Våld på jobbet – skapande av en första/preliminär modell

Våldets normaliseringsprocess har utvecklats i forskning om mäns våld mot kvinnor i en privat våldskontext. Modellen är utformad för en viss kontext eftersom Lundgren har

forskat om våld i hemmet. Eliasson (2000) och Holmberg och Enander (2004) refererar också, i hög utsträckning, till privatlivets kontext även om Eliasson både diskuterar den privata och offentliga kontexten men då som två helt skilda sfärer (Eliasson, 2000).

När man förstår våld som ett utövande av överordning – ett skapande av ordning av kön – blir det tydligt att våldet kan utövas i andra kontexter än den som hemmets slutna rum utgör. Våldets uttryck och process blir därmed kontextanpassat till det rum det försiggår i. Det är stor kontextskillnad mellan privat/hem och offentlighet/arbete. Exempelvis kan offret isoleras på ett annat sätt i privatkontexten av en man hon har en nära relation med än på arbetet av en man som hon har en arbetsrelation med. Detta gäller särskilt i akademin och liknande organisationer som i hög grad bygger på utbytet mellan forskare – där den mellanmänskliga dynamiken är en slags förutsättning för arbetet i sig. Isolering kan därmed ta sig andra uttryck i arbetskontexten än i den privata. Isolering för en akademiker på arbetet kan få störst effekt när hon inte får tillgång till forskarsammanhang som exempelvis seminarier.

Sammantaget gör den existerande teoribildningen samt de preliminära observationerna som redogjorts för i kapitel två det rimligt att utgå från Lundgrens (2004) normaliseringsprocess samt Holmberg och Enanders (2004) och Eliassons (2000) definitioner av psykiskt våld för analysen och förståelsen av våld på

arbetsplatsen. Teorier om våld kretsar mycket kring våldet som verktyg för dominans och kontroll, det vill säga att syftet för förövaren är att skapa och upprätthålla dominans över andra grupper än de han själv tillhör. De berättelser jag fick ta del av som

jämställdhetshandläggare om könskränkande behandling har samtidigt signifikanta inslag som jag associerar med våld och deras sammanhang är parallella till berättelser om psykisk misshandel.

I det preliminära förslag till modell som följer nedan har jag kopplat ihop empiri och teori, varigenom könskränkande behandling, liksom trakasserier och diskriminering av annat slag, blir uttryck för maktverktyg med både fysisk och psykisk misshandel som viktiga delkomponenter.

Appliceringen av våldsteori på arbetskontexten innebär dock anpassning av uttryck. I Lundgrens (2004) normaliseringsprocess finns en användbar struktur att fånga upp för en våldsprocess, men uttrycken för våld ser annorlunda ut i den offentliga kontexten. Exempelvis ”Isolering” som uttryck för våld kan ske också på en arbetsplats, men det

sker då genom att begränsa kvinnans kontakter med externa forskare, internationellt samarbete eller genom att subtilt förhindra henne att närvara vid konferenser.

Det preliminära modellförslaget omfattar tre delar: 1. Normaliseringsprocessen i arbetslivet (fas i-iii). 2. Direktmetoder för internalisering.

3. Legitimeringsprocessen hos kringpersoner. Modellförslaget kan illustreras med följande bild:

Den preliminära normaliseringsprocessen i arbetslivet är därmed en kontextuell

omtolkning av Lundgrens (2004) ”Våldets normaliseringsprocess”. Den innehåller i sin tur tre delar, eller faser, där den första delen handlar om gränsmarkeringar. I Fas i drar mannen gränser för var han anser att hon ska befinna sig och visar henne det. Syftet är att minska hennes utrymme att vara verksam inom sitt ämbete och han söker social, tankemässig och känslomässig kontroll över henne. Mannen utövar i denna process uttryck för överordning, till exempel växlingar mellan närhet och avstånd, isolering och oberäknelighet för att dra gränser och visa henne var gränsen går för hennes

verksamhet. Han tolkar hur hennes livsutrymme ser ut och förpassar henne till det här området genom dessa uttryck. Vad som betraktas som tillåtet utrymme varierar mellan

