Skulptering

Detta leder oss vidare till nästa kategori: skulptering. Det finns tydliga mönster bland de utvalda

influencernas inlägg kring just skulpterande träning, alltså fall då träning används för att skulptera kroppens form på olika sätt.

Just @linnlowes postade ett inlägg den 5/4 som är en så kallad före- och efterbild. Bilden till vänster, alltså före-bilden, visar Linn med träningskläder i ett gym. Bilden till höger visar Linn som “efter” där hon står i en grå hoodie och ett par trosor. Rumpan och magen är i bildens mittpunkt i efter-bilden. Detta görs tydligt genom det Machin och Mayr beskriver som framträdande drag, där en viss “nyans” kan tillämpas för att få ett objekt att “skina” och då attrahera läsarens blick (2012). Texten inleds med orden “Booty journey”. Linn beskriver sedan att det tog henne ett par år att bygga synliga muskler och att hon nu jobbar på att behålla dem synliga. Hon skriver att utveckling kan ske snabbt först men att man sedan behöver göra det till en livsstil att: “maintain your temple babes. No quick fixesss”. Hon avrundar med att det är en livslång resa och att det enligt henne är “superviktigt” att man njuter av det för att göra det hållbart.

Användningen av begreppet “booty journey” är en metafor, då rumpan i sig inte kan genomföra en resa - däremot har den förändrats utseendemässigt (och muskelmässigt). Machin och Mayr (2012) skriver att användandet av resa som metafor är väldigt vanligt, framförallt i relationssammanhang. Detta skulle därför

kunna gå att koppla till att Linn beskriver sin kroppsdels förändring på ett känslomässigt plan - något hon har en relation till. Hon jobbar på att bibehålla musklerna synliga, då det har varit en resa att nå dit hon är idag. Linn använder sig också av smeknamnet “babes” till sina följare. Användningen av smeknamn bidrar till att skapa en ökad närhet till följarna (Björkvall, 2019).

Valet att använda sig av en före- och efterbild går att sätta i relation till Hirdmans (2015) teori om den så kallade “chockbilden”, där den kvinnliga kroppen ofta framställs på ett estetiskt sätt genom den unga, slanka, ofta vita, attraktiva kroppen jämförbart med dess motpol: chockbilden som visar samma slags kropp men på ett “groteskt” sätt där rubriken ofta förklarar att kroppen är för mager, för fet, har för mycket celluliter etcetera. Dessa bilder, menar Hirdman (2015) är inte motbjudande i absolut mening men är

framställda för att vara det. På samma sätt framställer @linnlowes sin “booty journey” där hon delar upp sin kropp i bra eller dålig: eftersträvansvärd eller oönskad.

Genom att Linn lägger upp denna bild, som visar en före- och eftersituation där det tydligt går att utläsa vad som är bra och vad som är dåligt, framställer hon sin före-bild som oönskad. På så vis sänder hon ut

budskapet till sina följare om att de också bör genomföra denna livslånga resa - där texten “maintain your temple babes” förankrar detta budskap från bilden (Pettersson et al., 2004). Med hänvisning till det Bauman (2007) skriver om att en uppnådd tillfredsställelse skulle definieras av tristess bör inte önskan om att bli någon

annan - i detta fall Linn - göra hennes följare lyckliga, även om de då skulle uppfylla de skönhetsideal som

Linn presenterar.

Homan (2010) tar också upp att olika TV-program och fitness-tidningar uppmuntrar till träning för att gå ner i vikt och för att skulptera olika kroppsdelar. Homan (2010) skriver att det visar hur media insinuerar att vem som helst kan nå de kroppsliga idealen om man är beredd att lägga tid och energi på träning. Detta kan kopplas till det @linnlowes förmedlar med sitt inlägg, där hon talar om sin resa till synliga muskler - resan som har skulpterat hennes kropp och i det här fallet framförallt hennes rumpa. I kombination med att hon skriver “maintain your temple babes” som en uppmaning till sina följare kan detta tolkas som att hon anser att vem som helst - som lägger tid och energi på träningen - kan uppnå en sådan förändring och nå den kroppen hon har. Som Homan (2010) skriver kan detta leda till att kvinnor som inte har möjlighet att nå dessa ideal känner sig missnöjda med sina kroppar och dessutom upplever både skuld och skam när de inte når de mål de har satt med sin egen träning.

