Sammanfattningsvis, synliggör min studie att gemensamma mål, såsom föreställningar och praktiska examinationer, motiverar elever i dansundervisning. Målsättningsteorin adderar förståelsen om att elever upplever ett syfte med det den gör när det finns ett mål, vilket främjar elevers motivation samt ökar deras fokus på uppgiften (Hein, 2012, ss. 177-178). Enligt SDT kan elevers ökade motivation kring föreställningar och praktiska examinationer förstås som yttre motivation. SDT tydliggör däremot att yttre krav kan omvandlas till personliga drivkrafter när elever upplever att de får ta beslut (Ryan & Deci, 2000, s. 71). Detta bekräftar min studies resultat då eleverna är extra motiverade när de får skapa egna koreografier där de tar beslut. Praktiska examinationer är bedömningstillfällen och i min studie synliggörs det även att bedömning kan minska elevers motivation, då bedömning kan
stressa elever. SDT menar att elevers inre motivation ökas av erkännandet av känslor, vilket lärare kan göra genom att prata med sina elever kring hur de mår och om de är stressade (Ryan & Deci, 2000, s. 70). På så sätt adderar SDT strategin att lärare kan prata med elever som upplever sig stressade för att hjälpa dem med motivationen under stressade tillfällen.
Min studie tydliggör att lärarens kommunikation kan vara ett medierande verktyg för elever. Detta då medierande verktyg är hjälpande verktyg för lärande, enligt det sociokulturella perspektivet på lärande (Kroksmark, 2011b, s. 633). Lärarens kommunikation kan vara ett medierande verktyg för elever genom återkoppling samt beskrivning av uppgifter. Ytterligare, kan lärare använda både sitt tal och val av musik som medierande verktyg för att hjälpa elever förstå syftet med olika övningar. Förklaring av syfte kan hjälpa elever att förstå vad de tränar på och varför, vilket främjar elevers motivation. Däremot behöver lärare anpassa sitt språk så att elever förstår vad de säger, annars blir språket inte ett medierande verktyg för elevers lärande. Det sociokulturella perspektivet menar nämligen att när undervisning och stöd ges i den utvecklingszon som individen befinner sig i är den extra mottaglig för vad undervisningen handlar om (Kroksmark, 2011b, s. 635). Läraren behöver anpassa sitt språk utefter elevers kunskaper så att elever förstår det läraren säger. Lärare kan även kommunicera sinsemellan och på så sätt hjälpa varandra i deras arbete för att främja elevers motivation.
Elever motiveras av att se varandra i danssalen, men däremot minskar elevers motivation om de jämför sig med varandra och inte känner sig trygga i danssalen. Enligt det sociokulturella perspektivet sker lärande och utveckling genom interaktion med andra och det är därför viktigt att lärare genom sitt ledarskap strävar efter att tillsammans med sina elever skapa en bra gruppdynamik (Säljö, 2011, s. 68). Lärare behöver säga ifrån när det behövs samt kan bestämma trivselregler tillsammans min sina elever. Ytterligare, kan lärare förändra sin lektionsdramaturgi, genom att till exempel höja tempot och på så sätt undvika att ge möjligheter för elever att prata med varandra, vilket kan störa gruppens studiero och känsla av trygghet. När elever känner sig trygga i danssalen kan de utvecklas tillsammans och bli
motiverade av att se varandra dansa.
Lärare behöver ta aktiva val i nivåanpassning för att främja elevers motivation. Detta då min studie synliggör att upplevelsen av att verkligen dansa samt att utvecklas motiverar elever. McClellands behovsteori menar att elever med prestationsbehov drivs av utmaningar (Hein, 2012, s. 117). Målsättningsteorin menar att mål behöver vara utmanande, men samtidigt möjliga att klara av då elevers motivation påverkas negativt när ett mål inte klaras av (Hein, 2012, s. 177). Lärare behöver därför anpassa rörelsematerial och mål utefter elevers kunskaper för att främja elevers motivation.
