Den attraktiva stadens framväxt

(1)

Den attraktiva stadens framväxt

En analys av begreppet attraktivitet inom planeringsdiskursen Av Linnea Fröjd och Sofia Wendel

(2)

Kandidatuppsats/ Bachelor Thesis BY212B (20p) VT 2014

Stadsbyggnad, Stadsutveckling och Planering Författare: Linnea Fröjd och Sofia Wendel Handledare: Per-Markku Ristilammi

The Rise of the Attractive City

- An Analysis of the term Attractiveness in

the Planning Discourse

Key words: Urban Planning, City

Planning, Attractiveness, Attractive City, Urban Space, Visionary Goals, Urban Ideal, Malmö

(3)

The aim of this paper is to analyse how the term attractiveness is interpreted in Swedish contemporary urban planning. The focus is to analyse how the term is discursively constructed and by this highlight the conceptions that exist around what makes a city attractive. We want to emphasize the importance of a deeper understanding of how attractiveness is used in urban planning and how the term is a part of the development of our cities. Given the use of attractiveness as a part of visionary goals for Malmö´s and other Swedish cities future development, our intention, therefore, is to enhance the understanding of what the use of attractiveness means in respect of the creation and construction of power relations in time and place.

The framework of our analysis is based on the discourse theory approach and used as a way of understanding how urban ideals is discursively constructed. This perspective stresses the production of city and place as a planning process. The meaning of attractive places is historically and contextually dependent and constantly constructed and reconstructed through ideals. We have also used the concept of discourse theory as a tool for analysing our empirical material and to detect which values are combined with the term attractiveness. The study is mostly based on planning-documents and interviews with planners and architects located in the city of Malmö.

The paper demonstrates that the term attractiveness is used as a tool for achieving the vision of sustainable development but emphasizes that there is a problem implementing the visionary goal of attractiveness on a practice level. The use of attractiveness within planning practice creates both complications and misunderstandings among planners. The meaning of the concept is presented with both a competitive approach and approaches towards social benefits. Attractiveness tends to contain everything and nothing, which demonstrates the gap between vision and reality in urban planning.

(4)

Vi står på Plaça Reial. Stadsvandringen har tagit oss till ett torg i den gamla gotiska delen av Barcelona. Läraren står och pekar omkring sig och vi studenter lyssnar intensivt medan vi samtidigt försöker anteckna. Framför oss ser vi människor, sittande längs fontänen som är placerad på torgets mitt eller vid de uteserveringar som finns runt omkring oss. Överallt är det människor i rörelse, vissa är passerande med ett annat mål i sikte medan andra har stannat upp för att betrakta omgivningen eller dricka en cortado. I det gassande solskenet beblandas turister från världens alla delar med Barcelonas lokalbefolkning.

Namnet på kursen som tagit oss till Barcelona var Den attraktiva staden. Den bestod av 15 högskolepoäng, där tre heldagar i Barcelona var inkluderade, och syftade till att ge oss studenter en fördjupad förståelse för relationen mellan urban form och stadsliv. Intrycken från resan fick vi ta med oss hem till Sverige där vi blev ombedda att göra ett gestaltningsförslag av ett torg i Malmö. Vid kursens slut hade vi fått kunskap om hur vi skulle gestalta Den attraktiva staden. Med en mix av fysisk planering och stadsliv kunde torgen i Malmö bli ett Plaça Reial och Malmö bli

Den attraktiva staden.

Självklart var detta målet, Malmö skulle ju också vara attraktivt. Vilken stad vill inte vara attraktiv? Samtidigt gjorde resonemanget oss förvirrade, förvirrade kring begreppet attraktivitet. Vad betydde det egentligen? Frågetecken uppstod kring vad den attraktiva staden skulle främja. Vad tillför cortadodrickande människor och fler sittplatser för staden? Hur gör detta Malmö till

en bättre stad?

(5)

Innehållsförteckning

Del I – Introduktion

1.0 Inledning - Attraktivitet, vad är det?... s. 1 1.1 Syfte... s. 2 1.2 Forskningsfrågor... s. 3 1.3 Disposition... s. 3 1.4 Metod och material... s. 5 1.5 forskningsfält... s. 8 1.6 Empiriskt material... ... s. 8 2.0 Utveckling mot en god stad... s. 11 2.1 Utvecklingens drivkraft... s. 11 2.2 Den goda staden... s. 13 2.3 Den kreativa klassen... s. 14 3.0 Det föränderliga begreppet stad... s. 16 3.1 Ideal under 1900-talet... s. 16

Del II – Drömmen om den goda staden

4.0 Visionen... s. 21 4.1 Visionsbilden... s. 22 4.2 Visionens mål... s. 22 4.3 Planeringens roll... s. 24 5.0 Den täta blandstadens ingredienser s. 26

5.1 Mångfald... s. 26 5.2 Trygghet... s. 29 5.3 Stadsmässighet... s. 30 5.4 Rätt typ av stad... s. 33

Del III – Det mångfacetterade begreppet attraktivitet

6.0 Från visionärt mål till praktiskt redskap... s. 37 7.0 Attraktiva platser och ekonomisk tillväxt s. 40

7.1 Lockbetet attraktivitet... s. 40 7.2 Nedsippringseffekten... s. 42 8.0 Den attraktiva staden – ett innanförskap s. 45

8.1 Den rätta typen av mångfald... s. 46 9.0 Attraktivitet – kluvet mellan vision och praktik... s. 49

Del IV - Reflektion

10.0 Sammanfattning och reflektion... s. 53 10.1 Slutsats... s. 56 11.0 Källförteckning... s. 57 Bilaga...s. 60

(6)

Del I

(7)

Enligt svenska akademins ordlista betyder ordet attraktiv tilldragande, men inom stadsplanering kan betydelsen av attraktivitet innefatta en mängd olika saker. Ordet används som ett begrepp för beskriva något bra, ett lyckat projekt, och är en ambition hos stadsplanerare och arkitekter att skapa det perfekta. Den attraktiva staden är således en beteckning för drömstaden och viljan att skapa denna. I visioner och plandokument är attraktivitet ofta ett av de högst uppsatta målen. I Malmö stads planstrategi för kommande översiktsplan formuleras ett av de övergripande målen på följande sätt:

“Malmö ska vidareutvecklas som en attraktiv stad för boende, besökare och företagsetablering” (Malmö stad 2013a, s. 5)

Här finns en tanke om att attraktiviteten ska rikta sig till alla människor och att alla - boende, besökare och företagsetableringar, ska få ta del av den. Men attraktivitet kan vara svårt att entydigt definiera. Beroende på vem du frågar kommer svaret vara olika - miljöpolitikern, barnfamiljen, transportföretaget och arkitekten har troligtvis en varierande syn på vad som är attraktivt (Andersson 1998, s. 13).

Inom stadsplanering finns föreställningar om vilken typ av planering som är en god stadsplanering och leder till ett allmänt bästa. Kring begreppet attraktivitet finns ett förgivettagande om att ordet ska främja en positiv utveckling. Tre beståndsdelar som anses viktiga för att skapa en välfungerande stad är ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Att en attraktiv stad som värnar om det allmänna bästa hänger samman med de tre hållbarhetsaspekterna förefaller självklart, men exakt hur relationen mellan hållbarhet och en attraktiv stad ser ut är mer diffus och diskuteras sällan.

“Även om begreppet attraktiv stad kan vara mångtydigt, blir det nödvändigt att stanna vid någon definition bland flera möjliga för att komma någon vart”

(Andersson 1998, s. 22). Att fastställa definitioner av attraktivitet tror vi är viktigt för att förstå varför vi planerar städer som vi gör idag. Genom att titta på samtidens normer och ideal och sätta in dem i en historisk kontext tror vi att man kan komma en bit på vägen.

1.0 Inledning

- Attraktivitet, vad är det?

Kap 1. Inledning

(8)

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur begreppet attraktivitet tolkas och tillämpas som mål inom stadsplanering. Fokus kommer att ligga på vilka föreställningar som finns kring vad som gör en stad och plats attraktiv. Vidare vill vi med arbetet undersöka vilka värden som främst främjas när det

planeras för en attraktiv stad och vilka grupper som begreppet riktar sig till. För att se hur attraktivitet tillämpas kommer vi att studera planering ur ett historiskt perspektiv och titta på vilka ideal som har existerat. Vi kommer att studera hur ideal är kopplade till den “goda” staden, vilka fysiska och sociala egenskaper av en stad som benämns i positiva ordalag samt hur detta bekräftas i framställandet av visioner.

