Svensk Botanisk Tidskrift: Volym 103: Häfte 3-4, 2009

Framsidan:

Notblomster Lobelia dortmanna är en av karak- tärsarterna i våra

klarvattensjöar (se sidan 174).

Foto: Ole Pedersen.

Svensk Botanisk Tidskrift 103(3–4): 129–208 (2009)

Svensk Botanisk Tidskrift

103(3–4): 129–208

ISSN 0039-646X, Uppsala 2009

INNEHÅLL

129 Ordföranden har ordet: Använd Artportalen!

130 Beck-Friis, B: Blomsterdrottningen

133 Toräng, P & Vanhoenacker, D: Majviva – ekologi och bevarandestatus

(Primula farinosa in Sweden – ecology and conservation status)

141 Kullman, L: Fjällens evighetsgranar – svensk naturhistoria i nytt ljus (Eternal mountain spruces – new light on Swedish forest history)

149 Andersson, U-B: Jordstjärnor i Sverige 2. Sträv jordstjärna, dvärgjordstjärna, naveljordstjärna och liten jordstjärna (Swedish earthstars (Geastraceae) 2)

153 Snogerup, S: Juncaceae i Norden 2. Perenna Juncus-arter med ledade blad

(Perennial species of Juncus with terete, septate leaves (sect. Ozophyllum) in Norden)

174 Sand-Jensen, K: Fascinerande anpassningar hos växter i lobeliasjöar (Adaptations among aquatic plants in Scandinavian Lobelia lakes)

183 Pihlgren, A: Föryngring av ek och rönn i betesmarker med hjälp av buskar och konstgjorda betesskydd

(Seedling establishment of Quercus robur and Sorbus aucuparia in shrubs and artificial grazing refuges)

187 Svensson, R, Pihlgren, A & Wissman, J: Gräsröjaren – bättre än sitt rykte!

(The grass trimmer – better than its reputation)

196 ^{Burén, T:} Tre förbisedda och missförstådda krypbjörnbär från sydöstra Sverige

(Three overlooked and misinterpreted species of Rubus sect. Corylifolii from southeast Sweden)

205 Botanisk litteratur: The emerald planet

206 Svanberg, K: Vit form av skogsknipprot också i Västmanland (Chlorophyll-free form of Epipactis helleborine also in Västmanland)

207 Lidman, S G: Botanikromantik

208 Botaniskt nytt: ArtDatabankens naturvårdspris 2009 Våra kulturväxters namn

Fina fynd

Kansliet har flyttat

Volym 103 • Häfte 3−4 • 2009 Volym 103 • Häfte 3−4 • 2009

130 Blomsterdrottningen Exklusiv intervju med drottning Silvia

S

B

F

Svenska Botaniska Föreningen

Kansli Svenska Botaniska Föreningen, c/o Zoologisk utvecklingsbiologi, Uppsala universitet, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala.

Intendent Barbro Beck-Friis

Telefon: 018-471 28 91, 070-645 8118 Fax: 018-471 64 25

E-post: barbro.beck-friis@sbf.c.se Webbplats www.sbf.c.se

Medlemskap 2009 (inkl. tidskriften) 295 kr inom Sverige (under 25 år 100 kr), 435 kr inom Norden och övriga Europa, och 535 kr i resten av världen. Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr.

Styrelse

Ordförande Margareta Edqvist Syrengatan 19, 571 39 Nässjö Tel: 0380-106 29

E-post: margareta.edqvist@telia.com Vice ordförande Göran Mattiasson Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund Tel: 046-12 99 35

E-post: goran.mattiasson@telia.com Sekreterare Gunnar Björndahl Rudsvägen 3 D, 654 55 Karlstad Tel: 054-15 72 27

Kassör Lars-Åke Pettersson Irisdalsgatan 26, 621 42 Visby Tel: 0498-21 83 87

Övriga ledamöter Leif Andersson, Töreboda Ulla-Britt Andersson,

Färjestaden Evastina Blomgren,

Kungshamn

Stefan Grundström, Härnösand Anders Jacobson, Vellinge Olof Janson, Götene Per Milberg, Rimforsa Kjell-Arne Olsson, Åhus

Svensk Botanisk Tidskrift

Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original- arbeten och översiktsartiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften utkommer fem gånger om året och omfattar totalt cirka 350 sidor.

Ägare Svenska Botaniska Föreningen.

© Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikel- författare och fotograf har upphovsrätterna.

Publicerade fotografier kan komma att åter- användas i tidskriften eller på webbplatsen.

Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se Svenska Botaniska Föreningen.

Redaktör Bengt Carlsson, c/o Zoologisk ut- vecklingsbiologi, Uppsala universitet, Norby- vägen 18 A, 752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 91, 070-958 10 90. Fax: 018-471 64 25.

E-post: bengt.carlsson@sbf.c.se

Instruktioner till författare finns på fören- ingens webbplats och på bakpärmens insida i första numret av varje årgång. Kan även fås från redaktören.

Priser Prenumeration på tidskriften ingår för privatpersoner i medlemsavgiften. Prenu- merationspris för institutioner och företag är detsamma som medlemsavgiften för privat- personer. Se vidare under medlemskap. En- staka häften 50 kr, häften äldre än 2 år 10 kr.

Vid köp av fler än 25 häften är priset 25 kr styck. Generalregister för 1987–2006: 100 kr.

Äldre register: 30 kr styck. Porto tillkommer.

Beställningar av prenumerationer och tid- skrifter görs från föreningskansliet.

PlusGiro 48 79 11-0.

Tryck och distribution Grafiska Punkten, Växjö.

Föreningar anslutna till Svenska Botaniska Föreningen

Adress samt en kontaktperson för varje förening.

Föreningen Blekinges flora Bengt Nilsson, Trestenavägen 5 A, 294 35 Sölvesborg.

Tel: 0456-127 48.

Hallands Botaniska Förening Bruno Toftgård, Prosten Bergs väg 7, 303 41 Halmstad. Tel:

035-362 04. E-post: bruno.

toftgard@spray.se

Föreningen Smålands flora Tomas Burén, Adelgatan 11 C, 393 50 Kalmar. Tel: 0480- 251 89. E-post: tomas.buren@

netatonce.net

Vetlanda botaniska sällskap Tommy Merkert, Norhagen Lemnhult 2, 570 10 Korsberga.

Tel: 0383-840 69. E-post:

tommy.merkert@gmail.com Botaniska sällskapet i Jönköping

Martin Sjödahl, Ladugårdsg.

3, 553 38 Jönköping.

Tel: 036-30 77 38.

E-post: lottamartin@telia.com Ölands Botaniska Förening Ulla-Britt Andersson, Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Tel: 0485-332 24.

