Makten

Begreppet makt kan ses som mångfacetterat och svårt att avgränsa med tanke på att makt finns överallt och är något som alla människor måste förhålla sig till (Foucault 2003). I den här uppsatsen har Foucaults begrepp maktrelationer och pastoralmakt samt Bourdieus (1977) begrepp symbolisk makt främst varit

användbara för att förstå uttrycken av makt som finns genom dokumentationen. I framställning av resultat har rubrikerna disciplinär makt, kollegial interaktion och

asymmetrisk makt funnits vara relevanta för att analysera maktens innehåll i

dokumentationen.

Den disciplinära makten som personalen i många fall agerar, i mötet med främst föräldrar, kan kännetecknas av påminnelser och hänvisningar till regler och överenskommelser. Detta förhållningssätt gentemot föräldrarna är återkommande och kan ses som legitimt i och med att personalen i grunden arbetar för att skapa en trygg miljö för barnen. Samtidigt blir förhållningssättet ett sätt att både utöva

pastoralmakt och en form av symbolisk makt (Järvinen 2013; Bourdieu 1977).

Pastoralmakten kan i sammanhanget förstås utifrån att personalen hjälper föräldrarna och barnen med att bygga relationer genom att vara stödjande

personer. Detta utifrån deras (eller verksamhetens gemensamma) kunskapsbas och övertygelse om vad som är barns bästa, vilket vidare kan ses som en del av

verksamhetens doxa (Bourdieu 1977). Men å andra sidan blir förhållningssättet en ständig påminnelse för föräldrarna om att de är under bevakning och kontroll, vilket troligtvis påverkar både föräldrarna och barnen i deras agerande. Med det i åtanke går det att säga att verksamheten utför och agerar pastoralmakt, genom att både vara hjälpande och kontrollerande i sin utformning (Järvinen 2013). Den

symboliska makten som ageras genom utövandet av disciplinär makt kan ses

genom personalens argumentationer och hänvisningar till regler som i grunden kan sägas utgå ifrån ett likabehandlingsideal (Järvinen 2013). I och med att många ur personalen använder sig av liknande argumentationer och bedömningar samt upprätthåller kontroll genom hänvisning till regler försvinner en del av den individuellt utövade makten på fältet, för att istället ersättas av symbolisk makt. En symbolisk makt som framstår som legitim i samma mening som personalen agerar i likhet med varandra, vilket kan ses som ett kollektivt maktutövande vilket också blir en del av verksamhetens doxa (Bourdieu 1996; 1977). Maktutövningen kan därför ses som präglad av ett icke-erkännande av makten från personalen, då de kan arbeta med systemet i ryggen och hänvisa till regler och bestämmelser. Vilket för den enskilda klienten kan innebära mer utbredda känslor av underordning i och med att makten är svår att synliggöra och därmed kritisera.

Genom att titta på uttryck och anteckningar som innehåller kollegial interaktion mellan personal från verksamheten och socialsekreterare från socialtjänsten kan en vidare förståelse för uttryck av makt på fältet fås. Det är inte bara ett

maktförhållande mellan klienter och personalen på fältet, utan även mellan kollegor. Kollegorna från de olika verksamheterna kan ses förhandla om makten och försöka påverka ärendena utifrån deras olika perspektiv. Genom

anteckningarna fås en inblick i de maktrelationer som finns på fältet och att

motståndsageranden kan ses som uttryck av förhandlande om makten.

Motståndspraktiker som även finns beskrivet utifrån empirin genom föräldrars ifrågasättande av den sociala praktiken, med dess regler, som finns och

argumenteras för på fältet. Vilket vidare visar på hur makten kan ses ändra skepnad genom tid och rum genom att individer försöker påverka varandras handlingsutrymme i förhandlandet om makten. Detta innebär att makten kan ses komma till uttryck i relationen mellan personerna på fältet (Foucault 2003).

Den asymmetriska makten gör sig också påmind i verksamheten genom den språkliga praktiken. I empirin går det att finna anteckningar och strukturer som visar på den asymmetriska makten mellan klient och personalen. Ett exempel som stärker den asymmetriska makten är till exempel de anteckningar som i sitt

innehåll består av instämmande av kollegors beskrivning av ett umgänge. Det går att argumentera för att dessa instämmande anteckningar tar bort en del av det subjektiva i personalens observationer och det som senare skrivs ner i journalerna. Men samtidigt stärker troligtvis de instämmande anteckningarna den

asymmetriska makten genom att det som observeras och skrivs ner blir än svårare att ifrågasätta genom att maktbalansen blir naturligt ojämlik. Vilket vidare kan stärka bland annat verksamhetens gemensamma bild av vad en bra relation mellan förälder och barn är, vilket också kan bli en del av den gemensamma doxan (Järvinen 2013).

