Att ta plats i ett eget sexuellt landskap

”Ja ...smeksex! Alltså, kan du inte ha penetrerande sex då ska du ha smeksex. Det är

typ det

bästa du kan göra isåfall skulle jag vilja påstå. Och alltid ha närhet. Att inte stöta bort varandra utan istället, jamen, mysa utan att det ska leda till något mer.”

Det Marielle beskriver är att hon försöker skapa ett nytt gemensamt skript med sin partner. Det säger inget om hur och om det intrapsykiska skriptet är överensstämmande med det hon själv vill. Hon berättar vidare om tankar kring sig själv:

”Alltså det blir ju jobbigt. Alltså inte att han stöttar mig, där är jag ju otroligt tacksam men

det som blir jobbigt är ju att jag inte kan ge honom penetrerande sex helt enkelt...alltså jag

kan inte ge honom det för det gör ont. Och det gör mig så frustrerad för det känns som han

då...han blir också frustrerad. Ibland så får jag bara känslan av att nämen nu blir han sur på

mig.”

Fetterolf & Sanchez (2015) diskuterar kring att om det kostar för mycket att utmana

traditionella skript i en sexuell relation med partner, kan det vara motiverande att bibehålla de könsroller som vi socialiseras till, även om det inte är vad vi själva önskar. Det som framgår i ovanstående citat kan handla mindre om vilken sexuell praktik det rör sig om och mer kring oförmåga att vara sexuellt aktiv och istället ge uttryck för sina sexuella önskningar.

Fetterolf & Sanchez (2015) menar vidare att det tycks snarare vara rädslan att bli uppfattad som självisk och promiskuös i sitt sexuella agentskap, snarare än att ta initiativ. Detta tycks vara i linje med vad som framgår i studien.

6.3 Att ta plats i ett eget sexuellt landskap

6.3.1 Vägen bortom könsnormen 

Ett sammantaget fynd är att de kvinnor som uttrycker acceptans och självsäkerhet, uppfattas som mest nöjda. De beskriver hur de har hittat nya vägar att vara sexuell med partner. Även om det finns en ambivalens till att vilja ta ansvar för partnerns njutning och relationen, framkommer det också att det är något som successivt förändras i behandling. Tidigare forskning visar att det finns en korrelation mellan vikten att ses som en sexpartner med agens och att samtidigt betraktas som en åtråvärd sexpartner, vilket gällde både män och kvinnor (Fetterolf & Sanchez, 2015). Detta är i linje med de kvinnor i studien som beskriver ett ökat sexuellt agentskap efter att ha börjat bejaka sig själva, har partner de är trygga med och fått stöd i behandling.

Anna berättar exempelvis att hon är tacksam för att det bara gör ont vid det penetrerande sexet, och att hon blir sexuellt stimulerad ändå. På frågan hur det är svarar hon:

”Jag tyckte det var skönt, för jag tyckte det kändes sååå...som att det fanns någon press alls.

Det var inget som att han gick ner på mig och sen som att: men ska vi inte försöka nu, utan

han hade liksom släppt det helt. Han bara: du kommer och jag kommer, det är väl det viktiga.”

38

Hon beskriver ett sätt att skapa egen sexuell agens genom att hitta nya skript för sin njutning. Av intervjuerna att döma behöver det inte inte heller handla om att vilja kunna ha

penetrerande sex, utan snarare problemet att inte kunna ha det. Flera av kvinnorna uppger att de vill kunna välja att ha penetrerande sex, och samtidigt uttrycks en önskan av att inte låta sig styras av penetrationsnormen därför att det skapar hinder och prestation än en väg till njutning. Johanna berättar följande:

”Jo men det har varit ganska centralt i hela den här processen, att det är viktigt att jag kan

njuta av andra sätt och att det är okej och sen har det väl varit att jag...alltså jag njuter ju på

andra sätt också så det är inte det som är problemet utan det har väl varit mer att jag vill ha

penetrerande sex för att det är det jag inte kan ha”

