Skolorna där jag utförde min studie följer bestämmelserna om implementeringen, quechuaundervisningen har implementerats i årskurs 1 och årskurs 7. Rektorn på en av skolorna har även implementerat quechuaundervisningen i årskurs 8 och 9. Eleverna i båda skolorna har en dubbellektion quechua i veckan vilket motsvarar nittio minuters lektion.
Ännu har ingen av lärarna som utbildas i den nya lärarutbildningen tagit sitt examen. De första utexamineras år 2015. I den nya lärarutbildningen är det krav på att alla lärare som utexamineras skall kunna tala det ursprungsspråk som talas i området där de skall undervisa. Detta gäller alltså lärare i alla ämnen och inte bara lärare som undervisar i quechua. Dock är det bara krav på att spansk- och quechuaundervisningen skall vara flerspråkig, det vill säga, lärarna måste tala båda språken under spansk- och quechualektionerna.
Det finns även lärare som undervisar i andra ämnen men som på grund av implementeringen blivit tvungna att komplettera med quechuan. Ett vidareutbildningsprogram för lärare i landet kallat Programa de formación
complementaria para maestras y maestros en ejercicio (Profocom) ger lärarna
möjlighet att lära sig språket utanför arbetstid. Det är dock inte alla som kan undsätta tid till det. Ett problem som två av quechualärarna möter är att elever som har quechua som modersmål många gånger är bättre än de själva på quechua. Något som försvårar situationen ännu mer är bristen på läromedel. Lärarna är tvungna att utforma all material själva. Detta kan bli ganska problematiskt när många av lärarna inte har tillräckliga kunskaper.
Flera av informanterna nämner svårigheten med att arbeta med quechuaundervisningen eftersom språket inte har en enhetlig grammatik. Roxana är en av dem som berättar att det finns en mängd olikartade grammatikböcker. Hon menar att detta leder till att det inte finns en enhetlig undervisning. Många av lärarna blir osäkra på språket och kan känna sig hämmade, inte bara då quechuan undervisas utan även i användningen av språket i andra ämnen.
Anna som är förskollärare och som emellanåt möter barn som inte talar spanska anser att all undervisning bör vara flerspråkig. Många av dessa barn har endast haft kontakt med sin familj som kommunicerar på quechua. Eleverna som kommer till skolan och som inte kan prata spanska får svårigheter att lära sig då all undervisning sker på spanska. Hon är bara en av flera informanter som menar att en flerspråkig undervisning skulle bidra till att eleverna skulle lära sig mer. Anna är själv väldigt trygg med sina kunskaper i quechua. Hennes skolgång ägde rum i glesbygden där all undervisning skedde på quechua. Anna ger ett exempel på en pojke som under en av hennes lektioner inte förstod instruktionerna till en uppgift när den förklarades på spanska. Hon förklarade hela uppgiften på quechua så att pojken men även alla andra barnen skulle förstå vad hon hade sagt. Sedan gick hon vidare i undervisningen utan några större problem. Anna menar att undervisningen måste ske på detta vis om barnen som har quechua som enda språk ska kunna lära sig. Dessutom kan de andra barnens inlärning ske jämsides med pojkens inlärning. Undervisningssituationen flyter på mycket bättre. Vidare berättar hon:
Vi isolerar inte honom. Men mer än något annat införlivar vi en undervisning som ger honom utvecklingsmöjligheter och som hjälper honom att bli av med hans blyghet. Eftersom oftast när ett barn har quechua som modersmål så är han eller hon blyg, barnet blir generat på grund av sitt eget språk. Barnet vill inte göra aktiviteter, ibland vill barnet inte göra grupparbeten. Det finns en rädsla att avvisas på grund av sitt språk. Men vad gör vi? Vi integrerar honom i gruppen så att han accepteras så som han är. Och vi arbetar på quechua så att han förlorar blygheten och vinner självförtroende. Det blir ett lyckligt barn eftersom han utvecklas på sitt eget språk. Och de andra barnen isolerar inte honom. (Anna)
En annan faktor som några av informanterna beskriver som negativa aspekter av implementeringen är att det saknas ord för att beskriva vardagliga uttryck. I situationer där ordet helt enkelt inte finns på quechua blir lärarna tvungna att hitta på nya. Roxana är en av dem som menar att implementeringen av quechuaundervisning leder till att
quechuan förspanskas, att de på sätt och vis håller på att skapa ett nytt språk. Det kan handla om ord som elektricitet eller geografi som inte finns på quechua. Roxana berättar att lärarna ofta använder samma ord fast de förlänger det med några bokstäver i slutet. Hon anser inte att det är tillräckligt att göra så eftersom hon menar att språket håller på att förlora sin essens. Dessutom känner hon precis som de andra intervjuade att det borde ges fler undervisningstimmar i quechua eftersom 90 minuter i veckan inte riktigt räcker för att lära sig att prata ett språk flytande om man inte redan har quechua som hemspråk.
De starkaste motsättningarna som informanterna beskriver är de tillfällen de upplever motstånd från föräldrarnas sida till att barnen lär sig quechua i skolan. Detta är ett återkommande tema som nästan alla som intervjuas nämner. Sonia som undervisar i quechua är en av lärarna som berättar om detta.
Många förtränger sina originalspråk språk. De vill inte. De skäms. När jag kom hit för första gången 2013 sa många föräldrar: Varför lär ni ut quechuan om jag enbart i mitt hem pratar quechua med mitt barn? Jag vill att ni pratar spanska med min dotter! Så sa de till oss. Nu börjar de vänja sig vid att de borde tala båda språken, spanskan och quechuan. Det är väldigt nödvändigt! Om jag exempelvis är en läkare som måste bota någon som bor på landet och jag inte förstår vad min patient säger, hur skall jag då kunna bota henne? (Sonia)
Roxana som arbetar som rektor i en av skolorna berättar:
En person som talade quechua ansågs vara lägre ställd. Detta tillhör
förhållanden som barnens föräldrar har fått uppleva, kanske för en situation av diskriminering eftersom de talade quechua. Detta är tankar som överförs till barnen. Många barn vill därför inte identifiera sig med människor som talar quechua. (Sonia)
I citaten ovanför kan vi tydligt se hur Sonia och Roxana upplever starka motsättningar från föräldrars sida till implementeringen av quechuaundervisningen. Roxana utrycker även att det är föräldrarnas känsla över att på något sätt ha blivit diskriminerade över sitt språk som gör dem negativa inför implementeringen.
Miguel bekräftar detta i en intervju:
önskade sociala statusen vilket i sin tur har många komponenter av ackulturation. (Miguel)
Vanligtvis pratar barnen som bor i städerna nästan uteslutande spanska. Väldigt få av dem kan prata flytande quechua. Miguel berättar om föräldrarnas önskan att deras barn skall efterlikna barnen i städerna så mycket så möjligt. Med andra ord hade man kunnat säga att föräldrarna anser att genom att barnen inte uppfostras i quechuakulturen tror de att de ger barnen en chans att bli accepterade av den dominerande kulturen. Spanskläraren Patricia fastställer detta då hon berättar: ”Föräldrarna vill inte. De säger: Om vi har satt våra barn i skolan för att lära sig spanska är det för att vi inte vill att de skall fortsätta som oss” (Patricia).