Föräldrars rädsla att göra fel

Verksamhetens doxa, socialarbetarnas kontrollerande arbetssätt och den

samhälleliga bilden kring normativa föreställningar kopplat till föräldraskap kan visa sig genom beskrivningar om föräldrars agerande under umgängen i

verksamheten. Föräldrar kan under umgängena försöka agera i enlighet med ett föräldraskap som anses vara det eftersträvansvärda i det sociala sammanhanget som präglar verksamhetens kontext. Genom urklippet nedan går det att få en beskrivning av hur föräldern ser sig själv som en klient och anpassar sitt agerande utifrån interaktionen med personal. Urklippet kommer ifrån en beskrivning i samband med att barnet ska äta.

Personal säger något till Bevin om att hon sitter i moderns knä. Modern säger då att hon först satte Bevin i barnstolen men att Bevin inte ville detta. Modern sätter sedan Bevin i barnstolen och hon sitter då kvar.

Genom beskrivningen kan personalen tänkas nämna att barnet sitter i moderns knä för att sätta ord på vad som sker och för att starta en kommunikation och bekräfta barnet och föräldern. Utifrån förälderns reaktion verkar kommentaren snarare väcka en osäkerhet eller rädsla hos föräldern att denna gör något fel och placerar därefter Bevin i en barnstol. Agerandet i situationen kan möjligtvis tolkas utifrån att föräldern speglar sig i personalens ögon och tror att denna anser att barnet bör sitta i barnstolen. Därefter placerar föräldern barnet i barnstolen för att möjligtvis vinna personalens respekt genom sitt sätt att visa samstämmighet i situationen (Mead 2015, Finch 1993). Senare i den aktuella anteckningen beskriver personalen sin uppfattning av förälderns generella agerande under umgänget:

UT (undertecknad) uppfattar att modern emellanåt blir osäker på om hennes sätt med Bevin är bra nog och att hon när personal säger något försöker göra som personal säger även om det inte är regelrätta råd.

Via urklippet fås en beskrivning av personalens uppfattning och den kan kopplas till förälderns strävan att framstå som en bra förälder. Troligtvis är situationen präglad av de normativa föreställningar som finns i verksamheten och som är tätt förankrade med verksamhetens doxa (Bourdieu 1977). I beskrivningarna och uppfattningarna om förälderns agerande går det att se en bild av föräldern som värdig genom att denna är mottaglig att ta till sig av hjälp från personal. Det kan också handla om ett skådespeleri där föräldern vill visa att denna är villig att samarbeta även om det finns saker som föräldern egentligen kanske vill motsätta sig (Billquist 1999, Dumbrill 2006). Vidare kan den pastorala makten som präglar verksamheten och offentliga organisationer i stort ses vara en av anledningarna till att rädslan att göra fel internaliseras hos individer. Praktiken som utförs kopplat till den pastorala makten blir på så vis ett sätt att identifiera det som är avvikande eller onormalt för att vidare kunna korrigera detta utifrån vad som anses vara eftersträvansvärt (Järvinen 2013).

5.3.5 Summering

Dokumentationens uttryck kring klientskapets förutsättning och konsekvens har diskuterats i ovanstående kapitel. I likhet med Järvinen och Mik-Meyer (2003) kan klienterna i verksamheten ses produceras och beskrivas genom förenklingar, vilket i slutändan kan få betydelse för den hjälp som enskilda kan få via

verksamheten. Genom personalens sätt att beskriva kontakt som tagits med föräldrar fås en inblick i hur vissa anteckningar saknar beskrivningar som går att koppla till föräldrarnas aktörskap. Detta synliggörs genom att personalen kommer med uppmaningar och information som inte föräldrarna beskrivs ge något svar på.