Hemsida: www.botanist.se Gotlands Botaniska Förening Jörgen Petersson, Humle- gårdsvägen 18, 621 46 Visby.

Tel: 0498-21 45 59. Hemsida:

www.gotlandsflora.se Östergötlands natural­

historiska förenings botanikgrupp

Bo Antberg, Hoffstedtsgatan 12, 586 63 Linköping.

Tel: 013-29 88 45.

Västergötlands botaniska förening

Anders Bohlin, Halltorpsgatan 14, 461 41 Trollhättan. Tel:

0520-350 40. E-post: anders.

bohlin@telia.com Botaniska Föreningen i Göteborg

Erik Ljungstrand, c/o Bota- niska inst., Box 461, 405 30 Göteborg. E-post: botaniska.

foreningen@dpes.gu.se Föreningen Bohusläns flora Evastina Blomgren, Dalgatan 7–9, 456 32 Kungshamn. Tel:

0523-320 22. E-post: evastina.

blomgren@swipnet.se

Uddevalla botaniska förening Göran Johansson, Röane 119, 451 94 Uddevalla.

Tel: 0522-870 43.

Dalslands botaniska förening Torsten Örtenblad, Eriksbyn, Pl 6686, 464 94 Mellerud.

Tel: 0530-301 45.

Örebro läns botaniska sällskap

Per Erik Persson, Gamla Viker 217, 713 92 Gyttorp. Tel: 0587- 704 06. E-post:

pererikpersson@spray.se Värmlands Botaniska Förening

Owe Nilsson, Utterbäcksvägen 10, 691 52 Karlskoga. Tel:

0586-72 84 78. E-post: owe.

kga@telia.com

Botaniska Föreningen i Västmanlands län Christina Flint Celsing, Bågevägen 12, 722 18 Västerås Tel: 021-12 10 06. Hemsida:

www.sbf.c.se/bfv

Botaniska sällskapet i Stockholm Ida Trift, Nybrog. 66 A, 114 41 Stockholm. Tel: 08-667 66 85.

E-post: ida.trift@nrm.se Upplands Botaniska Förening Alexandra Holmgren, Kungs- ängsg. 53 A, 753 18 Uppsala.

Tel: 018-15 77 12. E-post:

upplands.botaniska.forening@

gmail.com

Dalarnas botaniska sällskap Staffan Jansson, S. Kyrkog. 4, 783 30 Säter. Tel: 0225-534 56.

E-post: staffan.jansson@snf.se Gävleborgs Botaniska Sällskap Barbro Risberg, Hagmarksg.

44, 813 33 Hofors. E-post:

barbro.risberg@edu.hofors.se Medelpads Botaniska Förening Olof Svensson, Kaprifolvägen 8, 860 35 Söråker. Tel:

060-57 94 44. E-post: olof.

l.svensson@telia.com

Jämtlands Botaniska Sällskap Bengt Petterson, Trollsåsen 2920, 830 44 Nälden.

Tel: 0640-208 45. E-post:

varglav@telia.com

Västerbottens läns Botaniska Förening

Katarina Winka, Godemans- vägen 4, 903 55 Umeå. Tel:

090-304 42. E-post: katarina.

winka@umemail.se

Föreningen Pite lappmarks flora Charlotte Nordgren,

Plåtslagaregatan 21, 930 90 Arjeplog. Tel: 0961-104 70.

E-post: thure.jo@telia.com Föreningen Norrbottens flora Kerstin Haraldsson,

Fågelsångsvägen 21, 952 35 Kalix. Tel: 070-264 46 46.

E-post: kerstin.hson@tele2.se

ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Använd Artportalen!

V

Jag reser ju runt i landet ganska mycket i mitt jobb, så jag får uppleva årstidernas växlingar flera gånger. Den 18 april var jag i Skåne där markerna färgats i vitt, gult och rosa av vårblommorna.

Åter på småländska höglandet fick jag backa några veckor i utveck- lingen, men när jag skriver dessa rader i början av maj har också vi fått glädjas åt blomsterprakten. Finns det något som sätter fart på vårkänslorna som en solig dag och lysande mattor av vitsippor? Visst blir man glad! I slutet av maj ska jag till Kalix. Kanske blir det då en ny tidsresa bland våra växter.

Jag pratade just med en av våra medlemmar. Hon hade nyligen besökt en småländsk betesmark – en av mina favoritlokaler – för att få se den smalbladiga lungörten blomma. Och i blom fick hon se den, fast den i soliga lägen redan hade sett sina bästa dagar. Innan hon åkte hade hon sökt på Artportalen (www.artportalen.se) efter smalbladig lungört och fått fram lokaluppgifter. Är du redan en van användare av Artportalen så går även du in där titt som tätt och ser vad andra har rapporterat för spännande arter.

Om du aldrig har varit inne på Artportalen, är det hög tid att börja nu. Kanske du först söker efter vad andra funnit för att sedan själv rapportera dina fynd. Du glädjer andra samtidigt som du hjälper till att bygga upp kunskapen om våra arters utbrednings- mönster och inte minst våra möjligheter att kunna upptäcka för- ändringar som sker i naturen. Just nu finns det nästan två och en halv miljon rapporter inlagda för kärlväxter, mossor, svampar, lavar och alger!

Det är först när väldigt många rapporter samlats in som upp- gifterna blir verkligt användbara. Då kommer de till nytta i både föreningars och myndigheters naturvårdsarbete och för forskningen.

Uppgifterna är också till värdefull hjälp i arbetet med den nya Röd- listan 2010.

Men uppgifterna ska givetvis också användas av oss amatörer.

Vill du se en viss art, så sök på den och du får fram allt som rappor- terats. Det kan locka till spännande besök på nya platser. Det finns kartor som du kan skriva ut och det finns även ett bra bildarkiv. Jag vill därför uppmana alla att lära sig använda Artportalen och att rapportera sina fynd. Det behöver inte alls vara sällsynta arter, utan rapportera från dina vanliga utflykter. Många lägger in allt de hittar.

Varför inte inventera en socken eller något annat begränsat område?

Det är lärorikt och man håller verkligen igång artkunskapen.

MARGARETA EDQVIST

margareta.edqvist@telia.com

Föreningens intendent Barbro Beck-Friis har fått en exklusiv intervju med drottning Silvia.

Samtalet kretsade kring drottningens intresse och fascination för blommor av alla de slag.

BARBRO BECK-FRIIS

D

– På Solliden växer en blåsippa som är alldeles rosa – varför är den det, undrade drottningen.

