John Dewey, läraren som ägnade sig åt grundläggande filosofiska frågeställningar inom pedagogiken, utformade hållbara argument, gällande skolans betydelse för samhällsutvecklingen som än i dag berör skolan och samhället. Hans holistiska syn på utbildning un- derstryker skapandet av demokratiska samhällsmedlemmar, ett be- stående värdegrundsinlägg i samtida svenska läroplaner. Dewey upphöjde läraryrkets gärningar och menade att lärarnas status och löner borde höjas, en argumentering som fortfarande är aktuell i samhällsdebatten (Hartman, Roth & Rönnströ, 2003). Nedanstå- ende författare resonerar kring Deweys texter med koppling till ak- tuella skolpolitiska diskurser, där min forskning hör hemma.
Biesta och Burbules (2003) menar att pedagogisk forskning är av särskild vikt när forskare inom området kontinuerligt blir konfron- terade med frågeställningar om den praktiska meningen och relevan- sen av deras arbete. Författarna klargör varför förståelsen av den pragmatiska inriktningen kan ta plats i modernt vetenskapligt tän- kande. Fokus i deras resonemang koncentreras särskilt till Deweys pragmatism, vars verk erbjuder tänkvärda resonemang beträffande vetenskapliga frågeställningar och dess relation till mänsklig hand- ling. En av Deweys ledande idéer innebär att verkligheten endast ”avslöjar” sig själv genom resultat av aktiviteter (the ”doings”) ut- förda av den mänskliga organismen. Lärares uppfattning av inklu- dering i det egna arbetet står i centrum för denna studies undersök- ning. Genom lärarnas uppfattningar kring sitt handlande (doings), i strävan efter samtliga elevers deltagande, kan ett inkluderande resul- tat framträda genom lärarnas uppfattning om lektionsarbetet i klass- rummets verklighet.
Enligt Hartman (2003) kan det nyvaknade intresset för Dewey från pedagogiskt håll, ha uppstått på grund av konsekvenserna av ned- rustningar inom skolans område. Hos Dewey finner man en tänkare som framhäver skolan och sociala institutioner som viktiga instru- ment för en gynnsam utveckling för individen och samhället. En bra samhällsutveckling gör anspråk på att varje individ får möjlighet till en optimal utveckling.
Det man absolut måste komma ihåg när det gäller införandet av olika aktiverande arbetsformer i skolan, är att hela skolans at- mosfär förnyas genom dem. Den får en chans att bli en del av livet, att bli en plats där barnen kan växa och lära sig genom att leva, i stället för att bara vara ett ställe där man lär sig sådant som har en abstrakt och avlägsen betydelse för ett eventuellt liv som ska levas i framtiden. Skolan får en chans att bli ett minia- tyrsamhälle, ett embryo till ett samhälle. Detta är ett grundläg- gande faktum och ur detta uppstår kontinuerliga och välordnade källor för undervisning (Dewey, 2008, s. 65).
På det teoretiska planet återvänder Dewey ständigt till frågan om hur utbildning bör vara i ett demokratiskt samhälle. Därför kan en av förklaringarna till det aktuella Deweyintresset vara, menar Hart- man, ett sökande efter teoretiska och språkliga alternativ till den ef- fektivisering som skolans personal åläggs att följa.
En ytterligare angelägen aspekt av Deweys liberalism är de etiska grundläggande värdena. Dessa värden kan betraktas som flexibla och situationsberoende. Hartman (2003) nämner exempelvis mång- falden vars relevans för utvecklingen framhävdes av Dewey. Dewey, som var påverkad av Darwins evolutionslära, menar att på samma sätt som den biologiska mångfalden är viktig för naturen, är den kulturella och sociala mångfalden väsentlig för demokratin och sam- hällsutvecklingen. Att betrakta organisationer som inskränker mångfalden och befrämjar uniformitet (inom exempelvis utbild- ningsväsendet) som inte önskvärda, förstärker insikten om inklude- ringens och differentieringens centrala tankar i arbetet med mång- fald bland elever.
Skolans värdegrund, av en skola för alla, tillhör en del av samhällets demokratiska normer. Enligt barnkonventionen (UNICEF, 2008) och Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 1996) bör in- kludering förstås som en demokratisk fråga. Alla barns gemen- samma lärande, i den allmänna skolgemenskapen, kan i förläng- ningen även innebära deras framtida deltagande i det gemensamma samhällslivet. Lärares uppfattningar och handlingar beträffande in- kluderande undervisning kan följaktligen betraktas ur ett samhälle- ligt utvecklingssammanhang.
Pragmatismens kännetecken finns i fokuseringen av en idés eller teoris praktiska konsekvenser vid problemlösning. Verkligheten är för Dewey ständigt föränderlig och begreppet transaktion avser en ständig kontinuerlig process som försiggår i relationen mellan med- vetandet och omvärlden. På grund av den föränderliga verkligheten försätts människan konstant i nya problemsituationer (utan själv- klara lösningar) vilka hänger samman med varandra. Konsekvensen exempelvis av hur en situation undersöks leder till vad människan blir medveten om (Stensmo, 2007). Relaterat till studien, kan detta innebära att lärares erfarenhet av inkluderande undervisning ter sig olika vid olika undervisningssituationer (föränderlig verklighet). Lä- rares varierande agerande (handling och erfarande) i relation till skilda undervisningssituationer kan skapa en medvetenhet för hel- hetsbilden av vad varierande inkluderande undervisning (föränderlig kontext) innebär och hur den kan erfaras.
Begreppet vanor representerar fortlöpande sammanhang i hand- lingslivet som genom Stensmos (2007) tolkning av begreppet inne- bär:
att aktuella mänskliga handlingar påverkas av tidigare hand- lingar; det tidigare erfarna påverkar det samtidiga erfarna. Vana är inte liktydigt med upprepning eller rutin. Varje (problem)situ- ation en människa möter är ny, varför hon inte oreflekterat kan använda sig av problemlösningar som fungerat i tidigare situat- ioner. Vana är en förvärvad (pre)disposition för vissa sätt eller former att reagera, inte en repetition av tidigare beteende. Vanor är aktiva medel med inneboende mål, där målen i ett visst skede av vanehandlingen i nästa sekvens kan vara medel. Målen är vad
en vana resulterar i, medlen är hur den utförs (ibid., s. 212).
Kontinuiteten i lärares mångfasetterade undervisningssituationer, kan enligt Deweys resonemang, medföra att lärares ständiga bemö- tande av nya problemsituationer skapar reflekterande och förbere- dande undervisningserfarenheter. Att begrunda ständiga skiftande handlingar och skiftande problemlösningar hos skiftande kontextu- ella inkluderande undervisningssituationer, kan resultera i vanan att bättre kunna hantera oförutsedda undervisningshändelser. Den breda förståelsen av inkludering (Ainscow m.fl., 206), där alla elever medverkar på lika villkor, kan innebära att läraren ges möjlighet att utveckla en kompetens beträffande problemlösningar i undervis- ningssituationer. En sådan undervisningsvana kan leda till en för- djupad kompetens att genomföra adekvata didaktiska val som tar hänsyn till elevers olika kapacitet i lärandet. Vanor, enligt Dewey (2008) ses som erfarenheters princip och omfattar utformning av emotionella och intellektuella attityder. Det grundlägger vår benä- genhet att möta och svara på omständigheterna som vi upplever i livet. Ur ett undervisande synsätt skulle resonemanget kunna inne- bära att lärares emotionella attityder till inkludering kontinuerligt påverkar lärares professionella didaktiska kompetens eller vice versa.