Pastoralmakten, som tidigare konstaterats kan ses finnas i verksamheten, gör sig

även påmind i detta kapitel genom att personalen ibland beskrivs använda sig av monolog kommunikation och formella samtal som kan kopplas till administration, kontroll och moral (Billquist 1999; Järvinen 2013). För klienterna, eller

föräldrarna, innebär det att de behöver positionera sig, anpassa sig samt i många fall vänta på att få vidare information om när och hur ett umgänge kan fortsätta eller starta. Makten ageras allt som oftast av personalen som genom regler och med systemet i ryggen kan ses vara präglad av en symbolisk makt där personal hänvisar till gemensamma bestämmelser snarare än att göra individuella bedömningar (Bourdieu 1996).

I kapitlet har citat som visar på beskrivningar av föräldrarnas motstånd gentemot insatsen och arbetssättet kunnat noteras. Genom ett av citaten fås en beskrivning av hur en förälder och personal har olika uppfattning om vad som ska skrivas i en umgängesanteckning. Detta visar på den makt som finns symboliserad i

dokumentationen och även den rädsla eller oro som klienter kan känna över vad som skrivs om de och deras barn (Jakobsson & Martinell Barfoed 2019). I beskrivningarna av föräldrars motstånd kan även vidare förståelse fås av

maktrelationer mellan klient och personal. Detta synliggörs genom att personal

använder sig av argumentation som verkar utgå från att arbetssättet och att den dokumenterade delen av umgängen täcker en ”sanning” om hur ett umgänge ska uppfattas. Även om den språkliga praktiken eller sättet att uttrycka sig i text kanske inte motsvarar det som händer i interaktion mellan personal, föräldrar och barn så kan vissa skriftliga uttryck få betydelse för den enskilda (Jakobsson & Martinell Barfoed 2019). Något som i en vidare mening kan få konsekvenser genom att det relationella arbetet försvåras och distanseringen mellan klient och personal kan i slutändan bli avgörande för hur väl insatsen kan genomföras och för det bemötande som föräldrar känner i mötet med offentliga representanter (Lauri 2016; Järvinen 2013).

Genom personalens uttryck av den kommunikation som förs mellan personal från verksamheten och socialsekreterare på socialtjänsten fås en inblick i hur klienter processas genom administration. Detta är ofta samtal där fokus ligger på just administrering och klienterna som individer förbises eller talas om på ett sätt som inte motsvarar bilden av individerna som levande och komplexa. Barnen och föräldrarna är i dessa fall mer eller mindre benämnda som ärenden, vilka på olika vis behöver passa in i den organisatoriska verkligheten (Lalander & Dahlstedt 2018). Som en del i institutionella kategoriseringar och hur föräldrar påverkas av vedertagna sanningar, normer och värderingar, som kan ses motsvara

verksamhetens doxa, så går det genom materialet att se exempel på föräldrar som uppfattas känna rädsla över att göra fel (Bourdieu 1977). Föräldrarna kan i vissa fall spegla sig och tolka in vad de tror att personal anser att föräldern ska göra eller agera (Mead m.fl. 2015). Möjligtvis påverkas även praktiken och det som sker under umgänge av den pastorala makten då den kan fungera som

implikationer eller ett mätinstrument för att kunna motivera och korrigera föräldraskapet till att gå i linje med det som anses vara normalt eller

eftersträvansvärt (Järvinen 2013). För den enskilda föräldern kan det innebära att denna känner sig tvingad att spela roller för att framstå som en bra förälder

(Dumbrill 2006). Sammantaget kan exemplet som beskriver föräldrars rädsla att göra fel ses bestå av uttryck som går att koppla till klientifiering. En klientifiering som i likhet med hur Järvinen (2013) beskriver det kan ses skapas av systemet och verksamheten, bland annat genom dess doxa. En doxa som i många fall kan ses omdefiniera klienternas problem till att passa in i fältets problemformuleringar och möjligheter till insatser. Kategoriseringar leder vidare till positionering av föräldrarna vilket även implicit talar om för föräldrarna vilka förväntningar omgivningen har på dessa. Vidare bör omgivningens normer (kopplat till doxan) ses vara tätt förknippat med olika roller och när dessa roller ska ageras motsvarar de kanske inte alltid den enskildas världsbild eller egenskap som förälder eller medmänniska (Järvinen 2013)