På frågan om vad som förändrats mest i hennes sexualitet under behandling berättar hon vidare:

" Ja men jag är lite lugnare kring sex, jag stressar inte upp mig, jag är lite mer positiv än jag

var innan, för då kändes det lite hopplöst och så där. Men jag kände mig kanske mer öppen

för att det är okej att inte ha penetrerande sex varje gång utan man kan ha sex på andra sätt

också och det är helt okej"

Detta kan härledas till det som Sörensdotter (2011) menar att för att utmana normer bör kroppens betydelse inkluderas för att titta på vad kroppen kan göra, inte vad den borde vara eller kunna göra. Först då är det möjligt att hitta alternativa vägar till kroppens förmåga att njuta och på så sätt skulle kvinnor kunna omförhandla det heteronormativa skriptet. Att vara subjekt för sig själv innebär att få syn på hur tankar och känslor påverkar inte bara sexuellt, men också relationellt med partner. Det som beskrivs i studien kan jämföras med det som Kiefer & Sanchez (2007) resonerar att ju mer kvinnor anpassar sig till traditionella skript, desto mer sexuellt passiva blir de, vilket bidrar till oförmåga att uttrycka egna sexuella behov och uppleva sexuell njutning. I den föreliggande studien har kvinnorna allt mer kunnat förstå vad de själva vill och har för egna önskemål och behov. En annan del är att lära sig hitta egna gränser, uttrycka dem för partner och att den egna viljan går före någon annans vilja visar på ett sätt att ha egenmakt och frångå könsroller. Ett exempel på egenmakt är Johannas

beskrivning av att hon sätter mer gränser när det gör ont:

"Jag låter det inte gå så långt och att, det största är väl att jag KAN säga stopp. Utan att

känna att det är konstigt eller att det är fel eller, alltså att jag måste hålla ut och sånt där."

Det som Johanna beskriver är i linje med det som Fetterolf & Sanchez (2015) poängterar att om kvinnor uppfattar det sexuella agentskapet som positivt, bidrar det till mindre rädsla för att bli dömda för att vara sexuella aktiva eller kommunicera kring sina behov. Lamb (2010) anser också att kvinnor behöver kunskap att förstå sexuellt begär och hur sexuella känslor känns i det egna könet men också utrymme att göra val och tillåtas ha lust, och att tillåta sig till och

39

med att ha mer lust än manliga partners. Kanske det viktigaste av allt är att hon måste bli agent i sin sexualitet och otvetydigt förstå om hon vill samtycka eller neka till sex (a.a.).

6.3.2 Fokus på sig själv 

Samtalen på ungdomsmottagningarna uppges ha väckt nyfikenhet för sexuellt utforskande och en önskan om att få mer kunskap kring sex och den egna kroppen. Flera uppger att de

uppmuntrats att väcka lusten på olika sätt och utforska sig själva sexuellt. Lamb (2010) menar att för att en autentisk sexualitet ska uppstå i första hand behöver den bli upptäckt i sig själv, och inte i relation till en annan person. Ett exempel som visar på detta är Tove som berättar hur hon fått hjälp att utforska sin sexualitet på nytt sätt:

"Man kan få lust genom olika saker, vissa fantiserar, experimenterar och att man ska

ta sig tiden att hitta vad man själv tycker om. Det ska inte vara någon skam[...]

Jag klarade och jag var kåt! Det var en otrolig känsla för jag hade ju lärt mig att vara det för mig själv."

Det blir tydligt i intervjuerna att det finns en uppfattning hos kvinnorna om hur de skulle vilja vara och att det finns tankar om egenmakt. Linda uttrycker detta på följande sätt:

"Det är viktigt och bra att kvinnor utforskar sin egen sexualitet och vågar leva i den, vågar

vara sexuellt aktiva. Jag har en tydlig bild av hur en sexuellt fri människa ser ut[...] En tjej

som har mycket sex med sig själv, som vet vad hon tycker om, vågar säga vad hon vill ha, inte

känner skuld och skam, vågar stå upp för sig själv och inte tar order. Jag är avundsjuk på folk

som kan njuta överhuvudtaget."

Ovanstående skildring kan härledas till hur traditionella skript som Gagnon & Simon (2005) beskriver som den socialiserande process som gör unga män till subjekt (aktiva och

kontrollerande), och unga kvinnor till objekt (passiva, kontrollerade). Gagnon & Simon citerar: " She is being touched, not touching; she is allowing access, not being responsive" (s.56) med vilket de menar att den sexuella utvecklingen hos kvinnor inte är hämmad, men att den existerar i ett vakuum och bara kan upplevas i frånvaro av egna motiv. Detta går att referera till det som Lamb (2010) tidigare diskuterar om det dubbla budskapet om hur unga kvinnor å ena sidan uppmuntras till att vara subjekt, men att det samtidigt finns en annan del av som vill skydda kvinnor från risktagande och begränsa dem till ett sexuellt utlevande. Med detta menar Lamb, att för att närma sig en god sexualitet behöver en ung kvinna således motstå objektifiering och en stereotyp bild av att vara passiv. Marielle ger exempel på hur hon relaterar sexuellt med sin partner:

"Alltså jag ser ju inte den lika viktig som hans njutning. Vilket man kanske inte ska...okej, jag älskar honom så himla mycket och därför vill jag också att han ska få njutning. Så att min egen njutning skjuter undan lite, bryr mig inte så mycket om den. Jag tror det påverkar lite att jag inte tänker på att jag själv ska njuta nu liksom...och sen så vill man ju prestera lite, nu ska jag vara den bästa. Så min egen njutning, det tar jag väl ut lite själv, typ. Den tar jag väl ut lite själv sen när jag har min egen tid."

När Marielle bortser sin egen njutning handlar det om att framstå som en bra sexpartner vilket i sig kan handla om att njuta av att partner njuter. Det kan också handla om att bortse från sina

40

behov. Unga kvinnor antyder att de inte bara går med på att ha sex, men att det förekommer situationer där de ändå har sex som är obehagligt eller oönskat. Med detta menar de att det troligen hänger samman med ett sätt att vara intim med partner, att bli bekräftad och bibehålla partners intresse. Detta är något som tyder på hur kvinnors syn på tillfredsställande sex kan likställas med traditionella skript om kvinnors roller som omsorgspersoner till andra (Fahs & Plante, 2017). Det finns en vilja till självbestämmande men även en samexisterande kronisk uppmärksamhet på partners njutning, där också deras egen njutning är kopplad till partners njutning.

Simon (1996) anser att det sexuella skriptet måste lösa två problem; dels att tillåta sig själv att ha det sex som önskas och dels att få tillgång till de upplevelser som det önskvärda beteendet förväntas generera. Således behöver vi fråga oss: Vem är jag när jag har sex? Vem har jag sex med? Varför? För att jämföra med vilken som helst annan aktivitet människan kan ta sig an, lär det finnas fler anledningar till att ha sex än det finns sätt att ha sex på (a.a.).

Ett sexuellt agentskap anses vara en motiverande faktor just för att kunna välja, vilket kan vara kopplat till initiativförmåga, och att få betraktas som en sexuellt attraktiv person (Fetterolf & Sanchez, 2015). Ett fynd som framkommer i intervjuerna är hur en kvinna

beskriver att egensex blivit ett komplement till, eller istället för partnersex, genom att beskriva sig själv som en öppen och sexuellt intresserad person. För övrigt beskriver kvinnor i

föreliggande studie egensexet som skönt, och att de blev medvetna i samtalen hos behandlare om att det tidigare inte prioriterats för dem själva eller varit för njutnings skull. Det framgår att de inte hade reflekterat kring den egna sexualiteten utan partner. Tove, som beskriver sig som en sexpositiv person säger:

"Prata om mer att ta sig tiden och lära känna sig själv, även om jag onanerade så var det inte riktigt heligt[...] Som det kanske borde varit att jag verkligen tog mig den tiden att kanske stängde av telefonen eller jag[...]du vet och låg och blundade och fantiserade så utan[...]det var mer liksom hastigt så klart, det var skönt. Jag gjorde det för att det var skönt men inte för att ta mig den tiden själv."