Genom denna undersökning vill vi framhäva vikten av en djupare förståelse för hur attraktivitet används inom planering och hur begreppet styr vår gestaltning av staden. Allt som framställs i bild och ord samt på vilket sätt detta görs formar föreställningar. Det är den som har makten över ordet som bestämmer hur saker och ting uppfattas. Hur stadsplanering framställs diskursivt är således med och skapar de maktförhållanden som finns i stadsrummet. Vår uppsats bidrar genom att upplysa om detta. Med arbetet vill vi därför

ifrågasätta självklarheten i användandet av begreppet och den konsensus som råder kring vilka värden som är positiva inom planering. Det är viktigt att ha förståelse för de många faktorer som spelar in i och med användandet av attraktivitetsbegreppet. Vårt sätt att tala om stad och den attraktiva staden anser vi konstruerar föreställningar om vad som hör den attraktiva staden till. Med arbetet vi vill inte i första hand fördöma användandet av attraktivitet som mål utan visa att maktförhållanden existerar och analysera dem.

1.1 Syfte

Kap 1. Inledning

(9)

För att få svar på vårt syfte kommer vi att lyfta fram företeelser kring stadsideal. Detta för att upplysa om att planering, utifrån ett historiskt perspektiv, haft olika tillvägagångssätt för att nå den goda staden. Vidare vill vi ta reda på vilka följder som kommer med användningen av attraktivitet som mål och på vilket sätt detta formar vårt stadsrum. Med detta vill vi svara på vilka maktförhållanden som existerar kopplat till ideal och användningen av attraktivitet. Vi har därför använt oss av följande frågeställningar:

- Hur konstrueras dagens stadsideal i relation till begreppet attraktivitet? - Vilka återverkningar har användningen

av begreppet attraktivitet i praktiken?

1.3 Disposition

Uppsatsen består av elva kapitel som är uppdelade i fyra delar. Del I inleder uppsatsen, i del II och III analyserar vi vår empiri och i del IV avslutas vårt resonemang med reflektion och slutsats. Nedan specificeras dispositionen.

Del I.

I denna inledande del presenterar vi ingången till vårt arbete, dels genom syfte och frågeställning och dels genom en presentation av den teoretiska litteraturen som har stått till grund för vår analys. Vi redogör här för vilken metod vi använt oss av att för samla empiriskt material och vilken metod som använts för att analysera detsamma. Med det görs en presentation av vår av tolkning diskurs och diskursteori. I kapitel två presenteras vårt teoretiska ramverk. Här tar vi upp ett sätt att betrakta utvecklingen av staden och vilken roll som planering anses ha i den. Vi vill i denna del lyfta fram planeringens ambition att uppnå visionen om den goda staden och att detta hänger ihop med hur stadsideal konstrueras. Med detta menar vi att vägen att nå den goda staden formar ett ideal att efterfölja. Vi presenterar här två exempel på vägar som tas för att nå den goda staden i dagens planering, stadsmässighet och den kreativa klassen. Vi går sedan vidare med kapitel tre, Det föränderliga begreppet stad,

1.2 Forskningsfrågor

Kap 1. Inledning

(10)

där vi visar att stadsideal liksom det sätt som vi betraktar staden är i ständig förändring.

Del II.

I uppsatsens del II undersöks och diskuteras på vilket sätt som planering bekräftar attraktivitet som mål och hur detta hänger ihop med dagens ideal. Dagens stadsideal formas dels av de krav som sätts på planering och dels av hur visionen om den goda staden betraktas inom planering. Det är i denna del som vi besvarar vår första forskningsfråga. I kapitel fem, Den täta blandstadens ingredienser, diskuteras vad som innefattar dagens stadsideal och hur blandstaden bekräftas som idealet att efterfölja för att uppnå hållbarhet. Vi diskuterar även vilken roll det som inte tillhör idealet får i diskussionen.

Del III.

I del III lämnar vi planeringens visionsarbete och går ner på praktisk nivå. Här undersöks hur attraktivitet används i praktiken och vilka återverkningar användningen av attraktivitet som mål ger. Genom detta besvarar vi vår andra forskningsfråga. Vi tar i delen upp attraktivitetsbegreppets roll i stadens ekonomi och på vilket sätt detta formar våra stadsrum. Sedan går vi vidare och diskuterar vilka konsekvenser detta för med sig, vi återkopplar här till konstuktioner av stadsidealet. I denna del redogör vi även för vår sista forskningsfråga. I kapitel nio, Attraktivitet, kluvet mellan vision och praktik,

diskuterar vi hur målet attraktivitet således blir ett svårhanterligt begrepp på praktiskt nivå.

Del IV.

Det tionde kapitlet i uppsatsen finns i del IV. Det är här vi sammanfattar våra argument och diskuterar vad vi har kommit fram till. Här finns en slutsats där vi återknyter till våra ursprungliga tankar och reflekterar kring våra forskningsfrågor.

Kap 1. Inledning

(11)

Språket är en viktig del i hur vi uppfattar världen då det är genom språket vi formar och bemästrar mycket av våra föreställningar om vår verklighet. Genom språket görs världen begriplig. Det är vårt sätt tala om världen som skapar sanningar kring densamma. Detta innebär att makten att forma sanningar om världen ligger hos de som kan bemästra samtalet (Esaiasson et alt 2010, s. 238). Uppsatsen är inspirerad av diskursteorins metoder. Med hjälp av diskursteori har vi undersökt vilka maktförhållanden som begreppet attraktivitet skapar. Detta har vi gjort genom att analysera vilka platsbundna egenskaper som går att koppla samman med begreppet samt vems stad som prioriteras i samband med det.

Vår analytiska utgångspunkt är inspirerad av Julia Fredrikssons avhandling

Konstruktioner av en stadskärna (2014) och hennes tolkning av Ernesto Laclau och Chantal Moffes definition av begreppet diskurs, vilket de menar är -

“strukturer av objekt, praktiker och språk som skapar mening” (Fredriksson 2014, s. 30).

I arbetet har vi vävt ihop hur ideal, begrepp och normer inom

planeringsdiskursen skapar föreställningar om attraktivitet. Detta har vi gjort genom att fråga arkitekter och planerare hur de ser på begreppet samt granskat plandokument och en handbok för arkitekter. Detta för att redogöra för vad som är attraktivt i en stad samt varför en attraktiv stad är viktigt.

Analysen utgår från socialkonstruktivismen vilket betyder att vi med hjälp av antaganden söker efter förståelse och mönster i verkligheten. En verklighet som vi anser är socialt konstruerad (Cresswell 2003, s. 8). Synen på världen och vilken värld som är den ideala är något som ändras genom historien och beroende av kontext (Fredriksson 2014, s. 28). Detta kopplas i vår uppsats till de ideal som funnits och finns inom stadsplanering. Betydelsen av ett ord, en text, sociala praktiker och fysiska objekt förhåller sig till ett sammanhang (Ibid, s. 30). Beroende på om jag sparkar på ett runt föremål på en gata eller en fotboll på en fotbollsmatch är meningen olika, skriver Fredriksson, även om det fysiska objektet är samma. Det är på grund av att fotbollen ingår i ett system av meningsskapande relationer som objektet blir just en fotboll. De meningsskapande relationerna är socialt konstruerade och existerar inte på grund av materiella förhållanden. Det är dessa systematisk meningsskapande

1.4 Metod och material

Kap 1. Inledning

(12)

relationer som diskursteorin menar med diskurs. En diskurs och vad dess betydelse innefattar kan i ett visst sammanhang uppfattas som helt självklar och absolut, men det innebär inte att de är objektiva sanningar om verkligheten (Ibid, s. 31ff). Det är utifrån denna bakgrund som vi har valt att undersöka användande av attraktivitetsbegreppet. Vi kommer med hjälp av vår tolkning av diskursteorin analysera begreppet i relation till hur det betraktas och vilket innehåll ordet fylls med i planeringsdiskursen.

Som hjälp i vår analys har vi valt att använda oss av begreppet diskursiv nod. Diskursiva noder är punkter i diskursen kring vilken andra punkter och diskurser ordnar sig. Det vill säga, de är element inom diskursen som är extra viktiga för formandet av den. En diskursiv nod kan ses som en nyckelpunkt i ett nät kring vilket andra begrepp formar sig och hjälper till att skapa betydelse för noden (Bergström & Boréus 2012, s. 367). Tillsammans bildar dessa en ekvivalenskedja, eller argumentationskedja, som visar hur begreppen binds ihop till varandra (Ibid, s. 373). Attraktivitet ser vi som en del i argumentationsskedjan där begreppet tillsammans med andra noder i planeringsdiskursen skapar det som idag uppfattas som stadsideal.

Nedan syns en diskurs (blåa fältet), diskursen innefattar begrepp (Xxx) och extra betydelsefulla begrepp för diskursen beskrivs som nodalpunkter (diskursiva noder). Tillsammans bildar begreppen en argumentationskedja.

