Studiens resultat synliggör även strategier vilka lärare kan använda sig av i bemötandet av elever som har svårt med motivation, vilka kommer att presenteras nedan.
3.4.1 Lärares förklaring av syfte
Samtliga tre lärare förklarar att de berättar syftet med övningar för att elever ska förstå vad de tränar på i olika moment och på så sätt främja elevers motivation. Den andra läraren förklarar syftet genom att berätta att nu ska vi göra det här för att det kan ni sedan använda i det här sammanhanget. Den tredje läraren menar att det finns en risk att elever upplever övningar, vilka genomförs under en längre period, onödiga eller tråkiga om de inte förstår syftet med övningarna. Den andra läraren förklarar även att de elever som upplever att det går långsamt under danslektioner kan ändra uppfattning om de vet vad syftet är med de övningar som görs under lektioner. Den andra läraren upplever nämligen att de elever som tycker att
vet vad de ska träna på i övningarna. Förklaring av syftet, menar den andra läraren, kan därför göra att eleverna får mer att träna på och på så sätt upplevs övningarna svårare, vilket gör att risken för att elever blir uttråkade minskar.
När lärare förklarar syftet med olika övningar tydliggör läraren inför sina elever vad den vill att de ska träna på. Lärarens vilja är en yttre bidragande faktor till elevers
motivation. Genom att applicera SDT:s fördjupade förståelse för yttre motivation kan lärarens vilja bli en del av elevernas drivkraft (Ryan & Deci, 2000, s. 71) När elever förstår varför läraren vill att de ska träna på vissa moment kan lärarens yttre vilja bli en del av elevernas egen vilja och på så sätt främja elevernas motivation.
Syftet med dansträningen kan även förstås som ett mål enligt målsättningsteorin. Läraren förklarar syftet, det vill säga, målet med träningen och när det finns ett mål ökar individens fokus på uppgiften samt främjar elevens motivation (Hein, 2012, ss. 177-178). Däremot behöver eleven förstå vad läraren säger när den förklarar syftet. Läraren behöver därför kommunicera på ett tydligt sätt gentemot eleverna. Studien har synliggjort två sätt att kommunicera syftet på. Det ena sättet är att läraren kan använda sitt språk. Språket blir då, enligt det sociokulturella perspektivet, ett medierande verktyg då det hjälper eleverna i deras lärande (Kroksmark, 2011b, s. 633). För att språket ska bli ett medierande verktyg för eleverna behöver läraren anpassa sina val av ord i relation till elevernas proximala
utvecklingszon. Det sociokulturella perspektivet menar nämligen att när undervisning och stöd ges i den utvecklingszon som individen befinner sig i är den extra mottaglig för vad undervisningen handlar om (Kroksmark, 2011b, s. 635). Studien har synliggjort ett ytterligare medierande verktyg vilket lärare kan använda sig av för att kommunicera syftet i olika
övningar. Detta medierande verktyg är musik. Genom medvetna val av musik kan musikens olika kvaliteter och tempon hjälpa eleverna att förstå vad de ska träna på i en viss övning. Den andra läraren förklarar att den brukar välja musik som kan hjälpa elever att hitta en viss rörelsekvalité i sina kroppar. Då musikens kvaliteter stämmer överens med de
rörelsekvaliteter vilka eleverna ska träna på i en viss övning blir musiken ett medierande verktyg för eleverna då den hjälper dem att förstå rörelsekvaliteten. Den andra läraren
förklarar även att musik kan påverka elevers motivation positivt då musik med hög energi kan påverka varje elevers energi positivt.
3.4.2 Kommunikation med elever
Studiens resultat tydliggör hur viktig kommunikationen mellan lärare och elev är för att bemöta elever som har svårt med motivation. Den tredje läraren berättar att den är noggrann
med att möta eleven om den kliver av och slutar dansa under danslektioner. Den tredje läraren möter eleven genom att prata med den och säga att den kan ta sin tid att andas, men att den sedan bör försöka ta sig upp igen för att vara med och dansa. Den tredje läraren berättar även att den hör av sig till eleven efter danslektionen för att bestämma ett möte där de kan prata mer om vad som hände på lektionen. Den tredje läraren vill genom samtalet med eleven prata om hur de ska hantera liknande situationer i framtiden om det skulle ske igen. Vidare,
förklarar den tredje läraren att den i vissa fall är tydlig med att kommunicera vad den har för förväntningar på eleverna. Den tredje läraren berättar att den brukar tydliggöra att den vill att eleverna ska komma ihåg det den lär ut och att den med skärpa i rösten kan säga till eleverna att det är dags att sätta fart och anstränga sig mer under danslektioner. Den tredje läraren menar att en tydlig och skärpt kommunikation kan främja elevers motivation.
