Att göra informella utredningar

Den första delen av det empiriska materialet är hämtad från jämställdhetens praktik, och för att förstå den typ av information som inhämtats är det väsentligt att förstå de förutsättningar som rådde under informationsinsamlandet. Det första empiriska materialet utgörs av de fall som kom till min kännedom och som jag på något sätt

hanterade under mina tre år som jämställdhetshandläggare. Alla fallen uppstod inte under den här perioden. Flertalet av dem pågick under lång tid, före och/eller efter min jämställdhetshandläggarperiod.

I delstudie ett utgjordes materialet av i huvudsak kortfattade muntliga berättelser och utredningsmaterial bestående av samtal med kringpersoner och dokumentation av arbetsförhållanden. Berättelser jag fick ta del av som praktiker syftade inte till att utgöra forskningsmaterial. Genom samtal med utsatta individer gavs en inblick i arbetsmiljöer och situationer med utgångspunkten att söka förändring av en destruktiv situation. Syftet med samtalen var att söka en förändring med hjälp av min kompetens, personlighet och min plats i organisationen som arbetsgivarens

jämställdhetshandläggare. Många av samtalen startade med offrets genus- eller könsmaktsposition som oproblematiserad, alltså att de inte hade en medveten förståelse av sin situation som beroende på kön/genus. Efter ett eller flera samtal kunde de kommentera situationen som beroende på kön/genus antingen för att jag hade härlett situationen25 _{till kön/genus eller för att de själva, när de beskrev och satte ord på sin}

situation, såg att den berodde på kön/genus.

Fallverksamheten i jämställdhetsfunktionen26 _{är av speciell karaktär och}

innehåller flera problem. Ett huvudproblem är, ur ett arbetsmiljöperspektiv, att jämställdhetshandläggaren är arbetsgivarens representant. Det är arbetsgivarens intressen som ska gälla. I situationer där arbetstagarens och arbetsgivarens intressen är motsatta skall jämställdhetshandläggaren således arbeta med arbetsgivarens intressen för ögonen. När det gäller könskränkningar kan man tolka det på olika sätt. Man kan arbeta som ”den goda arbetsgivaren” som verkar för en bra och stimulerande

arbetsmiljö för dem man har valt att anställa. Det innebär till exempel att man söker lösa problem diplomatiskt och i konsensus om det är möjligt. Könskränkningssituationen innehåller emellertid en motsättning, själva situationen är en motsättning med

25 _{Härledningen skedde oftast genom att någon kringperson i informell utredning uttalade att}

vederbörandes situation berodde på kön/genus. I något fall skedde det genom att jag förstod

vederbörandes situation i ljuset av andras situationer och visade på likheter med andra. I åter andra fall kunde härledningen göras genom faktiska sexualiserade inslag.

26 _{Med jämställdhetsfunktionen avses benämningen på den organisatoriska enhet som jämställdhetsarbetet}

innehållande konflikt, varför en konsensuslösning inte alltid är möjlig.

Jämställdhetshandläggarens roll kan därför bli en gränsdragning, en position som går ut på att eliminera problem genom att flytta på individer eller vara med i en

utköpsprocess27 _{av den som uppfattas som problemet.}

Ett annat stort problem är att när ett könskränkningsärende når förvaltningen har det ofta pågått en tid. Av de tretton fall i mitt material jag har definierat som

könskränkningar hade alla pågått tre år eller mer. Den som är mest synlig i en sådan process är den kränkta personen och det är hon som uppfattas som dysfunktionell i sin befattning, alltså den man behöver och söker flytta på. Vanliga lösningar är

förtidspension, sjukpensionering eller utköp. I en del fall omplaceras hon om det finns en alternativ befattning någon annanstans. Den som är aktiv mot henne blir däremot ofta kvar i sin miljö.

Ett tredje problem är att det krävs utredningar för att man ska kunna komma tillrätta med vad som har hänt och hur åtgärden ska se ut. Vanligtvis blir det någon form av informella utredningar eftersom de flesta28 _{individer inte gör formella anmälningar}

av diskriminering, trakasserier eller könskränkningar. Resultatet av dessa formella utredningar kan vara mer eller mindre omfattande rapporter som fungerar som beslutsunderlag för fortsatt hantering. Rektor beslutar om underlaget visar att ärendet ska gå vidare till ansvars- eller disciplinnämnden29 eller om han ska besluta om åtgärd eller inte åtgärd. Om ärendet går till ansvars- eller disciplinnämnden så beslutar den om underlaget visar en kränknings-, trakasseri- eller diskrimineringssituation med i så fall gällande påföljd.