Källa: Anders Rignér

Kap 1. Inledning

(13)

I bilden ovan presenteras de strategier som Malmö stad har för en attraktiv och hållbar stad. Vi lägger i arbetet mest fokus på de inringade strategierna vilka är diskursiva noder i diksursen som konstruerar Malmös attraktiva stad.

Om en diskursiv nod fixeras på alternativa sätt kan den få, och får troligtvis, en annan betydelse (Fredriksson 2014, s. 34). De noder eller element inom diskursen som är öppna för olika betydelser kan beskrivas som flytande signifikanter. De är diskursiva noder som går att fylla med olika betydelse i olika diskurser, eller samma diskurs (Bergström & Boréus 2012, s. 366f).

Kap 1. Inledning

Del I

(14)

En viktig del av disksursteorin är synliggörandet av maktförhållanden

(Bergström & Boréus 2012, s. 356). Inom diskursteorin så anses det att makten i sig är produktiv och en del i skapandet av diskurser, identiteter och sociala relationer. “[maktbegreppet] sätter inte fokus på vilka individer som innehar potentiella maktmedel, utan vad makt gör, hur de som underordnas faktiskt drabbas av makten” (Fredriksson 2014, s. 36). Med denna inriktning vill vi visa vad som faktiskt händer när attraktivitet används som mål, bortsett från de goda intentioner som finns omgivet begreppet.

1.5 Forskningsfält

Som stadsplanerarstudenter under ämnet Byggd miljö undersöker vi staden ur ett tvärvetenskapligt perspektiv där vi intresserar oss för staden både som socialt fenomen och fysisk struktur. Vår uppsats har en ambition att studera diskussioner kring stadsbyggnad och arkitektur med utgångspunkten att föreställningar om dessa kan ge sociala effekter.

De författare av den teoretiska litteratur vi använt är arkitekter, kulturgeografer,

Kap 1. Inledning

Del I

Källa: Anders Rignér

Nedan syns hur en diskursiv nod kan tillskrivas olika betydelser i olika diskurser.

(15)

1.6 Empiriskt material

Vårt empiriska material har vi avgränsat till att främst fokusera på Malmö stad. Detta för att vi såg en fördel i att vi har förkunskaper om Malmös planering och att vi själva bor i staden. Materialet består av intervjuer med planerare och arkitekter som är aktiva i Malmö, plandokument från Malmö Stad och annat relevant material. Vi använder oss även av material från intresseorganisationen Sveriges Arkitekter. För att få en bild av hur attraktivitet tillämpas har vi gått igenom dokument och visioner från Malmö stad för att se i vilka sammanhang ordet används och vilken planering begreppet syftar till att uppnå. Då Malmös nya översiktsplan ännu inte är antagen har vi istället utgått från planstrategin för den nya översiktsplanen, detta för att få så aktuell information som möjligt. Vi har även använt oss av två utgivna tidningar av stadsbyggnadskontoret i

Malmö stad, Planering i Malmö nr 2 och 32013 för att få en bredare bild av hur diskursen inom planeringen ter sig. För att visa hur Sveriges Arkitekter vill att arkitekter och planerare ska tillämpa attraktivitet har vi använt oss av Hållbar stadsutveckling. En politisk handbok från Sveriges Arkitekter (2008) skriven av Erland Ullstad. Boken visar hur attraktivitet görs till ett viktigt verktyg i en strävan att skapa en hållbar stad.

Arkitekter och planerare är nyckelpersoner i utformandet av visioner och i implementering av mål. Även om planerare är byråkrater likt kugghjul i samhällets maskineri och ska följa order så är de aldrig neutrala (Westin 2010, s. 29). En plan eller vision kan aldrig realiseras utan en planerare eller arkitekt som mellanhand. Genomförandet av en plan är också alltid färgad av den planerare som förverkligar den och hur den tar sig an de mål som är uppsatta. Vi har därför valt att göra intervjuer för att få en vidare syn och tolkning på

attraktivitetsbegreppet än det som går att utläsa i planer.

Intervjuer

Vi anser att intervjuerna varit viktiga för att få en bild av hur attraktivitet betraktas och tillämpas i praktiken och för att lyfta fram det som inte går att tyda genom plandokument. De fyra intervjuade valdes för att få en bred bild

Kap 1. Inledning

(16)

av hur begreppet attraktivitet används. De är alla verksamma i Malmö, som arkitekter eller landskapsarkitekter, inom privat och offentlig sektor.

Intervjuerna vi genomfört är en form av samtalsintervjuer som varat i ca 30 - 60 minuter. Under intervjuerna har vi haft en öppen dialog där de vi intervjuat fått svara på frågor utan fasta svarsalternativ (Esaiasson et al 2010, s. 258 & 302). Frågorna har vid de olika intervjutillfällena varit av liknande karaktär om än inte exakt samma (se bilaga). Intervjuerna har spelats in och transkriberats efteråt. Frågorna vi ställt har rört sig kring attraktivitet inom stadsplanering, vad attraktivitet som mål i planer och projekt ska främja och hur de intervjuade förhåller sig till begreppet i sitt arbete.

I samband med intervjuer finns alltid en risk för att vårt, författarnas, deltagande som intervjuare är med och påverkar de svar vi får på frågorna. De frågor som ställs är alltid med och påverkar och formar diskussionen (Esaiasson et alt 2010, s. 301). Svaren från intervjuerna bör därför kritiskt analyseras. De intervjuade kan medvetet ge ett svar som de tror att vi söker eller ge oss svar som gör att de framstår på ett visst sätt. Dessutom påverkas vår tolkning av svaren av våra värderingar och egna uppfattningar om attraktivitetsbegreppet, något vi haft i åtanke (Thurén 2007, s 103). Under intervjuerna lade vi märke till att nya tankar kring attraktivitet väcktes hos informanterna. Naturligtvis handlar det om en form av konstruktion det också. Vi frågar om vissa saker, på ett visst sätt och får vissa svar.

Vi har utgått från en kritisk granskning av materialet som vi induktivt analyserat för att skapa en mer teoretisk bild (Tashakkori & Teddlie 2009, s 70). Genom användningen av attraktivitet som en diskursiv nod har vi utläst centrala teman och gemensamma drag i det empiriska materialet. Dessa har använts som stöd i vår analys och satts i relation till konstruktionen av stadsidealet. Detta sätt går att jämföra med en deduktiv analys som istället utgår ifrån ett redan existerande ramverk där forskning ofta bevisar eller motbevisar en hypotes (Ibid, s 23ff).

Kap 1. Inledning

(17)

Dalia Mukhtar-Landgren skriver i Planering för framsteg och gemenskap (2012) att det finns en underförstådd uppfattning inom planering att om en gör si så kan detta leda till så. Stadsplanering ses därför som ett medel för att uppnå högt uppsatta mål och förverkliga visionen om den goda staden (Mukhtar-Landgren 2012, s.96f). Vi anser att det därför finns en stark koppling inom planering mellan användandet av attraktivitetsbegreppet och strävan efter visionen. Genom att planera för attraktivitet finns det en tanke att vi till slut kommer uppnå en stad som motsvarar visionen. I strävan efter en hållbar stad är planering av staden ett viktigt verktyg, om det planeras på rätt sätt kommer vi att uppnå ett hållbart samhälle. Det uppkommer därför vissa riktlinjer för hur stadens utformning ska se ut för att detta ska uppnås på bästa sätt. Riktlinjerna för utformningen är det som vi anser är ideal.

Sara Westin skriver i avhandlingen Planerat, alltför planerat - En perspektivistisk studie i stadsplaneringens paradoxer (2010) att antagandet om att en vision automatiskt leder till en verklighet är ett problem inom planering. Hon menar att det skapar ett stort glapp mellan vision och den verkligheten som existerar (eller kommer att existera). Det som eftersträvades i visionen kan i den färdiga stadsbebyggelsen vara omöjligt att urskönja (Westin 2010, s. 20). Vi har använt Westins teori för att se huruvida visionen om den attraktiva staden faktiskt skapar den attraktiva staden i praktiken. Vi kommer med detta tankesätt inte fram med ett konkret svar då vårt syfte inte är att mäta huruvida staden är attraktiv eller inte. Vi har istället haft det med oss när vi ser på vad planerare vill att den attraktiva staden ska främja och i relation till vad användandet av begreppet gör i praktiken.

2.1 Utvecklingens drivkraft

I uppsatsen har vi med hjälp av diskursanalysen metoder fastställt hur stadsrummet formas efter ideal. Därför vi vill diskutera hur och varför ideal konstrueras. Vi har använt oss av Mukhtar-Landgrens bok där hon beskriver hur utvecklingen av ideal, och vad som ses som rätt och riktigt, formas efter de framsteg som sker i historien (Mukhtar-Landgren 2012). Det som är önskvärt i olika tider anser vi därför påverkas av sin tids diskurs.