Den första läraren förklarar att den brukar prata med sina elever om hur processer inför föreställningar samt processen i lärande kan gå till. Den första läraren vill genom samtal med eleverna normalisera att eleverna kan känna sig både stressade och laddade under arbetet inför föreställningar. Att det hör till att känna olika känslor under en process, men att det kommer bli bra. Den första läraren pratar även med sina elever om att alla lär sig olika snabbt och att det inte är något konstigt om en upplever att den inte utvecklas så mycket under en viss period. Utvecklingen kommer att ske om dansträningen fortsätter. Ytterligare, påpekar den första läraren att det finns en risk att spegeln i danssalen gör att elever jämför sig med varandra, istället för att använda spegeln som hjälp i sin utveckling. Spegeln kan, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, vara ett medierande verktyg för eleverna då spegeln kan vara ett hjälpande verktyg för deras lärande (Kroksmark, 2011b, s. 633). Kan eleverna däremot inte använda spegeln som ett medierande verktyg finns risken att de genom spegeln jämför sig med andra och dömer sig själva. Det är därför viktigt att lärare
kommunicerar till sina elever att spegeln finns där för att hjälpa dem i deras dansutveckling. Den första läraren berättar att den inför utvecklingssamtal skickar ut omdömen där den till en elev som har svårt med motivationen kan uttrycka att den upplever att eleven hittar ursäkter till att inte dansa och fråga huruvida eleven är medveten om detta. Den första läraren brukar prata med eleven under utvecklingssamtalet för att lyssna till vad det är som gör att eleven tappar orken, vad eleven motiveras av och för att tillsammans med eleven kunna hitta ett sätt att få eleven att anstränga sig mer under danslektioner. Den första läraren berättar även att den under utvecklingssamtal kan fråga eleven om den behöver hjälp och i så fall vilket typ av stöd den är i behov av. Den första läraren tydliggör att den tillsammans med
eleven kan komma fram till hur eleven kan ta det första steget till att vara med och dansa och att de efter det kan fortsätta samtala kring hur eleven kan ta sig vidare i sitt lärande.
Den första och tredje läraren påpekar även att elevers motivation kan påverkas av andra saker än vad som sker i skolan, vilket är en ytterligare anledning att prata med eleven för att få förståelse för hur den mår. Läraren kan genom samtal med elever förstå varför elever tappar ork och kraft för att sedan kunna hjälpa elever att hitta kraften till att vara med och anstränga sig under danslektioner. Enligt SDT främjas individers inre motivation av
erkännandet av känslor, vilket är det som läraren gör när den pratar med eleven kring hur den mår eller vad som hände under en danslektion (Ryan & Deci, 2000, s. 70).
3.4.3 Lektionsdramaturgi
Ett ytterligare sätt att bemöta elever som har svårigheter med motivation är att ta aktiva val kring lektionsdramarturgin. Människans motivation kan påverkas av yttre faktorer i den omgivande miljön och miljön påverkar människans möjligheter till utveckling (Imsen, 2006, s. 465). Yttre faktorer i dansundervisning kan vara danslektionens olika moment. Samtliga lärare i studien tog upp lektionsdramaturgi som en viktig faktor för främjandet av elevers motivation. Alla tre lärare förklarar att de använder tempot i lektionen som verktyg för att hjälpa elever att hålla fokus på det som sker under lektionen. Ett högt tempo under lektioner minskar tid för elever att prata med varandra och på så sätt riskera att tappa fokus. Den andra läraren beskriver även att den brukar byta övningar och moment för att få eleverna att känna en nyfikenhet för de nya rörelsesekvenserna. Inre motivation främjas när elever upptäcker nya saker av personligt intresse, vilket kan ske när nya övningar eller moment ges ut av läraren (Covington, 2000, s. 23).
Den andra läraren påpekar även vikten av att fatta medvetna val kring när instruktioner ges inför övningar och när elever kan dansa direkt utan en instruktion av läraren. En instruktion kan utifrån ett sociokulturellt perspektiv förstås som ett medierande verktyg då instruktionen kan vara ett hjälpande verktyg för elevers lärande (Kroksmark, 2011b, s. 633). Däremot är det viktigt att som lärare reflektera kring när instruktioner behövs och när de annars står i vägen för elevers eget utforskande. Enligt det sociokulturella perspektivet behöver elever delta i lärandesituationen för att lära sig som mest (Säljö, 2011, s. 80). Lärare behöver därför ha en balans mellan att ge instruktioner och låta eleverna dansa utan någon längre instruktion.
En avslutande strategi vilken lärare kan använda sig av för att bemöta elever som har svårt med motivation är att samarbeta med sina kollegor. Det kollegiala samarbetet
beskrivs av den andra och tredje läraren när de förklarar att de brukar titta på varandras lektioner för att sedan diskutera hur lektionen kan utvecklas i relation till elevers motivation.