I artikel 3, paragraf 1 i utbildningslagen 070 Avelino Siñani - Elizardo Pérez där undervisningens bas, mål och syfte beskrivs står det att utbildningen bör vara:
Avkoloniserande, befriande, revolutionär, anti-imperialistisk, icke patriarkal och utvecklande i de ekonomiska och sociala strukturerna, orienterad mot en kulturell bekräftelse av de olika nationer och ursprungsbefolkningar, de interkulturella och afro-bolivianska samhällena i byggandet av den multinationella staten och välfärd. (Ley070:2010:4, egen översättning)
Som jag nämnt tidigare så har den nya konstitutionen ett mycket starkt fokus på begreppet avkolonisering. Den avkoloniserande skolan har enligt några av informanterna som syfte att vara startpunkten för hela landets avkolonisering. Jag har därför valt att redogöra för tankar kring begreppet och hur informanterna arbetar med att implementera begreppet i undervisningen. Jag kom att möta många olika tolkningar.
När vi talar om en avkoloniseringsstrategi som en av principerna som utbildninglagen Avelino Siñani har, är det framför allt att ändra undervisningsmetoden. Ändra rutinen, eller det traditionella. Ändra instruktionen mot en undervisning, eftersom många gånger förväxlas instruktionen och undervisningen. Detta är en av aspekterna. Den andra är att börja värdesätta det vi har, vad vi är. För att uppnå infallsvinklar som är allmänna, som landet, i universum. Detta är också en del av avkoloniseringen. Och slutligen att finna förmågan att bygga upp våra erfarenheter i harmoni och respekt med allt som omger oss, jorden, växter, djur och människor.(Luis)
Distriktschefen Luis beskriver skolans avkoloniseringsprocess som tillämpandet av ett nytt sätt att undervisa; en undervisningmetod där lärare och elever skall interagera med varandra och inte enbart en undervisning som syftar till att instruera. Vidare talar han om att bygga upp en respekt mellan människor och resten av världen. Patricia säger: ”Avkoloniseringen är mer än allt annat till för att ändra mentala strukturer. För att eleverna skall ha sina egna kriterier. Se sin egen realitet ur en annan synvinkel.”(Patricia)
Sonia som är quechualärare menar att den avkoloniserande skolan innebär att skolan måste välja att arbeta med teman som gynnar eleverna och som utgår från deras egen verklighet. Hon menar att de först måste lära sig sin egen historia, var de kommer ifrån och hur samhället ser ut. Hon anser att eleven även behöver komplementär kunskap men tycker att det är viktigt att kunskapen först knyts an till elevens egen plats. Ett exempel som hon nämner är att om eleven är en bonde så måste hon först och främst lära honom hur han kan arbeta med jorden, vad som krävs för att det skall växa mer, hur han kan bekämpa skadedjur, etc.
Carlos som arbetar på utbildningsdepartementet anser att undervisningen i Bolivia har förändrats. Han berättar att förr kunde undervisningen bestå av komponenter helt utanför kontexten. ”Till exempel fick många göra uppgifter där det talades om trafikljus, detta utan att eleverna någonsin hade sett några i sina liv”. Carlos fortsätter att berätta hur han anser att de är koloniserade.
