Figur 1. Slåtterbalken som Kenneth Strand hanterar är en knivslåttermaskin med skärande klinga som efterliknar lieslåtter på ett bra sätt. Stubbhöjden blir mer exakt jämfört med lie då den styrs av medar som ger cirka 5 cm stubbhöjd (varierar förstås med ojämnheter i marken). Denna behandling utgör kon-trollen där man inte förväntar sig några förändringar i floran på grund av skötseln.
Bilden till höger visar i förgrunden en av ytorna med hård gräsröjarskötsel. Man ser hur plastlinan har piskat ner i markytan och det syns gammal förna och brun mossa. Foto: Roger Svensson.
The knife mower (left) cuts the grass in a similar way to the traditional scythe. These are the control plots, where no vegetation changes due to the management regime are expected. In the foreground in the right
SVENSSON m.fl.
som det traditionella arbetet med slåttermar-kerna är så arbetskrävande, konkurrerades dessa marker snabbt ut av vallodling på åkermark, som kunde bedrivas mer rationellt och gav avsevärt högre avkastning. Ängarna övergick då huvudsakligen till åker eller betesmark.
Under lång tid har antalet jordbruksföre-tag, liksom antalet betesdjur, minskat i Sverige.
Dessutom blir driften hela tiden alltmer effektiv och intensiv. Det leder till svårigheter med att långsiktigt hävda våra slåtter- och betesmarker med sin stora biologiska mångfald. Därför är det intressant att finna möjliga alternativ till den traditionella driften.
Alltsedan järnåldern är lieslåtter det traditio-nella sättet att skörda foder. Idag finns det andra effektiva maskiner, till exempel gräsröjare med roterande plastlina som passar för mer ojämna marker. Gräsröjaren sliter dock av vegetationen och lämnar större sårytor på växterna än vid användning av skärande redskap som lie eller slåtterbalk. Den sönderdelar också växterna
vil-ket gör att en större mängd biomassa blir kvar på marken och bildar förna jämfört med skä-rande redskap. I de flesta skrifter om gräsmarker nämns att gräsröjaren har stora negativa effekter på floran och att den kan ha sitt berättigande endast i en restaureringsfas (t.ex. Ekstam m.fl.
1988). Men det finns få vetenskapliga undersök-ningar om gräsröjarens effekt på floran (Gustafs-son 1987).
Syftet med detta fältförsök är att studera effekterna på floran av slåtter med gräsröjare jämfört med slåtterbalk samt att kunna ge konkreta råd angående skötseln av slåtter- och betesmarker.
Försök i Sättra ängar
Försöket lades ut i naturreservatet Sättra ängar i Ödeshögs kommun i Östergötland i samarbete med länsstyrelsen i Linköping (Dan Nilsson och Kenneth Strand). Sättra ängar valdes efter-som de är artrika marker efter-som sköts med slåtter.
Försöket lades ut 2001 och floran inventerades 2001–2005 (Calluna AB) samt 2008 (Lisel Hamring). Inventeringen skedde en gång per år i juli. Med varierande årsmån kan det innebära att exempelvis vårväxter som vitsippa är olika framträdande under olika år.
Försöksuppläggning
Försöket omfattade tre behandlingar: 1) Slåtter i juli med slåtterbalk, ca 5 cm stubbhöjd, följt av efterbete. Detta är den normala skötseln i områ-det. 2) Normal gräsröjarslåtter i juli, ca 5 cm stubbhöjd, följt av efterbete. 3) Hård gräsröjar-slåtter i juli, ca 0 cm stubbhöjd, följt av efterbete.
De tre behandlingarna studerades i fem ytor vardera på 4 × 2 m, alltså totalt 15 försöksytor. I var och en av de 15 försöksytorna lades 40 små-rutor (10 × 10 cm) ut i ett regelbundet mönster, där floran inventerades med närvaroanalys (före-komst av rotade kärlväxter). Detta gav ett frek-vensvärde för varje art som sedan analyserades.
