Med tanke på att vårt empiriska material främst innehållit stereotypiseringar, kategoriseringar, generaliseringar och myter (likväl som det litterära materialet då det valdes utifrån det som sammanföll med empirin) kommer vi härmed att presentera vår slutdiskussion på ett lite annorlunda vis. I ett försök att nyansera bilden något, samt för att bidra med ytterligare av det som blivit bortselekterat av det skrivna i litteraturen, har vi därmed valt att avsluta vår uppsats på följande vis:
Det finns en mängd litteratur om kön och sexualitet som vi plöjt igenom innehållandes en mängd information som vi hitintills inte diskuterat. Men en sak har även det vi inte presenterat gemensamt. Att hur vi än vridit och vänt på olika teorier om kön och sexualitet ur olika synvinklar (så som biologistiska, historiska, psykologiska, sociologiska, antropologiska och feministiska) så har vi slutligen hamnat i diskussioner (således även diskurser) om att kvinnan av andra eller av sig själv betraktas som objekt och underkuvad mannen (frånsett undantagsfallen). Antingen som objekt för mannens sexualitet och könsordning eller som objekt för olika studier av henne som fenomen. Även feminismen använder sig av termerna ”kvinnan” och ”mannen” som om de vore ett obestridligt faktum vars fenomen består i samhällets skapade kollektiva medvetande om den ”kvinnliga problematiken” i sin iver att söka nya kvinnomönster. Men de hamnar ändock i ett språkligt befästande och konstaterande av könens olikhet och ojämlikhet i en diskurs om samhällets struktur, där kvinnan alltjämt anses vara underordnad mannen. Därmed tillskriver de återigen männen som bärare av makten i sin önskan att rucka på obalansen. Heta feministiska diskussioner pekar oftast på att den politiska, ideologiska, vetenskapliga, sexuella, pornografiska makten alltid i stort sett är manlig makt, och i dess analyser understryks nästan alltid den negativa, underlägsna eller underkuvade aspekten i kvinnans roller och sexuallitet. Var vi än söker hittar vi sällan förklaringar till kvinnans situation genom konstaterandet av hennes makt utan även kvinnor själv talar om det öde hon som kvinna fått stå ut med, oavsett om det gäller hennes könsroll eller sexualitet. Och om hon tillskrivs en makt i det sexuella eller offentliga livet beskrivs det oftast som att hon varit ”tvungen att underkasta sig det som anses vara det manliga
aggressiva erövringsmönstret” och således riskerar hon alltså att förlora, om inte
sitt påstådda ”naturliga”, så åtminstone erkända särdrag (Sullerrot, 1978: 123). Om vi nu antar att det vore önskvärt och är möjligt med ömsesidiga rollbyten, så kan man fråga sig om det då automatiskt skulle innebära att männen anlägger mindre av sina påstådda och erkända ”aggressiva konkurrensbetonade
värderingar” och om kvinnan skulle anlägga fler av detsamma. Särskilt då med
tanke på att dessa egenskaper, enligt olika teorier, anses vara riktade inte så mycket till ett erkännande och uppskattande från kvinnor utan från andra män (Stainton Rogers, 2002). Vidare kan man då fråga sig om ett ömsesidigt rollbyte i arbetslivet eller sexuallivet skulle innebära en upplösning av de könsliga beteckningar som finns inlagt i språket. Det är lättare att tänka sig att en lyckosam karriär för kvinnan i arbetslivet uttrycks som att ”det är stake i henne” och en motsvarande sådan i sexuallivet som att hon ”knullar som en hel karl”. Båda beteckningarna innebär i vilket fall som helst att hon fått något ”manligt” i sig eftersom hon obestridligt har ett hål (vilket mannen för den delen också har både bak och fram, med vilka även han kan njuta, både tillsammans med män och
kvinnor). Men gud förbarma den som oprovocerat stoppar fingret i hans anala hål. Den kvinna som skulle få för sig att göra något liknande kommer med stor sannolikhet inte att uppfattas som en ”riktig” kvinna utan som en man, och den man som njuter av det anses inte vara en ”riktig” man utan är således en kvinna. Hur nu den motsägelsen egentligen går ihop, särskilt när den erogena zonen ”prostatan” råkar sitta i hans anala hål. Det verkar dock inte vara ett nödvändigt ont att hålen hos mannen behöver bli fyllda för att han skall kunna fortsätta att fylla den funktion som fallokratin utgör i språket. Eller för den delen i vår tankekonstruktion om skillnaden mellan mäns och kvinnors könsroller och deras ”särskilda” sexualitet.
Desto svårare verkar det vara att tänka, skriva och tala om kön och sexualitet utan att tänka på detta obestridliga faktum att kvinnan faktiskt har ett extra hål som mannen inte har, och att mannen har en predisponerad utväxt mellan benen till könsorgan. Nu är det dock så att kvinnan delar den anatomin och möjligheten till njutning med mannen, även om hennes utväxt (=klitoris) i de flesta fall är mycket mindre. Men det betyder inte att hennes möjlighet till njutning är mindre, eller ens begränsad till mannens, utan snarare tvärtom. Hennes möjligheter till sexuell njutning kan fortsätta i oändlighet där mannens tar slut eller måste börja om från noll: ”Ju fler orgasmer en kvinna får, desto kraftigare blir de: ju fler orgasmer
hon får, desto fler kan hon få” (Mary Jane Sherffey se Bruckner & Finkielkraut,
1977:206). För mannen fungerar det tyvärr i motsatt riktning enligt de flesta teoriers anatomiska villkor. Han blir tröttare och tröttare för varje orgasm, det blir svårare och svårare att få till en ny, och när flera väl är fixade så blir den sista inte mycket mer än ganska smärtsam. Inte nog med det, den genitala uppmärksamhet mannen fått är mestadels begränsad till den säd han måste spara på så länge som möjligt för att uppnå maximal njutning, antingen för sin egen eller för kvinnans skull (Reich, 1971). Allt detta bara för att sedan mer eller mindre dö utmattad eftersom han dalar, sjunker, drunknar eller kvävs i det orgasmiska ögonblicket, medan hon flyger och svävar fritt i det oändliga igen och igen. Men endast när han tolkas utifrån liknande driftsteorier och genitalt, energiekonomiskt och sexuellt spänningsfall, annars går det bra även för honom att dela kvinnans njutning. Denna virila libidoenergi fjättras dock av kravet på ständig erektion/ejakulation, och risken för impotens ökar med upptäckten att han antingen sparat på eller slängt ut så mycket energi för så lite.
Lurade blir alla oavsett kön när att hans påstådda djuriska drifter visar vara en illusion som inte innebär att han ständigt är parat att tillfredställa den genitala konstruktionen av en biologisk, rationell, energiekonomisk könsdrift som inte blir så mycket mer än teknisk. Som en räddning för detta finns Viagra. Motsvarande för kvinnan har dock ännu inte uppfunnits men så sitter ju hennes ”sexuella problem”, enligt den gällande myten, å andra sidan inte mellan benen utan i hennes hjärna. Kvinnans kropp däremot har obegränsade möjligheter till sexuell njutning som inte endast är begränsad till de genitala områdena, och för sin njutnings skull behöver hon inte ens längre känna sig kastrerad under Freud liknande villkor. Risken är dock fortfarande stor att hon uppfattas som hysterisk om hon kräver tillfredställelse allt för ofta eller ljudligt ger utrop för sitt missnöje. Å andra sidan behöver kvinnan inte en man för att bli uppfylld av orgastiska lustar. Detta eftersom hon har det mannen har (dvs en penis i miniatyr och alla hans andra anatomiska hål) samt det mannen saknar (en vagina), och om den har tur som lägger vikt vid sådana bagateller som stora bröst så kan hon ha det också. Dock har naturen ordnat det så väl att hennes njutning inte är begränsad till vare
sig vaginalorgasmen eller några andra erogena zoner. Hela hennes kropp, genitalt liksom både fysiskt och psykiskt har obegränsade möjligheter till omåttlig njutning om hon så vill och vågar (Stainton Rogers, 2002). Däremot tillkommer det i allmänhet inte henne att offentligt ta sig sådana friheter som ett gränslöst sexuellt beteende. Möjligtvis då i det privata, bakom lykta dörrar och då helst tillsammans med en kärlekspartner.
