Avslutande diskussion

5.1 Diskussion och slutsatser

Vår problemformulering utgår från ovissheten som kretsar kring hur dagens växande städer kan ta sig an de utmaningar det innebär för mobiliteten i staden när det är mycket människor på liten yta. Som en dellösning på detta har autonoma fordon blivit något som de senaste åren har utvecklats i hög takt och en implementering av dessa har nu hamnat inom en tidshorisont som sannolikt inte sträcker sig särskilt långt. Det råder dock stor osäkerhet om vad autonoma fordon kommer att innebära för staden, stadslivet och målet om en hållbar utveckling, vilket skapat ett behov för städerna att tillgodogöra sig kunskap om detta. Problematiken ligger i hur denna kunskap ska kunna genereras utan att någon av parterna påverkar varandra, vilket kan leda till att kunskapen speglas så att den verkar på ett sätt som inte är för det allmänna bästa. För att förstå hur en sådan kunskapsbyggande process kan se ut har vi valt att undersöka hur Göteborgs stad hanterar just denna fråga genom ett pågående projekt. För att utforska detta har vi valt att formulera följande frågeställningar:

-

-

Vi har sett att det råder en stor osäkerhet för alla berörda parter kring vad de autonoma fordonen kommer att innebära för staden och att teknikens snabba utveckling på området inneburit att stadens förvaltningar inte har hängt med i utvecklingen. Det har skapat ett behov hos staden att sätta sig in i vilka konsekvenser det kan få för dem. Resultatet av vår undersökning visar att det finns en tydlig samverkan mellan den kommunala planeringen och det privata näringslivet för att uppnå en höjd kunskapsnivå. Projektet är präglat av gemensamma samarbetsfördelar eftersom båda parterna är i behov av kunskap som respektive part besitter. Det finns dessutom ett behov hos alla inblandade att tillsammans utveckla en gemensam kunskapsbild att förhålla sig till.

Vi förstår efter vår undersökning att komplexiteten i en tvärsektoriell samverkan är knuten kring en stor mängd aspekter som påverkar projektets mål. Detta blir särskilt tydligt när

ingen vet vad utfallet kan tänkas bli. Det kan bland annat vara hänsynstagande till ekonomiska, sociala, ekologiska, fysiska och tekniska aspekter som behöver vägas in i kunskapsbildningen. Komplexiteten i detta gör att en fullständig evaluering av samtliga aspekter skulle innebära ett arbete av orimliga proportioner och projektet måste därmed avgränsas ner till en hanterbar nivå. Paralleller från detta kan dras till Flyvbjergs (1998, s. 27) dictum att makt är kunskap i och med att den som har beslutanderätt över projektavgränsningen även är den som definierar vilken kunskap som är relevant i projektet. Den stora osäkerhet som är kopplad till autonoma fordon innebär samtidigt att staden valt att avgränsa projektet och lägga begränsade resurser på det. Avgränsningen har till följd av osäkerheten blivit förhållandevis snäv och vi har vid våra intervjuer ofta fått svaret att delar av den nyvunna kunskapen fallit utanför projektet.

Den sammanvägda bilden pekar på att viktig kunskap har hamnat utanför projektavgränsningen till följd dess snävhet och kommer på så sätt inte lyftas fram. Ett uppmärksammat exempel på detta är digitaliseringsfrågan som vi uppfattar till stor del har avgränsats bort eftersom den inte anses ha tillräckligt stor inverkan på den fysiska miljön som är projektets huvudfokus. Det finns dock personer i projektet som menar att det kanske är den mest centrala frågan när det kommer till nyttoeffekter i staden och att beroende på hur frågan hanteras kommer den även att påverka delar av den fysiska miljön. Vi förstår att avgränsningen, om än nödvändig, hämmar kunskapsbildningen inom projektet. Vi ser att ett alternativ i projektet hade varit ett öppet förhållningssätt till hur kunskapen som förmodades vara viktig skulle tas omhand och låta avgränsningarna växa fram allteftersom. Men detta är inte heller oproblematiskt; Hade staden överlåtit projektet till konsultföretaget utan avgränsning hade de i sin tur behövt avgöra själva vilken kunskap som är relevant och inte. Detta hade komplicerat projektet ytterligare eftersom staden då förlorat kontrollen över avgränsning. Vi konstaterar därmed att det finns ett dilemma i frågan om hur kunskapen ska bildas mellan de två förhållningssätten i och med att kunskapsbildningen kommer att påverkas oavsett hur avgränsningen tas fram.