2.0 Utveckling mot en

god stad

Kap 2. Utveckling mot en god stad Del I

(18)

Inom västerländsk kontext ses historien som en linjär utveckling av framsteg, ofta föranlett av ett förfall. Förfallen ses som tillfälliga misslyckanden i utveckling och kan ofta fungera som avstamp mot nya framsteg (Mukhtar-Landgren 2012, s. 80). Även utvecklingen av våra städer kan ses på med detta synsätt. Vi har tagit oss framåt i utvecklingen, i stora drag, från

jordbrukssamhället via industrisamhälle till dagens kunskapssamhälle. Detta har vi gjort via både framsteg och förfall.

Ett exempel på detta är industrialiseringen under 1800-talet. Genom framsteg inom teknik kom nya försörjningsmöjligheter och nya arbetstillfällen i stadens fabriker. Detta gjorde att fler människor flyttade från landsbygden in till städerna för att vara en del av produktionen. Den snabba urbaniseringen som skedde i och med detta skapade dock en boendemiljö där ohälsosamma förhållanden rådde och som tillsammans med fattigdom ledde till epidemier och härjande bränder. Den teknologiska utvecklingen som fick folk att flockas till staden ledde således till ett förfall i form av trångboddhet och risker

för invånarna. Det som gjorde staden tilldragande, och således utifrån den aspekten gjorde den attraktiv, var det som så småningom också bidrog till att den blev olidlig att leva i. Att få in luft och renlighet blev en nödvändighet och därför även ett avstamp för en ny typ av planering där prioritet var att minska sjukdomar och undvika bränder (Björk m.fl. 2008, s 20ff).

I glappet mellan vad vi har och vad vi vill uppnå finns en drivkraft att komma längre, nå nya framsteg. Det finns ett förhållande mellan dåtid och nutid utifrån vilka framsteg vi åstadkommit (den stad vi skapat) och en relation mellan nutid och framtid utifrån vad vi vill åstadkomma (den stad vi vill skapa) (Mukhtar-Landgren 2012, s. 79f). Planeringen av staden hänger således starkt ihop med vårt sätt att betrakta staden och vilka ideal som förekommer - historiskt sett, just nu och vad vi vill ha för stad i framtiden. En diskussion

kring den attraktiva staden och användandet av begreppet attraktivitet inom planeringsdiskursen går därför inte att ha utan att lyfta fram staden historiskt sett och de trender och ideal som förekommer idag.

Kap 2. Utveckling mot en god stad Del I

(19)

För att få stöd i vår analys av dagens stadsideal har vi använt oss av Moa Tunströms avhandling På spaning efter den goda staden: Om konstruktioner av ideal och problem i svensk stadsbyggnadsdiskussion (2009). Avhandlingen tar upp hur dagens stadsideal konstrueras av och i relation till

stadsutvecklingstrender (Tunström 2009, abstract).

Tunström för en diskussion kring begreppet stadsmässighet. Stadsmässighet refererar till en unik atmosfär som existerar i den goda staden och är en kombination av byggd miljö och egenskaper av social karaktär som till exempel ett rikt folkliv. Genom Tunströms analys lyfts begreppet fram som ett verktyg i planering för att uppnå dagens ideal. Inom planeringen anses stadsmässighet kunna skapas genom en stadsbebyggelse med en specifik bebyggelsekaraktär präglad av tät stad i kvartersstruktur. En stämning eller ett så kallat socialt klimat där en känner “stadens puls” är också viktigt. Tunström kritiserar användningen av stadsmässighet inom planering då hon anser att det är problematisk när begreppet framställs i enbart positiva ordalag. När stadsmässighet används odelat positivt anser hon att det som inte kopplas samman med begreppet förminskas. Närliggande begrepp till konstruktionen av stadsmässighet är attraktiv, levande, mångfald och mötesplats (Ibid, s. 100). Parallellt med diskussionen om stadsmässighet tar hon upp begreppet stad och vilka fysiska och sociala aspekter som inkluderas och lyfts fram i samband med planering av stad.

Vi har använt begreppet stadsmässighet som ett viktigt begrepp då vi anser att det binder ihop visionen om den goda staden med begreppet attraktivitet. I slutändan är det denna atmosfär som, tillsammans med andra diskursiva noder vi analyserar, används för att bekräfta vad som är den goda staden. Hennes resonemang kring stadsmässighet har därför varit vägledande i vårt sökande efter svar på vilka egenskaper som inkluderas i begreppet attraktivitet.

2.2 Den goda staden

Kap 2. Den goda staden Del I

(20)

För att koppla attraktivitet till hur planerare ser på stadens utveckling använder vi oss av Richard Florida och hans teori om den kreativa klassen.

Den kreativa klassens framväxt (2006) har kommit att fungera som en manual i stadsutvecklingsarbete och är därför starkt kopplad till vår analys (Fredriksson 2014, s. 68). Florida skriver att utvecklingen mot framsteg drivs av en ny samhällsgrupp, den kreativa klassen, vilken utgörs av människor i kunskapsintensiva kreativa branscher. Oavsett om människorna i den kreativa klassen är ingenjörer, designers eller konstnärer värdesätter de alla samma saker - kreativitet, individualitet, mångfald och kompetens. Enligt Florida utgör den kreativa klassen en minoritet i samhället men eftersom deras inkomster vanligtvis är betydligt högre än den ordinära medborgarens bidrar de i större utsträckning till den ekonomiska tillväxten (Florida 2006, s. 35ff). Det är på grund av tron på den kreativa klassen som ekonomisk ackumulator som många städer använder sig av Floridas teorier i stadsutvecklingsarbete (Fredriksson 2014, s. 68).

På grund av sin inflytelserika roll i samhället anser Florida att den kreativa klassen har blivit vår tids normsättare. Normerna präglas av individualism, självförverkligande och öppenhet och motsätter sig homogenitet, likriktning och viljan att passa in (Florida 2006, s. 35ff). Florida skriver att den kreativa klassen söker sig till städer med ett stimulerande stadsliv, städer präglade öppenhet, tolerans och mångfald. De söker en bekväm “nörd”-stad, där de kan “uttrycka sig och få bekräftelse”, skriver han (Florida 2006, s. 38). En mångfald

av människor är en nödvändighet för platser som vill attrahera den kreativa klassen. Det innefattar en mångfald av olika etniciteter, åldrar, med olika sexuell läggning eller alternativa yttre i en blandning som ger staden en unik känsla av “äkthet” (Ibid, s. 271).

En viktig aspekt för att göra staden attraktiv för den kreativa klassen är ett stort utbud av mötesplatser, anser Florida. På mötesplatser ska de kunna ta del av samhällets sociala liv och interagera med varandra. Detta är inte hemmet eller arbetet utan platser nere på gatan såsom till exempel caféer eller restauranger.

2.3 Den kreativa klassen

(21)

kunna locka detta kreativa skikt av människor till en stad. Florida betonar att det är viktigt för städer att hänga med och ta till sig den kreativa erans kultur så att den kreativa klassen känner sig hemma där (Ibid, s. 270). Den kreativa klassens idealstad blir en maktfaktor i diskursen och vi anser därför teorin viktig för att skapa förståelse för vad vi vill framhäva med vårt arbete. I detta avsnitt har vi visat hur historiens utveckling har varit en väsentlig del i konstruktionen av staden och dess ideal. Detta hänger även ihop med hur framtidens stad ska skapas. Staden formas i visioner i en vilja att nå ett framsteg - den goda staden. De vägar och de verktyg som används för att nå dit länkas ihop i ett nätverk och vävs samman med attraktivitetsbegreppet. Vi kommer i nästa avsnitt gå vidare och redogöra för stadsidealet utifrån ett

historiskt perspektiv. För att kunna diskutera attraktivitet och den attraktiva staden behövs en förståelse för begreppet stad inom planeringsdiskursen. Idén om hur staden bör konstrueras och vad som är en stad har genom tiden förändrats. Tillsammans med detta har även förändringen av staden och dess stadsideal skiftat. Liksom de ord som i planering förknippas med en god stad.

(22)

I antikens Grekland byggdes bosättningar upp av en gemenskap kring ett torg, ett tempel eller en brunn. Samlingsplatser och gemenskap var något som både Platon och Aristoteles lyfte fram när de tänkte kring och konstituerande begreppet Polis - som kan ses som synonymt med vår definition av stad. Den ideala Polisen skulle enligt dem ha 5000 invånare (vari endast fria män räknades som invånare) för att alla mäns röster skulle bli hörda och kunna vara en del av gemenskapen (Andersson 1998, s. 17).