6.1.2 Föräldraskapet

Genom att klippa ut påståenden om föräldraskap som finns i empirin har delar av verksamhetens uttryck kopplat till föräldraskap kunnat analyseras. I

föräldraskapet som fenomen, vilket även möjliggjort analyser som kan ses vara förknippade med verksamhetens doxa (Bourdieu 1977). I framställningen av resultatet kopplat till föräldraskap har den lekande föräldern, ovärdiga och

värdiga föräldrar, den observerande personalen, omtanke genom mat samt kramar funnits vara relevanta rubriker för att visa olika delar vari uttryck om

föräldraskap existerar.

Mycket av de påståenden om föräldraskap som finns i dokumentationen kan ses vara tätt förknippad med makt och dominansförhållanden mellan personal och föräldrarna (Bourdieu 1977). Det kanske främst ses i anteckningar där personal intar observerande roller och skriver om situationer som utgår ifrån gängse uppfattningar som i många fall kan ses vara subjektiva tolkningar. I vissa fall finns inga anteckningar om att samtal förts med föräldrar efter eller i samband med ett umgänge, när det i beskrivningarna av umgängen verkar uppstått situationer som sticker ut och som kan verka vara lämpliga för råd och stöd. I praktiken kan det innebära att föräldrarna får reda på personalens uppfattningar av umgängena först när de, vid senare tillfällen, läser utdrag ur journalen. Empirin uttrycker även tendenser till att personalen i många fall inte bemöter föräldrarnas oro, rädsla och ifrågasättande utan istället nonchalerar dem genom att byta samtalsämne. Vilket är något som än mer kan ses stärka den ojämlika,

asymmetriska makten som finns på fältet och som med största sannolikhet även

negativt påverkar möjligheten till att arbeta relationellt med föräldrarna (Herz 2018; Morén 2001). Det finns även kopplingar till makt via de beskrivningar av föräldrar som i analysen kan ses beskrivas som värdiga eller ovärdiga (Järvinen & Mik-Meyer 2003). I empirin kanske det främst syns i ett fall där en förälder inte kunnat eller velat samarbeta och förhålla sig till regler och bestämmelser, vilket i förlängningen kan ses vara anledning till att insatsen i ett senare skede avslutas. De föräldrar som däremot kan upprätthålla ett förhållningssätt som är

karaktäriserat av samarbete och inlyssnande av personal kan, genom

anteckningarnas uttryck, ses få en annan typ av relation till personalen, och då anses vara värdiga hjälp. Vilket också kan innebära att de i större utsträckning får mer utbredd hjälp och stöd i sin föräldraroll, jämfört med de föräldrar som inte framstår som samarbetsvilliga (Järvinen & Mik-Meyer 2003).

Som tidigare nämnts finns det i anteckningarna likartade beskrivningar av umgängena oavsett ärende eller vem som skrivit anteckningen. Vilket också kan ses genom olika uttryck om föräldraskap, som i sin enhetlighet kan utgöra

mönster som visar på normer och föreställningar om vad ett bra föräldraskap eller en bra relation med barnen bör innehålla. Fokusering kring kramar, lek och

matsituationer är exempel på situationer som är återkommande i stort sett i alla observationsanteckningar som avhandlar umgängen. Umgängena kan, i stora drag, sägas bedömas och värderas utifrån föräldrarna och barnens ageranden kopplade till bland annat dessa fokusområden. Vilket kan ses som ett exempel på när makt och doxa samverkar och tillsammans i systemet skapar en doxisk makt (Järvinen 2013). Många ärenden verkar beskrivas på ett liknande sätt och innehålla liknande beskrivningar oavsett anledning till att barn och förälder har en insats i

verksamheten. Med detta i åtanke går det att se hur verksamheten skapar klienter utifrån egna kategorier och problemformuleringar snarare än utifrån individuella behov och uppdrag. Något som visar det komplexa, och något motsägelsefulla, i att som organisation eller verksamhet både utgå från likabehandlingsideal och samtidigt kunna erbjuda individuella insatser (Järvinen 2013; Tina Egelund 1997). Förståelsen om hur relationer mellan föräldrar och barn kan stärkas kan ses

