Empiriska indikatorer

Den preliminära modellen är kopplad till ett antal empiriska indikatorer, vilka dels utgör en sammanfattning av det teoretiska innehållet och dels utgör utgångspunkten för vidare empiriska betraktelser och modellutveckling. De empiriska indikatorerna utgör därmed observationer av händelser och skeenden som kan förväntas i en ingående analys av normaliseringsprocessen i arbetslivet.

1.Normaliseringsprocessen i arbetslivet

Den preliminära modellen för normaliseringsprocessen i arbetssituationen har en till viss del annan grundstruktur än processen för den privata kontexten (se bilaga 5). Det innebär att den är uppbyggd i tre faser där varje fas innehåller ”hans” och ”hennes” utgångspunkt/situation och strategi, och att faserna utifrån ett våldsperspektiv specificerar våldets dimensioner och eskalering.

24 _{Bondestam (2004) rapporterade från sin studie om sexuella trakasserier i akademin hur informanterna}

upplever eller refererar till den typen av retorik som jag menar återfinns hos kringpersoner. Också i Carstensens (2005) avhandling finns liknande kommentarer återgivna i informanternas berättelser.

Fas i. Kontroll av kvinnans arbetsutrymme

Mannen som kränker skaffar sig i denna fas kontroll över henne genom ett inledande dominansbeteende. Detta dominansbeteende sker inte slumpmässigt utan är genomtänkt och kan betraktas som en styrd handling med följande inslag:

Han:

• Gör försök till isolering; hon ska inte samarbeta med andra än honom, alternativt han ska vara med i hennes olika projekt, hon ska sitta i nära anslutning till honom geografiskt, välja honom framför familjen, hon förväntas inte/tillåts inte arbeta med andra forskare, vid andra lärosäten eller vid det egna.

• Visar oberäknelighet; han är stödjande ena dagen och ointresserad andra dagen – omöjligt att veta vilket när. Han alternerar mellan stödjande på seminarier och ironisk eller mycket ifrågasättande av grundläggande frågor. Det kan vara en för den kvinnliga kollegan obegriplig växling mellan vänlighet och ointresse, mellan intresse och osynliggörande, eller mellan stöd i samtal mellan fyra ögon medan han är avståndstagande på olika sätt på ett seminarium eller annat offentligt sammanhang.

• Förkastar henne implicit som forskare offentligt och enskilt när hon försöker föra in egna idéer, växlar mellan raljans och osynliggörande, han kommer med nedsättande omdömen.

Hon:

• Anpassar sig och viker undan till en del; börjar förskjuta sina gränser för vad som är acceptabelt beteende.

• Går inte in i argumentation utan lyssnar och tar till sig det han säger, gränsen mellan ordinär och våldsam mansroll förskjuts och hon accepterar i viss mån hans underkännande av hennes krets.

• Läser av och pendlar med honom i hans skiften mellan stöd och ointresse, men behåller sin egenvärdering och verklighetsuppfattning.

Fas ii. Kontroll och begränsning av henne som forskare och kvinna

Det kan vara tillåtet för kvinnor att verka vid en institution så länge de är kvinnliga eller har ett uttryck som han har definierat som godkänt. Kvinnan har dock inte samma utrymme att verka som forskare vid institutionen om hon är för maskulin, för okvinnlig,

för vulgär eller liknande. Genom att förvägra exempelvis maskulina kvinnor tillträde till institutionen genom att inte tillåta att kvinnor yttrar sig offentligt på institutionen, att markera genom ironier, direkta tilltal etc kräver han i den andra fasen explicita

underordningssignaler av henne. I den andra fasen blir även fysisk och psykisk misshandel ett markant inslag i processen.

Han:

• Får aggressiva utbrott. Han kastar saker omkring sig, smäller i dörrar, stormar ut ur rummet vid diskussioner.

• Förhindrar hennes forskning. Han låser henne ute eller hindrar henne på andra sätt från att vara i labbet, förstör forskningsmaterial, baktalar henne i

forskningsråd.

• Angriper hennes forskning. Han kritiserar hennes samarbete med andra, hennes val av teori/metod/empiri. Han skriver henne långt ner på författarlistan eller tar inte med henne som artikelförfattare, ställer sig bakom kritiker eller manar själv fram osaklig kritik – för att få henne att anpassa sig efter hans normer och värderingar med avseende på forskning.

• Angriper hennes framtoning och menar att hon är okvinnlig eller för kvinnlig, att hon har ett belastande privatliv, är dålig lärare/läkare/psykolog/ekonom eller andra uppgifter hon har inom sin profession – för att göra klart för henne att hon inte passar som hon är utan måste ändra sig utifrån hans normer och värderingar. • Allt hon gör är fel.

Hon:

• Tar in delar av hans kritik, internaliserar honom till viss del.

• Får symtom på ohälsa och kan söka medicinsk hjälp för magont, huvudvärk, stress, dålig sömn. Utbrändhetssymtom börjar uppträda, diffus smärta, muskelspänning, oro för ”allt”, bristande beslutsförmåga.

• Börjar uppträda i enlighet med hans värderingar, anpassar sig till hans förväntningar.

