Avgränsningar

Valet av de fyra respondenterna innebär samtidigt en avgränsning av materialet. Jag hade totalt 42 ärenden eller fall under min period. De bestod av situationer av olika slag och rörde individer från olika delar av verksamheten. Eftersom jag söker förstå och förklara en viss typ av situation innefattar materialet inte de fall som jag uppfattar som atypiska för just den situationen. Jag har till exempel valt bort alla studenter då jag har uppfattningen att studenternas situation ser annorlunda ut än forskarnas och lärarnas; beroendena ser olika för de olika grupperna och kränkningarna ser till en del olika ut. I det material jag hade var kränkningarna mot studenterna i högre grad sexualiserade än könskränkande utan sexualiserade uttryck. Det innebär inte att könskränkningar utan sexualiserade uttryck inte händer studenter utan bara att dessa inte finns i mitt material. Det kan bero på flera saker exempelvis att de inte identifierar kränkningar medan de pågår, att de inte stannar så länge i organisationen att det inte hinner bli befäst, att de tycker att det är meningslöst att föra klagan om den typen av situationer eller liknande. Studenterna tar också sina ärenden till studentkåren, där det finns en jämlikhetsansvarig med en egen struktur för problemlösning33.

Valet av de fyra respondenterna innebär också att doktoranderna inte finns med i det studerade materialet. Inte heller i den gruppen finns så många i min empiri med den sortens situation som jag försöker förstå teoretiskt. Villkoren för doktorander ser också annorlunda ut än villkoren för lektorer. Doktorander har, liksom studenterna, en

33 _{En del av de fall som studentkårens jämlikhetsansvarige hanterar kommer till centrala}

jämställdhetshandläggaren på universitetsförvaltningen. Det kan bero på att det kan uppfattas som för resurskrävande att lösa på kåren, för svårt att lösa lokalt, för att man vill att Lärosätet ska uppmärksamma ett pågående ärende av något slag, exempelvis för att det kan röra sig om en lärare som återkommande blivit anklagad för kränkningar eller för att någon miljö visat sig särskilt besvärande för studenterna eller liknande.

begränsad tid i organisationen även om en del av doktoranderna blir kvar som forskare och/eller lärare. Både könskränkningar och sexuella trakasserier förekommer mot doktorander (se Bondestam 2004; Carstensen, 2005) och till en del ser

könskränkningarna ut ungefär som för lektorerna. Situationen är dock en annan bland annat ur ett konkurrensperspektiv. En doktorand konkurrerar inte i egentlig mening med en professor förrän hon har disputerat och får tjänst, forskningspengar eller

motsvarande. Hon utgör inte ett hot om förändrad resursfördelningsmakt och

tolkningsföreträde på samma sätt som en lektor som kan meritera sig forskningsmässigt och bli professor. Det innebär inte att inte doktorander kan upplevas som hotfulla på längre sikt, det vill säga som en potentiell konkurrent, utan att hon inte är det vid det aktuella tillfället. Sex doktorandsituationer finns i mitt hela material från den första delstudien, varav två är av könskränkningskaraktär, men ingen av dessa är del av djupintervjuerna.

Jag har valt att fokusera på lektorer som är kvinnor och har därmed avgränsat mig från män i undersökningen. Det beror på att det inte finns något fall i mitt empiriska material som rör lektorer som är män. Det finns ett fall som rör en student som är man och en student som är kvinna där han anklagas för trakasserier. Eftersom han är student faller han utanför gruppen lektorer. Ärendet var också av en annan karaktär än

könskränkande behandling eftersom han blev identifierad som förövare och ur den positionen skulle rentvå sig34_{. Ett annat ärende rörde en manlig doktorand. Hans ena}

handledare ville göra tydligt att mannen hade blivit kränkt av sin andra handledare och att det hade jämställdhetskaraktär. Ärendet anmäldes inte formellt och mannen ifråga ville inte gå vidare med en informell undersökning. Ett tredje ärende gällde en nydisputerad man som ville föra fram frågan om föräldraförsäkringens brister för doktorander och forskare. Han hade inte, vid närmare undersökning, underlag för den diskrimineringsanmälan han ville göra. Ytterligare tre ärenden rörde män. En man ringde och frågade om universitetet tillämpade någon form av positiv särbehandling eller kvotering till A-kursen. En annan man ville anmäla en annons för sexistiskt innehåll. Han ville dock inte göra någon formell anmälan utan att det skulle undersökas hur Lärosätet var kopplat till den organisation som hade annonserat och att Lärosätet