Hur kommer det sig då att det skall vara så svårt att förställa sig kvinnan/flickan som njutandes ohämmat och obegränsat utan att vara underkastad den manliga pornografiska önskedrömmen som inte är hennes? För några pornografiska eller erotiska filmer gjorda av och för kvinnor har vi inte lyckats finna, frånsett några få lesbiska sådana. Jo, därför att det verkar vara ännu svårare att föreställa sig en kvinna/flicka med en gränslös sexualitet som för alla är tillåten och skapad utan störningar av teoriimpregnerade barndomstrauman. Eller ännu värre som fri från patriarkal och feministisk skräckpropaganda om vad beskrivningar av en sådan ”frisläppt” och ”omåttlig” sexualitet skulle kunna innebära för hennes värdighet. Socialiserad som hon för det mesta är till en mer timid hållning av sin sexualitet, kombinerad med lagom doser skam och skuld, tar hon sig som tur är oftast inga sådana friheter som exempelvis att ta sig mellan benen på offentlig plats. Ty ett sådant beteende är ännu endast förbehållet den ”virile” mannen vad vi vet. Beter sig på detta vis gör i alla fall inte den kvinna/flicka (om hon nu är väluppfostrad dvs) som vill undvika att bli betraktad som ”lössläppt”, ”lättfotad”, ”springflicka”, ”glädjeflicka”, ”lammkött”, ”billig”, ”madrass”, ”slyna”, ”slampa”, ”hynda”, ”sköka”, ”fnask”, ”luder” och ”hora” eller ännu värre som en ”sanslös”, ”promi- skuös”, ”nymfoman” med risk för ”hysteriska” konvulsioner i underlivet. Det ”fulaste” ordet vi kunde uppbåda för en manlig motsvarighet av dessa begrepp är ”hor/kåtbock”, vilket låter fjuttigt i jämförelse med de mångfacetterade begrepp kvinnan tillskrivs. Inte nog med det, ”hor/kåtbock” implicerar att mannen har haft eller vill ha sex med ”oanständiga” kvinnor och i ordet inbegrips endast hans förväntade kåthet, vilket inga av de feminina orden indikerar något om (alltså att kvinnor helt enkelt skulle accepteras vara kåta). Däremot finns mindre ”fula” och mer positivt laddade ord för manligt sexuellt utsvävande leverne, så som ”hingst”, ”lustgosse”, ”player”, ”gigolo” och ”casanova”. Ord varav samtliga utom de två förstnämnda dessutom är inlånade i det svenska språket. För kvinnans del har vi överhuvudtaget inte lyckats finna några motsvarande mer positivt och mindre negativt laddade ord som inte samtidigt implicerar att hon är sexuellt förtappad. Ännu lurigare för båda könen blir det hela när möjligheten att en gång för alla bli tillfredställd av Orgasmen med stort O ändå bara visar sig bli till några stön, suck och en slapp lem. Ja, ungefär som en fis istället för en vulkan, eller som en uppblåsbar Barbara han råkat sticka hål på som därmed pyser och flyr sin kos (istället för en ”riktig” kvinna som skriker i högan sky och stannar kvar). Tyvärr inte heller denna gång fick de uppleva någon ”KRONA (Kolossal Radikal-
Orgasm Njutning klass A)” men kanske fick de få loss en ”LIVINK (Liten och Viktig Nöd- Konvulsion)” (Bruckner & Finkielkraut, 1997:22). Men då återstår
ännu ett problem, nämligen det att vare sig mannen eller kvinnan med förvissning kan vara säkra på att hon verkligen går att mätta oavsett hur många sexologers anvisningar och råd de följer. Måttet på hennes njutning går inte ens att mäta med raffinerade instrument och inga synliga bevis och tecken lämnas i den form mannen kan med sin sperma (Ibid.) Det finns helt enkelt inga bevis, tecken, ord och inget språk som kan säkerställa att kvinnan verkligen njutit för sin egen skull
än hennes egna ord. Men hur var det nu egentligen, går dessa ord verkligen lita på, hon är ju känd för att luras även om sin orgasm?
