Alla tre lärare beskriver hur elevers motivation påverkas positivt av upplevelsen av att verkligen dansa. Den första läraren beskriver att elever upplever det lustfyllt att dansa koreografier som de verkligen kan dansa. Den andra läraren förklarar att den upplever att elevers motivation minskar när de inte kan dansa ut eller använda hela kroppen. Den tredje läraren beskriver att elevers motivation minskar när de har svårt att följa med i olika rörelser. Genom att applicera ett sociokulturellt perspektiv på lärarnas upplevelser om hur elevers motivation minskar när de inte har möjlighet att verkligen dansa kan vikten av delaktighet synliggöras. Enligt det sociokulturella perspektivet på lärande behöver individen vara delaktig för att utvecklas. Individer behöver erfara och uppleva situationerna som de är en del av (Säljö, 2011, s. 80). På samma sätt som sociokulturella perspektivet menar att elever behöver vara delaktiga i situationer för att lära sig, visar studiens resultat att elever behöver vara delaktiga i dansandet för att främja motivation.
Studiens resultat synliggör att elevers motivation ökar när de upplever att de utvecklas. Den första läraren beskriver att elever motiveras av att klara av något som de hade svårt med till en början. Tillfredsställelsen av att klara av en utmaning främjar även individers inre motivation till det de gör (Covington, 2000, s. 23). Det sociokulturella perspektivet på lärande menar att utveckling sker i samband med andra människor och att de genom
delaktighet blir en del av det meningsutbyte som sker mellan olika individer (Säljö, 2011, s. 80). Elevernas samarbeten, inför till exempel föreställningar, kan därför förstås som ett
tillfälle för lärande och utveckling. Det är i samspel med andra som individer har möjlighet att ta över och utveckla kunskaper och erfarenheter från andra människor (Kroksmark, 2011a, s. 450). Detta skeende kallas för appropiering och kan ske när elever i en klass samarbetar med varandra (Kroksmark, 2011b, s. 639). Eleverna kan då lära sig av varandras erfarenheter och ta del av varandras kunskaper, vilket i sin tur ger möjlighet för varje elev att lära sig mer. Att lära sig något nytt beskriver både den första och andra läraren motiverar elever och
samarbeten mellan elever kan därför vara ett verktyg för att främja elevers motivation. Fortsättningsvis, beskriver den andra läraren att elevers motivation ökar när de klarar av att slutföra en uppgift. Eleverna kan därför förstås drivas av behovet av att prestera då människor med prestationsbehov får tillfredsställelse av att lösa uppgifter (Hein, 2012, ss. 118-119).
3.3.1 Nivåanpassning
Lärare behöver anpassa rörelsematerial utefter elevers danstekniska förmågor för att elever ska få möjligheten att uppleva känslan av att verkligen dansa och på så sätt främja motivation. Det sociokulturella perspektivet på lärande påpekar vikten av nivåanpassning genom
begreppet proximal utvecklingszon. Den proximala utvecklingszonen beskrivs som sträckan mellan den nuvarande utvecklingszonen där individen självständigt kan lösa problem, till den närmsta utvecklingszonen där individen behöver hjälp av en yttre faktor i sin problemlösning (Vygotskij, 1978, s. 86). När undervisning ges i den utvecklingszon som individen befinner sig i är den extra mottaglig för vad undervisningen handlar om (Kroksmark, 2011b, s. 635). Läraren kan därför genom val av rörelsematerial ge elever möjligheten att dansa rörelser vilka de självständigt klarar av och är mottagliga för. När elever är mottagliga för att lära sig
rörelser och sedan klarar av att utföra dessa kan de uppleva känslan av att verkligen dansa och använda hela kroppen i olika rörelser. Studiens resultat tydliggör däremot att det även är viktigt att elever utmanas. Den andra läraren beskriver att de elever som upplever att de står och stampar och vill komma vidare i sin dansutveckling behöver få utmaningar av läraren för att känna motivation. Läraren har därför en svår uppgift när det gäller anpassning av
rörelsematerial. Rörelserna behöver vara möjliga att dansa för eleverna, samtidigt som elever motiveras av att få utmaningar.
3.3.2 Återkoppling som medierande verktyg för elevers utveckling
Då studiens resultat synliggör att elever motiveras av att utvecklas är det viktigt att lärare kan hjälpa elever framåt i deras utveckling. Samtliga tre lärare beskriver vikten av att ge
återkoppling till elever för att hjälpa dem i deras danstekniska utveckling. Enligt det
sociokulturella perspektivet och förståelsen av den proximala utvecklingszonen kan en elev genom att få strukturerad hjälp av någon som befinner sin i en högre proximal utvecklingszon, så som till exempel en lärare, utvecklas snabbare och klara av svårare utmaningar än vad den annars skulle klara av (Selander, 2017, s. 86). Lärarens återkoppling kan enligt det
sociokulturella perspektivet förstås som medierande verktyg. Ett medierande verktyg är ett hjälpande verktyg för inlärning och kan vara mentala verktyg, vilket främst innefattar
användningen av språket. Språket får då en roll som kommunikatör av olika kunskaper mellan människor (Kroksmark, 2011b, s. 633). Den första och andra läraren beskriver hur de genom återkoppling hjälper elever att förstå var de befinner sig nu och vad de behöver träna på för att utvecklas och nå ett visst kunnande. Den andra läraren använder även återkoppling för att hjälpa elever att upprätthålla motivationen under en längre läroprocess. Detta genom att
uppmärksamma och bekräfta elevers utveckling. Målsättningsteorin stärker den andra lärarens agerande då teorin tydliggör hur viktigt det är att en ledare ger återkoppling till den som arbetar med att nå ett mål. Ytterligare, beskriver målsättningsteorin att en ledare kan
underlätta för processen mot ett mål genom att bryta ned målet i mindre delar (Hein, 2012, s. 183). Läraren kan genom sin återkoppling vara tydlig med när delmål har klarats av och när eleverna närmar sig det större och framtida målet.
Studiens resultat synliggör däremot att det är viktigt att inte hela tiden ge konstruktiv återkoppling till elever. Den tredje läraren påpekar hur viktigt det är att en väljer när en ger återkoppling till elever. Detta då den tredje läraren undervisar många nybörjare där det finns ett flertal saker som skulle kunna påpekas genom, men det då är viktigt att välja när en ger återkoppling. Den tredje läraren menar att för många kommentarer med konstruktiv återkoppling kan bryta ned elevers motivation och tro på sig själva. Återkoppling är därför inte alltid ett medierande verktyg utan kan i vissa fall påverka elevers utveckling negativt. Ytterligare, tydliggör den andra läraren vikten av att stärka elevers tro på sig själva genom återkoppling. Den andra läraren förklarar att den genom att spegla vad elever gör bra stärker deras självförtroende och motivation. Spegling innebär att läraren bekräftar det eleven gör genom att till exempel säga: Nu ser jag att du följer musikens rytmik tydligt med kroppen. Den tredje läraren upplever också att beröm stärker elevers motivation och tro på sig själva.