byggas på föreställningar som skapats på fältet och genom doxan (Bourdieu 1977). Genom de likartade beskrivningarna och fokuseringarna kopplat till dokumentationen går det att ana att ärendena anpassas så att de passar in i det aktuella fältet. Och därmed skapas regler och förhållningssätt som talar om för personalen, föräldrarna och barnen hur problemet och stärkandet av relationen ska förstås i allmänhet (Järvinen & Mik-Meyer 2003). Med andra ord, verksamhetens doxa påverkar personalens förståelse och trosuppfattningar om föräldraskap och genom den utövade praktiken, som bland annat är kontrollerande, kan doxan och makten tillsammans ses skapa en doxisk makt på fältet (Bourdieu 1996).

6.1.3 Klientskapet

De uttryck av klientskap som finns i empirin kan främst ses förknippas utifrån verksamhetens hela utformning vilket både skapar och processar klienter utifrån förenklingar som är tätt förknippade med doxan och fältet. I framställningen i analysen har citat som innehåller uttryck som kopplats ihop med klientskapet presenterats som monolog framför dialog, motstånd, kommunikation om klienter och föräldrars rädsla att göra fel.

Uttryck som finns i dokumentationen och som går att koppla till klientskap bör, liksom i beskrivningarna av föräldraskap, också ses vara tätt förknippade med maktutövandet och den sociala praktiken på fältet. Genom de anteckningar som innehåller samtal och mejlväxlingar mellan personal från verksamheten och socialtjänsten går det att finna mönster som visar på systemets skapande av klienter. Många av dessa anteckningar kännetecknas av administrering där föräldrarna och barnen i många beskrivningar görs om till klienter och ärenden (Dahlstedt & Lalander 2018). Den pastorala makten går också att koppla till klientskapet genom att vissa anteckningar är utformade utifrån påminnelser och moraliserande praktiker, där föräldrarna som aktörer inte finns med.

Anteckningarna blir i dessa fall beskrivna som monologer från personalen (Järvinen 2013). Vilket även kan förstås utifrån dokumentation som fenomen där många anteckningars innehåll avhandlar vad till exempel personalen sagt eller gjort, vilket kan ses vara en del av dokumentationens funktion för att möjliggöra insyn och transparens (Jakobsson & Martinell Barfoed 2019). Genom att beskriva vad som förmedlats till föräldrarna kan även den kontrollerande funktionen lättare vinna legitimitet genom att det i senare skeden till exempel går att följa upp om föräldrarna lyssnat på personalens råd och påminnelser. Och samtidigt visar dessa anteckningar att ett arbete har gjorts, vilket är information som både kan överföras till medarbetare och klienter för att senare följas upp (Jakobsson & Martinell Barfoed 2019).

Anteckningarna som beskriver umgängen kan bland annat förstås både utifrån den betydelse som beskrivningarna ges och att anteckningarna till viss del består av uttryck för den ojämna och asymmetriska maktbalansen (Svensson m.fl. 2008). Förståelse av betydelsen för vad som skrivs ner i journalerna kan till exempel fås genom beskrivningar av föräldrar som agerar motstånd i förhållande till de olika uppfattningar av ett umgänge som personal och föräldrar kan ha (Jakobsson & Martinell Barfoed 2019). Därigenom visar empirin att ett öppet motstånd ibland beskrivs ageras av föräldrar för att påverka personalens beskrivningar av de som föräldrar och av umgängena i stort. Beskrivningar som i en vidare förlängning kan vara betydelsefulla när beslutsfattare ska ompröva och ta nya beslut i bland annat vårdnadstvister. Meningsutbyten mellan personal och föräldrar visar med andra ord exempel på situationer när förhandlandet om makten uppstår och ageras på

fältet genom de relationer som finns där (Foucault 2003). Den ojämlika maktbalansen kan vid dessa situationer ses ageras av personalen, till exempel genom deras sätt att argumentera för sitt arbetssätt (Järvinen 2013; Foucault 2003). Den kollektiva, icke-erkända, symboliska makten gör sig till exempel påmind i citatet där en ur personalen säger följande till en förälder: ”personal på

Spegeln för observationsanteckningar över det som händer och sker”. Ett citat där

den symboliska makten och dominansförhållandet uttrycks genom att den observerande och skrivande praktiken beskrivs som något statiskt och objektivt. Vilket kan ses försvåra både dialog om det som sker under umgängena och ett i grunden relationellt socialt arbete. Detta genom att svaret som föräldern får kan tolkas innehålla en beskrivning om ”sanningen”, där personalen i verksamheten har tolkningsföreträde, vilket även stärker synen på föräldrar och barn som klienter (Järvinen 2013; Billquist 1999).

