W Jylland: Holmsö NW of Oxböl, 28.7.1960, Snogerup (3425, 3426, 3431); Denmark, W Jylland: sandy depression W of Nymindegab, 21.7.1960, Snogerup (3453, 3454, 3458);
Den-JUNCUS
mark, W Jylland: shore of small lake in heathland NW of Nymindegab, 21.7.1960, Snogerup (3463);
Denmark, S Jylland: the island Römö, E of Lakolk, 26.7.1960, Snogerup (3478, 3479, 3480, 3482).
Juncus anceps × articulatus 2n = 60 Denmark, W Jylland: sandy depression W of Nymindegab, 21.7.1960, Snogerup (3451, 3455, 3456, 3457); Denmark S Jylland: the island Römö, E of Lakolk, 26.7.1960, Snogerup (3465, 3476, 3477).
Juncus articulatus L. 2n = 80
Sweden, Skåne: Ivön, in the kaolin quarry on the northern part of the island, 28.6.1957, Snogerup (632); Sweden, Skåne: 1.5 km NW of Domsten, 7.10.1958, Snogerup (2236, 2237); Sweden, Skåne:
par. Lövestad, Heinge, fen at a rivulet, 8.6.1960, Snogerup (3373, 3374); Sweden, Skåne: par. Löve-stad, 0.5–1 km SSE of Turelund, rich fen, 8.6.1960, Snogerup (3375, 3376, 3377, 3379, 3380, 3381, 3382); Denmark, Sjaelland: 10 km NW of Freder-ikssund, 800 m NNE of Frederikshöj, 13.5.1960, Snogerup (3318, 3321, 3326); Denmark, W Jyl-land: NW of Nymindegab, pools in the heathland, 21.7.1960, Snogerup (3461); Denmark, S Jylland:
the island of Römö, E of Lakolk, 26.7.1960, Sno-gerup (3475); Slovakia australis, distr. Sturovo: in fossa aquatica pratis inter Bina et Pavlovce, 115 m, 12.8.1957, B. Krisa (2826, 2827, 2828, 2829);
France, Var: 1 km NE of Frejus, in an old gravel pit, 15.5.1957, Snogerup (381).
Juncus bulbosus L. 2n = 40
Sweden, Skåne: Skanörs Ljung, 2 km W of Ljung-husen, 14.8.1958, Snogerup (1841); Sweden, Skåne:
par. V. Karup, W of Påarp, 6.7.1960, Snogerup (3414); Denmark, W Jylland: 3 km NW of Bram-ming, S of the river at Grygaard, 26.7.1960, Sno-gerup (3440, 3441, 3442, 3443, 3444); Denmark, W Jylland: at lake Grovsö 5 km W of Oxböl, 19.7.1960, Snogerup (3446, 3447, 3448, 3450);
Denmark, S Jylland: the island of Römö, E of Lakolk, 26.7.1960, Snogerup (3467, 3468, 3469, 3472, 3473).
Appendix 2.
Artificial crossing and F2 generation of J. alpinoarticulatus subsp. alpinoarticula
tus × articulatus
For artificial crossing I placed the intended parents in a closed greenhouse without other Juncus plants.
I selected as male parent a J. articulatus plant (381 2n = 80, cf. under J. articulatus above) with few, many-flowered heads in order to make its progeny easily determinable as hybrids. The female parent J. alpinoarticulatus subsp. alpinoarticulatus (1860 2n = 40, see in list above) had inflorescences with many few-flowered heads. It was watched, the proto-gynously developing stigmas of a number of flowers pollinated from the intended male parent, their anthers and the few buds removed and then each head isolated. The capsules harvested from the polli-nated flowers gave 112 variously developed seeds, 26 of them apparently well filled.
The seeds generated after the described procedure might be either hybrids or result from selfing or apomixis of the female parent. Seven of them ger-minated, a low degree of germination compared to other Juncus seeds.
Two of the resulting plants (3171, 3172) were morphologically clear and fertile J. alpinoarticulatus like the female parent, one (3160) was lethal and died as seedling, one (3158) looked morphologically as a hybrid but no chromosome count was success-ful.Only three plants (3157, 3159, 3170) were defi-nitely hybrids with inflorescence like the intended male parent and the supposed chromosome number of 2n = 60. On each of these three plants several inflorescences were isolated and left to selfing, to test the ability to produce F2, and the resulting mix-ture of apparently empty and variously well devel-oped seeds were sown.
147 of the F2 seeds from the 3 F1 plants germinat-ed. 48 of the resulting plants were lethal and died as seedlings or young plants. 30 were of reduced vital-ity, non-flowering or totally sterile. 63 were vital but more or less totally sterile. 6 were vital and set some mostly misshaped seeds.
7 of the vital but sterile F2 plants were chromo-some counted (3328 2n = 89, 3329 2n = 91, 3352 2n = 86–87, 3353 2n = 87, 3403 2n = 88, 3404 2n = 120±5, 3552 2n = 87–88).
2 of the vital and partially fertile plants were chromosome counted (3354 2n = 86–88, 3355 2n = 84–87).
Skandinaviens klarvattensjöar eller lobeliasjöar är fattiga på näringsämnen men rika på fasci-nerande växter med speciella anpassningar för att kunna leva här. Danske Kaj Sand-Jensen beskriver hur rosettväxter som notblomster, strandpryl och braxengräs kan ta upp koldi-oxid med rötterna från sjöbottnen och hur kolonier av cyanobakterien sjöhjortron kan lagra oorganiskt kol från vattnet. Alla de här vattenväxterna växer långsamt men i gengäld lever de länge.
KAJ SAND-JENSEN
E
tt besök vid en näringsfattig, klar svensk lobeliasjö är alltid en fin upplevelse. För-utom uppfriskande bad, ljudet av storlom-mens höga röst och åsynen av fiskgjusens ihär-diga störtdyk, erbjuder sjön också spännandebotaniska upplevelser. Man får alldeles säkert se notblomster Lobelia dortmanna, strandpryl Plan
tago uniflora och styvt braxengräs Isoëtes lacustris, och kanske också sylört Subularia aquatica och vekt braxengräs I. echinospora, som är sällsynta i Danmark som jag kommer ifrån (figur 1).
Rosettväxter (eller isoetider, uppkallade efter släktet Isoëtes) är beteckningen på dessa fram-trädande arter i lobeliasjöarna. De har alla en rosett av styva blad som sitter på en kort stam och många korta rötter, vilket ger en nära för-bindelse mellan rötter och blad. Vad det ska vara bra för kommer den här artikeln bland annat att handla om.
Vissa lobeliasjöar kan också bjuda på en global sällsynthet. I ungefär femtio svenska sjöar kan man finna centimeterstora blågröna kulor som rullar runt i vågskvalpet på den grunda sandbott-nen (Bengtsson 1986, 1995). På djupare vatten