Många av informanterna anser att implementeringen av quechuaundervisningen är essentiell för landets fortsatta sociala och politiska utveckling.
Rektorn Miguel är en av dem som är mycket positiv till förändringen. Han menar att lära sig quechua inte bara betyder att människorna kommer att lära sig att säga ord på ett nytt sätt, utan även att de lär känna sin kultur och att de får en djupare förståelse för den kultur som faktiskt omger dem. Han berättar att quechuan har haft ett starkt inflytande över spanskan som de talar men att de flesta människorna är väldigt omedvetna om det. ”Jag tror att quechuaundervisningen kan medföra en förståelse över en annan, annorlunda kultur. Ett annat sätt att se livet. En annan världsbild” (Miguel).
Vidare berättar han att i quechuan så finns det två ord för vi. Ett vi utan er och ett vi alla. Miguel menar att det faktum att språket skiljer sig innebär att de kommer att få ett
nytt sätt att förstå sig själva, handskas med sin kultur, förstå naturen, men det kommer även att hjälpa dem att förstå hur de organiserar sig.
Om quechuaundervisningens betydelse för landets sociala och politiska utveckling svarar Lidia:
Kunskapen om oss själva, som bolivianer, som vi är, som ett folk från detta område. Och när vi pratar spanska så är det faktiskt inte vårt språk, det är någon annans språk. Dessutom så är det inte våra seder, levnadssätt eller vår politik. Kanske, om vi talade vårt språk, som quechuas hade vi kunnat bestämma över oss själva och leva efter våra seder. (Lidia)
Många av informanterna uttrycker vikten av att det måste finnas en kommunikation mellan människorna som bor i städerna och på landet. Eftersom många människor som bor på landet enbart talar quechua är det väldigt viktigt att stadsborna lär sig quechua. Patricia menar att det kanske kan hjälpa lantbornas odlingar att bli mer lönsamma. Luiz berättar att det var länge sedan människorna kände sig stolta över att tillhöra någon av landets ursprungsbefolkningar. Quechua pratade de bara i sin by med sina närmaste. Dessutom så gjorde människor ofta det i smyg eftersom att tala ett ursprungsspråk ansågs vara fult. Alla pratade spanska med varandra. Luiz menar att implementeringen av quechuaundervisningen leder till att kulturen och språket stärks men att den förmodligen också kommer att spridas utan att människor behöver skämmas för vad de är. Vidare berättar han:
Det har mycket att göra med utbildning! Eftersom kulturen innefattar så pass många olika beståndsdelar. Om vi inkluderar kulturen i utbildningen kommer det att innebära att hela samhället och kulturen kommer att gå i skolan. Varför? Eftersom quechua- aymara- eller guaranibarnet kommer att förmedla sitt sätt att vara i skolan. Och de som inte tillhör denna kultur i skolan kommer att kunna ta till sig, lära känna, det kommer inte att kännas konstigt för dem att komma till ett ställe där kulturen är så som den kulturen som de möter i skolan. (Luiz)
Luiz anser att det börjar ske en stor förändring i landet. Trots att han ser brister hos den första urinvånarpresidenten Evo Morales, tror han att presidenten ser livet på ett annat sätt än de förra presidenterna i landet har gjort. Han menar att om människorna börjar värdesätta vad de är och vad de har för kultur, kommer de snart att förstå att de faktiskt är en del av landet, har samma kapacitet som alla andra, att de kan ta upp samma tjänster och att de dessutom kan sitta i regeringen. Människorna kommer att våga stå för sin kultur och sitt språk som sin identitet och detta kommer i sin tur att stärka varje enskilds människas personlighet.
Mario tror varken att den nya utbildningslagen eller quechuaundervisningen kommer att påverka människornas identitet eller landets sociala och politiska utveckling. Enligt honom har endast några meningar bytts ut i läroplanen. Han understryker även att lära sig ett par ord quechua inte kommer att förändra något. Mario menar att det inte är en fråga om etnicitet utan om klass. ”Etniciteten för oss samman men samtidigt skiljer klassvilkoren oss åt. Det finns till exempel aymaras som exploaterar sitt eget folk ekonomiskt. Det är inte för att du pratar aymara som du identifierar dig med kulturen. Problemet är kapitalismen” (Mario).
