Sammanfattning och Reflektion

Kap 10. Sammanfattning och reflektion Del IV

som inte förknippas stadsmässighet hamnar i diskursens skugga. De anses lida av en brist på attraktion och är därför något som behöver åtgärdas. Sådana miljöer faller ofta samman med de modernistiska områden som Jacobs

riktade kritik mot. De människor som bor i sådana typer av miljöer får knappt någon bekräftelse i diskursen. Istället bor de i något sjukt som ska läkas, ett misstag hämtat från Le Corbusiers visioner. Det här anser vi förklarar varför attraktivitet är ett svårhanterligt mål. Det skapar en maktrelation om rätt och fel som konstruerar ett innanförskap och utanförskap i stadsrummet. Attraktiva staden, som något för alla, blir därför svår att implementera i verkligheten. Detta eftersom att alla inte kan ingå i det stadsideal som alstrar attraktivitet.

I och med detta anser vi att det går att betrakta attraktivitetbegreppets definition utifrån två perspektiv - vad attraktivitet innebär som visionärt mål och vad det betyder i praktiken. Som visionärt mål innebär det att attraktivitet inte kan resultera i att någon människa får de sämre, oavsett hur många som får det bättre - alla ska ha det bra. På praktisk nivå används attraktivitet istället som ett medel. Attraktivitet fungerar som konkurrensmedel för att locka till sig personer som är särskild viktiga för staden och som kan öka den ekonomiska tillväxten. Utifrån detta perspektiv av begreppet anser vi att det inte tas hänsyn till utsatta människor i första led, de kan i en övergångsperiod få minskade resurser. De ska emellertid automatiskt få en förbättrad situation genom en spridningseffekt av den ekonomiska tillväxten.

Genom användningen av attraktivitet som både mål och medel anser vi att begreppet skapar en spänning mellan vardagsliv och näringsliv. De personer vi intervjuat påtalade att det finns en konflikt mellan dessa parametrar och att det gör arbetet med attraktivitet som mål svårt. Samtidigt som de vill att begreppet ska rikta sig till alla är de medvetna om att attraktivitet lätt blir ett medel för konkurrens. I stadsutvecklingsarbete måste beslutsfattare bestämma vilka resurser som ska läggas var. De begrepp som faller under noden attraktivitet måste därför rangordnas. Detta betyder att planerare måste ta ställning till

Kap 10. Sammanfattning och reflektion Del IV

Inom planeringsdiskursen finns en övertygelse om att attraktivitet och hållbarhet går hand i hand. I blandstaden ska social sammanhållning främjas genom attraktiva mötesplatser, där mångfald och stadsmässighet är viktiga ingredienser. Detta stadsliv alstrar samtidigt attraktivitet och är en atmosfär som den kreativa klassen åtrår. Vi återkopplar detta till Floridas resonemang kring nya sätt att främja social hållbarhet som är anpassade till ny en kreativ era. Attraktiva mötesplatser som är riktade för att locka den kreativa klassen ska parallellt med denna tilldragelse bidra till social sammanhållning. Detta gör, anser vi, att sociala välfärdsfrågor såsom mångfald i första hand blir ett medel för ekonomisk vinning. Syftet med blandstaden blir i detta resonemang att skapa en stad som eftertraktas av den attraktiva invånaren.

Vi anser att det finns problem med att attraktivitet tillskrivs en ekonomisk aspekt som ska generera tillväxt. Goda värden blir medel för att bygga en stad med en autentisk kuliss för attraktiva medborgare. Den ekonomiska tillväxten suger essensen ur begrepp som är viktiga för staden ur en rättviseaspekt. Det är också svårt att kritisera sådana begrepp, som medel, då de är viktiga som mål. Vi anser därför att begrepp som är viktiga för en socialt hållbar stad måste sättas i relation till alla människors rätt till staden. Det regerande synsättet idag är att ekonomi skapar välstånd och detta synsätt har därför makten i planeringdiskursen.

Kap 10. Sammanfattning och reflektion Del IV

Cortadodrickande människor bidrar till ett hållbart samhälle - så lyder den rådande uppfattningen i diskursen. Genom att sitta där på torget så alstrar de attraktivitet och det är denna attraktivitet som är verktyget för att uppnå den goda staden.

I diskursen har vi hittat en sanning om att staden ska vara attraktiv. Vi har kopplat detta till diskursiva noder som används för att göra staden det. Genom detta har vi hittat olika fysiska strukturer som är attraktiva samt grupper av människor som ses som attraktiva invånare. Det vi vill poängtera med vårt arbete är att det saknas en djupare analys av attraktivitet. Den konsensus som råder kring begreppet anser vi prioriterar vissa gruppers attraktiva stad. Attraktivitet kan innefatta allt från en solig plats under ett körsbärsträd, till

en välfungerande kollektivtrafik och stadens puls. Det är sant att allt detta är attraktivt. Men vad finns där emellan? Attraktivitet blir en flytande signifikant i diskursen, som flyter mellan olika innebörder, och går att fylla med det innehåll som önskas. “Vad du ser beror på var du står och på hur din förståelseram är formad. Så, om du och jag inte förstår varandra beror det sannolikt på att vi erfar världen från olika utkikspunkter”(Westin 2010, s. 35). Den sanning som skapas i planeringsdiskursen behöver inte vara den sanning som existerar hos varje enskild person. Diskursen har makten, en makt som formar staden efter de ideal som finns. Våra ramar ser olika ut och behoven sträcker sig utanför de ideal och normer som du och jag får tilldelade oss. Vi vill troligtvis bo en attraktiv stad men från vilken utkikspunkt den ska vara attraktiv går knappast ens för en enskild person att bestämma. Vi anser därför att attraktivitet är en fin målande vision, som ett generellt värdeord, men att det är alltför komplext för att vara styrande för hur vi i praktiken formar våra städer. Vi ifrågasätter om verkligheten är så bra som visionerna får den att verka. Attraktivitet kan lätt bli en trottoarens balett, som en kuliss för att ge staden autencitet. Med detta menar vi inte att cortadodrickande människor är olämpliga. Kulisser är inte dåliga. De ger färg och kontext åt en teaterföreställning. Dock är det aldrig kulissen som utgör själva föreställningen och likaså inte heller cortadon som

10.1 Slutsats

Kap 10. Sammanfattning och reflektion Del IV