Något som tagits upp i min undersökning, vilket fältet för motivation tidigare inte har undersökt är hur distansundervisning påverkar elevers motivation samt hur lärare har arbetat för att motivera elever. Elevers motivation har påverkats av att inte dansa tillsammans. Elever har saknat att känna både klasskompisars och lärares energi som delas med varandra under en danslektion där de dansar tillsammans. Vidare, kan val kring lektionsdramaturgin hjälpa elever att slutföra uppgifter. Om lärare har korta intervaller mellan att ge ut uppgifter och samlas upp underlättar det för elever att slutföra uppgifter. Ett synssätt på motivation, vilket har synliggjorts i studiens resultat, är att motivation kan handla om att få saker gjorda och utifrån det perspektivet kan på så sätt elevers motivation främjas av korta intervaller under lektioner. Ytterligare, poängteras vikten av att ha varierande danslektioner under
distansundervisning. Elever kan behöva en paus från att sitta framför datorn och därför kan uppgiften av gå en promenad hjälpa elever att känna motivation för skolarbetet.
I relation till tidigare forskning inom fältet för motivation har min studie
synliggjort ett antal viktiga aspekter för danslärare att ta med i sin undervisning för att främja elevers motivation. Tidigare forskning har tydliggjort vikten av att som lärare ge stöd för autonomi för att öka elevers motivation. Min studies resultat synliggör att en bra
gruppdynamik är en förutsättning för att autonomistödjande undervisning ska främja elevers motivation. I autonomistödjande undervisning ger läraren elever möjligheter att ta beslut och eleverna kommer att behöva samarbeta, i till exempel koreografiskt skapande, och det är därför viktigt att elever visar hänsyn gentemot varandra när de tar egna beslut. En bra gruppdynamik är en förutsättning för att elever ska visa hänsyn till varandra. Min studie synliggör även att återkoppling inte alltid är ett medierande verktyg för elever. För mycket återkoppling kan bryta ned elevers tro på sig själva och på så sätt även minska elevers
motivation. Lärare behöver därför ta ett steg tillbaka ibland och ge elever tid att lösa uppgifter själva. Det är även viktigt att lärare anpassar rörelsematerial efter elevers kunskaper så att elever kan uppleva känslan av att lyckas, vilket min studie menar motiverar elever. Lärare behöver också förklara hur spegeln kan användas som ett medierande verktyg i strävan efter att hjälpa eleverna att undvika att döma sig själva genom spegeln.
Utifrån tidigare forskning visar min studie att gymnasielärare i dans bör förklara kunskapskraven för elever så att de förstår vad de bedöms i, samt skapa personliga mål tillsammans med varje elev, vilka inte relateras till kursens kunskapskrav. De personliga målen behöver anpassas utefter elevers proximala utvecklingszon och lärare kan under ämnessamtal med varje enskild elev lyssna på elevens egna tankar kring sin dansutveckling och tillsammans med eleven bestämma ett personligt mål. Min studie påvisar även att lärare
bör formulera både långsiktiga och kortsiktiga mål. Då kan elever som drivs av mål utan tidsbegränsningar samt elever som drivs av mål med tidsbegränsningar motiveras. Vidare, kan danslärare främja elevers motivation genom att spegla, vilket innebär att lärare bekräftar vad elever gör bra när de dansar. En danssal där det är okej att göra fel främjar elevers välmående och motivation då de inte behöver vara rädda för att misslyckas och inte heller oroa sig för att bli dömda av sin klass om de gör fel. Elevers motivation påverkas av hur de mår och huruvida de känner sig trygga i danssalen. Lärare kan hjälpa elever att känna sig trygga i danssalen genom att skapa förtroendefulla relationer med sina elever. För att skapa förtroendefulla relationer behöver läraren säga ifrån när det behövs samt skapa trivselregler i danssalen tillsammans med sina elever. Ytterligare, uppmanar min studies resultat alla lärare att
samarbete med sina kollegor i arbetet med att främja elevers motivation. Detta då min studie synliggör att lärare kan hjälpa varandra i frågor om hur elevers motivation kan främjas.