Förslag: Det skall inte kosta något att ta del av Patent- och registreringsverkets kungörelsetidning via Internet. Annon-sörerna i kungörelsetidningen skall betala en avgift. Avgiftens storlek skall fastställas av regeringen.
Skälen för förslaget: Ovan har konstaterats att en överflyttning av kungörelser från PoIT till en av Patent- och registrerings-verket utgiven elektronisk tidning skulle medföra betydande kostnadsbesparingar. Även utgivningen av en elektronisk kungörelsetidning medför dock kostnader. Dessa kostnader måste finansieras. En sådan finansiering skulle kunna ske,
förutom genom anslagsmedel, genom avgifter som tas ut av dem som går in på den aktuella hemsidan eller genom avgifter från dem som annonserar i kungörelsetidningen. Tidigare har konsta-terats att Patent- och registreringsverkets verksamhet varken skall gå med vinst eller förlust. En utgångspunkt bör därför vara att utgivningen av kungörelsetidningen skall ge intäkter som motsvarar kostnaderna för den.
Det ena intäktsalternativet är alltså att de som läser den elektroniska tidningen via Internet betalar en avgift för detta.
PoIT är inte gratis för konsumenterna, om man bortser från möjligheten att avgiftsfritt läsa tidningen på ett bibliotek. En helårsprenumeration kostar 1 800 kr och ett lösnummer 22 kr.
Även om avgifter av detta slag inte skulle kunna täcka kost-naderna för kungörelsetidningen skulle de ändå kunna minska behovet av annan finansiering.
I avsnitt 5.1.1 har det konstaterats att tillgängligheten till kungörelser som publiceras på Internet kan bedömas vara bättre än tillgängligheten till det material som publiceras i PoIT. Detta gäller dock enbart under förutsättning att allmänhetens tillgång till det som kungörs i elektronisk form inte är avhängig andra faktorer än allmänhetens tillgång till Internet. Om den elekt-roniska tidningen skulle vara öppen enbart för den som tecknar särskilt abonnemang hos Patent- och registreringsverket, är det tveksamt om slutsatsen om ökad tillgänglighet har fog för sig.
En avgift för att läsa tidningen skulle således minska värdet av promemorians förslag.
Det andra intäktsalternativet är att ta ut en avgift av den som annonserar i tidningen. För att annonsera i PoIT utgår en avgift.
För närvarande betalas annonser i tidningen med 3 kr 82 öre per millimeter av enkel spalts höjd (spaltmillimeter), med tillägg för annons- och mervärdesskatt. Patent- och registreringsverket betalar en högre avgift än andra annonsörer. Den uppgår till 4 kr 84 öre per spaltmillimeter. Också detta pris är dock väsentligt lägre än priserna för kungörelseannonsering i dagspress. För närvarande kostar annonsering i Dagens Nyheter 42 kr per spalt-millimeter och i Svenska Dagbladet 39 kr per spaltspalt-millimeter.
Avgifter för annonsörer påverkar inte kungörelsernas till-gänglighet. Det får dessutom anses rimligt att de som har nytta av att viss information kungörs också betalar för verksamheten.
Övervägande skäl talar således för att det inte bör kosta något att ta del av tidningen och att Patent- och registreringsverkets kun-görelseverksamhet i stället skall finansieras genom avgifter som tas ut av tidningens annonsörer. Även Patent- och registrerings-verket bör, i sin egenskap av annonsör i tidningen, betala annonsavgift.
Justeringar av annonspriserna i PoIT beslutas idag av regeringen och sker efter förslag från Edita Publishing. Frågan är om avgifterna för annonsering i Patent- och registreringsverkets kungörelsetidning skall fastställas på liknande sätt. En särskild fråga är härvid om avgiftsskyldigheten också måste komma till uttryck i lag.
Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall föreskrifter om för-hållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åliggan-den för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Hit hör bl.a. föreskrifter om skatt till staten. Också föreskrifter om andra avgifter av ”tvångskaraktär” till det allmänna faller in under 8 kap. 3 § regeringsformen. Däremot kan regeringen utan med-verkan från riksdagen besluta om ”frivilliga” avgifter. När det gäller avgifter som betalas i utbyte mot en vara eller en tjänst – i detta fall avgiften för en annons i kungörelsetidningen – måste alltså avgöras om avgiften är ”frivillig” eller av tvångskaraktär.
Avgörande vikt bör enligt motiven fästas vid om den enskilde befinner sig i en sådan situation att han rättsligt eller faktiskt kan anses tvingad att betala avgiften (se prop. 1973:90 s. 218). När avgiften betalas frivilligt som ersättning för en vara eller en pres-tation som avser att bidra till eller helt täcka statens kostnader inom det aktuella verksamhetsområdet, bör avgiftssättningen enligt förarbetena falla inom regeringens kompetensområde. Det är i dessa fall närmast fråga om ett pris för en tjänst som tillhandahålls av det allmänna. När avgiftssättningen däremot syftar till att generera intäkter som klart överstiger statens
kostnader bör avgiftssättningen anses falla inom riksdagens kompetensområde och alltså regleras i lag.
Skyldigheten att kungöra i PoIT följer av lag eller förordning.
Den som skyldigheten avser har inget val utan måste utfärda en kungörelse i den i respektive bestämmelse berörda situationen.
Även om den som är skyldig att kungöra genom publiceringen kan sägas få direkt nytta av tjänsten, kan avgiften därför inte anses vara av frivillig karaktär. Frågan om avgift skall kunna tas ut ligger därmed inom riksdagens kompetensområde och måste regleras i lag. Så länge avgiften sätts så att den inte medför överuttag i verksamheten, kan dock avgiftens storlek, liksom idag gäller för PoIT, beslutas av regeringen.
Vad som nu sagts gäller de kungörelser i kungörelsetidningen som skall ske enligt lag eller förordning. Av avsnitt 5.3 framgår att Patent- och registreringsverket skall ha möjlighet att i tidningen ta in också vissa kungörelser som grundar sig på föreskrift i bolagsordning, stadgar eller liknande förordnande.
En avgift för att annonsera sådana kungörelser kan inte anses vara en avgift av tvångskaraktär. Patent- och registreringsverkets behöver därför inte något lagstöd för att ta ut avgifter för sådana kungörelser.