Då det fanns vissa problem att artbestämma små blad av starrarter har värdena för dessa sla-gits samman i tabell 2. Eftersom det var få fruk-ter på starrarfruk-terna 2008 kunde inte backstarr säkert bestämmas, därav frågetecknen i tabell 1.
Figur 2. Skillnaden är tydlig mellan behandlingen med normal gräsröjarskötsel till vänster på bilden, där man lämnar en stubbhöjd på cirka 5 cm, och hård till höger, där linan får följa markytan. Det slagna materialet är ännu inte bortforslat. Foto:
Roger Svensson.
There is a obvious difference between the plot with normal grass trimmer management, with about 5 cm cutting height to the left, compared to hard grass trimmer management, with about zero cm cutting height to the right. The cut material has not yet been removed.
GRÄSRÖJARE
Resultat efter sju års behandling Totalt noterades 89 kärlväxter i smårutorna, se tabell 1. Ungefär hälften av artstocken återfinns i tabell 2 där arter med låga frekvenser (upp till 5 %) har tagits bort. I denna tabell presenteras det procentuella medelvärdet för de vanligare arterna i de tre behandlingarna under sex år.
Varje värde baseras således på inventering av 200 smårutor.
Inget entydigt generellt mönster
Det är svårt att se några tydliga mönster hos de ingående arterna i tabell 2. Som en hjälp har trender under minst fyra år färgmarkerats.
Men man får inte bara se till dessa trender, utan måste se till helheten, till exempel gökärt som minskade under fem år i två behandlingar, men återhämtade sig 2008. Med de använda krite-rierna för trendmarkering är det fler arter med negativa trender än positiva. Det är ofta ganska stora skillnader mellan de olika behandlingarna och även inom en behandling är fluktuationerna relativt stora. Tittar man på siffrorna bakom medelvärdena finns det även där relativt stora variationer. Inkluderar man även arter med låga frekvenser så förändras inte bilden.
Även när man visuellt betraktade försöks-ytorna i fält var det svårt att se några tydliga skillnader och gränser mellan de olika behand-lingarna. Däremot är naturligtvis inte vegeta-tionen helt enhetlig över hela försöksområdet, vilket innebär att vissa arter, till exempel svinrot, är vanligare i vissa delar. Effekten av behand-lingarna på artsammansättningen testades också statistiskt med multivariat analys (ter Braak
& Šmilauer 2002), men inga säkra skillnader kunde påvisas.
Några tydligare artförändringar
Svartkämpar minskade genomgående. Rödven och vårbrodd minskade i alla tre behandling-arna under några år, men återhämtade sig de senaste åren, inte minst i hård behandling med gräsröjare. Ängshavre minskade de tre senaste åren med hård gräsröjare. Ängsskallra minskade i princip i alla tre behandlingarna. Men den är en ettårig art som naturligt kan uppvisa stora
populationssvängningar mellan åren. Ären-pris verkar ha minskat med hård gräsröjare medan prästkrage uppvisar en viss ökning i den behandlingen. Gråfibbla ligger på relativt oför-ändrad nivå i de tre behandlingarna, men på en lägre nivå med hård gräsröjare. Daggkåpa ligger relativt stabilt med slåtterbalk och normal gräs-röjare, men ökade med hård gräsröjare. Några arter med högre frekvens och relativt stabil förekomst är liljekonvalj, fårsvingel, knippfryle, blodrot och svinrot.
Stor artomsättning i liten skala
Studerar man enskilda smårutor över tiden, så är skillnaden i artantal mellan åren relativt stor.
Av de 600 smårutorna är det bara ett femtontal där artantalet inte ändras mer än tre enheter.
Det är inte ovanligt att artantalet halveras eller fördubblas mellan enskilda år. På denna decime-terskala i vegetationen råder det således en stor dynamik.
Det finns flera andra undersökningar som har noterat ganska stor artdynamik i små ytor.