Det som Tove berättar kan vara ett uttryck för det som Lamb (2010) kallar för att vara “autentisk”, för att beskriva ett sexuellt agentskap som också är förkroppsligande. Lamb menar att när en autentisk ung kvinna blir sexuell bli det ett särskiljande från en sexuell handling som är autentisk och inte performativ, och utforskar sina egna begär som är separata från vad samhället talar om hur sexualitet ska vara.

Marielle reflekterar kring sin egen sexualitet på följande sätt:

"Det som jag var rädd för, varför jag inte ville ha sex med mig själv var för att stoppa upp saker. Fingrar, sexleksaker, tamponger gick inte heller och har aldrig gått. Efter jag haft sex så vände det då. Eller fortfarande lite rädd att stoppa upp saker men det var då jag började utforska mig själv lite. Vad tycker JAG om egentligen?"

Marielle visar på ett uppmärksammande för sig själv där hon börjar utforska sin kropp, och att hon inte haft någon kontakt med sitt kön. Det som Marielle berättar kan också beskriva

komplexiteten när det finns rädsla till penetration. Ovanstående citat visar på att det inte finns samstämmighet mellan kulturella scenarion och det egna intrapsykiska skriptet genom att det finns skript om vilket sex som premieras men den viljan eller lusten finns inte i oss själva. (Gagnon & Simon, 2005). Detta går också att härledas till tidigare resonemang om att handlingar, känslor och kropp inte är sexuella i sig själva, och det sexuella uppstår genom sociokulturella skript som ger dem sexuell betydelse. Med det menas att sexuellt beteende kan föranledas av icke-sexuella motiv men att det är kontexten som bestämmer om det blir

41 6.4 Där nere är inte huvudsaken

6.4.1 Kroppslig kontakt

Kvinnorna uppger att ökad kroppsmedvetenhet ger begriplighet för hur vulvasmärta påverkar kroppen fysiskt och sexuellt. Kännetecknande är uppmärksammande på spänningar i kroppen, ökad acceptans och kunskap om kroppens signaler. Som tidigare nämnts har Backman m fl., (2008) visat hur hjälpsamt det är att kombinera fysiologiska och psykosexuella metoder. I likhet med Backman m fl (2008) där smärta återkom vid vaginalt sex även efter avslutad behandling upplevde några av kvinnorna en ökad acceptans av sin situation och på sin egen sexualitet (a.a).

Många kvinnor i föreliggande studien tycks inte vara medvetna om att de är spända i kroppen. De har fått hjälp av behandlare att dels bli medvetna om kroppen och smärtans påverkan men också fysiskt hur spänningen sitter i olika delar av kroppen. De behandlingsmetoder som framkommer i intervjuerna är en kombination av smörj-och knipövningar, samtalsterapi och mindfulness, och i resultatet framkommer att det inte tycks vara är en behandlingsmetod i sig som är hjälpsam, utan det snarare är flera metoder tillsammans. Mindfulnessövningar sker initialt i mötet hos behandlare på ungdomsmottagningen, eller på egen hand. Även om KBT som metod innebär en mer förändringsinriktad metod, och mindfulness handlar om att vara mer här och nu, anses dessa metoder komplettera varandra i vilket kvinnor förses med redskap för att hantera tankar som relaterar till vulvasmärta (Brotto m fl., 2013). Detta är också något som träder fram av kvinnorna i intervjuerna, att kroppskännedom blir viktigt och innebär en kontakt med kroppen genom att uppmärksamma hur och vad som känns. Tove berättar om sin egen upplevelse:

"Känslan i kroppen, hur det känns när jag gör så här. Det fick jag lära mig när vi

började

prata om meditation och mindfulness och jag skulle trycka runt områden som gjorde ont.

