Goda sociala relationer ses som viktiga för ungdomars lärande.260 Ömsesidighet i form av respekt och förståelse bidrar till att alla inblandade kan uppleva delaktighet och lärande. Den vuxne har dock ett större ansvar för att ge förutsättningar för att ömsesidigheten ska komma till stånd.
Helena ombeds önsketänka om den goda skolan och hon säger: Ja att lärarna och
eleverna skulle komma bra överens. Så här att du ska både vara lärare och kompis (intervju
1: 384) Vi tolkar det som att Helena talar både om vikten av ömsesidighet och att få möta en lärare i en förtroendefull relation. Vi utläser att Helena ser det dubbla ansvaret i relationer, vilket med Trondmans ord är att delaktighet uppstår i en akt, där det dock vilar ett tyngre assymetriskt ansvar på den vuxne. Båda parter i en relation har ansvar för att ömsesidighet uppstår men i skolan har den vuxne ett större ansvar för relationen, något som Helena inte
259 Bliding (2004), s.261. 260 Skolverket (2001), s.82.
diskuterar. För henne förefaller kvalitén på relationen som det viktigaste. Elin som inte kommer överens med en av sina lärare säger: Och så kom inte vi så bra överens…. Nä, så det
var inte så roligt då (27:171-182). Elin uttrycker som många andra ungdomar att hon
upplever delaktighet när det är roligt. Vi uppfattar detta som att när ömsesidigheten uteblir saknas också delaktigheten.
När respekt saknas beskrivs det av ungdomarna i termer av att den vuxne blir arg eller är orättvis. Om att inte komma överens med lärare berättar Viktor (15: 449-451). Han säger att han kan förstå att lärare blir arga på honom ibland, men att det ofta sker utan anledning. Han menar att det bl.a. finns en lärare som inte tycker om honom och då låter sin ilska över att ungdomarna pratar för mycket gå ut över honom. Den läraren kan inte heller ta kritik och blir därför arg när någon framför den säger Viktor. Läraren ansvarar för ett av de ämnen som Viktor tycker är roligt och ser sig som kunnig i. Viktors analys av detta är att han själv drabbas av situationen genom att han endast kan få betyget G. Hans egen satsning på högre betyg ser han som dömd att misslyckas eftersom läraren, som han säger, inte tycker om honom. Viktor uttrycker att han blir orättvist behandlad. Han förstår inte hur han ska kunna handskas med situationen. Det räcker inte med att han är bra i lärarens ämnen. Vi uppfattar att Viktor får ta konsekvenserna av den dåliga relationen och att han inte ser hur han kan påverka den. Att bli orättvist behandlad är en aspekt av utebliven delaktighet genom upplevelsen av att inte vara respekterad för den person man är. Rättvisa i det här sammanhanget kan ses som att den grundas på rätten att få framföra sina åsikter, att bli lyssnad till och därmed få en möjlighet att påverka sin situation. För Viktors del betyder den uteblivna respekten och förståelsen, som han uppfattar det, att han bromsas i lärandet.
Att Viktor inte är ensam om sin upplevelse bekräftas i en berättelse där några ungdomar beskriver en situation där de uppfattar en lärare som orättvis mot en kamrat:
Vissa kanske man ska reagera på ibland, andra som Kristian blir hon arg på utan anledning. Vissa har hon hakat upp sig på nån gång jättemycket och sen håller det i sig. Andra som kanske gör lika mycket blir inte lika ofta utskällda.
(intervju 35:240)
Vi tolkar att den situation som ungdomarna beskriver är densamma som Viktor befinner sig i. De vuxna, menar de, ser inte till det som faktiskt händer i varje situation, vilket kan innebära utebliven delaktighet för en del, något som kan påverka dessa ungdomars möjligheter till lärande. Om respekt från vuxna uteblir kan det innebära att ungdomarnas tilltro till de vuxna
minskar. Det kan då bli svårt att skapa ömsesidiga relationer för delaktighet i lärandet. Brist på delaktighet, i form av orättvist bemötande av en del ungdomar, kan ses som att det skapar misstro i hela ungdomsgruppen till vuxnas vilja att ta ansvar för relationer.
Orättvisa kan också handla om att lärare kräver mer av dem än av sig själva, säger en del ungdomar: Vi måste göra jättemycket och sen så tar det evigheter innan dom rättar klart
proven. Arne han är ganska bra på att rätta (intervju 35:240). Flickorna visar att de ser
olikheter hos individer. Arne har rimliga krav på dem enligt flickorna. Katrin däremot är de besvikna på, de tycker att hon ställer stora krav på dem men att hon själv kan dröja med att rätta prov i flera månader. Ursäkten som Katrin för fram är enligt flickorna att hon är för trött och att hon inte hinner att rätta snabbare Det är ursäkter som vi förstår att Katrin inte accepterar av ungdomarna när de motiverar att de inte har gjort prov eller läxor med att de är trötta och inte har hunnit. Ungdomarna känner sig respekterade av Arne medan Katrin kräver respekt för sin situation utan att respektera deras. Eftersom Katrin, enligt flickorna, inte lyssnar på deras argument om att de behöver mer tid för arbeten blir de inte delaktiga i förutsättningarna för sitt eget lärande.
Linda och Eva pratar också om att de blir hårt pressade av arbeten som lärarna planerat utan att de själva känt sig delaktiga. De blir inte tillfrågade om sin egen förmåga och möjlighet att klara av det som lärarna förväntar sig: Jo när det gäller arbeten bara prackar de
på oss utan att fråga om vi tycker att vi skulle klara det här. De bara ger oss en massa
(intervju 7:340). Vi tolkar det som att den uteblivna möjligheten att påverka sin arbetssituation genom att lärarna inte lyssnar och därmed skapar sig en bild av ungdomarnas möjligheter, minskar förutsättningarna för deras lärande.
Ungdomarnas syn på lärare kan tolkas utifrån ett delaktighets- och maktperspektiv. Att komma överens ser vi som ett uttryck för att man tillsammans diskuterar och respekterar varandras olika förutsättningar. Att inte komma överens, uttryckt som att bli arg, att vara orättvis och att pracka på, kan ses som uttryck för att lärare använder den ojämlikhet i maktposition som ligger i skolan som institution och i relationen mellan ungdomar och vuxna.