Van der Maarel & Sykes (1993) noterar avsevärd variation i smårutor på Öland och man före-slår att många arter kan förekomma i princip var som helst inom den homogena växtmiljön, vilket man kallar ”the carousel model”. Stor omsättning, både av arter och mellan år, noteras från öländska studier också av Rusch & van der Maarel (1992) liksom av van der Maarel &
Sykes (1997). Från artrika gräsmarker i Tjeckien noteras en liten förändring i rutor på 0,5 × 0,5 meter medan smårutor på 3,3 × 3,3 cm uppvisar mycket stor dynamik (Herben m.fl. 1993a, b).
Studerar man floran i små rutor får man således räkna med en relativt stor omsättning av arter mellan åren som det normala. Detta försvårar förstås när man söker hitta eventuella långsik-tiga trender.
I tabell 1 visas artförekomsten i de olika behandlingarna år 2001 och 2008. Här framgår vilka arter som hittats i de olika behandlingarna, artantalet liksom vilka arter som försvunnit respektive är nytillkomna. Artantalet varierar mellan ungefär 50 och 60 arter. Antalet ökade med slåtterbalk och minskade med gräsröjare,
SVENSSON m.fl.
Tabell 1. Totalartlista över noterade kärlväxter med förekomsten 2001 och 2008 noterad för de tre behandlingarna (89 arter). SB: Slåtterbalk; GN: Gräsröjare med normal slåtterhöjd (ca 5 cm);
GH: Gräsröjare med slåtter i markytan. De arter som är med i tabell 2 (frekvens högre än 5 %) är mar-kerade i fetstil (43 arter). Arter med förekomst i bara 1–3 smårutor är gråmarmar-kerade. Försvunna arter med förekomst i fler än 3 smårutor är gulmarkerade. Nytillkomna arter med förekomst i fler än 3 små-rutor är blåmarkerade.
Vascular plants noted in 2001 and 2008 for three treatments: SB, knife mower (the customary manage-ment); GN, grass trimmer normal (cutting height ca 5 cm); GH, grass trimmer hard (cutting height ca 0 cm).
SB-01 SB-08 GN-01 GN-08 GH-01 GH-08
Achillea millefolium (röllika) 1 1 1 1 1
Agrostis canina (brunven)
A. capillaris (rödven) 1 1 1 1 1 1
Ajuga pyramidalis (blåsuga) 1 1 1 1 1 1
Alchemilla sp. (daggkåpa) 1 1 1 1 1 1
Anemone nemorosa (vitsippa) 1 1 1
Antennaria dioica (kattfot)
Anthoxanthum odoratum (vårbrodd) 1 1 1 1 1 1
Betula pendula (vårtbjörk) 1 1 1 1 1
B. pubescens (glasbjörk) 1 1
Bistorta vivipara (ormrot) 1 1
Briza media (darrgräs) 1 1 1 1 1 1
Campanula persicifolia (stor blåklocka) 1 1 1 1 1 1
C. rotundifolia (blåklocka) 1 1 1 1 1 1
Carex ericetorum (backstarr) 1 ? 1 ? 1 ?