Hon förklarade att det finns ett stort blomster- engagemang i kungafamiljen, inte minst kung- en är mycket intresserad.

Blomsterintresse sedan barndomen Drottning Silvia underströk att det finns myck- et kunskap om örters medicinska betydelse som är viktig att ta tillvara. I regnskogarna lever ännu många människor som har stor kunskap om växter, och den kunskapen försvinner allt eftersom skogarna skövlas. Det oroar drott- ningen.

Drottningen växte upp i Brasilien och har många fina blomsterminnen därifrån. Hon pressade växter till ett herbarium och på frågan om det ingick i skolarbetet svarade drottningen nej, hon gjorde det bara för att hon var road.

På skolloven åkte hon tillsammans med alla 37 kusinerna till sin morbrors farm. Alla fick välja var sin häst att ansvara för, sköta och rida på. Drottningen red och lekte indian på hästryggen och ler vid minnet av detta. Hennes morbror sa att om barnen hittade en sällsynt växt skulle den tas med hem för bestämning.

Blomsterdrottningen

– Kungen och jag brukar sätta små svenska flaggor vid liljekonvaljer som inte får röjas bort, berättade drott- ning Silvia för SBT:s utsända Barbro Beck-Friis. Foto: Margareta Lilliehöök.

BLOMSTERDROTTNINGEN

På morbroderns farm fanns en plats som drottningen mindes särskilt väl. Det var en stor sten som gav känslan av att man befann sig i ett kyrkorum mitt i djungeln och där växte många olika orkidéer. Förutom orkidéer tyckte drott- ningen redan som barn också mycket om fuch- sia. Hennes morbror plockade fuchsiablommor som han gav till flickorna att sätta runt öronen som ”prinsessörhängen”.

När drottningen var tretton år flyttade famil- jen till Düsseldorf. I skolan fanns en sträng biologilärarinna. En dag blev klassen hembjuden till henne för att titta på alla växter som fanns i hemmet. Lärarinnan var speciellt intresserad av tropiska växter och hade samlat många olika sorter. Eftersom Silvia just kommit från ett tropiskt land frågade fröken vad hon tyckte om växterna som fanns i hemmet.

– ”Alles Unkraut” (bara ogräs), svarade drott- ningen uppriktigt från sitt perspektiv. Man und- rar vad lärarinnan tänkte.

Blommor i den kungliga vardagen På Drottningholm växer många vilda blommor.

En av drottningens verkliga favoritblommor är liljekonvalj, trots att den är giftig. Liljekonvaljen är envis och växtkraftig på Drottningholm. Den spränger fram mellan stenplattor där den egent- ligen inte bör vara. Men kungen och drottning- en sätter en liten svensk flagga där liljekonval- jerna växer för att markera att de bör få stå kvar.

Man kan föreställa sig att det står miniflaggor lite överallt på Drottningholm.

På Solliden finns det mycket fuchsior.

Drottningen tycker att de bäst bör betraktas underifrån. Därför finns det nu ett tiotal höga blomsterbågar framför drottning Victorias byst. Bågarna är fyllda med olika sorters röda fuchsior. Drottning Victoria – som var gift med Gustaf V – tyckte mycket om fuchsia och på Tullgarn finns hundraåriga exemplar framför slottet som är alldeles underbara, berättade drottning Silvia.

Kungaparet besökte nyligen Holland. Vid statsbesök tar hovet med eget porslin och dukar för den stora svarsmiddagen. Denna gång tog de också med gullvivor till bordsdekorationen och det hade uppskattats mycket. Under statsbesöket besökte kungen och drottningen också den väl- kända trädgårdsanläggningen Keukenhof med sina miljontals tulpaner. Vad drottningen fasci- nerades speciellt av var de asfalterade gångarna som gjorde det möjligt även för sängliggande sjukhuspatienter att njuta av blomsterprakten.

Den omtanken gladde och värmde drottningen mycket.

År 1996 var kungaparet på statsbesök i det lilla kungadömet Bhutan där de vandrade mycket i bergen. I Sverige ligger skogsgränsen på ungefär 600–700 meters höjd berättade drottningen, men i Bhutan ligger den på 3000 meter. De växter som finns vid trädgränsen är främst rododendron av alla de slag, höga och låga buskar med runda och smala blad. Tyvärr blommade de inte när drottningen vandrade där men landskapet var vackert ändå.

På en resa i Namibia såg drottningen welwit- schia, en av världens ålderdomligaste blomväxter.

Växten kan betraktas som ett levande fossil och Det finns ett stort blomsterengagemang i kunga-

familjen, inte minst kungen är mycket intresserad, berättade drottningen. Foto: Barbro Beck-Friis.

BECK-FRIIS

växer ute i den torra öknen. Den märkliga väx- ten utvecklar endast två långa, breda blad under sin levnad. Bladen slitsas upp av vindarna och såg ut att vara många fler.

Tankar om Linné

Vi får inte glömma bort Carl von Linné, sade drottningen plötsligt. Hans gärningar har betytt mycket för Sverige och för hela världen. Drott- ningen har tittat på Linnés samlingar i London och på Linnean Society fick hon se två små fula runda kulor som såg ut som frukter. Det var Linnés första odlade pärlor. Han var först i värl- den med att stoppa in ett gruskorn i en mussla och odla sina egna pärlor, berättade drottningen.

Linné studerade för övrigt ofta blommorna på Drottningholm när han hälsade på drottning Lovisa Ulrika på 1700-talet.

Linnéjubileet 2007 mindes drottningen med stor glädje. Ett mycket speciellt minne var när det japanska kejsarparet bjöds på middag i Gus- tav III:s lek- och studierum på Drottningholm.

Rummet vetter mot parken och har stora fönster.

Färgerna i rummet går i rosa och grönt. Mitt på matbordet var dekorationen en svensk trädgård fylld med pärlhyacinter, syrener, pioner och mycket mer. Blommorna, färgerna, närheten till parken och kejsarens stora botaniska intresse gjorde att middagen blev mycket minnesrik.

Växter som lärdomskälla och inspiration Jag har alltid varit imponerad av drottningens vackra kläder, och kunde inte låta bli att fråga om blommorna någon gång varit en inspira- tionskälla för hennes val av tyger. Ja, svarade drottningen, naturen är fantastisk med alla sina färgnyanser. Naturen är mästare på färger som man tror inte skulle passa ihop, men de gör det.

– Det finns en trumpetblomma som är auber- gine- och crèmefärgad, det skulle bli en vacker klänning, föreslår drottningen.