Begreppet stad är ett väl använt men svårhanterligt begrepp - är staden sina hus, sina medborgare, sin puls eller den offentliga förvaltningen av den? Den rumsliga identitet som finns i en stad skapas genom att olika begrepp vävs ihop till en sammanlänkande kedja. Denna kedja konstruerar mer än stadens fysiska rum och knyter stadsrummet till olika värden. Dessa värden rymmer det vi förknippar med stad, hur vi tänker på en stad och vad en stad ska innefatta (Fredriksson 2014, s. 90). Begreppet attraktivitet är en sådan nod idag, något som staden i dagens diskurs ska vara för att vara en god stad (Tunström 2009, s. 100).

Genom tiderna har det funnits många skeenden som påverkat stadens

utveckling. Ett exempel på detta är när bilen började bli var persons egendom och bilvägarna därför blev ett viktigt fysiskt element att planera in i staden. Ett annat exempel är när industrialiseringen ledde stadens utveckling mot trångboddhet och epidemier och därför gav luften och grönskan en ny tyngdpunkt. Dessa skeenden skapar nya diskussioner kring vad som är den goda staden samt hur den goda staden ska planeras och byggas.

3.1 Ideal under 1900-talet

Ett exempel som har satt stark prägel på stadsplaneringsidealet under stora delar av 1900-talet är Ebenezer Howards trädgårdsstad - en blandning mellan

3.0 Det föränderliga

begreppet stad

Kap 3. Det föränderliga begreppet stad Del I

(23)

var värden som präglade den tidens konstruktion av stadsbegreppet och vad en god stad borde vara. De relativt små trädgårdsstäderna skulle vara placerade i närheten av en större stad vilket gjorde stadens olika funktioner rumsligt separerade från varandra, som arbete från boende eller en specifik grupp människor från en annan. Allt för att skapa det som saknades bland smittohärdarna i den gamla staden. Även om trädgårdsstaden inte fick stor plats i den fysiska bebyggelsen (de kom mest att bli villapräglade förstäder i staden utkanter) blev det ett ideal vars vision har prisats. Idéerna kring separering av funktioner och grönska kom att leva kvar i kommande stadsideals konstruktioner (Legeby 2010, s 29f).

Trädgårdsstäderna hamnade alltså mest utanför staden och trångboddheten i innerstäderna var fortfarande densamma. Tron på den rena luften och vikten av närhet till grönska kom att sätta agendan även under modernismens tid, ett stadsbyggnadsideal som kombinerade Howards gröna trädgårdsstad med en bebyggelse där många människor fick plats att bo och leva samtidigt (Tunström 2005, s.66). Arkitekten och stadsplaneraren Le Corbusier var en stor inspiratör inom stadsbyggnad och arkitektur under denna stadsepok. Hans förskönande inspirationsbilder, präglade av staden som logisk, enkel och renlig, påverkade den tidens planeringsdiskurs och dess uppfattning om staden och hur den bör utvecklas. Le Corbusiers drömstäder, som kan beskrivas som höghus i parklandskap, konstruerade en ny syn på begreppet stad som en mekanisk maskin (Rådberg 1997, s. 8ff). Denna teknikstyrda moderna tanke som stadsideal har satt prägel på många bostäder och områden. Här förkastades de täta gaturummen i den traditionella stadskärnan till förmån för effektivitet och funktionalitet där det sades att människan, till skillnad från tidigare, skulle sättas i fokus (Björk m.fl. 2008, s 22f).

Den omvandling som modernismen gjorde på staden, genom bland annat ny fysisk struktur, ändrade synen på människors levnadsmönster. De förändringar som detta gav på stadslivet var dock något som uppmärksammades av kritiker. Journalisten Jane Jacobs kom på 1960-talet ut med boken Den Amerikanska storstadens liv och förfall (2010) där hon riktade hård kritik mot modernismens stad. Modernismens ideal ansåg hon äventyrade stadens livfullhet och

(24)

mångfald, vilken hon såg som vitalt för en äkta stad. I boken ansåg hon därför att modernismens stadsstruktur lett staden till ett förfall, något som var tvunget att åtgärdas (Legeby 2010, s. 45). Enligt Jacobs behövde stadsstrukturen

vara den rätta för att staden igen skulle bli en dynamisk och spännande plats. Hon skrev därför ut recept med väl avvägda ingredienser på hur hon ansåg att staden skulle uppnå dessa (Jacobs 2010, s. 25 samt 39). En blandning av funktioner, korta kvarter, blandad bebyggelse och hög koncentration av människor var Jacobs fyra huvudingredienser. Här nedan förklarar vi varför hon ansåg dem viktiga (Ibid s. 176).

- Blandning av funktioner - Stadsdelen ska ha så många

funktioner som möjligt. Det är viktigt att det finns en blandning av bostäder, butiker, restauranger, kontor och kultur för att så många som möjligt, av flera olika anledningar, ska röra sig genom stadsdelen under olika tider på dygnet och på så vis göra den levande.

- Korta kvarter - När tvärgator och gathörn

kommer tätt underlättar det för spontana möten mellan människor och butiker får en större kundkrets då det finns ett naturligt flöde av folk.

-Blandad bebyggelse - En blandning av hus i varierande ålder och skick ger varierande hyresgäster och verksamheter eftersom hyrorna skiljer sig åt.

- Hög koncentration av människor - För att kunna

fylla staden med liv måste det finnas en hög densitet av människor. Detta är också nödvändigt för att butikernas ekonomi ska kunna gå runt. (Ibid s. 176).

Jacobs som 1961 kritiserade hur Le Corbusiers drömstad “välkomnades av glädjerusiga arkitekter” och kom “att genomsyra en mängd byggnadsprojekt” (Jacobs 2010, s. 45) är den person vars drömstad gör arkitekter glädjerusiga idag. Hennes recept på staden är det stadsideal som idag kallas för Den täta

(25)

I det här avsnittet har vi fördjupat diskussionen kring hur den goda stadens konstruktion har förändrats genom tiderna. Vi har även visat att specifika skeden i historien har påverkat hur vi i diskursen talar om stad. Även om idealen inte alltid realiseras i den fysiska strukturen, bidrar de till ett sätt att se på vad som är rätt. Visionen har därför ett väldigt stort inflytande.

Ideal och visioner formar även betydelsen av attraktivitet. Hur attraktivitet behandlas i texter, bilder och planer skapar i diskursen materialitet. Attraktivitet blir därför något verkligt, en sanning, såsom Le Corbusiers syn på staden som maskin eller Howards syn på staden som trångbebodd och smittbärande. Precis som stadsbegreppet är attraktivitet inte något konstant utan dess betydelse förändras i takt med världen runt omkring. Attraktivitet skapas således genom att begreppet binds samman med andra diskursiva noder. Tillsammans skapar de sin tids ideal.

Vi vill nu gå vidare och analysera hur attraktivitetsbegreppet görs till sanning idag. Detta kommer vi att göra genom att titta närmare på vårt eget empiriska material och analysera vilka värden som hör ihop med samtidens goda stad och hur de hänger ihop med stadens attraktivitet. Vidare diskuteras begreppets användning i praktiken där vi vill lyfta fram svårigheten med att implementera visionen om den attraktiva verkligheten. Men först ska vi analysera hur attraktivitet behandlas som övergripande mål. Här är visionen ett nyckelord inom planeringsdiskursen och den strategi som används för att måla upp den goda staden.

(26)

Del II

Drömmen om den

goda staden

(27)

“Det var någon som sa att skillnaden mellan en politiker, som säljer drömmar, och en arkitekt och en stadsplanerare är inte så stor egentligen. Alltså vi säljer ju också drömmar. Vi hjälper till att paketera en idé som någon har, eller en ambition. Paketera den på ett sätt och sen säljer man in den. Så vi är ju med, jag är ju med och bidrar till det här, den attraktiva staden.”

- Intervju med arkitekt från privat sektor

Visionen byggs upp med hjälp av ord och bilder och fungerar som vägledande i framställandet av planer. I den visas den önskvärda staden och den staden som vi vill uppnå. Visionen målar upp en bild av vad planerare och arkitekter vill att en stad ska vara. I och med att visionen är en del av planeringsdiskursen ser vi den som en del i själva planerandet, skapandet, och inte något som endast föregår planeringsarbetet. Med hjälp av visionära mål ska dagens problem planeras bort och leda oss ett steg närmare en bättre framtid (Mukhtar-Landgren 2012, s. 48).

4.0 Visionen

Bildkälla: Malmö stad 2013a

Kap 4. Visionen Del II

(28)

I visionen förmedlas planerarens tänkta ljusa framtid. När visionen visualiseras genom bild får den sin publik att se vad planeraren har tänkt med sitt bygge. Erland Ullstad från Sveriges Arkitekter skriver om visionsbilder i Hållbar stadsutveckling: En politisk handbok från Sveriges Arkitekter (2008, s. 69).