Doxans betydelse i form av vad som är normalt kontra onormalt eller

eftersträvansvärt gör sig även påmind i beskrivningen av en förälders rädsla att

göra fel (Foucault 2003). I beskrivningen av föräldern som ändrar sitt beteende beroende på personalens närvaro visar på ett rolltagande där normativa

föreställningar och speglingar görs för att inte verka framstå som en ”dålig”

förälder (Mead m.fl. 2015). Detta kan ses visa på en förälders medvetenhet och ett accepterande av rollen som klient. Personalens kontrollerande praktik och

trosföreställning utifrån doxan kan i detta fall ses internaliseras hos föräldern som

gör sina egna tolkningar av hur hon, framför personalen, kan framställa sig själv som en ”bra” förälder. Ett agerande som förutsätter en acceptans och medvetenhet kopplat till ett klientskap (Mead m.fl. 2015; Bourdieu 1977; Foucault 2003).

6.2 Vägar framåt

Den här studien syftar till att skapa förståelse i vissa aspekter av det sociala arbetets dokumentation och uttryck kopplat till de i studien använda teorier om makt och social praktik. Samtidigt bör studien ses som begränsad då både aktforskning och fenomenet kring språklig praktik genom dokumentation är ett potentiellt brett och mångfacetterat forskningsområde. För att göra diskussionen stringent har vissa intressanta delar av analysen fått ett mer begränsat utrymme och bara nämnts marginellt. I det följande ska jag nämna ett par ord om ämnen som fått begränsat utrymme och som skulle kunna vara aktuellt för framtida forskning på området.

En del av dokumentationens uttryck innehåller beskrivningar som kan kopplas till normativa bilder av föräldrar beroende på kön. Det syns kanske framförallt i jämförelsen av två ärenden, där en pappa beskrivs agera mjukt medan en mamma beskrivs vara mjuk i sitt föräldraskap. Andra skillnader i beskrivningarna kopplat till kön är att det, till viss del, finns en fokusering kring den lekande pappan och den omhändertagande mamman. Dessa beskrivningar kan säga något om hur den sociala praktiken och språket på fältet i vissa fall skiljer på män och kvinnor i förhållande till vad som anses vara ett fungerande föräldraskap. Troligtvis är förhållningssättet till kön och föräldraskap förknippad med verksamhetens doxa och utifrån symboliska- och samhälleliga ordningar som är skapade ur samhället och som bär på historiska bilder av föräldraskapets olika funktioner (Bourdieu 1977). Med ett större empiriskt material och med tillägg av till exempel en intersektionell teori skulle fenomenet kring beskrivningar av könsroller kunna vidga analysen av hur diskussionen om ett fungerande föräldraskap skapas och beskrivs av offentliga organisationer och verksamheter. Vilket skulle kunna vara

en ingång för framtida forskning i ämnet kring språkliga praktiker genom dokumentation i socialt arbete.

En annan del som skulle komplettera analysen av språklig praktik och

dokumentation kopplat till uppsatsens ämnen skulle vara att utföra intervjuer med de socialarbetare som skriver texter i akter. Det skulle till exempel kunna

möjliggöra en komparativ studie som, genom en diskursanalytisk metod, kan analysera vad socialarbetare säger att de skriver om, kontra vad som faktiskt uttrycks i texterna. En sådan studie skulle även kunna inrymma analyser av författarnas eventuella motståndspraktiker gentemot organisationen med fokus på dokumentation som praktik. Vilket även skulle kunna kopplas till författarnas meningsskapande kopplat till praktiken. Motståndspraktiker som skulle kunna ha en ingång utifrån Jakobsson och Martinell Barfoeds (2019) beskrivningar av dokumentation som en vattendelare bland socionomer. En studie som skulle kunna utforska och utveckla forskningen kring dokumentation i socialt arbete.