Även kungabarnen har stimulerats av föräld- rarnas blomsterintresse. Prins Carl Philip har gjort flera fotoutställningar med blommor som drottningen är mycket imponerad av. Prinsen har bland annat tagit en bild på en solros som gav drottningen en aha-upplevelse när hon

insåg att varje frökärna hade varit en egen liten blomma. De små blommorna blommar inte alla samtidigt utan växer fram efter hand.

Ett annat exempel är att i samband med kronprinsessans och Daniel Westlings förlov- ning var golvet i slottet vid östra valvet dekorerat med ett hjärta gjort av rosa och blå förgätmigej, gullvivor och andra primulor.

Drottningen berättade till sist om sitt stora engagemang för barn, inte bara sina egna. Hon ser gärna att skolbarn får mer träning i att se och uppleva naturen. Om man lär sig att se det lilla och det vackra förstår man hur naturen med säker hand har skapat bland annat under- bara blommor. Drottningen önskade att dagens barn, liksom hon själv gjorde, fick lära sig pressa växter. Då lär man sig mycket, underströk drott- ningen.

En timme var redan förbi och jag var impo- nerad över drottningens stora kunskap, intresse och engagemang för botaniken, inte minst våra vilda blommor. Det stod klart för mig att blom- morna är en stor källa till glädje och skönhet för vår drottning, som i sanning är en verklig Blomsterdrottning.

Barbro Beck-Friis är agronom, doktor i kom- postering och intendent i Svenska Botaniska Föreningen.

Adress: SBF, c/o Zoologisk utvecklingsbiologi, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala

E-post: barbro.beck-friis@sbf.c.se

”Det är inte lätt att vara drottning!”, står det på en soffkudde i drottning Silvias arbetsrum på slot- tet. Foto: Barbro Beck-Friis.

Majvivan har minskat på senare år i samband med att traditionellt hävdade fuktmarker växer igen. Men ännu finns det många platser där man i maj kan få njuta av stora rosa fält med den vackra vivan. Växtekologerna Per Toräng och Didrik Vanhoenacker har båda studerat majvivans reproduktionsbiologi i sina forsk- ningsprojekt.

PER TORÄNG & DIDRIK VANHOENACKER

M

Fenomenet har en enkel nedärvning där egen- skapen för kort stjälk är dominant (J. Ehrlén &

J. Ågren, opubl. experiment). I en population i norra England finns dessutom en helt stjälklös variant (Arnold 1999), där blomskaften kom- mer direkt ur bladrosetten som på en jordviva P. acaulis.

Majvivans sambladiga krona är femtalig med djupt urnupna kronflikar samt en 5–8 mm djup kronpip. Blomfärgen är rosa med en gul ring

runt pipöppningen (figur 2). Sällsynt kan man hitta helt vita blommor. Blommornas doft har analyserats av Gaskett m.fl. (2005) och innehål- ler bland annat bensaldehyd (”mandelarom”), bensylacetat (”jasmindoft”) och bensylalkohol (”hyacintdoft”), alla dofter som är typiska för fjärilspollinerade blommor (Anderson m.fl.

2002).

Artepitetet farinosa betyder mjölig och delar av majvivan är ofta täckta av ett tunt lager vitt mjöl, framför allt på bladens undersidor, på stjälken och kring hyllet. Mjölet består fram- förallt av flavonoider (Harborne 1968) och kan kanske skydda växten mot uttorkning, skadlig UV-strålning eller betande djur (se referenser i Lahtinen m.fl. 2004). Även om bladrosetterna ibland delar sig och på så sätt bildar nya indivi- der genom kloning, är etableringen av nya plan- tor till största delen beroende av frön som gror från fröbanken (Toräng 2007).

Majvivans blommor börjar som namnet anty- der slå ut tidigt i maj och man kan hitta öppna blommor en bit in i juni. Arten är heterostyl, det vill säga har blommor med olika långa stift.

Hälften av plantorna har ett långt stift som når kronpipens mynning och ståndare som sit- ter halvägs ner i pipen. Den andra hälften av

Majviva – ekologi och bevarandestatus

Figur 1. Den vanliga långstjälkade majvivan till vänster och den för Öland och Gotland unika kortstjälkade varianten till höger. Foto: Per Toräng.

A normal long-scaped morph of Primula farinosa (left) and the short-scaped morph that is found only on Öland and Gotland (right).

TORÄNG & VANHOENACKER

plantorna har ett kort stift som bara når halvägs upp i pipen och ståndare som sitter i pipens mynning. Systemet underlättar att plantorna korsbefruktas.

Självbefruktning motverkas dessutom av en enzymatisk inkompatibilitet inom respek- tive blomtyp (Wedderburn & Richards 1990).

Om man handpollinerar en långstiftad planta med pollen från en annan långstiftad planta blir frösättningen mycket dålig (Scott 1865, Darwin 1877, Hultgård 1993, Richards 2002).

Fröna mognar i juli. Den förväntade livs- längden hos etablerade plantor i uppländska populationer är drygt 21 år (Ehrlén & Lehtilä 2002).

Bäst trivs majvivan på mager, fuktig och kalkrik jord, i betesmarker och på fukt- och strandängar, där den undviker konkurrens från mer högväxta arter. Man finner den ofta tillsammans med älväxing Sesleria uliginosa och ängsstarr Carex hostiana. I södra Sverige kan man inte förväxla majvivan med någon annan art, men i fjällen finns de snarlika släktingarna fjällviva och smalviva. Majvivan känns dock igen på att kronan är mycket bredare än vad kronpipen är lång.

Arten har i folkmun kallats ”melblomster”

(Skåne), ”mjölört” (Blekinge), ”majblomster”

(Östergötland), ”lärkblomster” (Södermanland),

”svalblomster” (Uppland) och ”blåviva” i många landskap (Karlén & Rydberg 2006).

Pollinering och predation

Av allt att döma är majvivans pollinatörer aktiva enbart på dagen; plantor som dagtid är täckta med små burar producerar nästan inga frön (P.

Toräng & D. Vanhoenacker, opubl. data). Blom- morna innehåller inte särskilt mycket nektar.

Men de blommar nästan utan konkurrens av andra arter och lyser klart rosa tidigt i maj vilket säkerligen bidrar till deras attraktionskraft och de lockar till sig flera olika besökare. Smultron- visslare Pyrgus malvae (figur 3A) är den insekt som vi oftast ser besöka blommorna på Öland, men också citronfjäril Gonepteryx rhamni och rapsfjäril Pieris napi ses ibland.

Snäckmurarbin Osmia bicolor är också ganska vanliga besökare. Dessa bin har en spännande biologi. Ibland kan man se dem komma flygan- de med torrt gräs. De bygger nämligen sina bon i gamla tomma snäckskal som de sedan kamou- flerar med vissna växtdelar. I varje snäckskal läg- ger de ett enda ägg och fyller sedan på med pol- len som larven kan äta (Weiss & Vergera 2002).

