• No results found

Könsroller och diskussioner om sexualitet

6. RESULTAT OCH ANALYS

6.5 Könsroller och diskussioner om sexualitet

När vi frågar informanterna om hur flickorna på institutionen ser på sin egen sexualitet samt om även de har diskussioner om kön uppstår följande diskussioner. Margareta berättar: ”Ja vi har haft några situationer när sådant

kommit upp om det här med en kvinnlig kontra manlig roll. Och det som var förvånansvärt var att tjejerna hade svårare att prata om en sexualitet som handlar i form av det här som… vad är kärlek? Vad är en normal närhet och mer nära relation. Medan sex däremot det var /…/ det var liksom ett glapp där. Också det här med vilken vokabulär man pratar om sexualitet, det spelade liksom ingen roll hur det uttrycks. Som jag kommer ihåg när vi tittade på filmer /…/ Där det är liksom en ömhet som en relation på tonårskärlek, och då blir det ett glåpigt skämt,

där det här laddas med något helt annat och det är som om man har tappat det här mellanläget. Som när man pratar om det här när en pojke möter en flicka och man avslutar med att man förstår det rätta läget och den fulla konsekvensen av sin sexualitet så är det precis som att de tappat det där mellanläget, förstår du vad jag menar? /…/ de spelar ut det mellan varandra och pratar om sexualitet med varandra och så. Och vissa flickor påverkar ju andra när de talar om sexualiteten och visar den på ett visst sätt. /…/Det försöker man hantera på olika sätt. Sen är det ju så att det är tillåtet att vara sexigt klädd.”

Här talas det alltså återigen om att flickorna talar om sex med ord där det inte spelar någon ” roll hur det uttrycks” och som kan ”smitta av sig” på andra flickor. Däremot anser respondenten att flickorna har ”svårare att prata om en sexualitet

som handlar i form av det här som… vad är kärlek” och om ”… en ömhet som en relation på tonårskärlek.” Frågan är dock om ”det rätta läget och den fulla konsekvensen av sin sexualitet” är den romantiska drömmen: ett ”botemedel” för

flickors kåthet (se 5.7) och om flickorna därmed måste lära sig att inte känna någon sexuell åtrå? ”Fostras” kvinnorna på institutionen på så vis till att endast drömma om ”Honom” på ett romantiskt sätt? Enligt Liljeström (1981:105) är det så att ”på det sättet får lockelsen sitt uttryck i form av kärlek och inte i form av

sexuell åtrå.” Om det skulle vara så måste flickan oavsett ren kåthet omvandla sin

sexuella upphetsning till kärlek för anständighetens skull. Kan det kanske vara så att på ”statlig” plats anses sex vara till för män och kärleken för kvinnor (se s.14)? Margareta berättar vidare: ”Det kanske är mer mellan personalen som det kommer

upp det här med könsrollerna. Det här att kvinnlig personal kanske får större ansvar för hemmet, alltså tvätt och städ och dom sysslorna. Medan bärande av saker ner i källare kanske utförs av en man. Jag tänkte mer på könsroller i

förhållande till sexualitet? Ja det är väl kanske mer mellan personalen som det

här blir lite… det här med könsroller utifrån objekt / …/ och då blir det så att det här blir till olika saker. På vilket sätt tycker du att det blir det, när det blir olika

som du säger? (Paus). Det är svårt liksom att äh… äh… vad skall jag säga… Mm…(paus). Ja, det är svårt sådant här, men du behöver inte nödvändigtvis för- söka konstruera ihop något här nu, det var inte så jag menade! Jo, men när det

gäller tjejerna här så har dom ju med sig det här att männen går in i en roll. Så dom är ju med och förstärker det här med könsrollerna eftersom för dom är manlig personal mer laddat än vad kvinnlig personal är. Dom umgås ju inte med andra tjejer i den världen. Många av dem har ju en helt annan syn på det här med relationer där männen, männen är de som har betydelse… De här tjejerna har ju ett sexuellt beteende som inte riktigt är som andra tjejers./…/ Du sa att tjejerna

här inte har ett sexuellt beteende som andra tjejer? Vad tycker du att det är som utgör skillnaden mellan dem och andra tjejer? Skillnaden är den att du har inga

gränser, du kan inte känna in vad som är okej att prata om. Som tex det här med tjejer som har en annan kulturell bakgrund, de pratar inte om det här på samma sätt och då kan tjejerna inte riktigt skilja på och förstå det. Utan de kanske tar upp och diskuterar olika sexuella erfarenheter. De kan inte känna in att det här är inte normalt för dom som har en helt annan uppväxt, att det inte är okej att tala om sexuella erfarenheter på det sättet. Utan det man gör då är /…/ att man inte förstår att de kanske tycker att det är vulgärt och äckligt.”