Men skrika kan hon göra, om inte för mannens skull (för att han utan bevis bättre skall kunna förstå att hon faktiskt njuter) så för att öka möjligheterna att bli räddad av någon under en våldtäkt, eller om hon har tur kanske få något ”lite” högre trovärdighet i en domstol (för hon kan ju ha skrikit pga det förstnämnda). Hon kan faktiskt (och här måste ni rätt och slätt tro på vårt ord) säga både ja och nej, vara kåt och våt (utan att skrika) och samtidigt med detta ändå ha blivit våldtagen, även när ingen har förstått det. Vad det gäller våldtagna män/småpojkar så ligger de ännu risigare till och får som brukligt härmed ingen vidare uppmärksamhet. Oavsett kommer den våldtagna kvinnan/flickan med största sannolikhet (statistiskt sett) bli betraktad som ett hjälplöst offer bärandes på en skam och skuld, mot vilket inga rättsregler eller någon social omsorg funnit något botemedel. Utan tekniska bevis för att hon verkligen blev våldtagen (eller att hon ens är förmögen att njuta på egen hand) kan hon inte vänta sig annat än att den kåthet hon motsägelsefullt nog kanske trots allt ändå kände, lurat den utav rättsprocessen och sociala omsorgen infantiliserade mannen i fördärvet. Liksom det lurar alla de kvinnor som enligt den gällande myten är mer frigida än våta och som lärt sig att ta ansvar för både mannens och sin egen upphetsning. Ty även de kommer att tro att hon är en manipulativ liten ”Lolita” eller ”häxa” som inte förstår bättre än att förstöra för andra kvinnor som har svårt nog att undgå att bli våldtagna och samtidigt behålla sin man, utan sådana gränslöst sexuella flickor som henne i sin närvaro.
Vem är hon som skulle kunna tänkas tycka så? Vad försöker hon leva upp till egentligen, och för vem eller vad? Kanske är hon den ultimata kvinnan som försöker göra vad hon kan för att uppfylla den fullkomliga treenigheten: 1) en from, helig och gudomlig Maria/Madonna i det offentliga livet: timid, frigid, torr/kall, men ack så vacker och förtjusande med ett vårdat språk 2) en hora i den privata sängen eller bakom lykta dörrar: kåt, våt och villig eller ett offer 3) familjeplaneringsideologins bedyrade moder Svea/moder jord: varm, trygg, tillitsfull, ansvarsfull, god och sansad samt lagom sträng. Den kvinna som inte lyckas vara de trenne fattas något och är därmed inte hel: 1) är inte vacker, försynt och förtjusande utan burdus med ett vulgärt beteende och språk 2) har inte fått kuk på länge och är därmed en ”surkärring”, eller har fått för mycket av det ”goda”/”onda” och saknar därmed ansvarskänsla för sin egen eller andras sexualitet. Kan inte säga nej eller säger nej men menar egentligen ja 3) har inte lyckats få några barn, har frivilligt gjort eller tvingats göra abort, eller ännu värre vill inte ens ha barn. Om hon endast två eller en av de trenne vill försöka vara, eller ännu värre om hon ingen av dem bryr sig om att vara, ja då är det säkert något fel på henne. Den fullkomliga treenigheten kräver en prima ballerina som graciöst balanserar på alla tre linorna utan att snava på snubbeltråden dem emellan. För om hon pinsamt nog skulle falla pladask så blir det avslöjat att hon inte alls är en konstnärinna utan enkom en simpel fallen kvinna.
Här kan det vara på sin plats för en exklusiv liten hemlighet.
”Könsskillnaden finns inte: kvinnorna fiser också”
Därtill borde det inte vara så svårt för kvinnan att ges tillstånd (från sig själv eller av andra) att göra bort sig precis som vissa andra kan med fortsatt högburet huvud. Kvinnor är dock fortfarande (i vissa sammanhang) tillåtna att stöna och skrika (som i porrfilm), om än inte för sin partners skull så för att det kan öka hennes egen upphetsning (prova gärna, det fungerade faktiskt när en av oss testade sist). Att skrika, springa runt, fjärta, ta sig mellan benen, använda en vulgär vokabulär, bete sig utåtagerande eller sexuellt gränslöst kan även uppfattas som ett fungerande maktmedel. Prova dock inte detta om du är flicka och särskilt inte i rum reglerade av sedvanliga normer, eftersom risken är stor att andra tror att du far illa, har farit illa en gång i tiden eller utgör en fara för andra.