C. montana (lundstarr) 1 1 1 1 1 1
C. ovalis (harstarr)
C. pallescens (blekstarr) 1 1 1 1 1 1
C. pilulifera (pillerstarr) 1
Cerastium fontanum (hönsarv) 1 1 1 1
Convallaria majalis (liljekonvalj) 1 1 1 1 1 1
Corylus avellana (hassel)
Crepis praemorsa (klasefibbla) 1
Cynosurus cristatus (kamäxing) 1
Dactylis glomerata (hundäxing) 1 1 1 1 1 1
Dactylorhiza maculata (Jungfru Marie nycklar)
Danthonia decumbens (knägräs) 1 1 1 1 1
Deschampsia cespitosa (tuvtåtel)
D. flexuosa (kruståtel) 1 1 1 1 1 1
Festuca ovina (fårsvingel) 1 1 1 1 1 1
F. pratensis (ängssvingel) 1
F. rubra (rödsvingel) 1 1 1 1 1
Fragaria vesca (smultron) 1 1 1 1
Galium boreale (vitmåra) 1 1 1 1 1 1
G. verum (gulmåra) 1
Geranium sylvaticum (midsommarblomster) 1 1 1 1 1 1
Helictotrichon pratense (ängshavre) 1 1 1 1 1 1
H. pubescens (luddhavre) 1 1 1 1 1
H. sect. Hieracium (skogsfibbla) 1 1 1
H. sect. Tridentata (styvfibbla) 1 1 1
H. sect. Vulgata (hagfibbla) 1 1 1 1 1 1
Hypericum maculatum (fyrkantig johannesört) 1 1 1 1 1 1
H. perforatum (äkta johannesört)
Hypochoeris maculata (slåtterfibbla) 1
Knautia arvensis (åkervädd) 1 1 1 1 1
Lathyrus linifolius (gökärt) 1 1 1 1 1 1
L. pratensis (gulvial) 1 1 1
Leontodon autumnalis (höstfibbla) 1
L. hispidus (sommarfibbla) 1
särskilt med normal gräsröjare. Men för att kunna värdera försvunna respektive nytillkomna arter behöver man även ta hänsyn till mängden av arterna, det vill säga antalet smårutor med förekomst. I tabellen har arter med förekomst i 1–3 smårutor gråmarkerats. Bland arterna med större förekomst har de försvunna gulmarkerats medan de nytillkomna blåmarkerats. Räknar man bort arterna med få förekomster blir skill-naden i artantal mellan åren obetydlig och de tre behandlingarna hamnar på ungefär samma artantal.
Diskussion
Att notera förekomst av arter inom en ruta är en objektiv metod, jämfört exempelvis med att bedöma täckningsgrad. Hur stora smårutor man ska använda beror på hur arttät vegetation man studerar och egentligen bör man kalibrera rutstorleken för varje enskilt inventeringstillfälle.
Har man för små rutor kanske man inte hittar en enda art i rutan och är rutan mycket stor kanske man hittar alla förekommande arter i det aktuella området. Det ger en dålig spridning av arternas frekvensvärden. Är en decimeterruta en
Leucanthemum vulgare (prästkrage) 1 1 1 1 1 1
Lotus corniculatus (käringtand) 1 1 1 1 1 1
Luzula campestris (knippfryle) 1 1 1 1 1 1
L. multiflorum (ängsfryle)
L. pilosa (vårfryle) 1 1 1 1 1 1
Melampyrum pratense (ängskovall) 1 1 1 1 1 1
M. sylvaticum (skogskovall) 1 1 1
Nardus stricta (stagg) 1 1 1
Phleum pratense (timotej)
Pilosella lactucella (revfibbla) 1 1
P. officinarum (gråfibbla) 1 1 1 1 1 1
Plantago lanceolata (svartkämpar) 1 1 1 1 1 1
Platanthera bifolia (nattviol) 1
P. chlorantha (grönvit nattviol) 1
Poa annua (vitgröe)
P. pratensis (ängsgröe) 1 1 1 1 1 1
Polygala vulgaris (jungfrulin) 1 1 1 1 1 1
Populus tremula (asp) 1
Potentilla erecta (blodrot) 1 1 1 1 1 1
Prunella vulgaris (brunört) 1 1 1 1 1 1
Quercus robur (ek) 1 1 1 1 1 1
Ranunculus acris (smörblomma) 1 1 1 1 1
R. auricomus (majsmörblomma) 1
R. repens (revsmörblomma) 1
Rhinanthus minor (ängsskallra) 1 1 1 1 1
Rumex acetosa (ängssyra) 1 1 1 1 1 1
Scorzonera humilis (svinrot) 1 1 1 1 1 1
Sorbus aucuparia (rönn) 1
Stellaria graminea (grässtjärnblomma) 1 1 1 1 1 1
Succisa pratensis (ängsvädd) 1 1 1
Taraxacum sect. Ruderalia (ogräsmaskros) 1 1 1 1 1
Trifolium medium (skogsklöver) 1 1 1 1 1 1
T. pratense (rödklöver) 1 1 1 1 1 1
T. repens (vitklöver) 1 1 1 1 1
Trollius europaeus (smörbollar)
Veronica chamaedrys (teveronika) 1 1 1 1 1 1
V. officinalis (ärenpris) 1 1 1 1 1 1
Vicia sepium (häckvicker) 1 1
Viola canina (ängsviol) 1 1 1
V. riviniana (skogsviol) 1 1 1 1 1 1
Summa: 54 59 61 50 62 55
SB-01 SB-08 GN-01 GN-08 GH-01 GH-08
SVENSSON m.fl.