“Med en enkel skiss av platsen kan många egenskaper hos helheten fångas på en gång. En bild kommunicerar mer än tusen ord. Med dagens tekniker kan arkitektskisser göras tredimensionella och lika verklighetstrogna som fotografier. Då kan samtalet fördjupas. En idé kan prövas i en större församling.”

Visionsbilden är ett normbildande verktyg i planeringsdiskursen i skapandet av den goda staden. Det finns därför ett maktförhållande i visionsbilden. Den stänger dörrarna till andra alternativa sätt att se på visionen. Visst kan samtalet på grund av visionsbilder fördjupas men bilder blir också ett styrande moment i vad vi ska se. En visionsbild utövar genom sin detaljrikedom makt över uppfattningar. Den låser fast istället för att hålla öppet, som Westin skriver. Visionsbilden blir ett budskap som visar vad den goda staden ska representera (Westin 2010, s. 76).

4.2 Visionens mål

Visionsarbete handlar ofta om hur de olika uppsatta målen ska uppnås, dock innefattar de sällan en diskussion kring vilka mål, och varför det är just dessa mål, som det bör planeras för. Målen i visionsarbetet är vanligtvis redan givna på förhand (Mukhtar-Landgren 2012, s.96). Men användandet av ett mål som till exempel attraktivitet, innebär alltid en del uteslutningar. Såsom visionsbilden tar ett mål automatiskt bort ett alternativt mål. När de alternativa målen inte synliggörs eller diskuteras skapas en samstämmighet om att det valda målet är det givna (Mukhtar-Landgren 2012, s. 27). Inom planeringsdiskursen råder ofta en outtalad konsensus om vad som är det allmännas bästa. Målen ifrågasätts därför vanligen inte och problematiseras inte

4.1 Visionsbilden

(29)

Roland Andersson skriver i sin bok Attraktiva städer - en samhällsekonomisk analys(1998) att ett problem med användandet av attraktivitet som mål inom stadsutveckling är att det inte avser att diskutera för vem som staden ska vara attraktiv. Han menar att något som är attraktivt för en person kan vara oattraktivt för någon annan eller till och med för densamme, beroende på i vilket avseende attraktivitet ska uppnås. I samband med attraktivitet listas ofta en mängd egenskaper som stadsliv, kultur och grönska, men i ett sådant uppräknande tas ingen hänsyn till vems intressen som ska främjas och vems intressen som är viktigast (Andersson 1998, s. 22).

I visionen om Malmös framtid är attraktivitet ett av de högst prioriterade målen. I planstrategin för Malmös nästa översiktsplan beskrivs stadens övergripande mål med följande citat:

”Malmö ska vara en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar stad och en attraktiv plats att bo, besöka och verka i” (Malmö stad 2013a, s 13).

Därefter kommer ett kortfattat resonemang kring varför Malmö behöver vara hållbart. Det finns i hela dokumentet ett genomgående fokus i på ekonomisk, ekologisk och socialt god utveckling men varför attraktivitet är ett viktigt mål förklaras inte. Tunström skriver att det finns en intention att hållbarhet och attraktivitet tillsammans fungerar som ett paraply för den goda staden och därför genomsyrar alla delar av visionen (Tunström 2009, s. 100 & 146). Vi anser att det finns ett förgivettagande att attraktivitet och hållbarhet därför hänger ihop. Hållbarhet ser vi som en diskursiv nod i planeringsdiskursen som är kopplad till attraktivitet. Detta gör att det i diskursen finns en övertygelse att attraktivitet främjar en hållbar stadsutveckling. Vi frågade en landskapsarkitekt anställd på Malmö stadsbyggnadskontor om hen anser att det är så och fick följande svar:

“Definitivt [...] Är det attraktivt har du ofta grönska, du har den ekologiska hållbarheten. Det är ekonomiskt hållbart, en attraktiv plats ska ha en kvalitet så den håller. Den ska användas av människor som ska få valuta för pengarna, och den är nästan alltid en mötesplats och då är den social också. Den finns förmodligen inte på så många ställen fullt ut, det är liksom en drömplats”.

(30)

4.3 Planeringens roll

Utvecklingen för ständigt samhället vidare med allt gott och ont som det för med sig. Planering är ett verktyg för att lotsa samhället genom framsteg och förfall i strävan att nå den goda staden. Ett exempel är att utvecklingen kan sägas ha lett dagens stad till ett förfall i form av att den inte är miljömässigt hållbar. Vi kör mer och mer bil men samtidigt finns ett behov av ökad transport och expandering vilken är en drivkraft att komma längre i utvecklingen och skapa framsteg. Visionen om hållbarhet kräver att planeringen ska lösa de dilemman som finns i staden och undvika framtida problem.

“Vi formar till viss del framtiden själva men vi är också påverkade och beroende av omvärlden och processer som vi inte styr över och där måste vi navigera klokt” (Ilmar Reepalu i Malmö Stad 2013a, förord).

I citatet ovan går det att utläsa att det finns en uppfattning om att utvecklingen redan är inbyggd i historien och att planeringen måste navigera utefter detta. Detta innebär att det finns en tanke om att framsteg och förfall genereras automatiskt och att planeringen används för att hantera den utveckling som sker (Mukhtar-Landgren 2012, s. 99). Parallellt med detta finns en uppfattning om att det är planeringen själv som skapar framstegen och driver utvecklingen Bildkälla: Malmö Stads 2013a

Här är en illustration tagen från planstrategin som visar att Malmö stad kopplar samman begreppen.

(31)

Visionen är ett försök att navigera klokt men samtidigt också en första ansats till att uppnå en bättre framtid. Ett försök till att nå dit är planerandet för den attraktiva staden. Användandet av begreppet anser vi vara ett exempel på när planeringen själv vill skapa framsteget. Attraktivitet skapar i sig självt, diskursivt, en framgångsutveckling för Malmö stad.

I visionen visualiseras drömmen om framtidens goda stad, vilken vi ska nå genom nya framsteg. Dessa framsteg kan uppkomma både av yttre omständigheter eller av planeringen själv. Attraktivitet är idag något som ska ingå i den hållbara staden och ett av målen för hur vi ska nå den. Begreppet attraktivitet antas med självklarhet leda staden till framgång och är automatiskt sammankopplat med hållbarhetsaspekter men det diskuteras sällan varför. Avsaknaden av denna diskussion anser vi vara ett problem inom planering. I

kommande avsnitt kommer vi att diskutera hur attraktivitet och hållbarhet är nära sammankopplat den täta blandstaden.

(32)

Samtidigt som stadslandskapet blir glesare (genom utban sprawl) när städer byggs ut är stadsidealet med den täta blandstaden den bebyggelse som tar plats i visionerna. De ingredienser som är viktiga för dagens ideal, den täta blandstaden, är inspirerade av det recept som Jane Jacobs presenterar för en livfull och spännande stadsmiljö. Det finns här en idé om att den traditionella staden måste återskapas och gamla värden tas tillbaka för att en hållbar och attraktiv livsmiljö ska uppnås (Tunström 2009, s. 11f och 51). Nedan kommer vi förtydliga vad som inom planeringsdiskursen kopplas samman med den täta blandstaden. Dessa diskursiva noder är betydelsefulla när idealstaden bekräftas som den goda staden och den rätta vägen att gå för att uppnå en hållbar stad.

5.1 Mångfald

Precis som Jacobs drömde anses idag mångfald vara en viktig aspekt inom stadsplanering. Begreppet utgör en diskursiv nod som ofta kopplas samman med begreppet blandstaden (Fredriksson 2014, s. 104). Stadsbyggnadsdirektör i Malmö, Christer Larsson, skriver att han har ett mantra - “den blandade staden”, vilken han menar är en viktig riktlinje i strategin för att utveckla Malmö (Malmö Stad 2013b, s. 3). Den blandade staden innefattar i denna kontext både en mångfald av människor, fysisk utformning, blandade funktioner och ett utökat offentligt rum (Malmö stad 2013a, s. 61). Enligt Malmö stads planstrategi för den nya översiktsplanen ska den täta blandstaden innefatta en mångfald av funktioner:

“Den täta staden ska bli en mer funktionsblandad stad genom att komplettera med funktioner som saknas, exempelvis arbetsplatser i bostadsområden”

(Malmö stad 2013a, s. 18).

“Staden ska i alla delar byggas med en så stor blandning av funktioner som möjligt. Inom samma område ska bostäder, handel, samhällsservice, fritidsverksamhet, kultur, kontor och andra verksamheter som inte är omgivningsstörande blandas. Variation i bostadstyper,

5.0 Den täta Blandstadens

ingredienser

Kap 5. Den täta Blandstadens ingredienser Del II

(33)

Så som i Christer Larssons mantra den blandade staden innefattar begreppet mångfald vanligtvis inte bara blandad bebyggelse och funktioner, utan även en blandning av människor (Fainstein 2005, s. 3). Ett viktigt argument för den täta blandstaden är att blandningen av boendeformer och funktioner skapar en stadsmiljö där många olika typer av människor blandas.