34 _{Det ärendet ledde till en formell anmälan och därmed en formell utredning. Utredningen visade att han}

var oskyldig. Den tekniska bevisningen gav vid handen att han inte kunde ha utfört de handlingar som han blev anklagad för.

skulle påtala det olämpliga i ett sådant annonsinnehåll. En man, till sist, anmälde att han hade blivit kränkt dels på grund av etnisk bakgrund dels på grund av att han hade varit behjälplig i ett könskränkningsärende – att han hade blivit utsatt för repressalier från sin institutionsledning. Han ansåg dock inte att han var utsatt för könskränkande behandling på det sätt jag undersöker i avhandlingen.

Att jag avgränsar mig från män innebär inte att jag anser att de inte kan vara utsatta för könskränkande behandling eller sexuella trakasserier. Den diskussionen kan föras utifrån flera utgångspunkter. En utgångspunkt är att det visserligen oftast är män som är chefer – till ca 85 procent vid Lärosätet – men alla män blir inte chef. Alla män i lärosätesstrukturen kan inte bli chef och ibland är det för att de bryter mot den manliga normen och alltså beter sig på ett sätt som straffar sig. Samma sak gäller

forskarkarriären. Det är män som är professorer – till ca 85 procent vid Lärosätet – men alla forskande män blir inte professor eller har samma möjligheter att bli professor och i en del fall beror det på att de är normbrytande män. De blir könskränkta och får sin karriär förstörd, till en del eller huvudsakligen, för att de beter sig fel med avseende på kön/genus. Män som inte lever upp till en manlighetsmyt kan trakasseras för att de anses omanliga till exempel och det kan formuleras i sexuella ordalag. Jag menar att den situationen ser annorlunda ut än motsvarande situation för en kvinna. En kvinna som blir könskränkt har också, förutom sitt kön/genus, sin biologiska hemmahörighet att hantera som ett faktum som inte går att ändra. Förutom att hon beter sig fel är hon per definition fel eftersom hon inte är biologisk man. Därmed har hon också en strukturellt underordna position som en man i motsvarande situation inte har (se Connell, 1998).

Att jag avgränsar mig från att undersöka män i avhandlingen beror heller inte på att det inte är intressant att undersöka mäns villkor eller att jag anser att det inte finns frågor att ställa om dem. Jag avgränsar mig från att inkludera män och den manliga offerkonstruktionen delvis på grund av avsaknaden av tillräckligt empiriskt material.

Jag menar samtidigt att kvinnors villkor i organisationer är en understuderad fråga inom företagsekonomin. Antingen studerar man organisationer som om de var könsneutrala, det vill säga som om kön inte spelar någon roll för villkoren, eller också studerar man män, mäns villkor och de positioner som män traditionellt innehar utan att problematisera kön. Ett exempel är ledarskapsforskningen eller sjukvårdsforskningen där man inte, med få undantag (se Wahl mfl, 2001; Wahl, 2003) diskuterar att det är enkönade organisationer eller positioner man beforskar. Jag menar att studier av kvinnors villkor och problematiseringar av kön utvecklar den företagsekonomiska

organisationsteorin och att kvinnors villkor behöver studeras explicit i högre utsträckning.

Slutligen avgränsar jag mig också i tiden. De fall jag refererar till har uppstått under slutet av 1900-talet eller i början av 2000-talet och de har pågått några år. Jag har samtidigt också avgränsat mig från fall som beskriver enstaka händelser, som inte innehåller någon form av process. Det är mycket möjligt att könskränkande behandling ändrat karaktär över tiden, men denna förändring fångas inte upp i det insamlande materialet.