Frånsett att den oanständiga vokabulären som inte är som andra flickors återupprepas, så trasslar respondenten in sig i förklaringar om att ”det här med

sysslor ”…som det här blir lite… det här med könsroller utifrån objekt.” Personalens objektifiering av könen kommer åter upp på tapeten. Samtidigt överför hon detta på flickorna med att ”… dom är ju med och förstärker det här

med könsrollerna/…/ Många av dem har ju en helt annan syn på det här med relationer där männen, männen är de som har betydelse”. Jaha… här kan vi ju

fråga oss om den värld finns där männen inte har någon betydelse? Svaret kom efter att frågan förtydligats av intervjuaren med att: ”Ja, jag tänkte mer på könsroller i relation till sexualitet”. I samband med vad vi anser vara ett lite väl diskretionärt svar vad det gäller den sexuella delen i sammanhanget bör vi erinra oss hur Björn uttrycker sig vid en liknande fråga (se 6.4). ”…det var en bra

fråga… det talas det inte om. /…/ Då blir man anklagad för att vara promiskuös.

Talas det inte om deras sexualitet? Nej… nej… Utan bara att de har blivit

utnyttjade.” Som vi sagt tidigare så är det enligt Hudson (1989 se SiS:1996, 4.2.4) ”som bäst naivt och som värst skadar det unga flickors rätt att definiera sin egen sexualitet” att lösa problem med att förstärka kontrollen av unga kvinnor. Och

inte lär det väl bli så mycket bättre av att man förstärker de sexuella könsrollerna.

Björn har en något mer tillåtande syn än Margareta på hur man kan diskutera sexualitet med tjejerna. Han berättar att de ibland säger ”… att det är så hemskt

här för det finns ingen att ha sex med, och… och så då lägger ut lite trevare, utmanande inviterande… och då har jag ju varit med om det i samtalet flera gånger att, med olika tjejer, och då har jag sagt det, rakt på sak att ’Du, det finns fem fingrar på varje hand, använd dem!’ (Det är kanske lite ”naturligare” att han

vågar tala i klartext eller får vi kvinnor också göra det?) Vidare berättar Björn att tjejerna ofta är nyfikna på hur man som personal lever, som tex i långa relationer:

” Jo men, när vi snackar om sexualitet, tjejerna frågar ofta mig här: ’är du gift?’ Och då svarar jag ju ja! ’Hur länge har du varit gift?’ Och så säger jag ju det. ’Åh så länge, blir du inte så jävla trött på det, fy fan, hur kan du hålla på så länge med samma dam, är du inte uttråkad’ och så där, va’. Jag får ofta sådana frågor och påståenden från tjejerna. Och då svarar jag ju an på det, ur min synvinkel.

/…/Och då blir de ju lite perplexa. Jag försvarar ju den långa relationen med att

det blir en annan sak, det är ju inte nyförälskelsen att man pippar runt två gånger om dagen va´, utan att det blir ett annat djup i relationen. Och att man får en livsvän och en trygghet, att man vet var man har varandra. Det är alltså andra saker då va som betyder mer än sexualiteten. I det långa loppet. Det är ju naturligt att de vill veta och sådär… Det räknar jag som naturligt att de är sugna på information helt enkelt, hur det är som vuxen, vad de har att se fram emot, hur man ska leva ’normalt’ och sådär va´…”

Björn ber intervjuaren återupprepa några följdfrågor: ”Ja, det var det här med att du sa att det var tabu och du sa att man pratade mycket om det ur ett kvinnligt genusperspektiv /…/ att där är vissa saker som man kringgår /…/ men du sa samtidigt att man ’borde’ prata om det mer, menade du på något annat sätt eller?

Just det, mer ifrån många olika synvinklar, inte bara en… ehh…jag har ju uppfattningen att, och jag är inte helt ensam om det på ett så´nt här ställe, att det kvinnliga perspektivet är i majoritet, och män är sexgalna svin som ska utnyttja ’de stackars små liven’ för sina egna behov. Mm… Denna generalisering ligger under det här, att män är svin! Faktiskt! Vad menar du då, utifrån flickorna, eller

utifrån personalen eller både och? … (Lång paus)… Säg det du…! /…/ Ja, det där

med att kvinnorna blir utnyttjade av männens drift och deras makt i det. Och de utnyttjar sin makt. Och styrka, fysisk styrka och överlägsenhet och vad det nu kan vara, medans kvinnorna då är hjälplösa offer för män. /... / Så är det ju verkligen

tycker jag i mångt och mycket. /…/ Det är ju skillnad, alltså folk har ju olika synsätt. Är det det som du menar är tabu, som det inte diskuteras om? Man lyfter inte det… nej. Men det är ju faktiskt en naturlig sak, de är ju inne i den åldern… där som… beteendet är naturligt. Man ska utforska sexualiteten i den åldern. Men det får de ju inte här…/…/ Och då anses man använda sin sexualitet på olika sätt som ett redskap om du är flicka här eller en man som jobbar här, något annat kan det ju inte va, så är det här. Det finns inga andra sätt för dem att bli sedda. Det var en generalisering alltså! /…/ Det är inte lätt att ta i.”

Så man har en tanke om att det här finns som någon sorts laddad spänning, samtidigt som den inte får finnas, än om den skulle vara ”naturlig”? ”Precis! Det

är komplext alltså. Motsägelsefullt. Man pratar ju inte om tjejernas sexualitet om det inte är uppenbart att hon försöker använda sig av den. Då tar vi inte upp den. Vi tar ju upp den i intervjun, har du haft många pojk- och flickvänner när du växte upp? Jaha det gör ni… gör ni likadant med pojkar? Jo, jo, det är sant… en sak som är lite konstig det är ju, det här är ju en tjejinstitution, och tjejerna kommer in här, och de måste strippa, de måste pinka för det är droganalys… och det är kvinnor som handhar detta. Och där kan ju inte vi gå in och säga till flickorna: ”Ta av dej kläderna”, ”Pinka i muggen”! Men på (xxx) som är en manlig institution, en pojkinstitution, där får den kvinnliga personalen ta hand om samma saker. På unga pubertala killar. Det var intressant! Du! Det är jävligt intressant, jag fattar inte detta. Att det kan vara så. Jag har fått klart för mig det. Det är för att alla tjejer vet hur en ’pille’ ser ut, och det är ju mammor ofta va´, de har ju växt upp…med att…och jag är ju pappa, men det är inte alls samma sak, tydligen. Du pratar alltså om samma synsätt igen och att den som verkar råda här

enligt dig är då att kvinnor har ingen sexualitet ’normalt’ sett och mäns är ostyrlig? Jaja… jag tycker det är lite konstigt att det är tjejer som tar hand om

det där borta, alltså den diskrepansen … (lång paus)…” 6.5.1 Sammanfattning och analys

Den sistnämnda respondenten har satt ord på det som verkar vara kruxet i diskursen: ”Det är komplext alltså. Motsägelsefullt. Man pratar ju inte om

tjejernas sexualitet.” Förutom att samma tendenser i diskursen återupprepas som i

de tigare avsnitten, så verkar diskursen även tyda på det som enligt Hudson (1989 se SiS:1996, 4.2.4) är en bakomliggande, outtalad men djupgående rädsla för den unga kvinna som är sexuellt aktiv. Kvinnor som av andra uppfattas som ”sexuellt gränslösa” riskerar därmed att förlora den självrespekt de eventuellt haft. Tanken att flickorna däremot skulle ha en ”självständig” sexualitet ter sig dock ganska främmande också i det här sammanhanget. Medan pojkar i allmänhet tillåts leva ut sin sexualitet utan att hamna under en granskande gallup och stora kålblad till öron, som på den gode Freuds tid, eller som hos den nyfikne biktmottagaren i kyrkan. Sexuell aktivitet ingår som vanligt i uppfattningen om den ”normala” uppväxten till man, men tydligen fortfarande allt för sällan i uppfattningen om den ”normala” uppväxten till kvinna. Som värst riskerar detta att skada allt fler unga flickors rätt att definiera sin egen sexualitet om det inte snart sker en ändring. Frågan är om har ”råd” att riskera det? För vem vet, flickorna skulle kanske kunna komma på en helt annorlunda sexualitet som är mindre trist och mycket roligare än den som upprepar historien.