för liten ruta i detta fallet? För att svara på den frågan har vi studerat artantalet i smårutorna 2008, tabell 3.
Noterar man uppemot 15 arter per kvadrat-decimeter är det en mycket arttät vegetation.
I denna studie är det få rutor som når upp till riktigt höga arttätheter, men även få rutor som uppvisar ett lågt artantal. Fördelningen i storleksklasserna är relativt symmetrisk runt 9 arter, med få rutor med färre arter än 6 eller fler Tabell 2. Förekomst av de 47 vanligaste arterna (frekvens över 5 %) i de tre behandlingarna 2001–2005 och 2008. Medelvärden i procent av fem upprepningar (n = 200). Ökning eller minskning under minst fyra år, med större förändring än 25 % (räknat från högsta värdet) är markerade med gult för minskande och blått för ökande. Angränsande värden som skiljer sig med någon enstaka procent tas även med.
Mean presence (%) of the most common species in 2001–08 in meadow plots subjected to three treat-ments: from left to right, knife mower, grass trimmer normal and grass trimmer hard.
Slåtterbalk Gräsröjare, normal Gräsröjare, hård 01 02 03 04 05 08 01 02 03 04 05 08 01 02 03 04 05 08 Achillea millefolium (röllika) 1 2 2 2 2 2 1 0 0 2 0 0 8 8 8 13 11 10 Agrostis capillaris (rödven) 50 40 32 14 17 29 44 40 29 12 21 24 30 40 34 25 20 41
Ajuga pyramidalis (blåsuga) 2 5 4 4 4 9 2 3 1 4 3 3 2 2 5 0 4 5
Alchemilla sp. (daggkåpa) 11 12 6 10 7 11 10 13 14 10 13 9 16 14 15 10 20 27 Anemone nemorosa (vitsippa) 0 4 23 2 7 8 0 8 13 2 10 8 0 6 10 3 7 3 Anthoxanthum odoratum (vårbrodd) 62 62 48 20 31 48 65 62 56 27 34 46 64 60 51 19 39 58
Briza media (darrgräs) 1 4 2 13 4 4 1 3 2 7 2 7 2 6 4 9 6 8
Campanula persicifolia (stor blåklocka) 16 19 19 16 16 27 20 16 17 17 18 27 23 25 24 18 21 27 C. rotundifolia (blåklocka) 9 16 14 7 13 13 16 18 13 9 17 10 16 17 14 13 20 19 Carex sp. (starr) 42 32 38 30 30 45 31 29 34 30 40 41 39 34 39 26 34 44 Convallaria majalis (liljekonvalj) 42 50 48 44 48 52 38 49 49 46 40 49 23 35 36 28 30 34
Danthonia decumbens (knägräs) 3 4 2 4 4 0 1 2 0 2 4 0 7 8 6 3 4 5
Festuca ovina (fårsvingel) 97 98 93 91 90 97 98 97 95 91 95 94 95 98 93 83 91 92
F. rubra (rödsvingel) 6 1 1 4 4 2 1 4 1 3 1 0 1 3 1 2 4 1
Galium boreale (vitmåra) 4 6 5 7 8 10 3 2 3 2 4 4 7 4 5 5 7 9
Geranium sylvaticum (midsommarblomster) 14 18 18 11 11 14 9 16 18 14 13 12 15 28 18 22 14 20 Helictotrichon pratense (ängshavre) 9 14 12 7 1 12 14 11 13 16 5 8 14 18 20 2 3 3