6.3 Avslutande reflektion

Insatserna som ges via verksamheten är utformad för barnen som kommer dit. De ska genom verksamheten ges möjlighet att träffa båda sina föräldrar, i en trygg miljö och med personals skyddande närvaro. Och i de flesta fall är målet att kunna normalisera umgänge mellan barnen och föräldrarna som kommer till

verksamheten. Utifrån resultatet och beskrivningarna av de uttryck som framkommer via dokumentationen går det att anta att verksamhetens

maktutövande och sociala praktik på många sätt även påverkar barnen även om det, utifrån uppsatsens empiri, är i beskrivningarna av kontakten med föräldrarna som det mesta av de konkreta råden och förändringsarbetet utförs. En rådande och stödjande roll som kan vara avhängigt möjligheten att arbeta relationellt

tillsammans med föräldrarna vilket i förlängningen kan påverka utfallet av insatsen och barnens mående och situation i stort. Empirin har visat på beskrivningar av föräldrar som har svårt att anpassa sig efter verksamhetens regler, vilket kan påverka samarbetet och relationen med personal (Järvinen 2013). Något som kan få konsekvenser för barnen genom att det blir avbrott i umgänget, även om det potentiellt inte behöver bero på kvalitén i umgänget mellan barn och föräldrar. Även omnämnanden och beskrivningar av barnen och föräldrarna kan ses som exempel på delar av den språkliga praktiken i

dokumentationen som kan komma att påverka barnen i vuxen ålder om de väljer att hämta ut och läsa från dokumentationen från och med att de fyllt 18 år. Vilket än mer kan visa på vikten och den betydelse som innehållet i dokumentationen kan ha för både barnen och föräldrarna.

Personalen i verksamhetens har en roll att både agera skyddande gentemot barnen och samtidigt utföra råd och stöd till föräldrarna. Vilket bör nämnas åter för att lyfta den komplexitet som det innebär att arbeta med barn och familjer. Utifrån min egen erfarenhet av att arbeta på det aktuella fältet samt utifrån empirin uttryck i sin helhet råder det inga tvivel om att personalen arbetar utifrån goda intentioner om att hjälpa familjerna. Samtidigt är det, vilket Lipsky (2010) och Trotter (2015) lyfter, lätt att som socialarbetare i komplexa kontexter och miljöer luta sig mot

byråkratiska aspekter. Vilket i den här uppsatsen kan förknippas med

hänvisningar till de regler, förhållningssätt och överenskommelser som finns, vilket underminerar inlyssnande, samarbete och ett relationsfrämjande arbete, tillsammans med barnen och föräldrarna. Empirin har till exempel visat på uttryck av en administrerande praktik där föräldrarnas utsagor och åsikter i vissa fall

nonchaleras istället för att användas som en kunskap. Och även om personalens intentioner är goda finns det en risk att praktiken transformeras till en

kontrollerande och disciplinerande praktik med större maktutövande än vad som är nödvändigt (Björkhagen Turesson 2019). Den här studien kan därav, som en del av resultatet, visa på vikten av kritiska diskussioner och ett reflexivt

förhållningssätt kopplat till det sociala arbetet i allmänhet och området barn och familj i synnerhet.

Avslutningsvis, en tillbakablick till bakgrundskapitlet för att knyta ihop lösa trådar. I inledningen nämndes de utsagor från socialarbetare som erfar att det sociala arbetet genomgått omfattade förändringar (Lauri 2016). Troligtvis är praktiken som utförs i den aktuella verksamheten ett exempel på förändringarnas konsekvens. Den organisatoriska verkligheten påverkar troligtvis alla delar av det sociala arbetet, vilket också innefattar vissa uttryck av maktutövande genom

doxan som går att finna i den aktuella verksamheten. Svar om vad som

organisatoriskt behövs göras för att stärka ambitionerna om solidaritet, jämlikhet och demokrati, i likhet med socialtjänstens portalparagraf 1§, går kanske inte går att finna i den här uppsatsen. Men i likhet med Lalander och Dahlstedt (2018) anser jag att varken socialpolitiken eller det sociala arbetet bör ses som statiskt eller omöjligt att förändra. Det finns andra sätt att bedriva ett socialt arbete utifrån ovan nämnda ambitioner. En förändrad väg som innehåller större möjligheter till att arbeta utifrån ambitionen om ett relationellt socialt arbete, tillsammans med de