Det mångfacetterade begreppet attraktivitet
7.0 Attraktiva platser och ekonomisk tillväxt
Kap 7. Attraktiva platser och ekonomisk tillväxt Del III
Hultman 2007, s. 28). Jamie Peck, en kritiker till utvecklingen som Florida förespråkar med den kreativa klassen, kallar denna stadsutveckling för “War for talent”. Han ser en stadsutveckling präglad av ständig konkurrens, där nyckeln till framgång är att skapa häftiga unika stadsmiljöer som passar den kreativa klassen (Peck 2005, s. 740). Den platsspecifika marknadsföringen riktar sig alltså till vissa specifika målgrupper. Nästan alltid har den ett syfte att locka till sig näringsliv, turister eller potentiella nya invånare med stabila inkomster (Ek & Hultman 2007, s. 28). En stadsmässig arkitektur och kultur används därför för att ge staden en identitet i den globala konkurrensen. För att locka till sig resursstarka grupper och turister utgår planerare och politiker från vissa ideal i sin strävan efter rätt atmosfär (Fredriksson 2014, s. 80ff).
Att skapa unika städer har därför blivit en universallösning (Zukin 2011, s. 288). Ambitionen att vara unik i en värld där stadsidealet ser likadant ut överallt, fäller dock krokben för sig själv. Slutresultatet av denna strävan att vara annorlunda blir en homogenisering eftersom samma verktyg används i alla städer (Zukin 2011, s. 290).
En intervjuad arkitekt från privat sektor understryker detta:
“Se på Stockholm, Gamla stan [...] Alltså det är helt fascinerande att se, vilken årstid det än är, vilka horder av turister! Japanska turister, sydamerikanska turister, som går runt där och går runt i butiker och äter på ställen. (...) Det finns inga mataffärer, det finns inget vardagsliv där egentligen. På så sätt är det en nöjespark, det är ett litet Disneyland, eller Liseberg, eller Gröna lund. Alltså det är väldigt inkapslat och väldig tillrättalagt. Alla husen är liksom tillfixade och det visar upp en idyllisk bild som egentligen inte är helt levande. Det är egentligen en rätt död bild. Det är ingen levande stad”
Kap 7. Attraktiva platser och ekonomisk tillväxt Del III
När en plats har som utgångspunkt att dra till sig nya invånare kommersialiseras den. Detta får, som all stadsomvandling, sociala
konsekvenser. Den blir en del av en tillväxtprocess som påverkar invånarna i stadens identitet och sammanhang (Ek & Hultman 2007, s. 15).
Det finns en vision om att staden, med hjälp av den attraktiva
stadsmässigheten, ska bli unik för att sättas på kartan, locka turister och kreativa invånare. Som med exemplet Gamla Stan i Stockholm blir detta i förlängningen platser i staden som förknippas med turister istället för boende. Staden byter också i samma veva skepnad från en plats för invånare till en upplevelse. Vi ser det som att det här finns en misstolkning mellan visionen, att skapa en attraktiv unik stad för alla, och resultatet som blir en likriktad stad som lockbete för turister och nya medborgare.
Den attraktiva staden är, inom planeringsdiskursen, ett medel för att locka till sig nya människor vilka i sin tur generar nya pengar till staden. Ilmar Reepalu skriver:
“En kompakt stad ger bra förutsättningar för en levande stadsmiljö och en stor potential till att utveckla Malmös attraktivitet. Stadens attraktionskraft är avgörande för att skapa nya arbetstillfällen och har därmed stor betydelse för malmöbornas välfärd” (Malmö stad 2013a, förord)
I citatet kopplas en kompakt stad (den täta blandstaden) till levande stadsmiljö och attraktivitet. Vilket i förlängningen anses skapa välfärd.
Inom diskursteorin så anses det att makten i sig är produktiv. Den makt som finns i stadsrummet är den makt som sker genom människor snarare än över dem. Makten är inte i första hand ett tvång utan främst så skapar den normer. Fredriksson tolkar författaren Johanna Oksala och skriver att nyliberalismen har vunnit kampen om sanning. Denna sanning säger oss att ekonomisk tillväxt leder till välstånd (Fredriksson 2014, s. 127f). Inom planeringsdiskursen finns en tanke att en del i kedjan leder till nästa och utvecklingen därför går framåt.
7.2 Nedsippringseffekten
Kap 7. Attraktiva platser och ekonomisk tillväxt Del III
alla invånare till gagn (Mukhtar-Landgren 2012, s. 106). Detta gör att politisk styrning (planering) i första hand handlar om en ökad ekonomisk tillväxt, som i sin tur ska leda till välfärd och inte tvärt om (Fredriksson 2014, s. 127f).
Välfärd ska skapas genom en nedsippringseffekt från tillväxten. Att staden ska vara attraktiv och tilldragande är, ur denna synvinkel, ett sätt för planeringen att rätta sig i ledet i jakten på ekonomisk vinning (Fredriksson 2014, s. 127f). Vi anser att det finns en underförstådd mening med att attraktivitet i visionen
ska komma alla till gagn, även om planeringspraktiken inte är lika med allas attraktivitet. I praktiken skapas en attraktiv plats för företag och invånare med starka resurser. Vi ser det som att även om allas attraktivitet är målet så kommer den icke-attraktiva medborgaren i praktiken i andra hand.
Ullstad skriver i Hållbara städer att:
“Konkurrensen mellan städerna har tvingat många fler lokalpolitiker tala om mer än ”vård, skola och omsorg”. Om andra värden än de välfärdspolitiska. Där stadens byggande är en viktig del för att skapa det där attraktiva ”mervärdet”, som får människor och företag att välja att
flytta dit” (Ullstad 2008, s. 83).
Med detta menar han att konkurrensen mellan städer har gjort stadsplanering till en politisk välfärdsfråga. Välfärden ska däri genereras genom att människor lockas till staden och därmed stärker stadens ekonomi. De diskursiva noder (ex. mångfald, stadsmässighet, öppenhet och kultur) som konstruerar “det där attraktiva “mervärdet” i staden skrivs automatiskt in i en diskurs som rör konkurrens och ekonomi. Detta eftersom dessa noder ska locka de attraktiva invånarna. När begrepp de skrivs in i den här parallella ekonomiska diskursen tappar begreppen sin innebörd ur rättviseaspekt (Fredriksson 2014, s. 79). Vi anser att visionen om attraktivitet för alla förändras genom nedsippringseffekten. Ett mål är inte oberoende av medlet som tar oss dit. När mer fokus läggs på stadens attraktivitet ur ett ekonomiskt perspektiv är det även det perspektivet som förkroppsligas i visionen.
Vi ser en skillnad på hur attraktivitet betraktas i visioner och hur begreppet
Kap 7. Attraktiva platser och ekonomisk tillväxt Del III
används på praktisk nivå. Attraktiva platser blir i praktiken lätt ett medel för att locka till sig turister, den kreativa klassen och det näringsliv som hör dem till. Det finns en underförstådd sanning i planeringsdiskursen att ekonomisk tillväxt leder till välstånd. Teorin om den kreativa klassen bygger på att denna grupp med entreprenörsanda och starka förutsättningar, ger vidare ekonomiskt välstånd för resten av staden. Det är därför deras önskemål som lyfts fram i diskursen och genom det formar staden. På så sätt bestäms också vem som tillhör staden och vem som inte gör det. Johan Hultman skriver i antologin
Plats som produkt (2007) att “Är du inte attraktiv får du inte vara med” (s. 147), då han diskuterar att du ska kunna vara säljbar för att få räknas in i staden. Detta anser vi skapar ett innaförskap, något som vi kommer att diskutera vidare i nästa kapitel.
Kap 7. Attraktiva platser och ekonomisk tillväxt Del III
Under medeltiden avgränsades staden med en tydlig mur som skulle skydda staden och dess invånare från de faror som härjade utanför. Muren utgjorde samtidigt en tydlig gräns, fysisk och mental, som visade var staden slutade och började. Den kan därför ses som ett uttryck för vad och vilka som räknades till staden och tvärt om (Andersson 1998, s. 20). Tunström kopplar detta till diskussionen huruvida det finns en förbestämd bild om vad som är stad och inte. Denna bild bekräftas av ett gemensamt vi. Ett vi som känner tillhörighet till de värden som staden antas representera, såsom stadsmässighet och i förlängningen då ord som dragplåster, mötesplats, häftig och kultur (Tunström 2009, s. 56).
Vi:et skulle kunna kallas för ett innanförskap, såsom den kreativa klassen, som skapas emot något annat. Fredriksson skriver att den kreativa klassen lyfts upp gentemot en klass som Florida kallar för serviceklassen som “är det osynliga “andra”, som de kreativa ständigt konkurreras mot” (Fredriksson 2014, s. 79). Den kreativa klassen söker autentiska givande upplevelser medan serviceklassen ägnar sig åt passiva sysslor som tv-tittande och kommersiell masskultur. På samma sätt förknippas blandstaden med goda värden som självförverkligande, mångfald och öppenhet. Blandstadens antites förknippas istället ihop med likriktning och passivitet (Florida 2006, s. 216, Fredriksson 2014, s. 79f).
Det finns således platser, sociala miljöer och aktörer som inte tillhör staden och det gemensamma vi:et. Dessa hamnar utanför i planeringsdiskursen (Tunström 2009, s. 56, Mukhtar- Landgren 2012, s. 133). Kontrasterat mot vi:et finns alltså ett dom. Richard Ek kopplar ihop detta med en kolonial politik. Precis som västvärldens inblandning i resten av världen så finns alltså en kolonial politik vänd “inåt”, där medelklassen kan få symbolisera västvärlden i den koloniala praktiken. Inom planeringen bidrar också detta till skapande av “platser för oss” och “platser för dom” och i diskursen en åtskillnad för hur vi pratar om våra och om deras platser. Med detta synsätt finns “deras platser” längre ned på utvecklingsskalan än “våra platser” (Ek 2007, s. 103).