Därefter proppar de igen snäckan med grus och stänger öppningen med en cement av tuggade blad. Trots detta parasiteras ibland bona av den rödlistade snäckguldstekeln Chrysis trimaculata (Sörensson 2008).

Även en del andra solitära bin och humlor samlar ibland pollen och nektar på blommorna (figur 3B). Vid enstaka tillfällen ses också flugor som till exempel stor svävfluga Bombulius major Figur 2. Blommornas utseende kan variera betydligt mellan individer från samma population. Dessa två exemplar kommer från Lenstad på Öland. Plantan nere till vänster har bara hälften så bred blompips- mynning som plantan till höger (0,7 jämfört med 1,4 mm). Foto: Didrik Vanhoenacker.

Flower morphology of P. farinosa can vary a lot between individuals, even in the same population.

MAJVIVA

Figur 3. A) Smultronvisslare Pyrgus malvae ses ofta besöka majvivor på Öland. Foto: Didrik Vanhoenacker.

B) Flera arter solitära bin besöker majvivor. Denna gyllensandbihona Andrena nigroaenea har för kort sugsnabel för att komma åt blom- mans nektar. Det bör därför röra sig om ett nykläckt bi som testar vilka sorters blommor som är värda att besöka. Foto: Per Toräng.

C) Under lugna kvällar från mitten till slutet av maj lägger den lilla gullvivevecklaren Falseuncaria rufi- ciliana ägg i kronpipen. Foto: Didrik Vanhoenacker.

A) Pyrgus malvae is often seen visit- ing P. farinosa on Öland.

B) Several species of solitary bees visit P. farinosa. This female Andrena nigroaenea, however, has a probos- cis that is too short for it to reach the nectar.

C) On quiet May evenings Falseun- caria ruficiliana lay their eggs in the corolla tube of P. farinosa.

A

B

C

TORÄNG & VANHOENACKER

på besök. Inte sällan kryper tripsar (Thysanopte- ra, de där små svarta som brukar krypa omkring i maskrosor) ut ur kronpipen. Huruvida dessa bidrar till pollineringen av blommorna eller om de bara äter pollen är dock inte klarlagt. En effekt av blommornas attraktionskraft på fjäri- lar och bin är att krabbspindlar (Thomisidae) ibland sitter gömda uppe i blomflocken för att försöka fånga en oförsiktig pollinatör.

Under lugna kvällar från mitten till slutet av maj lägger den lilla gullvivevecklaren False­

uncaria ruficiliana ägg i kronpipen (figur 3C).

Ur äggen kläcks larver som binder samman de nybildade frukterna med ett sorts silke och äter av de mognande fröna. Fjärilarna kläcks i mit- ten av juli. De sammanbundna frukterna och larvernas kryphål är karaktäristiska för den här fjärilsarten. Gullvivevecklaren rapporteras ha två flygande generationer per sommar i södra Europa (Razowski 1970) medan den i Sverige inte verkar vara funnen på den andra generatio- nens värdväxter (Benander 1950, Vanhoenacker 2008). Som namnet antyder använder arten också gullviva Primula veris som värdväxt, men trots intensivt sökande har vi inte upptäckt den på andra värdväxter som rapporterats i litteratu- ren (Vanhoenacker 2008).

Ibland infekteras majvivans blommor av sot- svampen Urocystis primicola som förstör fröna och förvandlar fruktkapslarnas innehåll till ett svart pulver.

Långa och korta

Långa majvivor med många blommor lockar till sig många pollinatörer och har därför hög frö- produktion. Men det som attraherar pollinatörer kan även locka till sig fiender. De långa majvi- vorna drabbas i högre grad av gullvivefjärilens larver och hela blomställningen betas oftare av kor, får och hästar. Detta förhållande har lett till att två olika varianter av majvivor kan leva sida vid sida: den långstjälkade varianten som växer i artens hela utbredningsområde och en kortstjälkad variant som är unik för Öland och Gotland. De kortstjälkade plantorna undslipper oftast både fjärilslarver och betesdjur. Men de kan också ha vissa problem med att locka till sig pollinatörer, särskilt om den omgivande växtlig- heten är hög och de är svårupptäckta (figur 4) (Ehrlén m.fl. 2002, Vanhoenacker m.fl. 2006).

Detta fascinerande förhållande ledde oss till att beskriva de två stjälkvarianterna som två olika reproduktiva strategier (Toräng m.fl.

2006). Att producera en lång stjälk kan sägas vara en riskfylld strategi där både insatsen (ris- ken att bli uppäten) men också de eventuella vinsterna (stor fröproduktion) är höga. Alter- nativet att producera en kort stjälk är en försik- tigare strategi där risken för skador är mindre men där fröproduktionen samtidigt kan vara begränsad. Har en kortstjälkad planta däremot turen att växa bredvid långstjälkade artfränder kan den dra nytta av sina grannar. De långstjäl-

Figur 4. Bland de sex långstjälkade plantorna växer två kortstjälkade som knappt syns på bilden. Foto: Per Toräng.

Among the six long-scaped P. fari- nosa in this photo, two short-scaped plants can be barely distinguished.

MAJVIVA

kade plantorna lockar till sig pollinatörer som upptäcker de korta plantorna på nära håll och besöker även dessa. De korta plantorna lyckas samtidigt undkomma både betesdjur och gullvi- vevecklarna som fortfarande tycks föredra lång- stjälkade majvivor. En lyckosam strategi! Men varför förekommer inte kortstjälkade majvivor på fastlandet? Vi vet inte.

Släktet Primula och familjen Primulaceae Majvivans närmaste släkting är stor majviva P. frondosa (Guggisberg m.fl. 2006). Den växer vild endast i bulgariska bergstrakter, men efter- som den är mer lättodlad än vår majviva är den ganska vanlig i trädgårdar. Majvivans närmaste släktingar i Sverige är fjällviva P. scandinavica och smalviva, P. stricta. Båda arterna växer i svenska och norska fjällen; smalvivan finns dess- utom även cirkumpolärt.

Fjällvivan och smalvivan har hybridursprung och har uppkommit genom polyploidi, alltså kromosomtalsfördubbling. Majvivan har 18 kromosomer (9 par), medan fjällvivan har 72 kromosomer (9 × 8) och smalvivan hela 126 kromosomer (9 × 14). Det är möjligt att majviva är en av föräldraarterna till dessa hybridarter, men det finns också flera tänkbara föräldrar i Nordamerika.

