Asymmetrisk makt

Uttryck av asymmetrisk makt och den överordnade positionen som personalen har i mötet med klienten visar sig även i dokumentationen på olika sätt. Vid följande situation beskrivs att ett barn har svårt att avsluta lek och säga hej då till pappan för att gå över till mamman när tiden för umgänge är slut på den aktuella dagen. Det finns en överenskommelse sedan tidigare att föräldrarna inte ska mötas i samband med lämning och hämtning av barnet.

Då Per inte vill gå till modern, så går fadern in i Spegelns TV-rum och säger till UT (underteckad) att modern kan hämta honom om fadern håller sig undan. UT bär ut Per till modern som möter Per leendes.

Asymmetrisk makt är något som kan sägas prägla alla offentliga organisationer och påverka mötet när klient möter system. Personerna som representerar det offentliga intar en hjälpande roll, med systemet i ryggen, medan klienterna är de som ska bli hjälpta genom en insats där de tvingas underkasta sig rutiner och regler. Dessa förutsättningar gör att den asymmetriska makten i stort är omöjlig att bortse i mötet mellan socialarbetare och klient (Svensson m.fl 2008, Järvinen 2013). Genom urklippet ovan fås information om att pappan framför ett förslag på hur de skulle kunna göra avslutet av umgänget lättare för Per. I anteckningen ovan väntar mamman vid Spegelns entré och det är bestämt sedan tidigare att

nonchaleras i anteckning och vi får inte reda på varför pappans förslag inte kan genomföras. Troligtvis agerar personalen utifrån bestämda regler och erfarenheter. Den språkliga praktiken och uttrycken som framkommer i citatet kan tolkas innefatta både uttryck av asymmetrisk makt och kontroll vilket bland annat Billquist (1999) beskriver i sin studie. En makt och kontroll som ger uttryck av en

internaliserad makt som påverkar både personalens och klientens agerande i

situationen i form av att båda två agerar enligt förbestämda regler eller rutiner, även om pappans förslag skulle kunna anses vara aktuellt eller åtminstone bemötas på något vis (Foucault 2003).

En annan del som är återkommande i flera anteckningar i olika ärenden handlar om dokumentation som till synes rör barn och föräldrars möjlighet eller planering att äta något under tiden som de träffas. Genom följande exempel får vi en inblick i hur personer i verksamheten ser på vikten av att anteckna kring matsituationer.

UT tror inte att fadern har något mellanmål med sig men han ger Eli en banan från Spegelns fruktfat som han ger till Eli i små munsbitar.

I anteckningen går det att utläsa ett antagande från den ur personalen som skrivit den; att undertecknad inte tror att fadern har något mellanmål med sig. Med andra ord skrivs det om något som inte kunnat observeras och observationerna är

huvuddelen av innehållet i anteckningarna som förs generellt, vilket även är ett argument som används i en annan anteckning som kommer analyseras senare. Vidare ges en beskrivning av att frukten som föräldern ger barnet kommer ifrån ett fruktfat som finns i lokalen (som är till för att kunna erbjudas barnen ifall de skulle vara hungriga). I och med att anteckningar med beskrivningar om att föräldrar ger sina barn frukt från verksamhetens fruktfat, genom empirin, visat sig vara återkommande kan möjligtvis en del av verksamhetens doxa särskådas och ses bestå av ett överensstämmande, likgiltigt system som styr personal att

anteckna kring detta (Bourdieu 1977). Synen på mat kan möjligtvis kopplas till en historisk norm eller tanke om uttryck av omsorg kopplat till mat. I de fall

föräldrarna inte har tagit med sig något att äta till umgängen verkar det ses som något avvikande som behöver skrivas ner och finnas dokumenterat. Kanske finns det andra möjliga förklaringar till att en förälder inte har med sig något att äta, till exempel av ekonomiska skäl. Oavsett vad verkar det finnas värderingar och normer kopplat till liknande situationer som ovan och genom verksamhetens anteckningar kring detta kan en asymmetrisk makt i fråga om vad som är normalt framkomma. Vilket vidare kan kopplas både till verksamhetens doxa och den symboliska makt, präglad av ett kollektivt maktutövande, som finns närvarande på fältet (Bourdieu 1977, 1996) Något som i förlängningen möjligtvis kan stärka en klients känsla som stigmatiserad eller marginaliserad i de fall när någon förälder inte har möjlighet att införskaffa eller ta med sig något ätbart till umgänge.

En del av verksamhetens gemensamma doxa och en språklig praktik som stärker den asymmetriska makten och det ojämlika förhållandet ytterligare är de

återkommande anteckningar som finns i alla ärenden som innehåller instämmanden från en kollega angående en annan kollegas skrivna

observationsanteckning efter genomfört umgänge. Ofta uttrycks detta i enlighet med följande citat:

Genom att en annan ur personalen går in och instämmer i anteckningen bekräftas upplevelsen av att det som är väsentligt i observationsanteckningarna kommer från flera ur personalen. Deras syn eller bedömning av umgänget blir på så vis gemensamt, troligtvis påverkat av en gemensam trosuppfattning, vilket kan kopplas till verksamhetens doxa. I vissa fall finns det exempel ur empirin där instämmande anteckningar även innehåller tillägg eller förtydliganden utifrån situationer som uppstår under umgängen. Men i majoriteten av de anteckningar som innehåller instämmanden finns en delad bild mellan de ur personalen som arbetat gemensamt under de olika umgängena. Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv stärker möjligtvis de instämmande anteckningarna risken att subjektiva utsagor och upplevelser blir nedskrivna i dokumentationen, men i en stor utsträckning innehåller dessa anteckningar endast kollegiala instämningar. Dubbla

anteckningar som för den enskilda möjligtvis kan förstärka den underordnade positionen och den asymmetriska makten (Svensson m.fl. 2008, Bourdieu 1977). För klienten blir det svårare att ifrågasätta det som skrivits ner när det är flera ur personalen som bekräftar att de sett och tolkat situationer på ett gemensamt vis. Och samtidigt symboliserar anteckningarna att det finns flera blickar som kontrollerar vad som sker under umgängena, vilket stärker den disciplinära makten och den gemensamma sociala praktiken (Foucault 2003). Sammantaget bidrar troligtvis anteckningar likt den ovan till att det ojämlika maktförhållandet mellan personerna på fältet stärks, vilket vidare kan stärka distanseringen mellan klient och personal. En distansering som genom den kontrollerande praktiken kan bidra till minskad tillit mellan enskilda på fältet och inte ses vara

relationsfrämjande, vilket flera (se bl.a. Morén (2001), Herz (2018) beskriver är vägen för att uppnå social rättvisa. Vilket också är ett av det sociala arbetets grunduppdrag som finns skrivet i socialtjänstlagen (Socialtjänstlag (2001:453) 1 kap. 1§).