“Översiktsplanen prioriterar en tät och funktionsblandad stad. Den täta och blandade staden kan få ett rikare folkliv [...]”

“Det kan också bidra till större social blandning.

Markupplåtelser till flera byggherrar inom samma kvarter är ett sätt att verka för ett mer varierat bostadsbyggande” (Malmö stad 2013a, s. 29).

I Malmö Stad är blandning av människor viktig. Vi jämför detta med Aristoteles polis där offentliga mötesplatser var stadens viktigaste fysiska

element. Polisen sågs som mer än en stad, den sågs som en samhällsform där människor skulle mötas för intellektuellt utbyte och givande diskussioner. Syftet med det var att människorna som levde där tillsammans skulle

kunna skapa engemenskap (Kitto 1951, s. 41ff). Precis som i Polisen är en av drivkrafterna i planerandet av blandstaden att den ska stärka den sociala hållbarheten. Som det går att tyda i citaten nedan ska mångfalden av människor och mötesplatserna i stadsidealet skapa en interaktion mellan olika grupper och detta ska leda till att staden får en gemenskap. Det finns därför en stark tro på mötesplatser för att överbrygga klyftor och skapa en mer integrerad stad (Malmö stad 2013a, s. 14).

“Det [stadsrummet] kan också handla om mänskliga relationer som tar sig uttryck som gemenskap, demokrati, kulturell mångfald, kulturarv – ett gott stadsrum kan bidra till att skapa en känsla av sammanhang och identitet och förmedla humanistiska värden som öppenhet, tolerans och ansvar. Kommunen ska verka för att offentliga platser inbjuder till meningsfulla möten mellan olika människor”

(34)

“Att planera för ett mer socialt sammanhållet Malmö har hög prioritet. Det främjas av fler rörelser mellan olika delar av staden, fler och bättre mötesplatser. Genom att bryta barriärer, förstärka stråk och skapa nya målpunkter och attraktioner kan staden läkas samman socialt” (Malmö Stad 2013a, s. 20).

Den täta blandstaden, och den sociala interaktion som anses uppstå via den, betraktas som en nyckel till social hållbarhet. Mötesplatser, stråk och attraktioner anses främja stadens gemenskap. Det offentliga rummet har därför ett stort fokus i dagens planeringsdiskurs och även i diskussionen kring attraktivitet. Vi tolkar det därför som att Malmö stad ser mötesplatsen som en attraktion, en attraktion som ska vara en bidragande faktor i visionen om en hållbar stad.

“När jag använder den termen [attraktivitet] i planeringen så tror jag att jag är i de offentliga rummen”

- Från intervju med landskapsarkitekt på stadsbyggnadskontoret.

Ullstad understryker vikten av attraktiva gemensamma platser för hållbar stadsutveckling. Platsen måste, enligt Ullstad, vara av god kvalitet och vara tillgänglig för alla. Här bekräftas återigen att det finns en stark tilltro till att attraktivitet genom attraktiva mötesplatser främjar hållbarhet:

“En attraktiv stadsmiljö som kan dra till sig nya invånare och få dem att stanna utgår från gemensamma platser med hög kvalitet som är tillgängliga för alla. Det är den befintliga bebyggelsens målmedvetna förvaltning som har störst betydelse på lång sikt för en hållbar stadsutveckling” (Ullstad 2008, s. 27)

Även i detta resonemang är mångfalden, och den gemenskap som ska uppkomma via den, en viktig del av den attraktiva platsen. Mångfald anses

(35)

Att känna trygghet i staden är avgörande för att kunna hävda sin rätt till staden och inte begränsa sin frihet. För att människor ska kunna röra sig fritt och interagera med varandra behöver därför alla känna sig trygga (Andersson 2008, s. 1). Citatet nedan visa att Malmö stad anser att den täta blandstaden är den bästa lösningen på en trygg stad:

“Översiktsplanen prioriterar en tät och funktionsblandad stad. Den täta och blandade staden kan få ett rikare folkliv där trygghet och tillit främjas genom att gator, torg och allmänna platser är befolkade vid olika tider på dygnet”

(Malmö Stad 2013a, s. 70).

Tryggheten i den täta blandstaden ska uppnå via fler människor på samma plats. Trottoaren är gångtrafikanternas del av gatan och är därför en del där interaktionen mellan människor förväntas ske. En trygg trottoar är därför en nödvändighet. Vi kan då jämföra Malmö stads idé om hur trygghet ska uppnås med Jacobs. Jacobs jämför fotgängare på en välfungerad trottoar med enskilda dansare och menar att de tillsammans improviserar fram något som hon kallar för en Trottoarens balett. Flödet av människor, i den här baletten, anser Jacobs vara en viktig ingrediens för att skapa trygghet i gaturummet (Jacobs 2010 s. 51 & 73). Människor fungerar som gaturummets väktare och skapar tillsammans trygghet. Det måste därför finnas ett kontinuerligt användande av gatan och mycket folk i rörelse. Detta både för att människor ska lockas att titta ut

genom sina fönster och därmed ha ett vakande öga på trottoaren, men även för att människor på gatan skapar trygghet genom sin blotta närvaro (Ibid s. 57).

“Alla de här 24-sevengymmen med människor som springer och tittar ut genom skylfönstret. Men utifrån sett så tillför ju det här, det är människor där, det är någon som ser mig. Jag är inte ensam men jag kan ändå vara ensam men jag är trygg”

- Landskapsarkitekt stadsbyggnadskontoret

5.2 Trygghet

(36)

Det finns här en stark tro till att människor känner ansvar för sin plats och de människor som vistas där. Boken bor vi i samma stad? (2005) beskriver en förvandling av dagens stadsbo från en boende i staden till en offentlig person, flanören. Det räcker inte att staden bara “är” den måste ha hela tiden ha något att erbjuda. Den postindustriella staden framställs här främst som en attraktion att bevista och inte som en plats att bo på (Tunström 2005, s. 67f). För att trygghet i den täta blandstaden ska uppstå krävs alltså att platsen är attraktiv. Attraktivitet och trygghet går således hand i hand.

“Attraktivitet och trygghet är ju två begrepp som går hand i hand. En plats blir ju inte attraktiv om du inte känner dig trygg”

-Från intervju med landskapsarkitekt.

5.3 Stadsmässighet

Den stadsstruktur som uppfyller dagens stadsideal är utformad med en blandning av funktioner och variation i miljön (Tunström 2009, s. 100). Detta kan sägas fungera som underlag för en mer spännande plats med en livfull atmosfär, som bidrar till stadens mångfald och trygghet (Jacobs 2010, s. 25ff). Begreppet stad förknippas idag med puls, liv och rörelse. Dessa är element som i diskursen är med och konstruerar en bild av ett attraktivt stadsliv. Staden målas därför ofta upp som en plats innehållande en unik stadsmässig atmosfär (Tunström 2009, s. 100). Detta går även att applicera på Malmö Stad:

“Fler invånare kan bidra till ett rikare stadsliv med intensitet, liv och rörelse. Det bidrar i sin tur till stadens attraktivitet och trygghet” (Malmö Stad 2013a, s. 18).

Fredriksson skriver att “De diskursiva noderna kan ses som nyckelpunkter i den argumentationskedja, kring vilka de andra tecknen i diskursen ordnas. Diskursen organiserar sig kring dessa begrepp och fixerar deras betydelse”

(37)

argumentera för och bekräfta den som den goda staden och som rätt och riktig. Den stadsmässiga atmosfären genomsyrar hela argumentationskedjan i konstruktionen av blandstaden (Tunström 2009, s. 100).

En arkitekt inom privat sektor diskuterar, under en intervju med oss, en

attraktiv plats i Malmö och tar upp gågatan mellan triangeln och Gustav Adolfs torg:

“En lördagsförmiddag i Malmö. För det är ju där det händer, där det finns liv och stadspuls. Mycket liv och mycket caféer och restauranger, som bidrar till det här härliga. Till det attraktiva”.

Det finns en stark koppling mellan attraktivitetsbegreppet och en stadsplanering som främjar ett flöde av människor. Den stadsmässiga atmosfären används som en central ingrediens i den attraktiva

staden. Stadsmässighet är starkt sammankopplat med vissa specifika bebyggelsekaraktärer men är även ett diffust mål - att planera för stadspuls. Målet är något odefinierat som kan benämnas som en känsla som bara ska existera av sig själv. Samtidigt är det något som ska gå att planera för, vilket betyder att staden vill planera för det till synes oplanerade (Tunström 2009, s. 100). Bilden av den attraktiva staden som Malmö stad målar upp i sin vision, vilket citatet visar, präglas av denna stadsmässighet med intensitet, rörelse och mycket människor på samma plats.

