5. Resultat och analys
5.3 Att sälja sig själv
Då influencers existerar och samverkar med det konsumistiska samhälle vi lever i väljer jag att lyfta på vilket sätt detta framkommer i deras inlägg. Som Bauman (2007) skriver är vi själva alla varor på en marknad, där vi behöver marknadsföra och sälja oss själva. För influencers blir detta extra tydligt då de i mångt och mycket är sitt eget varumärke, och på så sätt får en inkomst. Jag lyfter därefter självobjektifiering, då detta går att koppla till att vara en begärlig vara, eftersom kvinnor lär sig att deras kropp är ett objekt (Frisén et al.,
2014). Denna underkategori kopplas alltså till rådande kroppsideal i undersökningens frågeställning, i förhållande till att vara en kvinnlig influencer.
5.3.1 Att vara en vara
Bauman (2007) beskriver att en konsuments mest skrämmande tanke skulle vara att känna sig tillfredsställd för alltid. Den situationen skulle upplevas som tristess, då det inte finns något kvar att önska sig, jaga efter eller drömma om. En sådan situation skulle innebära att man inte bara måste nöja sig med det man har, utan även med det man är. Kulturen inom konsumtionssamhället som Bauman (2007) lyfter kännetecknas nämligen av den ständiga pressen att vara någon annan.
Genom denna teori blir det tydligt att @linnlowes tidigare nämnda före- och efterbild handlar om att sträva efter något bättre, att jaga en tillfredsställelse som alltid är flyktig. Hon skriver att arbetet med att hålla kroppen - i det här fallet rumpan - i form är en livslång resa och att det därför är behövligt att göra det till en livsstil att “hålla efter sitt tempel”. Bilden visar en före-bild som Linn uppenbarligen inte är nöjd med och en efter-bild där hon har uppnått det resultat hon vill nå - ett resultat hon nu eftersträvar att behålla genom fortsatt arbete. Det är också möjligt att föreställa sig att Linns följare lever med just denna ständiga press att vara någon annan, som Bauman (2007) lyfter, då de ju lever i detta konsumistiska samhälle. Denna någon
annan skulle i det här fallet kunna vara just Linn: en idealbild av vad man jagar efter och drömmer om.
Flera inlägg av dessa aktuella influencers handlar om att marknadsföra ett annat varumärke. @_fitnessfias inlägg den 27/2 är i samarbete med Bubbleroom och visar upp ett matchande träningsset, med tights och sport-bh. Även ett inlägg från @goforfit.se, som är upplagt den 26/2 är i samarbete med Bubbleroom där hon bär ett par träningstights som hon skriver att hon älskar.
Bauman (2007) beskriver hur konsumtion förvandlades från att handla om konsumtion för överlevnadens skull, till konsumism där konsumtion som skulle kunna beskrivas som själva syftet med tillvaron. (ibid.) I det här fallet kan vi koppla influencers i stort till att vara en väsentlig del av detta omättliga behov, då de
uppmuntrar sina följare att konsumera. Det är ju deras syfte som influencer. Baumans (2007) beskrivning av det konsumistiska samhället av att leva med pressen av att vara någon annan går att applicera på detta då influencers marknadsföring av andra varumärken kan leda till köp för att deras följare vill vara som dem. Som Morwitz och Shalev (2012) tar upp accepterar konsumenter inflytande från en källa de identifierar sig med, vilket förstärker att de följare som vill efterlikna dessa influencers följer deras led och köper de produkter dessa influencers använder och tipsar om.
@johannasderhll la upp ett inlägg den 23/3 som visar henne på gymmet, där bilden är tagen i en spegel. Hon har mobilen vid ansiktet vilket gör att den täcker en del av hennes ansikte och ögonen är riktade mot mobilens skärm. Hon bär smink och har utsläppt hår. Hon har på sig ett par svarta träningstights och en svart magkort tajt träningstopp med hög hals med en större öppning precis ovanför bysten. Till denna bild
skriver Johanna om hur hon alltid har haft en röst i huvudet som jämför henne och hennes liv med andra. Den här rösten försöker övertala henne att hon inte gör tillräckligt bra ifrån sig. Hon förklarar vidare att hon har lärt sig att hantera det bättre på sistone men att det kommer tillbaka när hon har dåliga dagar och att det då fullständigt förstör henne. Sedan skriver hon att hon tror att många kan känna i sig i detta, tilltalar sina läsare med “you” och avslutar med: “I hope you try to find a way to ignore that voice cause in the end it’s only going to hold you back. It’s so important to try to feel the difference between pushing yourself in a good way and self destructive behavior. Don’t let that voice in your head win cause YOU ARE GOOD ENOUGH!!”.
Hon väljer här att tilltala sina läsare med “you” (du) vilket är ett personligt tilltal som kan användas för att skapa närhet (Björkvall, 2019). Som Machin och Mayr (2012) skriver kan även ett språk som är välkänt för läsaren, ett mer vardagligt språk, användas för att ge intrycket av att vara mer som oss.