Lärde mig känna sensationer i kroppen och lyckades få bättre syn på min kropp och hur den

fungerar. "

Liksom ovanstående citat framgår det hos flera andra kvinnor i studien att en viktig del är betydelsen av tid, att låta kroppen få sin tid till sexuell respons. Kvinnorna kan också berätta om den insikt som träder fram, att även om lusten finns, innebär det inte att det fysiologiskt väckts i kroppen. Linda berättar till exempel hur hon inte kände sexuell upphetsning eller fysisk njutning under penetrerande partnersex. Hon uppger sig vara medveten om att hon trots den uteblivna sexuella responsen, väljer hon heller inga andra sätt att ha sex på än vaginalt sex. Hon beskriver på följande sätt:

”Det som är problemet är...att jag inte känner någonting av stimulans[...]Så det blev ett

väldig stort problem för vi kunde inte ha penetrerande sex. Många andra som har vestibulit

där penetration...de försöker lösa det med sina partners att de har oralsex eller såna saker

och det kunde vi inte heller ha för jag kände ingenting.”

42

Detta visar på ett intrapsykiskt skript som outforskat och det kan härledas till det som Gagnon & Simon (2005) menar är en falsk dikotomi mellan klitoris- och vaginalorgasm genom en uppfattning att vagina är den naturliga platsen att känna sexuell respons. Detta skapar ett missförstånd om vad kroppslig erotik kan vara. Som resultatet i studien visar, handlar inte skript bara om meningsfulla inre tillstånd hos människor utan också om hur det internaliseras på ett kroppsligt sätt. Samtidigt finns en del av studien som visar på svårigheter att sexuellt utforska sig själv i behandling. Exempel på detta är Tanja som berättar att hon blir ombedd att utforska sin lust och får tips om vad hon kunde göra. Detta är inget som hon känner att hon är motiverad till, och förslagen är inte något som lockar hennes intresse. Hon är van vid att lusten tidigare varit mer befintlig i partnerrelation, men inte enbart i sig själv: 

" Så tyckte hon att jag måste få igång min sexualitet. Just för att det hjälper i behandling och

så där. Men det tyckte jag var väldigt svårt under sommaren. Just för att[...]då ska jag liksom

ta på mig själv fick jag i uppdrag att göra, kolla på porr[...]jag var inte riktigt bekväm med

att göra det egentligen. (småskrattar). Så jag kände att[...]det var inte så att hon tvingade mig

att göra det, absolut inte men jag kände jag BORDE göra det. Så jag försökte men kände mig

så himla obekväm[...]Det var ju mer att jag inte hade någon lust egentligen och försökte

tvinga fram den mer tror jag. Jag tyckte ju själv att det var tråkigt att jag inte hade någon

lust, men jag visste inte hur jag skulle få igång det."

Det Tanja beskriver kan ses som en ambivalens och ett samtidigt glapp mellan det

intrapsykiska skriptet i sig själv, och med behandlaren. Intrapsykiska skriptet talar för att hon vet vad som är önskvärt och inte, men att hon inte vet hur hon ska göra för att utforska själv. Detta kan härledas till det som Gagnon & Simon (2005) menar att för kvinnor är den genitala sexuella responsen ofta mer intressant tillsammans med partner än med sig själv, och om möjligt är det något som upptäcks först i senare ålder. 

6.4.2 Att förstå orsak och verkan

I föreliggande studie beskrivs en ökad kunskap kring kroppen som kvinnorna inte kände till tidigare, och att de lärt sig förstå sambandet med smärtan. De får kännedom om hur stress