Både fjällviva och smalviva är homostyla, de har alltså bara en typ av blommor där ståndarna och pistillen sitter på ungefär samma höjd.

Homostylin tyder på att dessa arter är självfer- tila vilket också visats av Hultgård (1993). Det är vanligt hos vivorna att polyploida arter är homostyla, och att de dessutom växer i alpina eller arktiska miljöer. En hypotes är att geneti- ken som styr heterostylin lättare bryter samman hos polyploida arter, och att homostyla självfer- tila arter har en selektiv fördel i extrema miljöer med få pollinatörer (Guggisberg m.fl. 2006).

Majviva, fjällviva och smalviva hör alla till sektionen Aleuritia inom släktet Primula. Den fjärde rosa vivan i Sverige är strandviva P. nutans.

Den tillhör en annan sektion, Armerina, men är ganska nära släkt med de andra tre. Strandviva växer i nordligaste Bottenviken samt i Nord- norge, på Kolahalvön och i Sibirien. Grönlands-

vivan P. egaliksensis, som återfinns på Grönland och i Nordamerika, är en polyploid korsning mellan strandviva och den amerikanska P. mis­

tassinica (Guggisberg m.fl. 2008).

I Sverige förekommer dessutom de tre gula vivorna gullviva P. veris, lundviva P. elatior och jordviva P. vulgaris. Dessa tre förs till sektionen Primula och är inbördes mycket nära släkt, men

är alltså lite mer avlägsna släktingar till de rosa vivorna (Mast m.fl. 2001). Totalt finns det unge- fär 425 arter i släktet Primula, med de flesta arterna i bergstrakter, framför allt i Centralasien (Richards 2002).

Vivorna i släktet Primula är i sin tur släkt med vattenblink Hottonia palustris, som också har heterostyla blommor. Lite avlägsnare i släkt- trädet hamnar grusviva Androsace septentrionalis och sandviva A. elongata. Tillsammans utgör dessa de svenska representanterna för familjen viveväxter Primulaceae. Strandlysing Lysimachia vulgaris, topplösa L. thyrsiflora, strandkrypa Glaux maritima, skogsstjärna Trientalis euro­

paea, rödmire Anagallis arvensis med flera arter som tidigare klassificerades som viveväxter förs numera till familjen ardisiaväxter Myrsinaceae.

Vid utbredning – stark tillbakagång Majvivan förekommer i södra Sverige norrut till Jämtland men är egentligen bara vanlig på Öland och Gotland. I Sverige och Estland är den framför allt en låglandsväxt men söderut i Europa växer den ofta på högre höjder, exem- pelvis på upp till 2900 meters höjd i Pyrenéerna och Alperna (Huxley 1967). Majvivan återfinns från Sverige och Skottland i norr till Spanien och Bulgarien i söder och vidare långt österut till Himalaya och Kamtjatka och den är den mest utbredda arten i sitt släkte (Hambler &

Dixon 2003).

Majvivan har i Sverige gått kraftigt tillbaka under 1900-talet och var tidigare betydligt van- ligare i odlingslandskapet. Lindborg & Ehrlén (2002) återinventerade totalt 151 kända lokaler i Uppland och på Öland. Av dessa hade nära hälften försvunnit sedan de först rapporterades på 1920-talet. De förekomster som utsatts för gödsling, dikning, uppodling eller på annat sätt

TORÄNG & VANHOENACKER

förändrat markutnyttjande hade alla försvun- nit. Däremot hade arten klarat sig väl på lokaler med kontinuerligt betestryck. Detta resultat var inte helt oväntat då majvivan är kraftigt gyn- nad av en traditionell markanvändning (Sterner 1986, Ekstam m.fl. 1988, Slotte 2007) vilken

har blivit allt mer ovanlig i modern tid. Det är troligt att framför allt etableringen av nya groddplantor (Stammel m.fl. 2005) och fröpro- duktion (Ågren m.fl. 2006) påverkas negativt när hävden upphör.

Sammanställning av fynd 2006–2008 De begränsade data vi har att tillgå för att beskriva dagens situation kommer huvudsakli- gen från Artportalen och från den inventering som gjordes 2006 då majvivan var utsedd till årets växt av Svenska Botaniska Föreningen. De flesta inrapporterade fynd från senare år är inte helt otippat öländska. Arten är vanligt förekom- mande i vätar över hela Stora Alvaret även om antalet blommande plantor kan variera kraftigt mellan åren (Toräng 2007). Fastlandsfynd är ofta från kustnära miljöer och här är Skåne och

Uppland väl representerade i “landskapsligan”.

Det förekommer också ett fåtal inlandsfynd, bland annat från Falbygden i Västergötland, Mjölby i Östergötland, Leksand i Dalarna och Östersund i Jämtland som också har de nordli- gaste inrapporterade lokalerna (figur 5). Uppgif- ter om gigantiska populationer med flera tiotu- sentals individer finns från bland annat Skåne, Öland och Upplandskusten (figur 6). I stort sett alla lokaler beskrivs som fukt- eller strandängar, rikkärr, betesmarker eller vägdiken.

Smal-, fjäll- och strandviva

Majvivans nära släktingar strandviva och fjällvi- va var även de med i 2006 års upprop. Vi tar här också upp smalviva. Antalet rapporterade fynd av dessa tre arter från de senaste åren är dock mycket få. De båda fjällarterna smalviva och fjällviva förekommer sällsynt på fuktig, kalkrik mark som dryashedar, fuktängar och klipphyllor i fjällen. Smalviva har rapporterats främst från Härjedalen och Jämtland samt har ett fåtal fynd från Lule och Torne lappmarker. Förekomsterna har i de flesta fall varit små. Fjällviva har rappor- terats från Lule och Lycksele lappmarker, när- mare bestämt Padjelanta respektive Vindelfjällen.

För en noggrannare rapport om fjällvivan kan man med fördel läsa Tomas Strids artikel i SBT nummer 6/2007.

Strandvivan växer i Sverige på fuktiga havs- strandängar längst upp i Bottenviken. Vi har inte fått in ett enda fynd av denna art under de senaste åren men flera livskraftiga populationer är sedan tidigare kända från Haparanda skärgård.

Öka vår kunskap om majvivan!

Rapportera fynd av majviva på Artportalen (www.artportalen.se)! Dels kommer det i sig att ge en bättre uppfattning om artens utbredning och eventuella minskning. Dels blir det lättare för forskare att undersöka växten om så många lokaler som möjligt är kända.

Rapportera blomningstid och frösättningstid till www.blommar.nu. Genom att studera hur mycket tidigare majvivan blommar under varma vårar kan man bland annat få en uppfattning om hur den kan anpassa sig till klimatföränd- Figur 5. Majvivelokaler inrapporterade till Artpor-

talen (www.artportalen.se) under 2006–2008.