Normaliseringsprocessen i arbetslivet, i-iii i.kontroll av kvinnans arbetsutrymme ii.kontrollera henne som forskare och kvinna

iii.existens som forskare, liv o död Hans U t r e d n i n g iii.existens som

forskare, liv och död ii.kontroll av henne som forskare och kvinna i. kontroll av kvinnans arbetsutrymme

Direktmetoder för internalisering Kringpersoners

legitimerings process

olika män och växlar i tid och situation. Mannen förminskar kvinnans livsrum vilket stegvis leder till en väsentlig begränsning av hennes utrymme. Vidare växlar han mellan omtänksamhet och avståndstagande. Hon vet inte när han växlar eller varför han växlar men hon vet att han kan tänkas och kommer att göra det. Omtänksamheten, vänligheten och värmen upplevs som starkare när de upplevs som kontrast till våldet, kylan och avståndstagandet och när det är han som kontrollerar när det skall ske (Lundgren, 2004). Gränsen mellan en ordinär och en våldsam mansroll suddas ut eller förskjuts. Kvinnans förväntningar om skillnaden mellan misshandel och normalt manligt beteende blir flytande, vilket är ett led i kvinnans anpassning till mannens bild av henne. Han underkänner hennes vänner, kollegor och sammanhang och gradvis ger hon upp dessa för att fokusera på honom. Han monopoliserar henne och hennes upplevelser så att hon upplever allt i förhållande till honom. När hon arbetar bara med honom blir han hennes referensram, vilket leder till att han dominerar hennes tillvaro (Lundgren, 2004).

Fas ii i processen handlar om det första våldet, den första tydligare aggressionen och kontrollen av kvinnan som forskare och kvinna. Lundgrens (1990) forskning visar att mannen som brukar våld kan inse, och erkänna, att det är en felaktig handling. Motivet är dock, enligt mannen, att det är fel på kvinnan. Det är hennes eget fel att han brukar aggression och våld mot henne eftersom hon inte har betett sig oklanderligt. När hon bryter mot normen brukar han våld mot henne för att hon ska tillbaka till den av honom bestämda platsen, definitionen. Kvinnlighetsnormen ändras under processen så att underordningen efter hand blir tydligare och större. Initiala krav om relativ underordning ändras till krav om tydlig och öppen underordning och sedan underkastelse. Mannen kopplar jämförelsen mellan positiv och negativ kvinnlighet, realitet och norm, till förståelsen av sig själv som man; han blir man på det sätt han vill vara man när hon är kvinna på det sätt han vill att hon ska vara kvinna (Lundgren, 1990; 2004). Kvinnan tar till sig våldsverkligheten och identifierar sig med den. Hon tar till sig hans motiv för våldet och hans förväntningar och krav på henne, som hon måste leva upp till för att verka i den akademiska kontexten, normen för hur en bra

kvinna/akademiker ska vara enligt honom. Normen förändras i processen så att han när han har uppnått kontroll ställer andra krav eller större krav. Hon börjar se sig själv med hans ögon och vill ändra det hon ser (Lundgren, 2004). Hon frågar sig om han inte har rätt när han säger att hon inte kan ta hand om sin familj, när han definierar henne som felaktig, när han säger att hon är dysfunktionell som forskare eller lärare.

Det första våldet finns i ett tolkningsmässigt våldsvakuum. Hon blir chockad och kan inte verbalisera vad som händer. Om det är fråga om fysisk misshandel

förklaras det som en olycka. Fortsättningsvåldet tolkar hon som mannens våld mot kvinnan och att han måste ändra sig, och hon behåller sin egen verklighetsuppfattning. Våldet i detta andra skede kombineras med isolering, växling mellan värme och kyla. etc. Våldet blir en del av vardagen och kvinnans gränser för vad som är godtagbart och inte börjar förskjutas. Kvinnan bygger upp skuldkänslor till våld hon utsätts för och hittar våldets orsak hos sig själv. Hon accepterar och internaliserar i allt högre grad våldet och de motiv mannen anger för att utöva våld (Lundgren, 2004).

