Avgiftssättning

Regler om avgiftssättning finns i 19 § LSS där det framgår att skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter får tas ut av dem som har hel allmän ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken eller annan inkomst av motsvarande storlek, enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens själv-kostnader. Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräck-liga medel för sina persontillräck-liga behov. I samband med att LSS ersatte den tidigare omsorgslagen kom den då gällande avgiftssättningen med en avgift om 10 procent av basbeloppet per månad för mat och hyra att successivt ersättas med att den enskilde betalar hyra och själv bestämmer över sina matkostnader.

I dag finns såvitt utredningen kunnat få besked om inga kom-muner som tar ut en avgift för tillgången till en lägenhet av den som beviljats insatsen bostad med särskild service enligt LSS. En sådan avgiftssättning är därför inte möjlig att beskriva utifrån några reella exempel. För att ändå ge en bild av tankarna kring hur avgiftssättning kan ske finns en kort beskrivning av hur frågan behandlats i olika tidigare utredningar och vad som gäller för särskilda bostäder enligt socialtjänstlagen.

16 Svea hovrätts beslut den 25 maj 2011 i mål nr ÖH 10010-10.

SOU 2021:14 Dagens avgifts- och hyressättning

8.2.2 Tidigare utredningar Avgiftsutredningen

I november 1993 fick Avgiftsutredningen i uppdrag att göra en över-syn av de olika avgiftssystemen inom funktionshindersområdet.

Motivet för att tillsätta utredningen var att avgifterna generellt sett hade ökat för insatser som kommuner och landsting tillhandahöll personer med funktionsnedsättning. I betänkandet Avgifter inom handikappområdet (SOU 1995:32) redovisade utredningen sina resul-tat och förslag.

Utredningen angav att reglerna för avgiftsuttag från och med den 1 mars 1993 gav utrymme för ett större avgiftsuttag än de avgifter som dessförinnan togs ut i ordinärt boende, servicebostad, sjukhem och gruppbostad. Den mest påtagliga förändringen gällde en övergång från den så kallade 10 procentsregeln, som innebar att den enskilde betalade en samlad avgift för mat och hyra med högst 10 procent av basbeloppet per kalendermånad, till att den enskilde betalar sin hyra och själv bestämmer över sina matkostnader. Bostadsfrågor var inte frågor som primärt berörde utredningens arbete men vissa aspekter av bostaden och kostnader för detta var emellertid sådana att de borde lyftas fram. Det gällde kostnader som vissa personer med funktionsnedsättning tvingas betala för gemensamma utrymmen i gruppbostäder. Fram till mitten av 1980-talet utformades grupp-bostäderna i regel som kollektiva bostäder, men där varje person hade ett eget rum. Från mitten av 1980-talet kom gruppbostäderna i betydligt högre grad att utformas som fullvärdiga bostäder med alla funktioner det vill säga med rum med sovalkov, sanitetsutrymme och pentry/kök. I båda typerna av gruppbostäder finns stora ut-rymmen som är gemensamma. För dessa gemensamma utut-rymmen tillämpade kommunerna olika regler. I vissa fall tog kommunerna, och tidigare landstingen, ut hyresavgift, i andra inte. Uttag av hyra för gemensamma utrymmen överensstämmer inte med intentionerna i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. I för-arbetena till LSS anförde föredragande statsrådet bland annat att den enskilde inte bör belastas med kostnader för gemensamma ut-rymmen då dessa är en del av den service som den enskilde behöver på grund av sitt funktionshinder.

Avgiftsutredningen lade inte fram något förslag om kostnads-begränsningar för gemensamma utrymmen i gruppbostäder men

ville ändå uppmärksamma frågan. Enligt utredningen fanns behov av att regeringen uppmärksamt följer effekterna av att huvudmännen tar ut kostnader för gemensamma utrymmen i gruppbostäder.

Boende- och avgiftsutredningen

Boende- och avgiftsutredningen hade bland annat i uppdrag att utreda hyreslagstiftningens tillämplighet i de särskilda boendeformerna och undersöka om den nuvarande avgränsningen enligt hyreslagen är lämplig när det är fråga om boende i särskilda boendeformer. I det sam-manhanget skulle utredaren också analysera formerna för hur boende-avgiften fastställs då hyreslagens bestämmelser inte kan användas.

Utredningen redovisade sina överväganden och förslag i betänkandet Bo tryggt – Betala rätt Särskilda boendeformer för äldre samt avgifter för äldre- och handikappomsorg (SOU 1999:33).