Finds of P. farinosa reported to Artportalen.se in 2006–2008.

MAJVIVA

ringar. Genom att undersöka när fröna mog- nar får man en uppfattning om hur majvivan kommer att kunna föröka sig om somrarna blir torrare. Det här är speciellt intressant på de öländska och gotländska lokalerna, där majvi- vans växtplatser ofta torkar ut helt.

Studera majvivans pollinatörer! Rimligen finns här en stor variation över landet. Ni får gärna mejla observationer till didrik@ekolog.se.

Vi har bara funnit gullviveblomvecklare på majviva och gullviva. Söderut är den dock känd från flera andra sensommarväxter. Vi är mycket intresserade av observationer av gullviveblom- vecklare i juli, speciellt om den lägger ägg på andra värdväxter. Leta på krissla, höskallra, kärrspira och gulsporre. Mejla observationer till didrik@ekolog.se. Du kan också rapportera fynd av gullviveblomvecklare på Artportalen.

Citerad litteratur

Andersson, S., Nilsson, L. A., Groth, I. & Bergström, G. 2002. Floral scents in butterfly-pollinated plants: possible convergence in chemical composi- tion. – Bot. J. Linn. Soc.140: 129–153.

Arnold, E.S. 1999. Investigation of a scapeless form of Primula farinosa L. and related studies. – Dok- torsavhandling, University of Newcastle.

Benander, P. 1950. Svensk insektsfauna 10: Lepi- doptera, Microlepidoptera, Tortricina. – Entomol.

Fören. Stockholm.

Darwin, C. 1877. The different forms of flowers on plants of the same species. – Murray, London.

Ehrlén, J. & Lehtilä, K. 2002. How perennial are perennial plants? – Oikos 98: 308–322.

Ehrlén, J., Käck, S. & Ågren, J. 2002. Pollen limita- tion, seed predation and scape length in Primula farinosa. – Oikos 97: 45–51.

Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N. 1988.

Ängar. – Naturvårdsverket, Stockholm.

Guggisberg, A., Mansion, G., Kelso, S. & Conti, E.

2006. Evolution of biogeographic patterns, ploidy levels, and breeding systems in a diploid–poly- ploid species complex of Primula. – New Phytol.

171: 617–632.

Guggisberg, A., Baroux, C., Grossniklaus, U. &

Conti, E. 2008. Genomic origin and organization of the allopolyploid Primula egaliksensis investi- gated by in situ hybridization. – Ann. Bot. Lond.

101: 919–927.

Hambler, D. J. & Dixon, J. M. 2003. Primula farinosa L. – J. Ecol. 91: 694–705.

Harborne, J. B. 1968. Comparative biochemistry of flavonoids 7. Correlations between flavonoid pig- mentation and systematics in family Primulaceae.

– Phytochemistry 7: 1215–1230.

Hultgård, U.-M. 1993. Primula scandinavica and P. stricta – patterns of distribution, variation,

reproductive strategies and migrations. – Opera Bot. 121: 35–43.

Huxley, A. 1967. Mountain flowers. – Blandford, London.

Karlén, L. & Rydberg, H. 2006. Majvivan – årets inventeringsart. – Daphne 17(1): 29–33.

Lahtinen, M., Salminen, J. P., Kapari, L. m.fl. 2004.

Defensive effect of surface flavonoid aglycones of Betula pubescens leaves against first instar Epirrita autumnata larvae. – J. Chem. Ecol. 30: 2257–2268.

Lindborg, R. & Ehrlén, J. 2002. Evaluating the extinction risk of a perennial herb: demographic data versus historical records. – Conserv. Biol. 16:

683–690.

Mast A. R., Kelso, S., Richards, A. J. m.fl. 2008. Phy- logenetic relationships in Primula L. and related genera (Primulaceae) based on noncoding chloro- plast DNA. – Int. J. Plant Sci. 162: 1381–1400.

Razowski, J. 1970. Microlepidoptera palaearctica Bd3: Cochylidae. – Georg Fromme, Wien.

Richards, J. 2003. Primula. – BT Bastford, London.

Figur 6. Riklig blomning av majviva vid Tranekärr på Stora Alvaret på Öland den 25 maj 2005. Foto: Didrik Vanhoenacker.

Primula farinosa flowers in profusion at Tranekärr on Öland.

TORÄNG & VANHOENACKER Scott, J. 1865. Observations on the functions and

structure of the reproductive organs in the Primu- laceae. – J. Linn. Soc. Bot. 8: 78–126.

Slotte, H. 2007. Majviva och älväxing på slåttermark.

– Svensk Bot. Tidskr. 101: 277–280.

Stammel, B., Kiehl, K. & Pfadenhauer, J. 2005.

Effects of experimental and real land use on seed- ling recruitment of six fen species. – Basic Appl.

Ecol. 7: 334–346.

Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora, 2:a uppl.

– Forskningsrådens förlagstjänst, Stockholm.

Strid, T. 2007. Fjällvivan i Lule lappmark samt en iakttagelse kring artens ekologi. – Svensk Bot.

Tidskr. 101: 360–365.

Sörensson, M. 2008. Faktablad: Chrysis trimaculata – snäckguldstekel. – ArtDatabanken, Uppsala.

Toräng, P. 2007. Pollinators, enemies, drought, and the evolution of reproductive traits in Primula fari­

nosa. – Doktorsavhandling, Uppsala universitet.

Toräng, P., Ehrlén, J. & Ågren, J. 2006. Facilitation in an insect pollinated herb with a floral display dimorphism. – Ecology 87: 2113–2117.

Vanhoenacker, D. 2008. Selection on floral traits in Primula farinosa. – Doktorsavhandling, Stock-Doktorsavhandling, Stock- holms universitet.

Vanhoenacker, D., Ågren, J. & Ehrlén, J. 2006.

Spatio-temporal variation in pollen limitation and reproductive success of two scape morphs in Primula farinosa. – New Phytol. 169: 615–621.

Wedderburn, F. & Richards, A. J. 1990. Variation in within-morph incompatibility inhibition sites in heteromorphic Primula L. – New Phytol. 116:

149–162.

Weiss, K. & Vergara, C. H. 2002. The little book of bees. – Springer-Verlag, New York.

Ågren, J., Fortunel, C. & Ehrlén, J. 2006. Selection on floral display in insect-pollinated Primula fari­

nosa: effects of vegetation height and litter accu- mulation. – Oecologia 150: 225–232.