Mario tycker att skolan är till för klasskampen. Han menar även att många romantiserar de olika etniska kulturerna i Bolivia. De säger att allt var fantastiskt förr, han säger att man inte får glömma bort att det finns många motsättningar. Till exempel var Incatiden ett brutalt patriarkat.
6.4 Sammanfattning
Skolorna som jag besökte har följt bestämmelserna om implementeringen av quechuaundervisningen i årskurs 1 och 7. Informanterna upplever en rad olika
svårigheter med implementeringen. Ett av de mest framträdande hindren är bristen på läromedel. Dessutom uttrycker många en osäkerhet när det kommer till kunskaper i quechuaspråket. Många ord samt en enhetlig grammatik saknas. Lärarna blir därför osäkra när de skall undervisa.
Alla informanterna har olika uppfattningar om antalet barn som har quechua som modersmål. Några av informanterna anser att all undervisning skulle vara flerspråkig, att det skulle ge många elever fler utvecklingsmöjligheter. Ingen av informanterna anser att 90 minuter i veckan är tillräckligt med tid för att eleverna skall lära sig språket. Lärarna och rektorerna möter mest motstånd till quechuaundervisning av föräldrar som anser att undervisningen skall vara på spanska. Enligt informanterna anser föräldrarna att lära sig spanska är detsamma som att gå tillbaka i utvecklingen. Grunden till denna känsla tror de är att föräldrarna har känt sig diskriminerade på grund av sin etnicitet. Informanterna tolkar artikel 3, paragraf 1 i utbildningslagen 070 Avelino Siñani - Elizardo Pérez, där det står att skolan bör vara avkoloniserande, på olika sätt. Några
definierar begreppet som att undervisningen bör vara mer kritisk till samhället och att elever bör lära sig att se verkligheten ur olika synvinklar. Dessa menar att kunskapen skall utgå från elevernas vardag och erfarenheter. En av informanterna anser att kolonialiseringen speglas i deras liv, ofta handlar det om negativa saker så som
individualismen, organisation, våld samt språk. Det verkar vara genomgående att många romantiserar det förflutna. Kolonialismen kopplas även till dagens globalisering.
Miguel anser att begreppet avkolonisering är det mest missförstådda begreppet i landet då många tolkar det som att man bör undvika allt från kolonialtiden. Avkoloniseringen för honom innebär att ändra mentala strukturer eftersom många människor i Bolivia tror att det finns människor av första och andra klass, alltså högre och lägre rang. Han säger att många människor anser att den västerländska kulturen är överordnad. Slutligen anser Roxana att människor måste se upp med att återkolonisera sig i en annan aspekt och att fråga sig vad det egentligen är som de skall avkoloniseras ifrån.
Nästan alla informanterna uttrycker att quechuaundervisningen är viktig för landets sociala och politiska utveckling. De allra flesta nämner kopplingen mellan
quechuaundervisningen och stärkandet av människornas identitet. Denna tror de har stor betydelse för utvecklingen. Att lära känna sin kultur och få en djupare förståelse för den verkar vara andra viktiga aspekter. Ett konkret exempel som många av informanterna nämner är att det är viktigt med en god kommunikation mellan människorna i städerna och byarna. Det kan handla om att en quechuatalande kvinna skall kunna kommunicera med sina läkare eller att det kan bidra till att skapa större produktivitet i odlingarna. En av rektorerna anser att quechuaundervisningen inte kommer att ha någon betydelse för landets utveckling eftersom han menar att det är en fråga om klass och inte etnicitet. Han menar även att många romantiserar det förflutna.
I nästa kapitel analyseras det resultat som sammanfattats här utifrån den forskning, teori och begrepp som presenterats i kapitel 3 och 4.