De har gett dig det spanska språket, katolicismen och allt det andra. Ursprungsbefolkningen hade redan sina språk. Därför måste vi återinföra språken. Därför är det viktigt med utbildningen, mentaliteten som vi har här till exempel, i ursprungsbefolkningens olika byar finns det kommunitära arbetet, solidariteten men även andra värden. Men så har de kommit utifrån och gjort oss till individualister, vi känner inte längre solidaritet. Koloniseringen kan översättas till det som finns i tankarna, allt det som de har satt i våra huvuden, dessa strukturer. Vi hade redan vårt eget sätt att organisera oss. De har tvingat oss att organisera oss på ett särskilt sätt. Så det är dessa negativa sätt att leva som de har gett oss. Det är genom utbildningen som vi måste göra avkoloniseringen. Det är denna generationen som måste återgå till att tänka på sin produktion, sina djur och alla dessa olika teman. Men innan fanns det en mer kommunitär anda. Vi levde i harmoni. Varför tror du att samhället börjar bli mer våldsamt och oenigt? För de har fått oss att bråka, innan var samhällena väldigt vackra. Jag kan berätta för dig att ansvaret för medborgarnas säkerhet låg i kvinnornas händer. Det fanns mycket lojalitet mot auktoriteterna, detta är något som inte finns längre. (Carlos)
Carlos är en av dem som ser på det förflutna väldigt positivt. Han är ganska vag i sin beskrivning av hur allt var mycket enklare och bättre förr. Det är svårt att avgöra vilken tidsperiod han menar. Lidia är en av lärarna som berättar att hennes arbete med avkoloniseringen innebär att hon på sina lektioner berör ämnen om hur ursprungsbefolkningen var förr, hur de levde och deras vanor. Hon menar även att de reflekterar över om de verkligen är självständiga och fria att agera, vad som orsakar globaliseringen dessa dagar samt de teknologiska förändringarna. När jag frågar henne om hon anser att de är koloniserade svarar hon:
Vi är koloniserade. Även eleverna inser att de är koloniserade eftersom de säger: Men vi tycker om det vi ser på tv. Vi härmar det vi ser på tv, vi tycker om det som erbjuds! Maten, Coca cola, och vi kan inte säga nej till det. Då kommer jag som lärare och säger: Nu får vi reflektera över vad som är lämpligt och vad som inte är lämpligt. (Lidia)
Miguel är en av informanterna som förhåller sig ganska kritiskt till hur många missuppfattar begreppet. Han berättar att det finns ett specifikt avkoloniseringsdepartament i Bolivia och att viceministern har kommit med förslaget att sluta upp med att restaurera koloniala konstverk och det bör slutas att läsas koloniala böcker i skolan. Miguel anser att det är ett stort misstag att ignorera och förlora det som återstår av koloniala konstverk, dessutom poängterar han att majoriteten av konsten som tillverkades före den koloniala epoken förstördes av spanjorerna. Han tycker inte att konstverken upphör att vara konst bara för att de är koloniala. Miguel berättar också att han hade varit på en workshop som leddes av en kille som hade pratat om betydelsen av att byta efternamn för landets avkolonisering.
Jag förklarade för dem: Så är det inte. Det är väldigt konstlat och opraktiskt. I så fall har vi ännu större anledning att sluta att prata spanska. Det är ju ett europeiskt språk, spanskan! Vi skulle varit galna här i Bolivia om vi hade velat att spanskan förvann eftersom det är språket en guarani talar med en aymara! För de förstår ju inte varandra på sina egna språk. Avkoloniseringen är inte att ta ett steg tillbaks, det är inte att ignorera det förflutna, det är inte att undertrycka trehundra år av spansk koloni och andra tvåhundra av kolonial republik. Avkolonialiseringen består i att bryta den koloniala mentaliteten, att sluta upp med att tro att det finns människor som är bättre eller sämre, av första eller andra klass. Det är detta vi måste förändra. Det är detta som inte förändras i hela landet. (Miguel)
Han fortsätter att berätta att många av lärarna i Bolivias skolor har en kolonial mentalitet och att de fortfarande är övertygade om att den västerländska kulturen är högre stående. Han menar dessutom att många lärare förkastar den nya utbildningslagen eftersom den förespråkar att återuppliva och ge eleverna kännedom om deras förfäders
kunskaper, traditionella och kulturella komponenter samt traditionella religiösa beteenden.
”De anser att det är en försening i deras utvecklig eftersom det är en kultur som tillhör ursprungsbefolkningen. Man måste utvecklas till det moderna som de anser vara det västerländska.” (Miguel)
Vidare berättar han att aymara- och quechualedare fortsätter att uttrycka ett oerhört förakt mot ursprungsbefolkningen från de låga och tropiska områdena eftersom de anser sig vara bättre än dem. Miguel talar om att i hans skola praktiserar de avkoloniseringen genom övertygelsen om att det inte finns människor av första och andra klass, det vill säga av sämre eller högre rang.
Rektorn Roxana uttrycker också en sorts oro för hur människor tolkar begreppet.
Många gånger talar vi om en avkolonisering samtidigt som vi åter koloniserar oss i en annan aspekt. Så jag tror att om vi talar om avkolonisering, vad är det vi skall avkolonisera? Vi vet att vi verkligen är en blandning av allt, i ett världsligt plan. Och det är inte en avkolonisering som kommer att göra allt i Bolivia enkelt. Ur min synvinkel är avkoloniseringen respekten, det är viktigt att veta och förstå och acceptera andra som de är. (Roxana)