ABSTRACT

Toräng, P. & Vanhoenacker, D. 2009. Majviva – eko- logi och bevarandestatus. [Primula farinosa in Sweden – ecology and conservation status.�� – Svensk Bot.�� – Svensk Bot.

Tidskr. 103: 133–140. Uppsala. ISSN 0039-646X.

Primula farinosa is a hermaphroditic, self-incompatible, perennial herb native to Sweden. The species was common in the beginning of the last century, but has declined due to changes in management practices.

Today it occurs sparsely on lime-rich moist meadows, fens and shores in southern Sweden, and its persist- ence at a given site is favoured by disturbances such as grazing. Extant localities are presented.

On the islands Öland and Gotland, off the south- east Swedish coast, P. farinosa occurs in two distinct

scape morphs. Individual plants produce either a regular 2–25 cm long scape, with the flowers pre- sented well above the soil surface, or a markedly thicker and striate 0–6 cm short scape. The two floral display morphs differ with regard to interac- tions with pollinators and enemies: the short-scaped morph is more strongly pollen-limited, but less affected by seed predation and grazing compared with the long-scaped morph.

Primula farinosa flowers in May and is visited by butterflies (especially Pyrgus malvae) and solitary bees (especially Osmia bicolor). Fruits are sometimes attacked by larvae of the tortricid moth Falseuncaria ruficiliana. The smut fungus Urocystis primulicola may also infect the fruits.

Per Toräng är forskare i evolutionär ekologi.

Han disputerade 2007 vid Uppsala universitet med en avhandling om evolutionen av blom- karaktärer hos majviva.

Sedan dess har han stu- derat herbivori, fröbanks- dynamik och populationsstruktur hos backtrav och strandtrav.

Adress: Avd. för växtekologi, EBC, Uppsala uni- versitet, Norbyv. 18 D, 752 36 Uppsala

E-post: per.torang@ebc.uu.se

Didrik Vanhoenacker är forskare i evolutionär ekologi. Han diputerade 2008 vid Stockholms universitet med en avhandling om pollina- tion och fröpredation hos majviva. Nu studerar han pollinationsekologi hos lungört och kattfot samt myrspridning hos frylen och kovaller.

Adress: Botaniska inst., Stockholms universitet, 106 91 Stockholm

E-post: didrik@ekolog.se

Nya fynd av mycket gamla granar i våra fjäll- trakter går stick i stäv mot den traditionella historieskrivningen. Från att ha setts som ett av de trädslag som sist koloniserade vårt land efter istiden, ska granen kanske istället föras till de allra tidigaste invandrarna. Leif Kull- man sammanfattar här de senaste fynden.

LEIF KULLMAN

G

Kunskap om granen och granskogens histo- ria är av största betydelse för förståelsen av det nordiska landskapets struktur och dynamik.

I detta sammanhang är granen i kraft av sin dominans och konkurrensförmåga en av nyckel- arterna.

Under de senaste åren har det visat sig att fjällens klonbildande granar kan bidra till att sätta granens tidiga historia i Skandinavien på säkrare grund. Intuitivt har fjällbotanister länge spekulerat i att väderbitna och mer eller mindre buskformiga granar i fjällkanten skulle kunna vara urgamla och kanske till och med ha ”evigt liv”. Detta genom att snötyngda, rotslående grenar bildar nya stammar (avläggare) som ersät- ter de stammar som dör av ålder eller skador.

Denna fjällgranarnas förmåga att under lång tid uthärda ett extremt och växlingsrikt fjällklimat manifesteras av att enskilda stammar i trög- växande fjällgrankloner kan bli mer än 600 år gamla (figur 1).

Det är mot denna bakgrund närmast ett mys- terium att forskare inte för länge sedan angripit frågan om granens historia efter istiden med utgångspunkt från det ypperliga ”forsknings- arkiv” som fjällens grankloner erbjuder, särskilt som effektiva dateringsmetoder funnits i ett drygt halvsekel.

Fjällens evighetsgranar –

svensk naturhistoria i nytt ljus

Figur 1. Drygt meterhög granbuske som växer på kalfjället på Storsnasen i Jämt- land, 1090 meter över havet. En stam visade 608 extremt smala årsringar vid markytan. Det är den högsta ålder som dokumenterats för en enskild granstam i Skandinavien. Foto: Leif Kullman, 27 septem- ber 2007.

One of the stems of this Picea abies bush had 608 very narrow rings, the highest documented age in Scandinavia for an indi- vidual spruce stem.

KULLMAN

Nytändning

För mig ställdes situationen på sin spets när jag för drygt tio år sedan och i ett helt annat syfte undersökte en isolerad grangrupp på gränsen mellan skog och fjäll i västra Jämtland. Det visade sig att ett tjugotal stammar (2–7 m höga) utgjorde en enda sammanhängande klon, alltså genetiskt sett en och samma individ, möjligtvis med ”rötter” långt tillbaka i tiden (figur 2).

En närmare undersökning (genom borrning) av årsringarna på olika nivåer visade en helt förbluffande kontrast i ålder och grovlek mel- lan bas och högre stampartier. I marknivån var stammarna grova som rejäla timmerträd, för att en meter högre upp vara knappt armtjocka.

Uppenbarligen hade granklonen under flera relativt kyliga århundraden haft karaktären av

ett knappt meterhögt busksnår, väl skyddat av vinterns snötäcke. Efter att den lilla istiden (ca 1300–1900 e.Kr.) släppt sitt grepp kunde granen

anta mer typiska trädformer under det varmare 1900-talet.

Några av de grövsta stammarna visade drygt fyrahundra årsringar vid basen, men röta i de centrala delarna vittnade om att detta bara var ett minimum. Skulle då denna gran på gränsen till kalfjället verkligen ha etablerats här under den lilla istiden, av allt att döma den kyligaste perioden efter den senaste istiden? Min tvek- samhet stegrades ytterligare av fynd av ruttnan- de stamrester i markytan under granarnas gren- verk. Med lite tur skulle kanske dessa vedbitar kunna vara viktiga pusselbitar i utforskandet av granens tidigaste historia.

Figur 2. Mångstammig och fler- tusenårig granklon på Storsnasen i Jämtland, som i början av 1900-talet bara var ett meterhögt snår. Under det gångna seklets allt varmare kli- mat har trädformiga stammar kunnat utvecklas. Närmast marken är de levande stammarna extremt grova och några är mer än 400 år gamla.

Foto: Leif Kullman, 28 juni 1996.

A multi-stemmed and several thou- sands of years old clone of Picea abies in the province of Jämtland. Dur- ing the last century this metre-high thicket has formed proper tree stems.

Close to the ground the stems are very thick and some are more than 400 years old.