Utredningen anförde att det av utvecklingen i rättspraxis framgår att hyreslagen med några få undantag är tillämplig för särskilda boendeformer. Preciseringar i hyreslagen med syfte att göra den undantagslöst tillämplig för särskilda boendeformer ansåg utred-ningen skulle medföra övervägande nackdelar. Man ansåg inte heller att det ur rättssäkerhetssynpunkt var lämpligt att göra ändringar i syfte att minska hyreslagens tillämplighet för det särskilda boendet.

Utredningen föreslog därför inte någon ändring i hyreslagen i syfte att precisera lagens tillämplighet avseende särskilda boendeformer.

Däremot ansågs det vara av vikt att undanröja möjligheten att få samma boendekostnad prövad såväl enligt hyreslagen som social-tjänstlagen eller LSS. En bestämmelse föreslogs därför i socialtjänst-lagen och i 19 § LSS med innebörd att om hyressocialtjänst-lagen är tillämplig ska kostnad för boendet inte kunna prövas enligt dessa lagrum. För de fall hyreslagen inte är tillämplig kan kommunen ta ut avgift för boendekostnaden enligt socialtjänstlagen respektive 19 § LSS. I det fortsatta lagstiftningsarbetet kom enbart förslaget om ändring i socialtjänstlagen när det gällde förhållandet till hyreslagen att genom-föras.¹⁷ I rättspraxis har dock samma förutsättningar ansetts gälla för bostäder med särskild service enligt LSS.¹⁸

17 Prop. 2000/01:149 Avgifter inom äldre- och handikappomsorg.

18 RÅ 2005 ref. 28.

SOU 2021:14 Dagens avgifts- och hyressättning

8.2.3 Regleringen av avgifter i socialtjänstlagen

I socialtjänstlagen finns detaljerade regler om beräkning av avgifter och ett högkostnadsskydd där avgifterna får utgöra högst en viss andel av prisbasbeloppet per månad.¹⁹ Avgifterna får för år 2021 upp-gå till högst 2 138,83 kronor per månad för hemtjänst, dagverksam-het samt kommunal hälso- och sjukvård och förbrukningsartiklar.

För bostad i särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen år får avgiften vara högst 2 197,14 kronor per månad.²⁰ Det minimibelopp för levnadskostnader som gäller för ensamstående ska år 2021 alltid utgöra 5 373,25 kronor per månad. Yngre personer med funktionsned-sättning har i vissa fall särskilda kostnader för bofunktionsned-sättning och familje-bildning. Enligt förarbetena till socialtjänstlagens avgiftsbestämmelser bör levnadsomkostnader för yngre personer med funktionsnedsätt-ning, efter en individuell prövfunktionsnedsätt-ning, beräknas till en nivå som överstiger minimibeloppet med upp till 10 procent.²¹ En kommun ska höja minimibeloppet i skälig omfattning om den enskilde på grund av sär-skilda omständigheter varaktigt har behov av ett inte oväsentligt högre belopp än det som anges ovan. Kostnader som kan beaktas är till exempel fördyrade kostnader för resor, för viss typ av kost eller på grund av funktionsnedsättning. Kommunen får även minska minimi-beloppet när den enskilde inte har en kostnad som minimiminimi-beloppet ska täcka utan den ingår i avgiften för annat stöd eller tillhandahållas kostnadsfritt.

8.2.4 Avgift eller hyra i dag

Över tid har allt färre kommuner tagit ut en avgift för bostad med särskild service enligt LSS och allt oftare har det betraktats som ett hyresförhållande. Som tidigare redovisats är rättsläget sådant att kommunerna i praktiken inte har möjlighet att välja huruvida kost-naden för bostad med särskild service ska tas ut som en avgift enligt LSS eller som hyra enligt hyreslagen, se vidare i kapitel 7. Utred-ningens bedömning i frågan finns i avsnitt 10.2.4.

I den enkät som utredningen skickat ut till landets 290 kommuner svarar samtliga svarande (174 kommuner) att de tar ut hyra i enlighet

19 8 kap. socialtjänstlagen.

20 Socialstyrelsens meddelandeblad nr 6/2020.

21 Prop. 2000/01:149, s. 41.

med hyreslagen. I några fall anges att den enskilde betalar både hyra och avgift (10 kommuner). I de fall kommunerna tar ut en avgift utöver hyran så anger de att det rör måltider, elektricitet etc. Dessa avgifter är sådana kostnader som kan uppstå i relation till den speci-fika insatsen men de utgör inte en kostnad för själva bostaden. LSS möjliggör att kommunerna tar ut vissa avgifter utöver bostaden för fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Avgifter kan också tas ut enligt annan lagstiftning, exempelvis hälso- och sjukvårdslagen, se vidare i kapitel 9.

8.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde