Den institutionaliserade sexualiteten

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

130-140p Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet Mångkulturell inriktning 205 06 Malmö

Maj 2006 e-post: postmasterhs.mah.se

Hälsa och samhälle Maj 2006

DEN INSTITUTIONALISERADE

SEXUALITETEN

En diskursanalys av kön och sexualitet i socialt

arbete

HELENA GUBELIC

MARIE SVENSSON

THE INSTITUTIONALIZED

SEXUALITY

En diskursanalys av kön och sexualitet i socialt

arbete

Helena Gubelic

Marie Svensson

Gubelic, H & Svensson, M. Den institutionaliserade sexualiteten. En diskurs-analys av kön och sexualitet i socialt arbete. Examensarbete i socialt arbete 10p. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2006.

Detta är en kvalitativ studie med ett socialkonstruktionistiskt angreppssätt. Syftet med studien har varit att, med hjälp av en diskursanalytisk metod, undersöka vilka rådande diskurser gällande kön och sexualitet som präglar det sociala arbetets praxis av begreppet ”gränslöst sexuellt beteende”: ett begrepp som i vissa sammanhang används inom det sociala arbetet gällande unga flickor och deras problematik. Undersökningsmaterialet är baserat på två öppna intervjuer med sociala praktiker som arbetar på en statlig institution där unga tjejer och kvinnor är omhändertagna enligt LVU. Detta har i sin tur kopplats till relevant litteratur som berör området kön och sexualitet.

Av undersökningen framkommer att den rådande diskursen präglas av en könslig föreställningsvärld innehållandes generaliseringar, myter, stereotypiseringar och objektifieringar. Flickorna konstrueras till traumatiserade offer och manipulativa förföriska sexobjekt, vars sexualitet det inte talas om som deras egen utan denna knyts an till mannen, som i sin tur infantiliseras och avhumaniseras som offer för ett sociokulturellt och biologiskt arv. Trots att begrepp ”gränslöst sexuellt beteende” inte går att definiera enligt vare sig några teorier, anvisningar eller ”officiellt” fastställda riktlinjer används termen som ett för många självklart begrepp inom det sociala arbetets praxis. Ett för oss märkligt fenomen är att etiketten nästan uteslutande appliceras på flickors sexualitet. Skiljandet mellan könens sexualitet liksom konsekvenserna därav blir dock i allra högsta grad verkliga för dem som inbegrips i kategorin. Flickorna konstrueras till ”problembärare” av sin sexualitet och får dras med det i sina utredningar.

FÖRORD OCH BAKGRUND

All vår nyfikenhet och undran väcktes under en av våra tidigare undersökningar. I den studerades begreppet ”gränslöst sexuellt beteende”, ett begrepp som i vissa sammanhang används inom det sociala arbetet gällande unga flickor och deras problematik. Samtidigt figurerar det lite varstans i samhället uppfattningar om att driftsutlevelser, fri sexualitet och sk ”one night stands” är viktiga beståndsdelar för den fria, självförverkligande moderna människan. Paradoxalt nog benämns den sk ”frigjorda” sexualiteten i andra sammanhang som ett gränslöst sexuellt beteende. Står det med i en utredning av en enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) tvångsomhändertagen flicka uppfattas det oftast istället som något negativt och onormalt. När man på slutna statliga institutioner får förhandsinformation om en flicka och diskuterar flickans problematik och beteende, blir just benämningen ”gränslöst sexuellt beteende” något som uppfattas som avvikande, problematiskt och destruktivt.

I den tidigare studien belystes och undersöktes om det var möjligt att definiera vad ett ”gränslöst sexuellt beteende” betyder, och vem som i så fall sätter normen. Men inte någonstans, varken i lagtexten, förarbeten eller propositioner fanns detta begrepp definierat, inte heller i några av socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Däremot gick det att förstå att begreppet sammanhänger med 3 § LVU, dvs att ungdomen genom sitt handlande bryter mot samhällets grundläggande normer. Normbrott som förvisso i första hand gäller missbruk av beroendeframkallande medel eller brottslig verksamhet, men som också kan utgöras av rekvisitet ”ett annat socialt nedbrytande beteende”. Detta rekvisit har dock även en problematik som ligger utanför det som behandlats i förarbetena. Det har visat sig att flickors drogkonsumtion ses i ljuset av deras fysiska och sexuella sårbarhet, vilken tillmäts en annan betydelse än pojkars. Bla används termen ”gränslöst sexuellt beteende” för att bekräfta och förstärka olika former av flickors ”asocialitet”. När det gäller pojkar tas inte motsvarande hänsyn, deras sexuella sårbarhet vägs inte in när man ska bedöma graden nedbrytande beteende. Således tas det mer eller mindre för givet att det endast är flickornas sexuella leverne som är ett problem.

I den tidigare undersökningen gick det inte att finna några riktlinjer för vad ett gränslöst sexuellt beteende egentligen är per definition, ej heller att visa på vem som sätter normen för var de sexuella gränserna bör dras. Däremot har Schlytter (1999) med sina resonemang kommit fram till att det är samhällets och könets normer som ligger till grund för hur detta rekvisit ska användas. Socialstyrelsen skriver också i SOSFS 1997:15 att det är samhällets grundläggande normer som bestämmer när den unge har ett avvikande beteende. I lagen (LVU) står att med "socialt nedbrytande beteende" menas att den unge (under 20 år) beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer, exempel på detta kan vara prostitution eller uppträdande på sexklubb. Men de specifika normerna som utgör grunden för flickors sexualitet som innehavare av ”ett gränslöst sexuellt beteende” framgår inte av lagtexten. Således är det avvikelser från samhällets grundläggande normer som bör styra, vilka samtidigt verkar bilda ett slags ”dolt” normsystem. Slutsatserna av den tidigare studien skapade drivkraften till att vi nu vill försöka stilla vår undran om vilka uppfattningar sexualitetens dolda normsystem egentligen baseras på, hur det beskrivs och varför just flickors men inte pojkars sk ”fria” sexualitet blivit en icke-önskvärd samhällelig företeelse. Bättre motivering än att vi är ”gränslöst (sexuellt) nyfikna” kan vi inte ge.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 1.1 Problemformulering 1 1.2 Syfte 1 1.3 Metodanalytiska frågeställningar 1 2. TEORETISK BAKGRUND 2.1 Teoretiska nyckelbegrepp 2 2.2 Diskursanalytiska perspektiv 2 2.3 Socialkonstruktionistiskt angreppssätt 2 2.4 Kön och sexualitet 3 2.5 Socialt arbete 3

2.5.1 Manipulativ makt på institutioner 4

3. METOD 3.1 Kontextuell och metodisk avgränsning 5

3.2 Metodanalytiska begränsningar 5 3.3 Analysmodell 6

3.4 Reliabilitet och validitet 7 3.5 Urval och tillvägagångssätt 7 3.6 Etiska aspekter 8

4. FORSKNING OCH KUNSKAPSLÄGE 4.1 Allmänt om forskning av kön och sexualitet 9

4.2 Forskning om ungas ”asocialitet”: avvikande beteende 10 4.2.1 ”Om struliga flickor – beteende och bemötande” 10 4.2.2 Avvikande beteende 10

4.2.3 Konflikt och kontroll 11 4.2.4 Sexualitet 11

4.2.5 Bemötande och behandling 12

5. NYCKELORD OCH SPRÅKMÖNSTER I LITTERATUREN 5.1 Motsatta och motsägelsefulla ordpar 13

5.2 Den sexualiserade kroppen 13

5.3 Könen som ”offer” för biologiskt och sociokulturellt arv 15 5.4 Gränssättning: att avvisa och ”kunna” säga nej 16

5.5 Kvinnans icke-rätt till en sexuell kropp 17 5.6 Objektifieringen av könen 17

5.7 Den romantiska drömmen: ett ”botemedel” för flickors kåthet 18 5.8 Den avhumaniserade/sexualiserade gränslösheten 19

6. RESULTAT OCH ANALYS 6.1 Utmanande beteende: förförelse och manipulation 21

6.1.2 Sammanfattning och analys 24

6.2 Struktur, regler och gränser: ett ”skydd” för de utsatta könen. 24 6.2.1 Sammanfattning och analys 26

6.3 Positiv, sund och normal kontra negativ och destruktiv sexualitet 27 6.3.1 Sammanfattning och analys 29

6.4 Offerstämpeln: det traumatiserade könet 29 6.4.1 Sammanfattning och analys 31

6.5 Könsroller och diskussioner om sexualitet 31 6.5.1 Sammanfattning och analys 34 6.6 Gränssättning och gränslöshet 35

7. AVSLUTANDE DISKUSSION I FORM AV EN ANNORLUNDA BERÄTTELSE 39

1. INLEDNING

1.1 Problemformulering

Tillåtna liksom otillåtna gränser för flickors och pojkars sexualitet kan ses som en fråga om moral eller sedlighet. Moral kan beskrivas som uppfattningar om rätt och orätt eller de normer som råder i ett samhälle. Normsystem liksom moralregler kan dock även framställas som universellt giltiga principer för flickors omhändertagande. Att det förhåller sig så framkom som sagt i en av våra tidigare undersökningar av begreppet ”gränslöst sexuellt beteende”. På vissa utredningsplatser liksom i sociala barnavårdsutredningar används detta begrepp som ett rekvisit för ”socialt nedbrytande beteende”. Vilket i praktiken liksom i nämnder bekräftar ”asocialitet” och förstärker ett omhändertagande enligt LVU. Problemet är att detta rekvisit inte går att finna i lagtexten eller i någon proposition. Således är detta ett begrepp som inte går att definiera enligt vare sig några teorier, anvisningar eller ”officiellt” fastställda riktlinjer. Men ett för oss märkligt fenomen är att enligt den tidigare studien appliceras etiketten nästan uteslutande på flickors sexualitet. Pojkar drabbas oftast inte av definitionen och blir därmed inte problembärare av sin sexualitet. Skiljandet mellan könens sexualitet liksom konsekvenserna därav blir dock i allra högsta grad verkliga för dem som inbegrips i kategorin. Trots det används termen som ett för många självklart begrepp inom det sociala arbetets praxis. Detta innebär att ”fenomenet” liksom ”problemet” med flickors gränslösa sexuella beteende är en sk ”common

sense-definition”. Begreppet ”common sense” kan med annat ord liknas vid

diskurs. Diskurs kan i stora drag beskrivas som ett bestämt sätt att skriva, uppfatta, tala om och förstå världen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000).

Huvudfrågan är således vilka diskurser gällande kön och sexualitet som präglar kategoriseringens konstruktion?

1.2 Syfte

Syftet med vår studie är att utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och med hjälp av en diskursanalytisk metod undersöka vilka rådande diskurser gällande kön och sexualitet som präglar det sociala arbetets praxis av begreppet ”gränslöst sexuellt beteende”.

1.3 Metodanalytiska frågeställningar

I vår diskursanalys kommer vi att använda oss av frågeställningar som en del av metoden och som redskap i analysen. Nedanstående frågeställningar skall följaktligen specificera studiens syfte likväl som de kommer att användas som metod- och analysredskap.

1. Vilka språkanvändningsmönster och nyckelord används i samband med texter/utsagor om kön och sexualitet?

2. Vilka attityder och uppfattningar yttras i samband med dessa? 3. Vad beskrivs/talas det om och vad lämnas utanför?

4. På vilka sätt klargör och redovisar man olika slutsatser, påståenden och motiv?

2. TEORETISK BAKGRUND

2.1 Teoretiska nyckelbegrepp

Eftersom begreppet ”gränslöst sexuellt beteende” inte på förhand är definierat kommer en stor del av vår studie att innebära ett utforskande av termens innebördsaspekter, liksom att upptäcka härrörande språkanvändningsmönster och perspektiv. Nedan kommer vi att redogöra för de övriga begrepp som återfinns i vårt syfte vilka är följande: diskurs, diskursanalys, socialkonstruktionistiskt

angreppssätt, kön, sexualitet och socialt arbete, samt ytterliggare ett

underbegrepp: manipulativ makt.

2.2 Diskursanalytiska perspektiv

Diskurs kan generellt beskrivas som ett givet sätt att tala om och förstå världen. Men de diskursanalytiska förhållningssätten är flera och varierade. Dock delar de flesta som använt denna ansats uppfattningen att det talade och det skrivna inte neutralt avspeglar vår omvärld utan spelar en aktiv roll i skapandet och förändringen av världen. De vanligaste teorierna och angreppssätten innehåller olika filosofiska utgångspunkter som rör språket i den sociala konstruktionen av världen samt teoretiska modeller och metodologiska riktlinjer för hur man kan analysera språket (Winther Jörgensen & Phillips, 2000).

Den som först på allvar utvecklade diskursanalysen var Michael Foucault. Enligt Foucault är makt och kunskap alltid sammankopplade. Makten bildar kunskapen och diskursen, och även subjekt (identiteter) ses som något som skapas av diskursen. Under en tid var Foucault intresserad av att kartlägga reglerna för vilka utsagor som blir accepterade som meningsfulla och sanna i en bestämd historisk epok. Denna fas av hans arbete betecknas som den arkeologiska fasen. En annan fas av hans arbete betecknas som genealogisk. Det var under den fasen av hans arbete som han utvecklade sin teori om makt/kunskap. Här ses kunskapen, makten och diskursen som spridd över sociala praktiker (Ibid.)

En annan teoretisk grund till diskursanalysen är strukturalistisk och poststruktura-listisk språkfilosofi. Den menar att vi först genom språket får tillträde till verkligheten men språket skapar endast en slags tillfälliga speglingar av verkligheten, vilka varierar med diskurs och perspektiv. Speglingarna bidrar i sin tur även till att skapa vekligheten. När människan försöker sätta in en händelse i ett meningsgivande sammanhang kan hon använda sig av olika diskurser eller perspektiv på samma händelse. De olika diskurserna/perspektiven pekar ut olika handlingsmöjligheter som i sin tur får olika sociala konsekvenser (Ibid.)

2.3 Socialkonstruktionistiskt angreppssätt

Man kan kombinera olika delar från olika diskursanalytiska perspektiv samt delar från andra perspektiv än det diskursanalytiska. Den teoretiska ram som ligger till grund för de flesta diskursanalytiska angreppssätt är liksom vårt det socialkonstruktionistiska. Det finns fyra kriterier som i stort sammanbinder detta område vilka är följande kritiska aspekter:

? En kritisk inställning till sk ”objektiv” och självklar kunskap: det finns inga självklara eller objektiva sanningar utan kunskaper om verkligheten är en produkt av hur vi kategoriserar världen.

? Representationen av världen är alltid historiskt och kulturellt präglad: dvs diskursivt handlande bidrar till att konstruera den sociala världen och bevarar på så vis sociala mönster.

? Den sociala interaktionen skapar kunskap som bygger upp gemensamma sanningar: dvs vårt sätt att uppfatta världen skapas och upprätthålls genom sociala processer.

? Den sociala konstruktionen av kunskap, sanning och sociala handlingar bestäms utifrån olika sociala världsbilder som får konkreta konsekvenser genom att vissa handlingar blir naturliga och andra otänkbara (Winther Jörgensen & Phillips, 2000).

2.4 Kön och sexualitet

Bestämningen av kön kan ses som en fråga om genitalitet, dvs vilket könsorgan personen är född med (även om nu detta inte alla ggr går att fastställa vid födseln). Detta bestämmer dock inte vare sig genus (könsrollen) eller sexualiteten i sig enligt vårt socialkonstruktionistiska perspektiv. Vi har valt Judith Butlers (1993) definition av kön, dock är hennes arbete ökänt svårt att förstå. Härmed har vi använt oss av de beskrivningar Stainton Rogers (2002) gjort av hennes terminologi. Enligt dem gör Butler en distinktion mellan materialitet och

performativitet. Även om du föds med blå ögon och ett kvinnigt könsorgan

bestämmer det inte vilket sorts liv du kommer att leva. Dessa materiella särdrag kommer på intet sätt att vara de enda eller ens de viktigaste bestämmande faktorerna för vem han/hon är, strävar efter att vara, vill bli, gör eller inte gör. Butler menar att genus är performativt i den bemärkelsen att genusbestämmningen skapar könet och inte tvärtom vilket det vanligtvis antas göra. Istället är det konstruktionen som ger könet mening eftersom utan genus skulle kön inte ha någon betydelse. Man kan jämföra det med ras eller ögonfärg. Det är inte färgen som skapar rasism utan tvärtom, rasismen som skapar färgskillnadens betydelse. Utan genusskillnadens betydelse skulle könet inte vara meningsfullt.

Vad det gäller sexualitet hävdar det socialkonstruktionistiska perspektivet inte att sexualiteten inte på sätt och vis är bestämd (även om den ifrågasätter biologins bestämning av den). Detta då sexualiteten inte enkelt kan ändras efter behag. Den sexuella identiteten är svår att förändra eftersom individen inte har full kontroll över storskaliga kulturella formationer gällande sexualitet. Individer har inte en förutsättningslös förmåga att konstruera sig själv eller att rekonstruera sig själv gentemot sociala, kulturella och historiska krafters enorma inverkan. Men man kan leta efter rättfärdigande när någon gör ett påstående. Tex psykologin är bra på att använda rättfärdigande för att konstruera behov av terapi, ingripanden och behandling. Istället bör vi ställa oss frågan vem som vinner på sådana konstruerade behov (Stainton Rogers, 2002).

2.5 Socialt arbete

Det sociala arbetet har sedan det historiskt konstruerades påverkats av en mängd bakomliggande teorier och vetenskaper liksom socialpolitiska beslut. Vi ansluter oss till Paynes (2002) definition av begreppet. Han menar att sociala problem, socialarbetare och klienter är socialt konstruerade begrepp. De är konstruerade i det samhälle i vilket de lever. Människor i olika kontexter skapar en gemensam verklighetsuppfattning som består av en uppsättning sociala relationer som de känner som socialt arbete. Det sociala arbetets problemuppfattningar blir dock

verkliga i sina konsekvenser för både samhället och de personer som det berör. Payne (2002) säger vidare att inom det sociala arbetet är det socialarbetarna som har makten att värdera vilka normer som är funktionella eller ej, men i sin tur är även socialarbetarna konstruerade efter samhällets normer och värderingar.

2.5.1 Manipulativ makt på institutioner

Vincent Brümmer (1999) skriver om det som vi kommer att benämna som ”mani-pulativ makt”. Makt är en ofrånkomlig komponent i alla relationer. Det kan dock göras en viss skillnad mellan symmetriska och asymmetriska relationer. Om båda parter befinner sig i relationen frivilligt och båda har makt att bryta den när de så vill och önskar, kan man tala om en symmetrisk jämbördig relation. Motsatsen uppstår när endast den ena personen har möjlighet att lämna relationen, medan den andra är utlämnad åt den styrandes vilja. Asymmetriska relationer blir ofrånkomligt en form av manipulativ relation. I relationer som exempelvis familjerelationen där vi är beroende av varandra lär vi oss redan som barn att tillåta oss att bli manipulerade eller att manipulera andra i någon mån (säg det barn som inte försökt manipulera sitt syskon eller den förälder som inte fått ta till trollerihandboken för att få styr på ungen). När detta sker har personen som utsätts för manipulationen i viss mån blivit ett objekt för exploatering eller ett objekt för omsorg. Människor är väldigt uppfinningsrika när de utövar manipulativ makt mot varandra. Det kan ske verbalt, genom undanhållande av information eller genom föraktfulla blickar. Det är lätt att hamna utanför ramarna utan att den som blir utsatt förstår varför. Kanske ser man ”fel” ut, säger ”fel” saker eller har ”fel” sexualitet. I omsorgsrelationer som på institutioner har bara en av parterna makt att etablera, upprätthålla och avsluta relationen. Den som utsätts för omsorgen känner kanske redan på sig att det är något ”fel” på henne.

3. METOD

Vårt forskningsintresse är deskriptivt (dvs beskrivande) med en diskursiv ansats. Vidare är vårt forskningsintresse till viss del förklarande, med det menar vi inte kausalt utan i den mån att den analysmodell vi kommer att använda oss av är följd/konsekvensbeskrivande. På så vis att det socialkonstruktionistiska perspek-tivet menar att tankekonstruktioner kan bli nog så verkliga i sina konsekvenser. Detta då den konstruerade karaktären av begrepp, regelsystem och institutioner hänger nära samman med maktutövning (Foucault, se Winther Jörgensen & Phillips 2000).

Teori och metod är alltid sammanlänkade i diskursanalysen. Som sagt är syftet med vår studie att utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och med hjälp av en diskursanalytisk metod undersöka vilka rådande diskurser gällande kön och sexualitet som präglar det sociala arbetets praxis av begreppet ”gränslöst sexuellt beteende”. Syftet har styrt vår analysmetod eftersom dessa hänger ihop, liksom det styrt vilken forskningsmetod som varit lämpligast. Diskursanalysen behandlar hur olika perspektiv, normer och värderingar bildar vår världsuppfattning om vilka sociala regler som accepteras som meningsfulla för det sociala livet. Den faller dessutom inom ramen för den kvalitativa metoden som vi därmed anser vara det lämpligaste valet. Vårt syfte och val av metod har i sin tur styrt utformningen av våra frågeställningar. Dessa frågeställningar kommer vidare att användas som metod och analysredskap både i vårt litterära och i vårt empiriska material.

3.1 Kontextuell och metodisk avgränsning

Genom diskursanalys kan man undersöka ”hur olika föreställningar i en diskurs

skapas” (Bergström & Boréus, 2000:21). I vår undersökning kommer vi att

undersöka denna skapelse genom att inrikta oss mot utsagor och texters

”innebördsaspekter”. Med innebördsaspekter avses eventuellt bakomliggande

tankar, idéer och föreställningar, vilka med andra ord kan uttryckas som attityder och perspektiv. Detta kommer vi att göra utifrån de perspektiv det socialkonstruk-tionistiska angreppssättet innefattar (se 2.3). Innebördsaspekterna kommer att studeras, diskuteras och problematiseras utifrån det studiematerial som utgör vår kontext. Med kontext avser vi i denna studie det skrivna och det talade i två bestämda sammanhang:

? Två öppna intervjuer med sociala praktiker.

? Relevant litteratur som berör området kön och sexualitet.

Genom ”kritisk lingvistisk textanalys” kan man analysera ”texters ordval” och avslöja olika bakomliggande perspektiv, och via detta försöka komma åt olika innebördsaspekter (Bergström & Boréus, 2000:20). Vi kommer till viss del att försöka använda oss av en del av detta metodredskap fast något omvänt. Istället för att studera texternas ordval kommer vi att undersöka vilka språkmönster och ordval som generellt omnämns i utsagor i vårt empiriska material, samt därefter jämföra dessa med dem som omnämns i litteraturen. Vi kommer således att kombinera delar utav ovanstående valda metodredskap från både den kritiskt lingvistiska textanalysen och diskursanalysen, så som vi finner att det bäst passar vårt studiematerial och syfte.

3.2 Metodanalytiska begränsningar

Varje ”texts speciella tillkomsthistoria” har enligt Bergström & Boréus (2000:19)

”att göra med handlingar och händelser som är situationsbundna.” Utifrån denna

klassificering ingår diskursen i en vidare kontext som förutom språkliga aspekter innehåller handlingar, händelser, teknologi och praktiker. Vi kommer däremot inte att kunna göra en diskursanalys fullt ut i den meningen. Detta då vi anser att det inte finns någon möjlighet för oss att rent ”konkret” fastställa vilka handlingar och händelser som ligger bakom den litteratur och de utsagor vi valt att studera. En kritik som drabbar nästintill alla kvalitativa studier är enligt Alvesson & Sköldberg(1994:282) att den medför selektiv tolkning:

”Selektiv tolkning innebär att man utifrån förutbestämda uppfattningar

strukturerar en redogörelse så att potentiell mångfald innebörder i denna nonchaleras till förmån för en huvudsaklig innebörd.”

Diskursanalysen är en ansats som faller inom ramen för den kvalitativa metoden vilket innebär att detta drabbar även vår studie, likväl som det också drabbar socialarbetarnas utsagor, liksom den studerade litteraturen. Detta leder i princip oundvikligen till att nödvändig information för ett diskursanalytiskt studium i den ovanstående bemärkelsen mer eller mindre redan har selekterats bort. Utsagornas/ texternas ”speciella tillkomsthistorier” är och förblir på så vis oåterkalleliga för oss utifrån den bemärkelsen att vi inte kan fastslå rent ”faktiska” handlingar och händelser. Men det är möjligt för oss att fokusera på det skrivna och det talade som anspelar på attityder, och fråga oss vid vilka sammanhang attityderna uttrycks, hur de är konstruerade och vilka funktioner de fyller. Däremot kan vi inte komma åt ”faktiska” motiv enbart via studiet av texter och utsagor. Men vi

kan fokusera på vilka sätt man klargör och redovisar motiven (Alvesson & Sköldberg 1994).

3.3 Analysmodell

Som sagt är teori och metod alltid sammanlänkade inom diskursanalysen. Med hjälp av ett teoretiskt och metodiskt ramverk avser vi göra en kartläggning med en förklarande funktion av det område som skall studeras. I vår metod kommer vi till vissa delar att utgå ifrån Öhlunds modell (1997:26-29) och anpassa den till vårt undersökningsmaterial. Snarlikt Öhlund kommer vi även delvis att utgå ifrån Foucaults genealogiska diskursanalys (se 2.2). Men istället för att lägga fokus på de historiska förändringarna kommer vi att fokusera på det talade och det skrivnas funktion gällande kön och sexualitet, utgå ifrån de socialkonstruktionistiskt kritiska aspekterna (se 2.3) samt kombinera detta med redskap från den kritiskt lingvistiska textanalysen (se 3.1).

Således är det empiriska fältet i vår studie det skrivna och det talade, relationen mellan vetande och makt och slutligen konstruktionen av subjekten (identiteter). I vår analysmodell kommer vi dock inte att studera subjektet utan istället kommer vi att söka efter nyckelord som berättar om fältets objekt.

Det talade och det skrivna är enligt diskursanalytiker alltid ett uttryck för någon slags sociala praktiker, dvs olika metoder, perspektiv och funktioner (häribland brukar faktiska handlingar också menas vid praktiker, bla menar Foucault det). OBS! Med praktiker menas i vårt fall inte faktiska handlingar. Praktiker definieras här som olika funktioner och förhållningssätt i det sociala arbetet samt olika perspektiv gällande kön och sexualitet i litteraturen. Enskilda utsagor tillhör i sin tur olika diskurser. Vilka sorters diskurser som vi finner inom vårt undersökningsfält är dock vår empiriska fråga att besvara.

konstruktion av objekt/subjekt: könens sexuella identitet enskilda utsagor språkmönster, nyckelord

makt och kunskap

praktiker diskurser

metoder, perspektiv och funktioner empirisk fråga?

Denna triangulära analysmetod söker visa att det skrivna, praktiker och diskurser är relaterade till varandra, vilket i sin tur innebär att texter och utsagor har betydelse för hur diskurser och praktiker bevaras och/eller förändras. Inom praktiken finns en relation mellan makt och kunskap som påverkar konstruktionen av objekten/subjekten dvs könens sexuella identitet, vilket i sin tur präglar diskursen. Praktiker kan vidare bidra till att nya diskurser skapas vilket i sin tur kan bidra till att förändra praktikfältet.

3.4 Reliabilitet och validitet

Vi kan inte tala om någon giltig reliabilitet i traditionell mening, dvs vetenskaplig pålitlighet som tillförsäkrar frånvaron av fel som beror på slumpen. Detta

eftersom vi med vår studie inte ens har för avsikt att påvisa kausala (orsaks-) samband och inte har någon teorigenererande ansats. I vårt avseende är detta inte utav vikt då diskurser anses vara situations- och kontextbundna, vilket ur den synpunkten försvårar upprepningsbarheten. Då vi i vår studie inte kommer att använda oss av några mätningsmetoder kan vi inte heller tala om någon egentlig validitet, dvs förmågan att mäta det man avsett att mäta (Rosengren & Arvidsson, 2002). Vår studie är som sagt kvalitativ samt analyserande, tolkande och deskriptiv (dvs beskrivande). Därmed kan vi endast tala om inre kommunikativ

validitet, dvs beskrivningar, tolkningar och urval (Winther Jörgensen & Phillips,

2000). I vårt kvalitativa sammanhang har vi istället försökt uppnå så hög relevans och fruktbarhet som möjligt genom att hålla fokus på att studera det som vi avsett att studera (dvs texter och utsagor om kön och sexualitet) utifrån våra metodanalytiska frågeställningar (se 1.3). Samt genom att vi fortlöpande granskat datainsamling och analys utifrån våra tidigare nämnda kritiska aspekter (se 2.3). Vilket gäller både informationsinsamlingen liksom vårt eget resultat.

Vidare skall analytiska påståenden ge diskursen sammanhang via prövningen av analysens fruktbarhet, dvs analysramens förklaringskraft och dess förmåga att frambringa nya förklaringar (Ibid). Viktigt att observera är dock att i diskursanalysen inte enkom fokusera på mönster och huvudtendenser. Olikheter, motsägelser, vagheter och nyanser kommer att vara av lika stort intresse. Detta då självmotsägande utsagor och variationer i språkbruket kan vara tecken på användningen av flera diskurser (Ibid). Resultatet av tillvägagångssätt och analys kommer vi att försöka presentera så att utomstående kan få så stor insyn i undersökningsprocessen som möjligt.

Vid det här laget är det väl inte mer än förväntat att vi kommer att försöka vara vår socialkonstruktionistiska ansats trogna, och då finns det som sagt ingen objektiv verklighet. Vad vi på vår höjd kan försöka åstadkomma är att snarlikt Foucault fånga in delar av en verklighet som uppfattas som den sanna med hjälp av en diskursanalytisk metod. Den konkreta verkligheten vågar varken diskursanalysen eller vi ens försöka ta patent på. Däremot kommer vi att försöka göra vårt yttersta med att vara så nyanserade som möjligt i vår diskursanalys av materialet, och göra vad vi förmår för att uppnå vårt syfte.

3.5 Urval och tillvägagångssätt

De två informanterna valdes slumpmässigt men könet har noterats. Detta var dock inte ett kriterium för urvalet. Det enda kriteriet var att informanten skulle vara verksam inom det sociala arbetet och varit det under en längre tid. Nu råkade det, slumparat eller ej, turligt/oturligt eller lämpligt/olämpligt nog, falla sig som så att vi fick ett jämt fördelat deltagande mellan könen, dvs en man och en kvinna. Vi sökte våra informanter på en statlig institution där unga tjejer och kvinnor är omhändertagna enligt LVU, eftersom det var på liknande platser vi tidigare upptäckt att det förkommer diskussioner gällande flickors sexuella gränser. Andra urvalskriterier ansåg vi vara utav mindre relevans då det främst var språket och dess yttringar gällande kön och sexualitet som vi ville studera. Vidare valde vi att använda oss av en ”öppen” intervjumetod, dvs helt ostrukturerad med enbart ämnet för studien som tema. Detta eftersom man i diskursanalysen i så stor mån det går bör försöka undvika att tillföra sina egna diskurser, dvs få svar som man ropar (Alvesson & Sköldberg, 1994). Istället har vi försökt få informanterna att definiera och tydliggöra olika lösa ändar under samtalen genom att nappa på olika begrepp eller vaga påståenden som känts relevanta att vidareutveckla för att

komma åt diskurser som rör kön och sexualitet. Valet av intervjumetod samt det nyssnämnda utförandet ansåg vi var det lämpligaste sättet att få tillgång till så opåverkade och nyanserade utsagor som möjligt, vilket således gagnar vårt syfte. Vidare bör man i diskursanalysen vara uppmärksam på att den som studerar något oundvikligen i viss grad påverkar det studerade (Alvesson & Sköldberg, 1994) Därtill har vi även försökt fokusera på detta i analysen och presentationen av materialet.

Intervjuerna bandades och transkriberades. Under avlyssningen av bandinspel-ningarna noterade vi även sådana saker som pauser, tonfall och uttryck såsom ”Hm”, ”Njaa”, ”Äh…”, ”Det är ju så va!” eller liknande, då sådana nyanser som tveksamheter, självklara antaganden och motsägelser mm anses vara av stor vikt i diskursanalysen. Materialet genomlästes upprepade gånger och reducerades i sökandet efter mönster och teman. Därmed kan vi inte fullständigt garantera att viktigt innehåll inte gått förlorat. Analysen av utsagorna gjordes först oberoende av varandra i sökandet efter mönster (och/eller olikheter, motsägelser, nyanser mm). Slutligen har olika texter och utsagor jämförts sinsemellan. I sökandet efter mönster har vi utgått ifrån våra metodanalytiska frågeställningar (se 1.3). Litteraturen undersöktes på samma sätt vilket sedan kopplades till det övriga materialet.

3.6 Etiska aspekter

Som forskare bör man visa god etik och omsorg om dem som studerats (Denscombe, 2000). Inte för att vi direkt anser oss vara några vidare gedigna eller rigorösa ”forskare” i ordets vetenskapliga bemärkelse, men vår avsikt är ändock att ingen skall behöva drabbas av resultatet. Därmed har socialarbetarna avidentifierats (i den mån det för oss varit möjligt) genom att de ersatts med fingerade namn. Likaledes har socialarbetarnas arbetsplats avidentifierats på så vis att platsen inte kommer att nämnas vid namn. Självfallet kan det möjligtvis vara så att enskilda informanter kommer att kunna känna igen sina egna eller andras utsagor. Detta är dock något informanterna gets möjlighet att reflektera över före valet av medgivandet att deltaga i studien. Beträffande det som kanske kan komma att uppfattas som ett något kontroversiellt, svårdefinierbart och känsligt ämnesområde så anser vi att man som ”statens lakejer” och som offentlighetens representanter, samt enligt ”konsekvensetiken” (Wallén 1996), helt enkelt får räkna med att allmänheten (inklusive studenter) har intresse av att få så otillrättalagd insyn om professionen som möjligt. Detta då den konstruerade karaktären av begrepp, regelsystem och institutioner hänger nära samman med maktutövning (Foucault, se Winther Jörgensen & Phillips 2000). Vårt exempel är ”gränslöst sexuellt beteende”, där samhället kontrollerar den flicka som inte inordnar sig (Wallén, 1996).

Härmed bör det tilläggas att vi är fullt medvetna om att vi inte tagit hänsyn till en hel del faktorer som kanske även har betydelse för den rådande situationen och diskursen, på så vis att vi pga tidsbrist och utrymmesskäl varit tvungna att avgränsa och utelämna vinklar och perspektiv som ligger utöver vårt val av fokus. Vi har inte fokuserat på lagtekniska kriterier, arbetets utförande i sig eller sanningshalten i olika påståenden och huruvida motiven för dessa varit riktiga eller inte. Vår studie har fokuserat på vad som skrivits, sagts eller utelämnats, hur och i vilken grad olika påståenden motiverats, vilket belysts utifrån kritiska aspekter. Dock inser vi dilemmat med att motiveringar och påstående kan sakna legitimitet i omgivningens ögon men ändå vara välmotiverade. Med detta vill vi

ha sagt att den kritiska och därmed något ”problematiserande” granskningen inte skall tolkas som kritik mot de enskilda socialarbetarna eller arbetsplatsen som sådan.

Vetenskapliga och teoretiska diskussioner om kön och sexualitet, liksom diskussioner om det sociala arbetets legala och professionella vara eller icke vara, är som Lagerberg & Sundelin (2003:53) så klokt har sagt: ”…fyllda av fallgropar,

dilemman och resonemang av typen ’å ena sidan – å andra sidan.” Därtill anser

vi precis som Sundell & Egelund (2000:15) att det vore direkt fel att belasta socialarbetarna ”…för den rådande situationen som kännetecknas av vetenskaplig

och juridisk oklarhet.” Vi har enbart försökt belysa olika diskurser, svårigheter,

dilemman och frågor men vill likt Lagerberg & Sundelin (2003:53) ”… inte göra

anspråk på att kunna besvara dem.” Tydligare än så kan inte heller vi formulera

oss.

4. FORSKNING OCH KUNSKAPSLÄGE

4.1 Allmänt om forskning av kön och sexualitet

Sexualiteten har ansetts tillhöra vår privata svär men har trots eller pga det sedan länge ställts under filosofers, biologers, medicinares, teologers, antropologers och psykologers mfl granskande gallupp. Beskrivningar om vad som är normalt och avvikande, liksom patologiska definitioner, har utgjort grunden för motsatser som sedan blivit till definitioner som normaliserar utan vare sig vidare nyanseringar eller klara gränser däremellan. I hundratals år har man ägnat sig åt att på diverse olika sätt reglera sexualiteten utefter det som ansets ideellt, strukturellt eller funktionellt vid olika tidpunkter. Sexualiteten har sedan länge fått stora kålblad till öron att lyssna intensivt. Inte minst Freud, hans gelikar och efterträdare har fått människor att blottlägga det som sedan blivit till teorier om den nakna sanningens sexualitet. Idag präglas vårt samhälle av pluralism och gränserna för vad som utgör vår sexualitet är inte glasklarare än förut. Kön och sexualitet har varit av stort intresse för annars ganska så vitt skilda vetenskaper, och det finns ett sammelsurium av vetenskapliga stilar, teorier och diskurser som både överlappar varandra samtidigt som de motsäger sig själv och varandra. Inom en och samma vetenskapsgren pågår det motstridiga diskurser med influenser från andra. Det har helt enkelt inte varit möjligt för oss att särskilja vissa perspektivs uppfattningar från varandra, då de överlappats till vad vi skulle kunna kalla socio-, bio-, psyko- sexologiska eller liknande.

Men desto tydligare är det att vissa myter och stereotyper gällande kön och sexualitet envist hänger sig kvar sedan lång tid tillbaka, och dessa går att spåra i nästintill det mesta vi läst gällande detta ämne. Därmed har vi begränsat oss till att mestadels ta upp olika uppfattningar i litteraturen (se kap. 5) där det diskuteras om sådant som kommit till uttryck i vårt empiriska material. Vilket mestadels visade sig beröra just myter och stereotypiseringar. Av detta kan man förstå att det är oerhört svårt att tala om kön och sexualitet i förhållande till var gränsen skall dras mellan vad som är normalt/onormalt och vad som är manlig/kvinnlig sexualitet. I alla fall utan att trassla in sig i ett teoriimpregnerat virrvarr och diffusa, liksom motsägelsefulla förklaringar eller stereotypa generaliseringar. När det skall talas om sexualitet är det lätt hänt att det antingen blir känsligt att beröra utifrån dig själv eller med tanke på andra, och när det skall talas i klartext är det lika lätt hänt att moralisten kommer fram. Därmed har vi själv istället valt att inte skrädda våra

ord till en ”prydd” vokabulär. Således en liten varning till er som redan nu reagerar när orden ”kåt” och ”knulla” står på papperet.

4.2 Forskning om ungas ”asocialitet”: avvikande beteende

Statens institutionsstyrelse SiS (1996, Vård av ungdomar med sociala problem –

en forskningsöversikt) har gjort en forskningsframställning som behandlar det

område vi valt att studera. Vi kommer här att presentera delar av deras samman-ställning som vi finner vara utav relevans för vårt studium, då det förklarar mycket av den rådande situationen om hur ungdomars avvikande beteende uppfattas i det sociala arbetet, liksom terminologin inom det. Nedanstående information är hämtad från den nyssnämnda forskningsöversikten när det inte refereras till annat.

4.2.1 ”Om struliga flickor – beteende och bemötande”

Den svenska terminologin när det gäller ungdomar och asocialitet är ganska otymplig och oklar. Missbruk och annat avvikande beteende hos flickor betraktas oftast med ambivalens. Å ena sidan är flickors drogkonsumtion och kriminalitet mindre omfattande än pojkarnas och anses därmed mindre alarmerande. Å andra sidan betraktas en flickas asocialitet som mer avvikande. Detta kan ibland hänföras till fördomar hos ett mansinriktat forskar- och behandlarsamhälle. Men ser man det i ett vidare perspektiv avspeglar det en komplicerad verklighet. Flickor och pojkar hanteras olika från första stund här i livet, och vår uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt grundläggs tidigt. För att kunna förstå och bemöta de flickor som anses ha ett avvikande beteende bättre är könsspecifik identitetsutveckling en viktig ståndpunkt. Perspektivet flyttas då från den enskilda flickan som inte klarar av, eller anses klara av, sin kulturbestämda roll till hur flickor socialiseras, samt till de krav som ställs på dem i vårt samhälle. Vanligtvis är det först när flickornas beteende markant avviker från det förväntade som de blir uppmärksammade och föremål för åtgärder.

4.2.2 Avvikande beteende

Asocialitet i dagligt tal kan sägas vara missbruk, kriminalitet, aggressivitet och vandalism, vilket är vanligare hos pojkar än flickor. Flickor däremot löper andra risker än pojkar. En flicka som dricker alkohol riskerar att bli betraktad som sexuellt tillgänglig samt får skylla sig själv om hon blir utsatt för övergrepp. En berusad pojke anses däremot inte vara ansvarig för sina handlingar. Genom att generalisera kan man säga att riskbeteende för pojkar är en aktiv handling, medan flickors riskbeteende oftast består i att de utsätter sig för risken att bli offer för andras handlingar. Flickor behandlas och ”straffas” inte på grund av den skada de åsamkar samhället utan för att deras beteende avviker från den traditionella könsrollen. Samma beteende som tolereras för pojkarna betecknas oftare som avvikande när det gäller flickorna. Förutom att vara ett ojämlikt bemötande fungerar det också som en strävan att återinföra flickorna till deras rätta position. Tidigare studier visar också att pojkar tidigt blivit synliga för omgivningen genom destruktivitet och aggressivitet, medan många flickor inte uppmärksammas förrän de brutit mot normerna för sexuell vandel. Normer för flickor föreskriver total avhållsamhet inom alla områden, medan normerna för pojkar accepterar bruk och ett missbruk. Pojkars missbruk kan då ses som en konsekvens av mansrollens acceptans av bruk och i viss mån missbruk av droger, medan flickor missbrukar i strid mot den gängse kvinnorollen. Etiketten ”promiskuös” tycks vara förbehållen flickor, men för pojkar är samma beteende ett tecken på manlighet.

4.2.3 Konflikt och kontroll

Åtskilliga forskare har visat att flickors moral hanteras mycket strängare än pojkars vid avvikande beteende. Många av ”Skå-flickorna” hamnade på Skå på 1950-talet för lösaktighet, däremot ingen av pojkarna. (Barnbyn Skå är ett behandlingscentrum för barn som öppnades 1947 av Stockholms stads barna-vårdsnämnd för behandling av barn i skolåldern med svåra beteendestörningar, källa: Bra Böckers Lexikon 2000). I Liljeströms bok (1981, ”Det erotiska kriget”) beskrivs Gustav Jonssons undersökning av Skåungdomarna. Fallen där hänvisning till sexualitet utgjorde huvudorsaken till intagningen rörde det sig om 56 % flickor men inga pojkar. Undersökningen visar att flickorna var ensamma och maktlösa både i vuxenvärlden och i sina egna hem. Jonsson konstaterade också att flickornas liv präglats av nöd och att deras ”revolt” blivit ”påtvingad” utifrån. I intygen från professionella återkommer ofta uttryck som ”sexuell hållnings-löshet”, ”utespring”, ”bortavaro över natten”, ”sen hemkomst på kvällen”. Man får intrycket att bakom det hela döljer det sig en generad känsla av att inte riktigt veta vad man vill åstadkomma med sina ord eftersom det är mycket svårt att skilja på konkreta situationer som har eller inte har sexuell innebörd.

Även senare forskning (SiS:1996) visar att sexuell aktivitet hos omhändertagna ungdomar är nästan dubbelt så frekvent hos pojkarna. Ändå är det särskilt tydligt att för sexuellt beteende sker ingripanden mycket oftare när det gäller flickor än pojkar. Flickor på institution verkar också mer kontrollerade och övervakade än pojkar, men också mer utstötta ur sina familjer när de väl börjar bryta mot normerna för hur en flicka ska uppföra sig. Skillnader har också kunnat märkas i den information som lämnats i journaler och åtgärder. Här finns också en tendens att pojkarnas avvikande beteende blivit mindre fördömt än flickornas eftersom föreslagna åtgärder, t ex behandlingshem, kunnat avböjas av pojkarnas föräldrar genom hänvisande till att de inte funnit sina söners uppförande särskilt alarmerande. Dessa olika förväntningar på flickor och pojkars beteende avspeglas i vad som bedöms som avvikande, och därmed vad som kräver ingripande och åtgärder. Flickors avvikande beteende är tvärs emot vad som förväntas av dem. Pojkars är snarare en karikatyr eller en extremvariant av den manlighet, djärvhet och initiativförmåga som förväntas av en ”riktig” karl.

4.2.4 Sexualitet

Många studier (SiS:1996) visar på sambandet mellan övergrepp mot barn och rymmande, sk ”promiskuösa”, ”asociala”, utagerande flickor. Tanken att flickor skulle ha en ”självständig” sexualitet är helt främmande för många, medan pojkar tillåts leva ut sin sexualitet utan att hamna i sökarljus – sexuell aktivitet ingår i uppfattningen om den ”normala” uppväxten till man. Att lösa problem med manliga övergrepp och utnyttjanden genom att förstärka kontrollen av flickor och unga kvinnor är enligt Hudson (1989, se SiS:1996) ”som bäst naivt och som värst

skadar det unga flickors rätt att definiera sin egen sexualitet”. Tidig sexdebut och

många partners är det mest uppmärksammade problemet när det gäller flickorna. Prostitution hanteras som ett moraliskt och sexuellt problem hos flickor och inte som ett symptom på ett mansdominerat samhälle. Manligt sexuellt beteende däremot uppmärksammas först när det handlar om våldtäkt, oanständigt beteende eller koppleri. Utagerande sexualitet och promiskuitet orsakar många ingripande mot flickor, såsom omhändertagande och placering på en institution. Detta tyder enligt Hudson på en bakomliggande outtalad men djupgående rädsla för den unga kvinnan som är sexuellt aktiv och visar sin sexualitet. Ironin i detta torde vara uppenbar: det är män som begår våldtäkt, och sexuella övergrepp på barn förövas

oftast av män. Ändå finns uppfattningen att struliga flickor främst har problem med sin sexualitet, och ingripanden mot flickor motiveras med att det är för deras eget skydd. Det finns få studier som dokumenterar pojkars promiskuitet som ett symptom på asocialitet, trots att majoriteten av de sk promiskuösa flickornas sexkontakter sker med jämnåriga eller något äldre män. Flickornas sexuella erfarenheter är relativt utförligt dokumenterade medan pojkarnas däremot mycket sparsamt. Ofta talar man om flickors ”destruktiva” sexualitet när man menar att de debuterar tidigt sexuellt, har tillfälliga sexuella kontakter och täta partnerbyten. Detta är inte destruktiv sexualitet, möjligtvis skulle flickorna kunna sägas agera självdestruktivt. Flickornas agerande förstör bara för dem själva genom att de får underlivsinfektioner, dåligt rykte och råkar ut för oönskade graviditeter. Pojkar däremot regleras först när de förstör för andra.

Det finns flera aspekter på skillnaden i synen på flickors och pojkars sexualitet.

Skyddsaspekten: flickorna tas om han för att hindras från att leva på ett sätt som

innebär att de utsätter sig för mäns destruktiva sexualitet. Men är det egentligen flickorna som ska tas om hand då? Jämlikhetsaspekten: pojkarna måste rimligen förlora på att deras sexualitet anses så oviktig att den får föga utrymme i forskning, och inte heller ingår i den helhetsbild som en journalanteckning ska förmedla. Tonårsgraviditeter är i litteraturen helt och hållet flickornas ansvars-område. Uppmärksamheten kring flickors sexualitet har ändå en positiv sida, den ger dem tillfälle att tala om känslor och sexualitet. Men det är ganska svårt att föreställa sig att inte pojkar också skulle ha glädje av en sådan möjlighet. För i förlängningen kanske det skulle kunna leda till att den dubbla synen på sexuellt beteende som finns kunde minska, och tydliggöra båda parters ansvar.

4.2.5 Bemötande och behandling

Genom att dela upp tonårsflickor i ”respektabla och anständiga” och ”promiskuösa och farliga” skapas socialt konstruerade kategorier som både är rigida och tvetydiga. Genom detta negligeras att de flesta flickor upplever ett behov av att demonstrera både respektabilitet och sexuell attraktivitet. Och genom att dela upp flickorna i dessa kategorier förnekas också flickornas intressen av något annat än det motsatta könet, intressen som arbete, musik, flickvänner, sociala äventyr och spänning.

Fokus på relationer med andra utanför institutionen är något som borde ingå i

behandlingen men som ofta negligeras. Tonårsflickor använder ofta sina kvinnliga kamrater som identifikationsmodeller för att utveckla sin identitet, och som övergångsobjekt. Därför är det så viktigt att känna till det terapeutiska värdet av kamratrelationerna för den normala kvinnliga tonårsutvecklingen (SiS:1996). Tonårsflickors utagerande beteende kan vara relaterat till rädsla för att förlora relationer. Tidigare forskning (Ibid.) pekar också på vikten av relationer, t ex ”måste” behandlingsprogram erbjuda flickor en tillräckligt stor grupp av samma kön där de kan etablera bärkraftiga väninnerelationer. Flickors inriktning på och beroende av relationer gör dem sårbara för omvärldens agerande, ”struliga flickor” hamnar lätt i en ”ond cirkel” eftersom de inte anses uppfylla de ideal som samhället föreskriver.

5. NYCKELORD OCH SPRÅKMÖNSTER I

LITTERATUREN

Viktiga motsatspar som olika genusteorier alltid berör är aktiv/passiv, natur/kultur och privat/offentlig. Kvinnan har i stort identifierats med sin biologiska kropp, utifrån hennes sexualitet och då främst hennes förmåga att föda barn.

5.1 Motsatta och motsägelsefulla ordpar

Aktiv/passiv: det dikotomiska synsättet kommer ursprungligen från Aristoteles

och hans teori där det manliga könet förknippas värme, himmel, torr och aktiv medan kvinnan kopplades till kyla, jord, fukt och passiv. Uppfattningen om mannen som aktiv och kvinnan som passiv har sedan häftat sig fast genom historien ända till våra dagar (Heberlein 2004).

Natur/kultur: kvinnan har sedan urminnes tider betraktats som natur, det vilda

och otämjda medan mannen som kultur och civilisation. Naturligtvis har det varit hans, dvs kulturens uppgift, att tämja naturen och får styr på henne. Effektiva medel för detta har ofta varit lektioner i vett och etikett och olika uttalsregler. Som tex i filmen ”Pretty Woman” där naturbarnet är en ”lycklig hora” som tuktas med hjälp av Guccidräkter och kreditkort av den kultiverade affärsmannen (Ibid.) Kvinnans ”naturliga” sexualitet är både ”ostyrlig” , ”omåttlig” och ”otämjbar” och måste därmed regleras av kulturen, samtidigt som kvinnan motsägelsefullt nog även anses vara kall och frigid och därmed inte har någon egen sexualitet utan denna måste skapas med hjälp av ”kulturens” (mannens) sexualitet.

Privat/offentlig: hänvisad som kvinnan var till sin ”naturliga” plats i hemmet

utav den dåtida ”kultiverade” mannen deltog hon inte i det intellektuella eller offentliga rummet eller i några offentliga samtal. Således var hon inte aktivt med och skapade de normer och värderingar som då rådde i samhället, och inte heller i den lagstiftning som formulerades (Ibid.) Att lagstiftningens praxis som berör kvinnans och barns sexualitet så som våldtäkt och misshandel i hemmet fortfarande är på efterkälke är ett välkänt faktum. Eftersom även kvinnan numera deltar i det offentliga rummet är det viktigt att hon använder en anständig vokabulär bland folk i allmänhet. Att diskutera sex och använda snuskiga eller nedvärderande ord på offentlig plats tillkommer fortfarande bara manliga samtalskretsar enligt den gängse sedlighetsnormen. Därmed pratar tjejer och kvinnor mestadels bara sex med varandra i det privata rummet eller i hemmet när inga manliga personer deltar. Vad det gäller rörelser som kan implicera någon form av sexualitet, så som att skjuta fram höften och ta sig mellan benen, gäller fortfarande samma sak. Den ”kultiverade” mannen kan enligt sedlighetsregler bete sig så offentligt liksom varhelst det passar honom, emedan det endast tillkommer kvinnan i det privata rummet, i den privata sängen eller på privata porrklubbar.

5.2 Den sexualiserade kroppen

Den bild av sexualiteten som en del idag försöker förkasta eller försvara är samma bild som andra förr förbjöd i kärlekens, religionens eller familjeideologins namn. Men efter ett samvetsgrant arbete har de som studerat sexualiteten genom tiderna lyckats skriva in lusten i begränsade fält, och därtill har vi kunnat delat in kroppen i två på mer än ett sätt.

Köttslig kropp: de sexuella drifternas boning (biologiskt och religiöst) eller

arbetets redskap (Karl Marx) eller som ett redskap för fortplantning (familjeideologin) och ett redskap för ”arbetet” prostitution där den prostituerade lånar ut sin köttsliga kropp till försäljning. Eller utifrån perspektivet som följande citat implicerar: ”Äktenskapet är ingenting annat än legaliserad prostitution” eftersom ”Sex är till för män och kärleken för kvinnor. Detta är förutsättningen

för den äldsta kohandeln i historien: äktenskapet” (Almqvist O´connor, 1991:69).

Själslig/andlig kropp: ett känslornas sanna centrum (ideologiskt och religiöst

brukar det användas som alibi för censuren) eller bara som ett religiöst bländverk med föråldrade metafysiska föreställningar av typen: romantiken är en chimär (brukar användas som alibi för fri censur där allt är tillåtet).

Sexologernas/sexterapeuternas kropp: här står den genitala orgasmen i

centrum. Tvärt emot vad de populära myterna om sex och kärlek säger är sammansmältningen tid över när vi ”kommer”. Det är ett ”sexologiskt fysiskt

faktum”. När man befinner sig mitt i en orgasm kan man inte fokusera på sin

partner eller någonting annat för den delen. ”Man är ensam” (Almqvist O´connor 1991:15). Som Woody Allen, sexologernas främste vise man utryckt det: ”Kärleken skapar stress, sex lättar den igen.” Att ha sex kan mycket väl även vara det perfekta sättet att undertrycka de innersta känslorna samtidigt som man spelar intimitet (Ibid.) Vi kan ge oss in i det med väldig hetta och glöd, kött mot kött nå dundrande orgasmer och sedan övertyga varandra att vi har haft djup intim kontakt, eftersom när allt kommer omkring har vi ju just ”älskat”, eller hur? Gick det för dig? Var det skönt? Eller ”knullade” vi bara? Jag har ju precis visat hur mycket jag älskar dig! Kan vi istället skynda vidare till nästa steg i programmet eller kan bedövningen övergå i att vi trots allt känner hur gränserna som skiljer oss åt suddas ut? Varför inte prova några sexterapeutiska övningar om hur vi två blir ett. Eller är vi alla olika och behöver inte likna varandra för att kunna känna sinnlighet? Är det olikheten som attraherar eller är det för att du är så lik mig som jag genom dig förstår mig själv, ”den narcissisistiska drömmen” och vår symbiotiska längtan kan äntligen gå i uppfyllelse säger kanske psykologen. Oavsett vilket så genom att ”tro” att vi sammansmälter kan ”vi två blir ett”, med hjälp av allehanda sexterapeutiska tips, upplevas som ett faktum som bestrider alla sexologers ”fysiska” begränsningar.

Sexualpolitiken står i vilket fall som helst inte längre på dagordningen som den en gång gjorde. Det förakt för ”känslosamheten” som enligt oss verkar finnas idag fanns redan sedan lång tid tillbaka, när och hur det nu kom sig att ”oskuldsfullheten” blev till ett ord som idag framförallt brukar förstås som dumhet. Genom vad vi skulle kunna kalla ett ”känslomässigt förtryck” går det motsägelsefullt nog numera istället hur bra som helst att både dela in och separera lusten, kärleken och förnuftet och förena de trenne i ett och samma paket: det genitalt rationella förnuftets kroppsliga sexualitet.

Huvud/hjärna och kropp/genitalier: här diskvalificeras varje form av njutning

som inte motsvarar och den falliska modellen för sexuell samvaro (dvs rationell, begränsad, mätbar, synlig och målinriktad). Alla former av ”könsakter” (den juridiska versionen för erotik) kan föras in här utan att det görs någon skillnad mellan kärlek och sexualitet. Men eftersom det först och främst är den könsbetecknande genitala kroppen som blir centrum för tillstånd och förbud reduceras den sexuella samvaron till sitt enklaste uttryck: den köttsliga och

könsligt genitala sexualiteten. På så vis separeras även huvudets hjärna från kroppens genitalier, samtidigt som dessa frånskilda delar antas kunna styra och kontrollera varandra, eftersom reglerna inte riktar sig så mycket till den sinnliga verksamheten som till de begärsintentioner den försöker normalisera. Lagen som normaliserar utgörs av en samling förutfattade antaganden om vissa beteenden, som då även konstrueras i det rum där begäret skall kontrolleras. Normen skapar nämligen också något genom att visa oss vad vi vill: ”jag förbjuder dig det, alltså vill du det, du måste vilja just det jag förbjuder dig” (Bruckner & Finkielkraut, 1977: 87). Eventuella gränsöverträdelser för en kommande ”frigörelse” har redan på förhand bestämts åt oss och är redan utstakade av begärsframställningen. Det går inte att bryta sig loss eller att backa alltihop utan att bli kvar i samma fixera system. När lustens avsikter och begäret reduceras till genitala kroppsliga behov som motsägelsefullt nog inte antas kunna styras, men samtidigt ändå både antas kunna tillfredställas eller brytas med hjälp av ett rationellt tänkande, förblir allt under samma stereotypi om den manliga sexualiteten (Ibid.)

5.3 Könen som ”offer” för biologiskt och sociokulturellt arv

Det som en gång började med en biologisk definition (där kvinnan kastas omkull och hamnar på rygg av den lättaste fjäder) har överförts lite varstans. Bla av radikala och separatistiska feminister, där det hävdas att kvinnorna är insnärjda i en dominerande ordning som gör dem oförmögna att ge ett ”välinformerat” samtycke. Det hela ändar i en framställning av kvinnan som offer där kvinnan skall skyddas mot ”verbalt tvång” och yttervärldens listiga (manliga) intrång (Stainton Rogers, 2002). Bakom liknande definitioner lurar antagandet att män drivs av en okontrollerbar drift, samt inte endast är fysiskt utan också intellektuellt och emotionellt mäktigare än kvinnor. Vilket i sin tur är att acceptera den ”passiva” rollen som kvinnan tillskrivits genom historien. Uppfattningar om att kvinnor inte kan eller har nedsatt förmåga att förhandla fram sex innebär med andra ord att stå i maskopi med just de stereotypierna av könen man kämpat så hårt för att utmana. Stereotypier om kvinnans bräcklighet som viljelösa kroppar som måste ”skyddas” infantiliserar dem snarare eftersom det bygger på idén att de inte kan stå emot vare sig verbalt eller emotionellt tryck.

Motsvarande beskrivningar av den manliga stereotypin finns om hur män socialiseras in i en form av ”macho-manlighet”: ”Att vara en av grabbarna

handlar om att vara föraktfull mot kvinnor, ’få sig ett ligg’ så ofta som möjligt och sedan skryta om det, att inte ha några ’blödiga’ känslor, att ta risker och i största allmänhet vara en ’häftig kille’” (Less, 1996 se Stainton Rogers, 2002:311). I

dagens läge är det inte ovanligt att sådana ”grabbar” betecknas med begreppet ”players”, som just implicerar den sexuella lekfullhet som inte anses fullt lika tillåten för tjejer. Vidare kryllar det av teorier med beskrivningar om att män drivs av sina hormoner, och mekaniska modeller om det manliga könets biologiska och sociokulturella arv. När det gäller sexualbrott framställs männen som offer antingen för sitt låga ”djuriska arv” eller för sin dysfunktionella ”miljö”. Dvs som oförmögna att handla på något annat vis än ett sexuellt aggressivt, utforskande ”macho-sätt”. Våldtäkt betraktas som ett biologiskt fenomen och ett resultat av förflutna eoners darwinistiska urval (Ibid.)

Ingen av bilderna är vidare smickrande för någondera av könen, och inger inget vidare hopp om vare sig människors förmåga att styra sina av ”naturen” skapade mönster eller samhällets förmåga att förändras. Dessa framställningar bidrar knappast inte till så mycket mer än att männens förmåga att styra sitt ”djuriska

sociokulturella arv” infantiliseras och att kvinnors alltjämt betraktas som infantiliserade ”offer” med begränsad makt och förmåga att stå emot manliga sexuella intrång.

Det mest överraskande är att finna liknande förklaringar som att ”Denna mycket

förenklade modell av människonaturen verkar ha fungerat i många fall”

(Liljeström, 1981:106). Betyder det att man inte behöver ta vare sig män eller kvinnor på allvar om man talar om deras sexualitet som att det inte har med relationer att göra? Kan det fylla någon annan funktion än att de som har mandat att förklara hur världen är beskaffad får det lättare att ”manövrera” människor om de reduceras till barn som inte kan styra sig själv och sin sexualitet? Själva det faktum att uppriktigheten i dessa deformationer är så allmänt bekanta för oss vittnar om att de ingår i ett institutionaliserat mönster. De ingår i de förväntningar och/eller farhågor kvinnor och män har på varandra. I och med att dessa uppfattningar är så allmänt förekommande blir fenomenet bagatelliserat och osynliggjort på nytt genom att det överslätas till något som man inte kan göra något åt.

5.4 Gränssättning: att avvisa och ”kunna” säga nej

”Våldtäkt torde vara det enda brott där offret måste bevisa att hon inte ville bli utsatt för brottet” (Heberlein 2004:140). Därmed är frågan om samtycke alltjämt

avgörande för att definiera våldtäkt. Men att delta i sex är sällan frågan om att kallt utvärdera eventuella konsekvenser i det vardagliga livet. Oftast rymmer det förförelse, övertalning, lockbeten och att ”lirka” även när inget uppenbart tvång är inblandat. Sex som inte föregåts eller omfattats av några uppvaktningsritualer alls kan uppfattas som precis lika kall, känslolös och själlös sex som den som föregåtts av noggranna utvärderingar av möjliga konsekvenser. Det kan väl ändå knappast handla om en rationell lönsamhetskalkyl av alternativen att ge eller hålla inne med sitt samtycke. Det har gjorts skarpsinniga analyser av störd och förvanskad sexualitet och kommunikation inom familjen, däremot har flirtandet inte underställts samma mentalhygieniska granskning (Stainton Rogers, 2002).

Att påstå att män inte kan skilja mellan kvinnors samtycke och underkastelse är att påstå att han inte kan avläsa andra och ur stånd att medge att kvinnor har rätt att bestämma över sig själv. Avhumaniseringen av mannen med hänvisning till hans ”djuriska sociokulturella arv” späs på med teorier och uppfattningar om hur skillnaden mellan män och kvinnor gör att hon har svårt att säga nej.

”Kvinnor och män drar gränser mellan sig själv och andra på olika sätt. Kvinnor har /…/ mindre vattentäta skott mellan hur de handlar i olika situationer. Tack vare sina öppna relationer har kvinnor fler alternativ för att leva ur sin sinnlighet, intimitet och känslor.” (Liljeström, 1981:155). Detta motsägelsefullt nog med att

de har större problem med att gränsa denna ”öppnare” förmåga att leva ut sin sinnlighet: ”Även om många kvinnor är självständiga nog för säga nej så gör de

det inte utan skuldkänslor /…/ Kvinnor vet mycket väl vad som förväntas av dem, vad de borde känna och vilja. De hamnar i inre motsägelser och skuldkänslor”

(Ibid:150).

Vidare är det vanligt enligt sexualrådgivare att kvinnor uppger att de har samlag för ”husfridens skull” och män oroar sig istället för att de inte är tillräckligt ”potenta” (Almqvist O´connor, 1991 och Liljeström, 1981). För nyanseringens skull kan vi här uppge en exklusiv hemlighet: att vi själv varit med om det

motsatta. Dvs att vår manliga partner ställt upp för samma husfrids skull och att han inte behövde oroa sig för sin ”potens” i det fallet, eftersom hans fallos inte var nödvändig för att den kvinnliga motpartens tillfredställelse skulle kunna fullbordas. Detta har faktiskt till och med hänt vid en tillfällig sexuell förbindelse där den manliga motparten inte ens hade någon ”husfrid” att försvara. Detta motsägs dock, eller om man så vill bekräftas, av idéer om att män har svårare att visa känslor och är mer benägna att separera sina känslor från andra eftersom de

”definierar sig själv som mer distinkta och åtskilda” och därmed har ”en starkare känsla för befästa gränser” (Liljeström, 1981:85). Medan den kvinnliga

självupplevelsen anses vara förbunden med relationer till andra människor, så anses således den manliga självuppfattningen vara avskild.

Men den biologiska skugga som kastas över oss leder bla till att kvinnors ”öppnare sinnlighet” plötsligt och motsägelsefullt nog istället är mycket bättre än mannens på att särskilja lusten från sig själv och göra sig mer ”distinkt” och ”åtskild”, genom att ta in en ”ställföreträdare” och på så vis stänga av och separera sina känslor. ”Barnet inom oss längtar efter en gränslös oavbruten lust.

Både kvinnor och män tycker illa om den andres okontrollerbara erotiska rytm, denna motvilja dämpas för kvinnans del av hennes större benägenhet till en ställföreträdande vällust” (Liljeström, 1981:87). Detta i sin tur vållar mäns

mardrömmar om den ständigt otillfredsställda kvinnan, som i sin tur förstärker fruktan för att hennes egna erotiska impulser skall hota den heterosexuella freden. Kvinnans ”lössläppta” sexualitet återkallar minnet av det skräckinjagande i vad som skulle kunna hända om småbarnsmammor följde sina egna behovs vägar (Ibid.)

5.5 Kvinnans icke-rätt till en sexuell kropp

”Kvinnor har i alla tider och i alla kulturer fått ta ansvar för männens sexualitet.” (Heberlein 2004:31). Kvinnans icke-rätt till en sexuell kropp grundar

sig på tongångar från det förgångna som stannat kvar. Våldtäktslagarna kom till för att skydda mäns rätt till värdefull sexuell egendom. Än idag betraktas oskulder som ett speciellt trovärdigt våldtäktsoffer eftersom det på ett dramatiskt sätt minskar oskuldens marknadsvärde. ”Alla ’fria kvinnor’ riskerar att bli misstänkta

för att ha uppträtt provocerande eller för att ha varit ’oresonliga’/…/ Kvinnor tillges inte full rätt till sin egen sexualitet. Kvinnors sexualitet finns till för någon annan. Därför är det kvinnornas skyldighet att ta hand om sin sexualitet på bästa möjliga sätt för att den skall kunna brukas och disponeras av dess rättmätiga ägare.” (Liljeström, 1981:133)

Det blir här tydligt hur synen på och misstänksamheten mot den ”fria kvinnan” genljuder i ord som ”frisläppt”, ”lössläppt”, ”lättfotad”, ”springflicka”. På motsvarande vis riskerar en flicka idag med spring i benen att bli kallad ”hora” om hon inte håller benen, åtrån och sin sexualitet på sin ”ofria” plats. Kvinnor bör med andra ord fortfarande helst sitta kvar fint där de en gång placerades, passiva och utan utåtagerande beteende, om de inte vill uppfattas som provokativa, manipulativa mm. ”Riktiga” (dvs sociokulturellt och genetiskt välpredisponerade) kvinnor är enligt den gällande myten inga aktiva flörtare, härjar inte runt, spottar och skriker högljutt mer än i den säng de blivit ombedda att göra det.

5.6 Objektifieringen av könen

Att vara ”sexig” är utefter marknadsföringen numera något accepterat och eftersträvansvärt. Själva sexualiteten blir till en omvandlad fasad och föreställning