Hieracium sp. (hökfibbla) 0 3 6 3 10 19 0 3 1 2 5 6 0 1 5 8 10 28
Hieracium sect. Vulgata (hagfibbla) 14 10 16 14 0 6 11 6 10 9 2 8 9 9 11 10 1 3 Hypericum maculatum (fyrkantig johannesört) 3 3 6 5 8 12 6 6 7 5 8 9 5 12 12 10 14 17 Lathyrus linifolius (gökärt) 42 35 35 33 31 43 50 48 45 44 36 53 33 37 36 26 31 38 Leucanthemum vulgare (prästkrage) 2 1 2 2 2 4 4 6 6 4 2 6 2 3 3 5 7 13 Lotus corniculatus (käringtand) 13 18 24 22 18 16 21 21 31 28 28 24 16 18 21 14 17 22 Luzula campestris (knippfryle) 71 76 85 69 84 81 67 74 68 49 64 48 61 61 71 61 77 77
L. pilosa (vårfryle) 6 6 4 5 4 6 17 13 10 14 9 18 10 4 5 14 3 8
Melampyrum pratense (ängskovall) 22 11 1 5 7 2 18 11 4 8 12 1 12 16 1 6 14 4 M. sylvaticum (skogskovall) 0 5 5 1 4 3 12 4 5 6 1 2 2 11 11 3 8 6 Pilosella officinarum (gråfibbla) 20 20 21 16 16 20 29 32 30 31 25 23 7 10 6 6 8 14 Plantago lanceolata (svartkämpar) 73 59 54 42 42 28 52 42 38 30 34 17 65 47 40 37 29 21
Poa pratensis (ängsgröe) 4 2 5 0 1 7 4 1 1 0 2 2 4 6 0 6 0 6
Polygala vulgaris (jungfrulin) 3 3 3 3 4 4 1 5 7 7 2 0 5 5 7 4 7 2 Potentilla erecta (blodrot) 27 29 34 38 39 33 36 41 41 38 39 38 32 45 39 35 38 38
Quercus robur (ek) 7 9 9 6 5 5 4 4 5 4 3 1 7 9 6 3 6 3
Ranunculus auricomus (majsmörblomma) 0 2 1 6 5 0 1 0 0 0 0 0 0 0 2 0 0 0 Rhinanthus minor (ängsskallra) 33 43 21 10 10 8 37 35 18 4 7 2 18 35 16 5 14 4 Rumex acetosa (ängssyra) 20 17 19 15 13 19 19 22 21 9 8 14 18 21 23 7 17 29 Scorzonera humilis (svinrot) 41 45 54 44 47 58 55 57 59 58 58 60 45 67 71 69 67 71 Stellaria graminea (grässtjärnblomma) 11 7 10 8 14 14 10 6 8 9 7 11 9 15 15 19 11 15 Trifolium medium (skogsklöver) 58 56 67 62 54 50 43 43 41 39 35 50 43 48 53 41 39 42 T. pratense (rödklöver) 12 11 8 11 6 8 12 7 9 6 12 2 23 22 19 9 9 11 T. repens (vitklöver) 13 12 14 17 16 11 2 1 12 12 7 0 16 13 13 27 18 18 Veronica chamaedrys (teveronika) 54 51 54 63 64 68 51 46 49 46 54 71 39 43 44 36 43 52 V. officinalis (ärenpris) 11 10 5 14 5 13 5 6 4 7 4 8 13 12 5 4 4 5
Viola canina (ängsviol) 5 0 2 7 7 ? 4 1 6 10 1 ? 5 4 4 8 4 ?
V. riviniana (skogsviol) 10 10 11 6 6 9 0 6 7 11 15 14 6 10 10 11 7 13
GRÄSRÖJARE
arter än 15. Detta gör att vi kan förvänta oss att effekter på grund av förändrad hävd skulle kunna upptäckas som en förskjutning av art-antalet uppåt eller nedåt. Vi anser därför att den valda rutstorleken är ganska lämplig för denna studie.
Att svartkämpar minskade är förvånande då det är en art som brukar tåla mycket störning i form av slåtter, bete eller torka. Att en rosettväxt kan vara känslig för att få centrala delar i roset-ten skadade med hård gräsröjare vore inte för-vånande, men att den skulle minska även med slåtterbalk verkar osannolikt. På samma sätt skulle man kunna tänka sig att svinrot med sina rosetter vore känslig för hård gräsröjare, men den uppvisar de högsta frekvenserna i just den behandlingen. En förklaring kan vara att det i många fall rör sig om små plantor där dödlighe-ten och därmed omsättningen kan vara hög.
Att vedväxter som asp, björk, ek, hassel och rönn inte har någon möjlighet att långsik-tigt etablera sig i en slåttermark är ju ganska självklart. Förändringen hos skogskovall och
ängsviol torde bero på svårigheter med artbe-stämningen av små exemplar. En annan artefakt gäller vitsippan, där bladen successivt vissnar ner under säsongen, och om de noteras eller inte beror till stor del på årsmånen. Försöker man skilja ut verkliga förändringar från artefakter så skulle minskningen hos skogsfibbla och stagg kanske kunna vara verkliga förändringar.
Att plastlinan sönderdelar växterna så att det blir en mängd smådelar kvar är ett av argumen-ten mot gräsröjare. I det här försöket räfsades det slagna materialet ihop och bars bort.
Räfs-Figur 3. Gräsröjaren med sin snabbt roterande plastlina sliter av vegetationen. På fiberrika gräs som hundäxing till vänster blir snitten väldigt fransiga. Hur detta påverkar den enskilda plantans överlevnad har dock inte studerats i denna studie.
Många örter har blad som inte är lika fiberrika som gräsen. På den högra bilden ser vi svartkämpar vars blad blivit avklippta av gräsröjarens lina, men där snitten inte blir särskilt fransiga. Foto: Roger Svensson.
The grass trimmer with its rotating plastic string tears off the vegetation. In fibre-rich grasses like Dactylis glomerata (left) you get very frayed cuts. Many herbs are softer than the grasses, and hence the cuts, as in Plantago lanceolata (right), are more distinct.
Tabell 3. Antal smårutor med olika artantal i de tre behandlingarna år 2008.
No. of small squares with different no. of species (4 classes) for the 3 treatments (see Tables 1 & 2).
Antal arter 0–5 6–10 11–15 15–
Slåtterbalk 4 115 80 1
Gräsröjare, normal 11 152 37 0
Gräsröjare, hård 2 115 80 3
SVENSSON m.fl.
ningen var inte extremt noggrann och det blev en del material kvar. Men dessa små växtdelar får ingen täckande och förnauppbyggande effekt.
Vi tror därför att den negativa effekten av det slagna växtmaterialet som blir kvar är närmast försumbar. En måttlig mängd kvarblivet växt-material kan nog tvärtom vara positivt för till exempel små groddplantor genom att fördröja upptorkningen efter den drastiska störning som slåttern innebär.
Generellt är det svårt att se några tydliga förändringar i floran i de tre behandlingarna.
I varje fall står det helt klart att den hårda gräsröjarskötseln inte resulterar i någon tydlig artförlust. Den stora artdynamiken i små inven-teringsrutor innebär att det är viktigt att studera floran under ett antal år och inte dra långt-gående slutsatser efter kort tid.
Eftersom studien har pågått under sju år förväntar man sig att kunna påvisa effekter på floran om det funnes påtagliga skillnader i effekt mellan de tre behandlingarna. Det kan natur-ligtvis finnas skillnader, men i så fall överskug-gar andra faktorer eventuella skillnader mellan slåttermetoderna. Studien visar således att det inte går att påvisa några uppenbara negativa effekter på floran med slåtter med gräsröjare, inte ens med en hårdhänt gräsröjarslåtter.