Johannas bild och text är något motsägelsefulla. Hon skriver till sina läsare att de är “good enough”. Samtidigt är medier en av de främsta aktörerna för att inverka på individers kroppsmissnöje då de sprider normativa kroppsbilder och sänder ut budskap om skönhetsideal (de Oliveira Penaforte et al., 2018), vilket Johanna här gör med sin bild där hon visar upp en nutida idealisk kroppstyp. Som Boepple och Thompson (2014) skriver letar många efter vägledning gällande utseende, vikt och hälsoproblem i olika medier, vilket i det här fallet kan innebära att trots att Johannas text säger en sak kan hennes följare ändå söka vägledning gällande utseende via hennes bild/-er. Cheah et al. (2017) skriver dock att fysisk attraktionskraft hos en influencer underlättar dennes förmåga att framgångsrikt sprida ett budskap, vilket innebär att Johannas ord till följarna om att de är tillräckliga kan spridas med ett mer lyckat resultat just för att hon uppfyller dagens kroppsliga ideal.
Precis som Hirdman (2015) tar upp finns det ett dubbelsidigt budskap för kvinnor idag att vara nöjda med sin kropp och bära den med stolthet, gentemot tips, uppmaningar och nästintill krav på att förändra
kroppen. I det här fallet väljer Johanna att fokusera på det förstnämnda: att sända ut ett budskap om att man är bra som man är (Hirdman, 2015). Samtidigt finns det ett tydligt medialt kroppsideal för kvinnor, där den unga, slanka, stramt konstruerade kroppen med slät hud tar plats. (ibid.) Därför blir Johannas budskap motsägelsefullt, då hon visar upp just denna slags typiska mediebild i sitt inlägg.
5.3.2 Självobjektifiering
Johannas bild leder oss in på självobjektifiering, då hennes bild och bildtext till stor del motsäger varandra, åtminstone om hennes råd om att vara tillräcklig ska appliceras på utseende i förhållande till hur hon poserar och framställer sig själv. Som Frisén et al. (2014) skriver leder en objektifierande kultur i samhället till
känslan av att ens egen kropp inte är ett subjekt, utan ett objekt. För kvinnor innebär detta att de genom uppväxten lär sig att objektifiera sig själva och därmed fokusera mer på yttre än inre egenskaper (Perloff,
2014). Att anamma denna objektifierande syn på sin egen kropp brukar kallas självobjektifiering (Frisén et al., 2014).
Ett annat inlägg från Johanna, upplagt den 7/4, visar också Johanna på gymmet. Även här tar hon bilden i en spegel och har mobilen i höjd med ansiktet, så att den till viss del skymmer hennes ansikte. Hon har på sig ett matchande träningsset, med ett par mörkgröna tights och en magkort topp i samma färg. Hon poserar på ett sätt så att rumpan framhävs, med en vriden överkropp och ena benet utsträckt bakåt. Texten lyder: “‘So much in life depends on your attitude’ is my screensaver hbu?”. (“Hbu” är en förkortning för “how about you”).
Som Murray (2015) skriver är unga tjejer mönstermedborgare i konsumentsamhället, eftersom de är både objektet och subjektet i den senare kapitalismen. Han menar att de endast kan förföra genom att konsumera och att deras kropp är en vara. För att hantera detta skapar de en bild av sig själva som en sexuell fantasi, att konsumera online och som allmän egendom. Enligt Murray (2015) är detta dock inte för den manliga blicken, utan för att omfamna femininitet och sexualitet, för att förkasta ohälsosamma skönhetsideal och istället närma sig en kroppspositiv attityd. (ibid.) Tasker och Negra (2007) argumenterar dock emot detta och menar att bilderna fortfarande karaktäriserar kvinnlig sexualitet då de unga kvinnorna porträtterar patriarkala stereotypiska bilder - med idén om att de visar upp “empowerment”. Detta går att koppla till Johannas bild då hon även i denna bild poserar på ett typiskt sätt för att framhäva sin feminina kropp, som då enligt Murray (2015) kan göras för att omfamna femininiteten och sexualiteten, medan Tasker och Negra (2007) menar att det fortfarande handlar om att rätta sig efter de patriarkala strukturerna. Johannas bildtext om att så mycket i livet beror på ens egen attityd förstärker på ett sätt det Murray (2015) åsyftar, då hennes ord skulle kunna syfta till att hon har en viss slags inställning till sig själv och sin egen kropp. Samtidigt, som Perloff (2014) och Frisén et al. (2014) skriver, kan självobjektifiering leda till att kvinnor lägger mer tid än män på att vårda sitt yttre, då kroppen blir ett objekt som kan förändras för att behaga och passa det
stereotypiska kroppsliga idealet - vilket vi kan se att Johannas kropp gör. Denna eventuella självobjektifiering förstärks av hennes val av att bära smink på gymmet, att ha på sig ett matchande träningsset som framhäver hennes kropp och att posera på ett sätt som accentuerar rumpan. Som Perloff (2014) skriver leder
självobjektifiering till en övervakning av kroppen, eftersom individen själv betraktar den med en observatörs perspektiv. Eftersom Johanna tittar ner i sin mobilskärm medan hon tar bilden är det tydligt att hon är noga med att se hur bilden blir medan hon tar den, vilket kan antyda att hon ser sig själv utifrån en observatörs perspektiv. Detta skriver även Hirdman (2015) om då hon menar att den feminina synligheten bland annat innefattar kvinnors egna blickar på sig själva i spegeln och att ta bilder på sig själva, där den feminina synligheten handlar om att kvinnokroppen är en kropp som antingen ska täckas, osynliggöras eller ständigt visas upp. I det här fallet kan vi se att Johanna väljer att visa upp den.
