Den täta Blandstadens ingredienser

Kap 5. Den täta Blandstadens ingredienser Del II

Så som i Christer Larssons mantra den blandade staden innefattar begreppet mångfald vanligtvis inte bara blandad bebyggelse och funktioner, utan även en blandning av människor (Fainstein 2005, s. 3). Ett viktigt argument för den täta blandstaden är att blandningen av boendeformer och funktioner skapar en stadsmiljö där många olika typer av människor blandas.

“Översiktsplanen prioriterar en tät och funktionsblandad stad. Den täta och blandade staden kan få ett rikare folkliv [...]”

(Malmö stad 2013a, s. 70).

“Det kan också bidra till större social blandning.

Markupplåtelser till flera byggherrar inom samma kvarter är ett sätt att verka för ett mer varierat bostadsbyggande” (Malmö stad 2013a, s. 29).

I Malmö Stad är blandning av människor viktig. Vi jämför detta med Aristoteles polis där offentliga mötesplatser var stadens viktigaste fysiska

element. Polisen sågs som mer än en stad, den sågs som en samhällsform där människor skulle mötas för intellektuellt utbyte och givande diskussioner. Syftet med det var att människorna som levde där tillsammans skulle

kunna skapa engemenskap (Kitto 1951, s. 41ff). Precis som i Polisen är en av drivkrafterna i planerandet av blandstaden att den ska stärka den sociala hållbarheten. Som det går att tyda i citaten nedan ska mångfalden av människor och mötesplatserna i stadsidealet skapa en interaktion mellan olika grupper och detta ska leda till att staden får en gemenskap. Det finns därför en stark tro på mötesplatser för att överbrygga klyftor och skapa en mer integrerad stad (Malmö stad 2013a, s. 14).

“Det [stadsrummet] kan också handla om mänskliga relationer som tar sig uttryck som gemenskap, demokrati, kulturell mångfald, kulturarv – ett gott stadsrum kan bidra till att skapa en känsla av sammanhang och identitet och förmedla humanistiska värden som öppenhet, tolerans och ansvar. Kommunen ska verka för att offentliga platser inbjuder till meningsfulla möten mellan olika människor”

(Malmö stad 2013a, s. 37).

Kap 5. Den täta Blandstadens ingredienser Del II

“Att planera för ett mer socialt sammanhållet Malmö har hög prioritet. Det främjas av fler rörelser mellan olika delar av staden, fler och bättre mötesplatser. Genom att bryta barriärer, förstärka stråk och skapa nya målpunkter och attraktioner kan staden läkas samman socialt” (Malmö Stad 2013a, s. 20).

Den täta blandstaden, och den sociala interaktion som anses uppstå via den, betraktas som en nyckel till social hållbarhet. Mötesplatser, stråk och attraktioner anses främja stadens gemenskap. Det offentliga rummet har därför ett stort fokus i dagens planeringsdiskurs och även i diskussionen kring attraktivitet. Vi tolkar det därför som att Malmö stad ser mötesplatsen som en attraktion, en attraktion som ska vara en bidragande faktor i visionen om en hållbar stad.

“När jag använder den termen [attraktivitet] i planeringen så tror jag att jag är i de offentliga rummen”

- Från intervju med landskapsarkitekt på stadsbyggnadskontoret.

Ullstad understryker vikten av attraktiva gemensamma platser för hållbar stadsutveckling. Platsen måste, enligt Ullstad, vara av god kvalitet och vara tillgänglig för alla. Här bekräftas återigen att det finns en stark tilltro till att attraktivitet genom attraktiva mötesplatser främjar hållbarhet:

“En attraktiv stadsmiljö som kan dra till sig nya invånare och få dem att stanna utgår från gemensamma platser med hög kvalitet som är tillgängliga för alla. Det är den befintliga bebyggelsens målmedvetna förvaltning som har störst betydelse på lång sikt för en hållbar stadsutveckling” (Ullstad 2008, s. 27)

Även i detta resonemang är mångfalden, och den gemenskap som ska uppkomma via den, en viktig del av den attraktiva platsen. Mångfald anses

Kap 5. Den täta Blandstadens ingredienser Del II

Att känna trygghet i staden är avgörande för att kunna hävda sin rätt till staden och inte begränsa sin frihet. För att människor ska kunna röra sig fritt och interagera med varandra behöver därför alla känna sig trygga (Andersson 2008, s. 1). Citatet nedan visa att Malmö stad anser att den täta blandstaden är den bästa lösningen på en trygg stad:

“Översiktsplanen prioriterar en tät och funktionsblandad stad. Den täta och blandade staden kan få ett rikare folkliv där trygghet och tillit främjas genom att gator, torg och allmänna platser är befolkade vid olika tider på dygnet”

(Malmö Stad 2013a, s. 70).

Tryggheten i den täta blandstaden ska uppnå via fler människor på samma plats. Trottoaren är gångtrafikanternas del av gatan och är därför en del där interaktionen mellan människor förväntas ske. En trygg trottoar är därför en nödvändighet. Vi kan då jämföra Malmö stads idé om hur trygghet ska uppnås med Jacobs. Jacobs jämför fotgängare på en välfungerad trottoar med enskilda dansare och menar att de tillsammans improviserar fram något som hon kallar för en Trottoarens balett. Flödet av människor, i den här baletten, anser Jacobs vara en viktig ingrediens för att skapa trygghet i gaturummet (Jacobs 2010 s. 51 & 73). Människor fungerar som gaturummets väktare och skapar tillsammans trygghet. Det måste därför finnas ett kontinuerligt användande av gatan och mycket folk i rörelse. Detta både för att människor ska lockas att titta ut

genom sina fönster och därmed ha ett vakande öga på trottoaren, men även för att människor på gatan skapar trygghet genom sin blotta närvaro (Ibid s. 57).

“Alla de här 24-sevengymmen med människor som springer och tittar ut genom skylfönstret. Men utifrån sett så tillför ju det här, det är människor där, det är någon som ser mig. Jag är inte ensam men jag kan ändå vara ensam men jag är trygg”

- Landskapsarkitekt stadsbyggnadskontoret

5.2 Trygghet

Kap 5. Den täta Blandstadens ingredienser Del II

Det finns här en stark tro till att människor känner ansvar för sin plats och de människor som vistas där. Boken bor vi i samma stad? (2005) beskriver en förvandling av dagens stadsbo från en boende i staden till en offentlig person, flanören. Det räcker inte att staden bara “är” den måste ha hela tiden ha något att erbjuda. Den postindustriella staden framställs här främst som en attraktion att bevista och inte som en plats att bo på (Tunström 2005, s. 67f). För att trygghet i den täta blandstaden ska uppstå krävs alltså att platsen är attraktiv. Attraktivitet och trygghet går således hand i hand.

“Attraktivitet och trygghet är ju två begrepp som går hand i hand. En plats blir ju inte attraktiv om du inte känner dig trygg”

-Från intervju med landskapsarkitekt.