I Fas iii av processen fokuseras våldets känslomässiga konsekvenser. Männen i Lundgrens (1990) studie känner sig starka när de lär kvinnan hennes plats, hur kvinnor ska vara för att tillåtas närvaro, genom att bruka våld. Männen i Lundgrens (1990) studie berättar att de känner sig som män när de har total kontroll. Känslan av makt och kontroll omtolkas till sexuell upphetsning och uttrycks i den privata kontexten som våldtäkt. Kvinnan internaliserar helt hans värderingar och elimineras i sitt jag och på så sätt skapas en underordnad kvinnlighet (Lundgren, 2004). Det tredje steget innebär också en anpassningsstrategi. Eftersom han utövar våld mot henne upprepade gånger för att hon är som hon är och inte så som han vill utifrån sin norm måste hon ändra sig för att han ska sluta misshandla henne. Hon tror att han slutar utöva våld mot henne om hon anpassar sig efter hans krav och förväntningar. Eftersom han förskjuter kraven och förväntningarna kan hon inte göra honom nöjd. När hon har ändrat sitt beteende för att passa in i hans norm ändrar han normen. Hon fortsätter anpassa sig men nu är det för att överleva, och när hon anpassar sig är det en anpassning till underordning. Från en anpassning till underordning går hon mot en internalisering av underordning vilket genererar total passivitet och att hon inte agerar alls. Hon har inte kraft att upprätthålla en egen förståelse av vad som händer eller att göra motstånd. Den slutliga konsekvensen av våldet är att hon är eliminerad som den person hon var. Även om hon lever fysiskt finns hon inte kvar som sig själv (Lundgren, 2004).

Direktmetoder för internalisering är i den preliminära modellen en kontextuell

omtolkning av teori om psykiskt våld/psykisk misshandel. Eftersom fysisk misshandel inte förekommer i lika hög utsträckning i arbetslivssituationen som i den privata kontexten behövs en breddning av den teoretiska modellen med explicita verktyg och direktmetoder. Direktmetoder för internalisering är alltså kontextanpassade

våldsverktyg för att beskriva psykisk misshandel, till exempel plötsliga aggressiva utbrott, oberäknelighet, värdelöshetsförklaringar, systematisk nedvärdering och liknande.

Legitimeringsprocessen hos kringpersoner är i högre utsträckning empiriskt härledd

än de andra delarna av modellen. I våldslitteraturen finns ett starkt fokus på de två inblandade parterna, delvis beroende på att det är en privat kontext där mycket händer mellan fyra väggar och utan vittnen. Det finns en del resonemang kring dynamiken mellan offret och hennes omgivning och förövaren och hans omgivning. Lundgren (1990) exempelvis beskriver våldsmannens diskussioner och rådslag med andra män inom samma religiösa kontext. Dessa beskrivningar utgår emellertid från att även de andra männen ser och erkänner våldet som verktyg för dominans. Det är inte från utgångspunkten att våldet förnekas, varefter omgivningen försöker slippa se och förhålla sig till våldsförekomsten. Den tredje delen av modellförslaget syftar till att lyfta fram den vidare kontext i vilken könskränkande behandling pågår. Essensen av

komponenten ”Legitimeringsprocessen hos kringpersoner” är att visa hur omgivningen, vid förfrågan i exempelvis en utredning, resonerar om en kvinna som är utsatt för könskränkningar. Kringpersonerna flyttar fram gränserna för vad som förklarar hur situationen har uppstått och kan pågå, och att den i varje steg beror på henne och hennes personlighet. Den utgår särskilt från iakttagelser i delstudie ett av hur kringpersoner resonerar om den uppkomna situationen vid informella internutredningssituationer.24