Det är inte heller vidare värt eller lönt att försöka förföra någon genom detta beteende. I dagens läge krävs allt mer avancerade och allt fler raffinerade former för att väcka sin lusta. Särskilt för mannen eftersom han tvingas behärska sig trots allestädes närvarande sexuella frestelser, och därmed blivit så härdad att de sedvanliga metoderna inte biter på honom. Fast innerst inne kan han alltid hoppas på att någon gång bli den som slapp att trixa, fixa och han en dag skall bli den som blir påhoppad. Detta utan att han för den skull skall behöva bete sig vidare sexigt, för det har ingen lärt honom. Istället försöker han göra vad han kan för att bli kåt när tillfälle ges, och det är kanske inte så ofta som vi vill tro. Mannen är tyvärr inte ständigt brunstig utan även han gör vad han kan för att inte tappa lusten. Mannen tittar med förmodan inte i porrtidningen, surfar runt på nätet, ringer heta linjer osv för att han redan är kåt (då hade ju saken varit biff). Mer sannolikt är att han gör det för att han vill, eller hoppas på att han ska bli upphet- sad och att detta skall hjälpa honom på traven, eller för att försöka få ut lite mer av det hela än en besvikelse. Men ack vad han bedrar sig när det oftast inte leder till mycket mer än samma gamla vanliga utlösning. Kanske hoppas och vill även du som flicka försöka öka din lust lika mycket som honom, och kanske har du redan provat den nyssnämnda metoden eftersom andra är så svåra att finna. Hoppas bara inte på för mycket, för det är inte säkert att du fungerar på samma sätt som de som distribuerat utbudet eller att du träffar på några verkliga människor som fungerar som alla andra verkar göra. Kvinnor precis som män kan känna behov av att göra vad de kan för att inte tappa lusten, försöka återerövra en lust de saknar, behålla eller leva ut och öka den lust de har.
Detta lär dock bli svårt, ty det sexuella utbudet för kvinnor är högst begränsat och till för de kvinnor som inte har en ansträngd ekonomi. För vad tror ni? Kan det verkligen bero på slumpen att en ”kåt kvinnan” kallas ”billig” och att den sexuella marknad som vänder sig till män är den som syns bäst och den det talas mest om i dag (dvs pornografi skapad av och för män och prostituerade kvinnor, män och transvestiter för andra män)? Skulle tex en prostitution för kvinnor, i vilken alltså kvinnor var kunder, kunna vara något annat än en ren lyx? För att få tillgång till den minimala marknad som vi trots allt vet finns, krävs det oss veterligen en flärdfull ekonomi eller så får du vara beredd att åka till Afrika och det är inte precis billigt det heller.
Varför finns inte lillflickan som tar sig mellan benen och får höra något motsvarande det lillpojken kan få höra hos barnsköterskan när han leker med sin skatt: ”Ja hon är tidigt ute och vet redan vad hon skall ha den till” och det för sin egen gränslösa njutnings skull och ingen annans, eftersom hon har rätten till sin egen kropp och därmed en ohämmad ”fittmakt” som överstiger alla begräns- ningar. Är det för att om hon skulle få för sig något sådant, så kan hon även få för
sig att ta gränslöst mycket betalt för det eller hota med att lämna dig utan och ensam med din upphetsning? Kan det kanske vara så att ett allt mer raffinerat, ibland fördolt, men också ”tvingande” förtryck av kvinnors ”omåttliga” sexualitet fortfarande är en av grundstenarna för vår ”moderna” civilisation? Om än att detta kanske sker oavsiktligt och av gammal vana (makt är förrädiskt, ger mersmak och är svår att släppa när den blivit en självklar trygghet). Eller är uttryck som ”jag släpper min sats/sås”, ”jag tömmer mina ballar” och ”ja jäklar där gav jag henne så hon teg” egentligen inte en erövrares sista vrål, utan ord som avslöjar ett litet