• Börjar bete sig strategiskt för att ”hantera” situationen.

Fas iii. Kontroll över existens som forskare, liv och död

I den tredje fasen finns en hög grad av hennes anpassning till hans beteende och värderingar. Hon internaliserar hans värderingar. Hon tror att om hon ändrar sig och sitt beteende utifrån hans kritik så kommer han att acceptera henne varvid de kommer att få en bra arbetsrelation. Han förskjuter dock kraven och flyttar fram sina positioner ju mer hon anpassar sig varför hon blir helt utplånad i sina försök att bli accepterad. Eftersom hon hela tiden bemöts med negativa reaktioner på sitt beteende blir hon passiviserad och agerar till slut inte alls. Han – mannen som kränker – upplever i den här slutfasen starka känslomässiga reaktioner av att kunna kontrollera henne. Makt och skapande och upprätthållande av överordning kopplas därmed ihop med manlighet och sexualitet. Kärnan i tredje fasen är uttrycket för skapandet och av över- och underordning, alltså hennes underkastelse och eliminering och hans känslomässiga upplevelse av makt och manlighet.

Han:

• Blir beroende av att kontrollera henne, att veta vad hon ägnar sig åt.

• Knyter det till manlighetskänslor, att han skapar manlighet, känner sig manlig när han har kontroll över henne och vet att hon inte kommer att forska mer, känner sig stärkt i sin manlighet av att hon är eliminerad.

• Har styrt upp hennes arbetsuppgifter så att hon rapporterar allt till honom, han bestämmer över både hennes tidsanvändning och hennes arbetsinnehåll och det ger honom en känsla av manlighet.

Hon:

• Fungerar inte som forskare även om hon har kvar sin anställning.

• Kan vara sjukskriven (även i Fas ii) eller förtidspensionerad eller uppsagd på grund av arbetsbrist/omorganisering.

• Har svårare symptom på ohälsa i form av handlingsförlamning, depression, apati, ångest, självmord (-sförsök), försvar av honom och hans handlingar. • Har inget eget normsystem utan värderar sig själv utifrån hans normer. • Kan vara omplacerad till administrativ tjänst eller låghierarkisk undervisning. • Är eliminerad i sin position.

2. Direktmetoder för internalisering

En del av punkterna i direktmetoder för internalisering är desamma som för psykisk misshandel i privatkontexten, som exempelvis nedsättande tillmälen. I den offentliga kontexten är det kanske inte samma tillmälen som en man använder mot sin partner, men det är samma metod. Andra punkter specifika för arbetsplatskontexten är mer kontextuellt anpassade, exempelvis en systematisk nedvärdering av den forskning hon utför, pedagogiska metod eller liknande hon använder. Andra metoder innefattar förstörelse eller försök till förstörelse av hennes forskningsmaterial.

Den utvidgade listan av empiriska indikatorer för direktmetoder för internalisering omfattar:

• Nedsättande omdömen.

• Systematisk nedvärdering av hennes specialområde, val av teoriinriktning, vald metod mm.

• Värdelöshetsförklaringar.

• Begäran om tacksamhet över att han engagerar sig, att han tar uppgiften att förbättra henne på allvar, att han står ut med henne trots att hon är så hopplös. • Krav på total underkastelse där hon inte får ha en egen avvikande mening. • Gränsförflyttning som minskar och beskär hennes valmöjligheter och

handlingsutrymme.

• Brutna löften, inga planer eller överenskommelser följs.

• Störning av nattvila eller annan återhämtning (som exv semester, föräldraledighet).

• Oberäknelighet.

• Hot om aggression, våld, skamning vid oföljsamhet. • Subtila signaler vid ohörsamhet.

• Ekonomiskt beroende.

3. Kringpersoners legitimeringsprocess

Den här komponenten i den preliminära modellen visar sig i till exempel

kringpersonernas argumentationsnivåer i en utredning om trakasserier. När utredaren frågar exempelvis prefekten om hur han eller hon ser på den som har anmält en situation som kränkande svarar han eller hon först med inkompetensargumentet. När utredaren problematiserar svaret förtydligare han eller hon genom personlighetsargumentet, och därefter med otillräknelighetsargumentet.

• Inkompetensargumentet. Kringpersonen kommenterar lite menande att hon inte har forskat på ett tag. Inte sedan hon skiljde sig/gifte sig eller annat av privat natur. Kringpersonen menar att hennes forskning var beroende av hennes handledare/äkta man eller annat och nu fungerar det inte lika bra längre när mannen inte längre finns med i bilden. Hon förklaras inkompetent på grundval av saker av privat natur.

• Personlighetsargumentet. Kringpersonen förklarar att hon betraktas som en svår personlighet, samarbetsovillig, omdömeslös, har samarbetssvårigheter eller närbesläktade ord. Hon påstås ha en olämplig personlighet på något sätt. Kritiken knyts till hennes personlighet istället för hennes kompetens. Allt kan knytas till hennes person men kan inte bemötas eller motbevisas. Hon känner ofta inte till att den här argumentationen finns.

• Otillräknelighetsargumentet. Hon förklaras galen, otillräknelig, dysfunktionell på grund av depression eller liknande, paranoid.