Rekommendationer
Resultaten i denna studie visar inte på några tydliga negativa floraeffekter med att använda gräsröjare. Men man bör därför inte dra slutsat-sen att det är fritt fram att okritiskt använda gräs-röjaren i alla lägen. I en slåttermark med kanske flerhundraårig kontinuitet med lieslåtter bör man fortsätta med lieslåtter, av kulturhistoriska skäl liksom av en allmän försiktighetsprincip. Att införa nya metoder innebär alltid en risk för att det sker förändringar, på kort eller lång sikt. Om man däremot står inför faktum att en slåtter- eller betesmark kommer att växa igen, så är gräs-röjaren lämplig om det medför fortsatt skötsel.
Men det finns ju flera moment i hävden som är viktiga för arternas långsiktiga överlevnad och som påverkar olika delar av deras livscykel.
Om arter ska kunna blomma och sätta frön är tidpunkten för störningen (slåtter eller bete) mycket viktig (Dahlström m.fl. 2008). Det är förstås lika viktigt med gräsröjare som med lie att inte slå för tidigt på säsongen.
Synpunkter
Det vore värdefullt om denna studie upprepades i andra delar av landet för att få en ökad genera-liserbarhet av resultaten.
Gräsmarksarternas dynamik bör studeras mera ingående, både i liten och större skala lik-som i både kortare och längre tidsperspektiv.
Med gräsröjare är man inte enbart hänvisad till att använda plastlina. Det finns även olika typer av klingor som kan vara ett alternativ. Sär-skilt i hög vegetation kan en klinga vara effektiv och den lämnar färre sönderslagna smådelar av vegetationen. Klingan är särskilt effektiv när det gäller att få bukt med arter som älgört och näss-lor liksom väldigt fiberrika arter som skräppor och tistlar som plastlinan knappt rår på. Men detta är arter som förhoppningsvis inte är särskilt allmänna i våra slåttermarker. I en glesare gräs-vegetation fungerar dock inte klingan särskilt bra.
När det gäller effektiviteten mellan gräsröjare och lie så är inte lien så ineffektiv som man kan-ske tror. Att slå gräs med plastlina går tungt och i tät vegetation blir inte avverkningen särskilt snabb. Att slå gräs med en välslipad lie med ett Figur 4. Nötkreatur sliter av vegetationen eftersom
de saknar tänder i överkäken. Men trots det blir snitten förvånansvärt skarpa. Foto: Roger Svensson.
Cattle tear off the vegetation, but even so the cuts are relatively distinct.
GRÄSRÖJARE
bra orv är en mycket trevlig sysselsättning, man får god motion, man bevarar en gammal hävd-tradition och man smutsar inte ner miljön med buller och avgaser.
• Försöket finansierades av länsstyrelsen i Lin-köping, Inst. för naturvårdsbiologi vid SLU, Jordbruksverket samt Naturvårdsverket.
Citerad litteratur
Braak, C. J. F. ter & Šmilauer, P. 2002. CANOCO reference manual and CanoDraw for Windows user’s guide. – Microcomputer Power, Ithaca, NY.Microcomputer Power, Ithaca, NY.
Dahlström, A., Lennartsson, T., Wissman, J. &
Frycklund, I. 2008. Biodiversity and traditionalBiodiversity and traditional land use in south-central Sweden: the significance of timing of management. – Environment andEnvironment and history 14: 385–403.
Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N. 1988.
Ängar. – LT, Stockholm.
Gustafsson, J.-E. 1987. Ekesås - Försök med etable-ring av grässvål och olika slåttermetoders effekt på floran. – Rapport, Riksantikvarieämbetet.
Herben, T. m.fl. 1993a. Small-scale spatial dynamicsSmall-scale spatial dynamics of plant species in a grassland community over six years. – J. Veg. Sci. 4: 171–178.– J. Veg. Sci. 4: 171–178.J. Veg. Sci. 4: 171–178.–178.178.
Herben, T. m.fl. 1993b. Small-scale variability as am.fl. 1993b. Small-scale variability as a 1993b. Small-scale variability as a
Herben, T. m.fl. 1993b. Small-scale variability as am.fl. 1993b. Small-scale variability as a 1993b. Small-scale variability as a