“Malmös befolkning har ökat kraftigt. Fler människor rör sig nu på samma yta eftersom staden blivit tätare bebyggd. Gator och torg har fått mer liv och rörelse. Stadsbilden kännetecknas av aktivitet, folkvimmel och möten där butiker, lokal handel och restauranger blomstrar” (Malmö stad 2013a, s. 7).

I slutändan anses stadsmässighet främja stadens attraktivitet och utvecklingen av den goda staden (Tunström 2009, s. 100). Argumentationskedjan som bekräftar den täta blandstaden kretsar bland annat kring de diskursiva noderna mångfald och trygghet. Dessa kopplar båda till attraktivitet. Inom diskursen är det genom stadsmässighet som trygghet och mångfald ska nås. Den stadsmässiga atmosfären ses därför som huvudingrediensen i den attraktiva staden och är den nod som binder samman allt.

(38)

“Stadsmässighet är täthet, täthet möjliggör blandning, blandning skapar

stadsmässighet. Stadsmässighet och täthet ska skapa närhet till ‘allt’, det minskar transportbehoven och ökar jämställdheten, tillväxten och ‘stadslivet’” (Tunström 2009, s. 86). Den stadsmässiga atmosfären framstår ofta som en totallösning. Det finns en avsaknad av problematisering av begreppet, något som kom fram vid vår intervju med en person från privat sektor. Genom intervjun lyfts kritik mot blandstaden fram. Personen kritiserar det starka fokus som finns på blandstaden i planeringsdiskursen och menar att effekterna blir att vi, istället för att planera miljöer, fokuserar på att införa den rätta typen av stad och ambitionen om stadsmässighet:

“Ofta handlar det om att de vill ha en blandstad och det är den rådande planeringstrenden just nu, på gott och ont kan jag tycka. Man kan ju inte ha blandstad överallt och det är lätt att man jobbar mot en bild av en stad istället för att jobba mot den byggda miljön och pratar om gestaltning istället. Så där finns det en fara i det där med blandstaden tycker jag”.

(39)

Då platser anses attraktiva när det förekommer mycket liv och rörelse ställer vi oss frågan om alla platser i blandstaden kan vara attraktiva. En attraktiv plats kräver i diskursen en hög densitet av människor och funktioner. När vi frågar en arkitekt från den privata sektorn om alla platser kan i praktiken vara attraktiva svarar denne:

“Nej, men det är väl en realitet, alla ställen kan inte vara attraktiva”.

Det tycks dock som att det inom planeringsdiskursen finns en målsättning om att alla offentliga platser måste fyllas och innefatta ett aktivt stadsliv. Ambitionen om attraktivitet anser vi skapar ett problem då den går emot

sig själv. Alla platser tycks inte kunna bli attraktiva. På grund av den täta blandstadens argument synliggörs inte problemet i diskursen. Vi anser att användandet av målet attraktivitet innebär att det skapas en uteslutning av sådana platser. I samstämmigheten om att skapa en tät stad utesluts alternativa tankesätt vilket riskerar att platser som inte innefattar dessa egenskaper glöms bort eller nedvärderas i diskursen.

Enligt Tunström kretsar mycket av denna diskussion kring stadens upplösning och stadens renässans, mellan vilka hon ser en spänning (Tunström 2009, s. 11f och 51). Hon skriver att vår syn på staden och vad som är en stad kan

betraktas utifrån de begrepp som vi använder när vi pratar om stad. Vilka begrepp som får stå för stadsmässighet och därmed ett ideal, och vad som får stå för icke stadsmässighet - antistaden. Centralt här är hur staden diskursivt konstrueras, hur ideal skapas genom att den täta blandstaden lyfts fram som den ideala. Detta resulterar i att motsatsen istället förknippas med problem. De miljöer som förknippas med problem lider, i diskursen, av en brist på attraktion och är därför något som behöver åtgärdas (Ibid, s. 51ff). Vi ser ett bekräftande av detta i Handbok för Sveriges arkitekter:

“Behovet av bättre och vackrare stadsrum är stort då mycket av senare decenniers stadsbyggande behöver få sammanhang och ökad attraktion. Platser och gator i den gamla staden har stängts eller övertagits för parkeringar eller liknande. En del förortsmiljöer har en brist på mötesplatser och attraktiva miljöer” (Ullstad 2008, s. 25).

(40)

Citatet visar vilken typ av stad som är bättre och vilken som är sämre.

“Miljonprogrammets storskaliga bostadsområden måste, samtidigt som de rustas och blir energisnåla, få en bättre lägenhetssammansättning och bli attraktiva stadsdelar med samma tillgång på gemensamma platser och lokaler som övriga staden”( Ullstad 2008, s. 47).

Gata, torg, plats, mötesplats, stadskärna, kvarter, stadsdel, esplanad och boulevard är exempel på ord som får stå för rumsliga egenskaper som anses tillhöra staden (Tunström 2009, s. 58). För att beskriva anti-staden används istället ord som förort, bostadsområde, höghus, miljonprogramsområde, köpcentrum, gångbana och motorväg (Ibid, s. 60).

Detta citat från en intervju med arkitekt inom privat sektor är ett exempel på hur det finns ett förgivettagande i vad som är stad och inte:

“[...] och det finns ju inget som säger att det kommer att bli bättre i framtiden när man bygger ännu mer bostäder. Men det är ett typiskt medelklassområde, det hade kunnat ligga nästan var som helst. Men det är inte riktigt staden”

Bostadsområdet ses här som något negativt och något som aldrig kommer att uppnå den äkta stadskänslan, bli riktig stad. Området är därför dömt att misslyckas, så länge inte en stadsomvandling sker, en där det blir stad. Då allt som står för anti-staden anses gå emot stadens ursprungliga form finns det inom planering idag en önskan att “läka” staden från de sjuka områden som inte passar in i mallen (Tunström 2009, s. 61). Detta uttryck går att finna i Malmö stads planstrategi för den nya översiktsplanen:

“Stadens olika delar behöver läkas och länkas samman för att skapa förutsättningar för ett mindre segregerat Malmö. Genom att bygga om infartsleder och andra stora huvudgator till stadshuvudgator kan barriärverkan

(41)

I detta citat går det att utläsa att genom att läka staden ska vi skydda oss från hotet från anti-staden och dess utbredning. Här menar alltså Malmö stad att staden lagas genom att bygga om “stora huvudgator till stadshuvudgator”. Vi kan utläsa att det finns en tro på återskapandet av staden och dess attraktivitet kommer att generera den goda staden. Vi frågade en arkitekt under en intervju vilka platser som är oattraktiva. Svaret visar återigen att attraktivitet hänger ihop med innerstadsidealet och den täta blandstaden:

“Avstånden är så korta så det vore bra att gå eller cykla och jag tror att vi håller på att planera om staden för att det ska bli möjligt. Men där finns ju massa såna länkar, men jag kan inte komma på några centrala platser i stan som jag vet om som inte är attraktiva”.

Thomas Sieverts ställer sig i Cities Without Cities (1997) kritisk till förskönandet av den traditionella stadens struktur som det nya stadsidealet, det som

Tunström kallar för stadens renässans. Han ser det som en skimrande

romantisering av den traditionella europeiska staden och en del i åtrån efter en utopi som inte är relevant för dagens förutsättningar och krav (Sieverts 1997, s. 12). När begreppet används i diskursen så beskrivs därför inte staden som helhet utan stadens historiska kärna, som endast är en väldigt liten del av allt som innefattas i staden i praktiken (Ibid s. 18).

Värdeord som stadsmässighet och attraktivitet ses i diskursen som nödvändiga för vår utformning av staden som en trygg stad präglad av mångfald. Stadsmässighet och attraktivitet är därför verktyg för att uppnå idealet - blandstaden. Bristen på problematisering av dem har gjort att de har blivit en beskrivning av alla möjliga olika saker. Vi saknar en diskussion som problematiserar begreppen utanför rådande konsensus om att de är goda planeringsverktyg. De frågor som inte diskuteras i någon större utsträckning är: attraktivt och levande stadsliv för vem?

I visionen finns en intention om att skapa en god stad för alla människor. Visionen uppnås via mål som attraktivitet och följandet av goda ideal. I

kommande del av uppsatsen kommer vi att gå vidare från vision och ideal för att se vad begreppet attraktivitet kan betyda i praktiken. Vi vill se bortanför de goda intentionerna och analysera vad attraktivitet och stadsideal, vilka är goda intentioner, i praktiken medför.

(42)