Både hos @johannasderhll, @goforfit.se och @linnlowes är det tydligt att de framställer sig själva utifrån stereotypiskt patriarkala ideal: med smink, poseringar och val av klädsel. Deras poseringar är generellt gjorda
med en vriden överkropp, vilket enligt Machin och Mayr (2012) är en mer kvinnlig posering. Som Ata et al. (2016) skriver kan kvinnor känna höga nivåer av kroppsskam och en starkare motivation till träning för utseenderelaterade faktorer efter exponering av tidningsrubriker som handlar om utseende snarare än hälsa. Kopplat till dessa influencers bilder kan vi se ett tydligt fokus på utseenderelaterade faktorer, även om texterna inte uttryckligen säger att träningen utförs med utseendet som främsta motivation. Machin och Mayr (2012) förklarar att man genom att analysera olika element i bilder kan avslöja diskurser som inte är uppenbara vid första anblicken och att det inom visuell kommunikation är möjligt att sända ut implicita budskap. I dessa inlägg blir det tydligt, genom just sminket, poseringar som framhäver olika kroppsdelar och de matchande, ofta tajta, träningskläderna att de visuella elementen fokuserar på utseende snarare än på hälsa. Dock förmedlar framförallt @linnlowes detta även till viss del i sina texter eftersom hon, som tidigare nämnts, skriver om sin “booty journey” och att göra “squats” trots att det är snö ute.
Hirdman (2002) skriver att det är vanligt att kvinnor avbildas med ett leende på läpparna, vilket framställer motivet som mer lättillgängligt och oproblematiskt. Både Johanna, Linn Strömberg och Linn Löwes ler i olika grad på sina bilder. Johannas bilder, där hon i varje inlägg tar bilden genom att fota sig själv i spegeln med mobilen, går att knyta an till Bergers teori om att kvinnor tränas i att se sig själva bli betraktade (1972). I hennes bild från den 16/3 täcker mobilen i princip hela hennes ansikte. Även i ett inlägg av @sprallice upplagt den 5/4 är bilden tagen med mobilen i spegeln. Bilden visar Alice inne i ett omklädningsrum i träningskläder, där hon tittar in i mobilen medan hon tar bilden, med ett leende på läpparna. Hennes vältränade mage syns tydligt då hon bär en kort topp till sina tights.
5.3.3 Sammanfattning av att sälja sig själv
Enligt Mulveys (1989) teori om den manliga blicken är en kvinnas traditionella roll att visas upp och samtidigt bli betraktad. Hirdman (2002) skriver att det inte endast handlar om att se sig själv bli betraktad, utan även att betrakta sig själv för att veta hur man ser ut när man blir betraktad. Den manliga blicken registreras omedvetet och behöver inte förmedlas från en man, utan kan ges från andra kvinnor eller kvinnan själv (Frisén et al., 2014).
Genom att analysera hur dessa sju kvinnliga influencers framställer sig själva blir det tydligt att flera av dem har tillägnat sig denna självobjektifiering, där de ser kroppen som ett objekt och utför estetiskt arbete för att behaga och passa in i det kroppsliga idealet (Perloff, 2014; Frisén et al., 2014). Bauman (2007) skriver att det i det konsumistiska samhället handlar om att göra sig själv synlig, vilket Murray (2015) bekräftar genom att skriva om hur unga kvinnliga bloggare hanterar den ständiga objektifieringen genom att skapa en bild av sig själva som en sexuell fantasi. Detta syns genom poseringar, styling, val av träningskläder och ansiktsuttryck. Som Hirdman (2002) skriver är det vanligt med ett småleende ansiktsuttryck, med oberörda, introverta eller sensuella blickar och uttryck vilket går att utläsa i influencernas bilder. Hirdman (2002) liknar blickarna vid
de vi själva använder oss av när vi granskar oss i spegeln, vilket förstärks av det faktum att flera bilder tagna av dessa influencers är fotade genom en mobilkamera i spegeln.
Bauman (2007) lyfter att i informationsåldern är osynlighet liktydigt med död. Detta leder till att i det här samhället, där alla är varor, är viljan att bli en uppmärksammad och eftertraktad en åtråvärd dröm. Det blir då förståeligt att dessa influencers vill visa upp sina lyckade försök att leva upp till de nuvarande kroppsliga idealen i sociala medier.