Även @johannadeshrll pratar om träning ur ett skulpterande perspektiv. Den 23/3 postade hon ett inlägg där bilden visar henne på gymmet. Hon har på sig helsvarta träningstights och en vit t-shirt med tryck som hon har knutit hårt under bysten. Med sin lediga hand har hon tummen innanför byxlinningen och håller ut byxorna. På så sätt syns hennes vältränade mage. Kroppen är något vriden, där rumpan putar ut bakåt. Bildtexten inleds med en beskrivning av den vanligaste frågan Johanna får. Hon skriver: “The most frequently asked question I get is ‘how do I get a flat stomach?’ and the magic answer is: eat right, train right.” Hon förklarar att det inte går att punktförbränna och att vissa människor har mer fett på sin mage och vissa på sina lår, etcetera. Det går dock att skulptera kroppen och om man vill kalla det

punktförbränning, så gör det, skriver hon. Johanna fortsätter texten med att om man vill förlora kroppsfett måste man äta kalorisnålt och om man vill “forma” sin kropp rekommenderar hon styrketräning. Detta handlar precis som Linns inlägg om en modifiering av kroppen. Johanna menar att en platt mage kan åstadkommas genom att äta och träna rätt. På detta sätt använder hon sig av en strukturell motsättning i sitt lexikala val, då hon antyder att det finns ett “fel” sätt att äta och träna på. Genom strukturella motsättningar är det möjligt att sätta ord på något utan att explicit beskriva det som bra eller dåligt (Machin & Mayr, 2012). Detta går också att koppla till det Homan (2010) skriver om att media antyder att vem som helst, som är villig att lägga tid och energi på att träna, kan uppnå de kroppsliga idealen. Som de Oliveira Penaforte et al. (2018) lyfter leder detta till en process där ansvaret för att skulptera eller omforma kroppen landar på individen själv. Johannas ordval om att äta och träna “rätt” antyder att ett misslyckande med att få en platt

mage genom att äta kalorisnålt i kombination med styrketräning, som hon tipsar om, hamnar på den egna individen - att denne då gör “fel”. Ata et al. (2016) skriver att kvinnor känner högre nivåer av kroppsskam och upplever större motivation till att träna för utseenderelaterade faktorer, när de har varit exponerade för tidningsrubriker som rör utseende snarare än hälsa.

Dessa Instagram-inlägg skulle kunna sättas i relation till just sådana tidningsrubriker, särskilt med hänsyn till att unga kvinnor i större utsträckning konsumerar medier online (Perloff, 2014). Detta innebär att

Instagram-inlägg som uppmuntrar till en modifiering av kroppen kan bidra till ett ökat kroppsmissnöje och en sänkning av den utseenderelaterade självkänslan, precis som olika fitspiration-sidor kan göra då ett idealiskt utseende är det som sätts i fokus (Ata et al., 2016).

Frisén et al. (2014) skriver om hur idealet består av olika detaljerade ideal, där olika kroppsdelar är i fokus. Detta visas tydligt genom både Linns och Johannas inlägg, där de fokuserar på rumpa kontra mage som en egen specifik del av kroppen. Detta leder till, som Frisén et al. (2014) skriver, att kvinnors kroppar betraktas som olika delar medan mäns kroppar ses som en helhet. Precis som Linns bild där hon är i färd med att göra squats ute i snön kan denna bildtext relateras till Allen och Donaghue (2015), då önskan att få platt mage är en utseenderelaterad motivationsfaktor. Således kan träning för att uppnå en platt mage leda till en negativ kroppsbild, självobjektifiering och ett ätstört beteende. Detta förstärks av Johannas tips om att äta

kalorisnålt. De lexikala val som Johanna har gjort, som inkluderar tips om att äta kalorisnålt, punktförbränning och att “forma” kroppen går även att relatera till det Frisén et al. (2014) skriver om risken för att de som tränar för att uppnå den vältränade ideala kroppen är lika besatta av ett onaturligt sätt att äta som de som bantar. Även Perloff (2014) lyfter detta då han beskriver att hälsorelaterade bloggar betonar värdet av den smala kroppen och sänder ut oroväckande meddelanden om näring och mat, vilket i det här fallet kan kopplas till Johanna då hon driver ett hälsorelaterat Instagram-konto där hon tipsar om att äta kalorisnålt i samband med att styrketräna för att forma kroppen. Homan (2010) menar att populärmedia ofta

uppmuntrar till träning för att uppnå både smalhet och fasthet, vilket vi kan se att Johanna gör då hon menar att styrketräning kan “forma” kroppen. Precis som Linn indikerar Johanna dessutom att vem som helst, som lägger ner tid och energi, kan uppnå denna kropp. Kvinnor som inte kan nå dessa ideal kan då känna kroppsmissnöje och uppleva både skuld och skam (Homan, 2010).

@sprallice är också en influencer som diskuterar träning utifrån kroppsskulptering då hon ger tips kring träning utifrån att exempelvis uppnå mer definierade armar. I bilden hon har lagt upp den 2/4 står Alice rak i ryggen inne på ett gym, med benen brett isär och träningskläder som visar hennes vältränade mage. I texten beskriver hon hur man bör fokusera på en sak i taget: om man exempelvis vill ha mer definierade armar bör man jobba med armarna och ge dem extra mycket uppmärksamhet. På detta sätt delar

även @sprallice upp kroppen i olika kroppsdelar, som Frisén et al. (2014) skriver är vanligt att göra med kvinnors kroppar.