27 _{Med utköp avses att arbetsgivaren erbjuder den anställda lön för viss tid, vanligt är två års lön, mot att}

vederbörande säger upp sin anställning.

28 _{I mitt material har tio av 42 stycken gjort en formell anmälan varav en var av könskränkningskaraktär.}

Resten av anmälningarna gällde lönediskriminering, diskriminering på grund av föräldraledighet eller sexuella trakasserier.

29 _{Ansvarsnämnden handhar frågor som rör anställda medan disciplinnämnden handhar frågor som gäller}

studenter. Det är inte med nödvändighet könskränkningsärenden utan kan gälla andra situationer där ansvarsfrågan blir aktualiserad, exempelvis frågan om fusk eller jäv eller liknande.

En formell anmälan leder till en juridisk utredning där man ofta hamnar i att offret ska göra troligt att hon har blivit kränkt. I praktiken har det också blivit så att man förväntar sig ett jämförelsefall av motsatt kön för att visa att offret har blivit utsatt för diskriminering/trakasserier på grund av kön. En formell utredning ger alltså ingen kontextanalys eller analys över tiden utan fokuserar på påstådda enskilda händelser i en jämförande analys. Dessa händelser ska kunna bevisas med hjälp av vittnesbörd eller annat.

När det gäller könskränkningsärenden har den situation offret berättar om det rakt motsatta innehållet i den meningen att det är en pågående process som ofta sker med små, ganska osynliga, medel och under lång tid. En formell utredning leder inte till upprättelse eller en lösning på problemet. Istället blir det i många fall informell

hantering efter en informell anmälan. En utredning som sker informellt efter en informell anmälan har en annan karaktär än när den juridiska avdelningen undersöker vad som har hänt, med regelverket i handen. Utredaren kan inte begära, utan möjligen ha en förhoppning om, att den påstådda förövaren skall ställa upp på ett samtal eller en diskussion om vad som har hänt. Det som sägs under samtalet kan inte dokumenteras. Ofta går kringpersoner med på att prata under förutsättning att inga anteckningar förs; det som sägs sägs mellan fyra ögon. Ofta kan man inte prata med den påstådda

förövaren överhuvudtaget eftersom offret inte vill det. Hon är oftast rädd för honom och rädd om sin karriär. Hon vill oftast inte ha synlighet, alltså medial uppmärksamhet eller motsvarande, utan önskar att allt går att lösa informellt och i konsensus. Det leder till att utredaren pratar med nyckelpersoner, med offret och aktiverar stödstrukturer i form av konsulter på Previa exempelvis och resurserna på personalavdelningen.

Mina dokumentationer under den första fasen av insamlandet är därmed informella. Jag förde, efter att ha frågat om lov hos offren, anteckningar för hand vid samtalen och hade ett eget diarium med mappar sorterade i datumordning. Jag visade de relevanta anteckningarna för nästkommande jämställdhetshandläggare, alltså de som vid byte av handläggare inte kunde betraktas som lösta. Ingen annan har sett anteckningarna och de är heller inte allmänt tillgängliga. Utredningarna kan därför sägas bestå av muntliga och icke dokumenterade berättelser. I vissa berättelser handlar det om tolkningar i tredje hand eftersom offret tolkar vad förövaren har tänkt i en viss situation och hon har fått veta att något har tänkts via en tredje person. De berättelser som jag hänvisar till är således inte egentliga representanter av en objektiv och verifierbar verklighet, utan tolkningar av individers upplevelser i trängda lägen. Vissa uppgifter i berättelserna är vad man skulle kunna kalla för objektiva fakta, till exempel befattning,

om det finns en identifierad förövare, om det finns ett datum när allt började, om det finns sexualiserade inslag och liknande. Det är dessa jag har tagit fasta på när jag har sorterat fallen i olika typer av situationer.

Tolkningen av individernas upplevelser gjordes i flera faser. Den första tolkningen gjorde jag vid det första samtalstillfället. Berättelsen tolkades sedan om i fortsatta samtal med kringpersoner. Varje kringperson bidrog med ny information som ledde till nya tolkningar om den aktuella situationen. Vid nästa samtal med offret uppstod nästa tolkningstillfälle. Nedtecknandet och avslutandet av ett fall innehöll en sammanfattande tolkning. Från första till sista samtalet om en och samma situation tolkades och omtolkades berättelsen alltså flera gånger. Det är det sammanfattade resultatet från dessa tolkningar och omtolkningar som ingår i typfallet som redogjorts för i de första två kapitlen.