Vi har genom vår forskningsprocess uppmärksammat att språkanvändningen har en stor betydelse för vilken kunskap som blir allmängiltig. Enligt den kommunikativa planeringsteorin kan en miljö med avsaknad av maktutövande ge förutsättningar för en reflexiv dialog där språket inte utövar makt, vilket kan leda till en mer inkluderande kunskapsbildning (Jmf Healey, 2006, s. 52ff). Det uppdagades för oss att en avsaknad av en gemensam begreppsapparat kan ge upphov till missförstånd och bristande samsyn. Denna situation kan uppstå när flertalet aktörer från olika sektorer samlas för att ingå i ett

gemensamt samtal och blir då lekmän inom varandras respektive områden. Det forum som då bildas blir en plattform inom vilka olika lekmannauppfattningar får ta plats och påverka. Det kan även förklaras som att den som är lekman på den andres område får inflytande genom att förklara vilka konsekvenser en åtgärd kan få inom lekmannens egna expertområde (Jmf Healey, 2007, s. 239ff; Innes, 1998, s. 57).

Vi ser att en gemensam begreppsapparat kan underlätta för involverade aktörer att bättre förstå varandra och respektive expertområden, något som kan leda till ett kunskapsbyggande där olika uppfattningar inte ställs mot varandra utan istället leder till en konsensusbyggande process där idéer kan samlas och utvecklas till kompromissförslag för att bättre möta flera intressenters behov. Vi menar att den rationella modellens linjära process svårligen hade kunnat uppnå en kunskapsbildning beroende av flertalet aktörers lekmannaperspektiv. Detta på grund av modellens svårighet att bygga en konsensus som kan leda till kompromissförslag, något som även kan leda till en högre grad av måluppfyllnad (Jmf Healey, 2006, s. 29f; Khakee, 2000, s. 25).

Vi förstår även genom vår fallstudie att projektet kan ses som en grund för ett fortsatt samarbete mellan de olika aktörerna inom stadsbyggnadsfrågan. I samband med ett fortsatt samarbete ser vi en viss risk att parternas ökade kunskaper om effekterna av införandet av autonoma fordon kan medföra ökade intressemotsättningar. Det menar vi riskerar att utveckla den nuvarande situationen, där Det goda samtalet (Jmf Healey, 2006, s. 52ff) i hög utsträckning råder, till att gå mot en kommunikationsmiljö där aktörerna i högre grad hävdar sina egna intressen vilket kan skapa motsättningar (Jmf Cars, 1992, s. 24ff).

Efter genomförandet av vår fallstudie ser vi följande svar på våra frågeställningar:

I. Göteborgs stad har bestämt hur projektet ska avgränsas. Följden är att detta också haft ett avgörande inflytande på vilken kunskap som tagits fram i projektet. Beslutsfattaren har helt enkelt definierat ramverket för den önskvärda kunskapen. Detta förhållande har övriga aktörer behövt anpassa sig till, vilket leder till att kunskap som skulle kunna vara relevant för staden exkluderats. Om däremot avgränsningen anpassats under processen gång, hade relevant kunskap kunnat identifierats och bedömts löpande. Risken att utelämna användbar kunskap hade då varit mindre.

II. Kommunikationen har stor betydelse för vilken kunskap som produceras, särskilt vid en tvärsektoriell samverkan, eftersom personer med olika referensramar och begreppsapparater kan behöva förenkla sitt språkbruk vilket kan resultera i att viss kunskap går förlorad, medan ett fackmannamässigt språkbruk utan kompromisser och hänsynstagande kan komma att leda till en dialog där vissa av de medverkande parterna riskerar att förlora intresse för diskussionen och kunskapsbildningen. Därmed finns risken att man går miste om deras kunskapsbidrag.

Utifrån dessa resultat kan vi säga att en tvärsektoriell kunskapsbildning är komplex och behöver ta tid för att låta samarbetet mellan kunskapsbyggande parter växa. Våra resultat är i låg grad generaliserbara eftersom de är bundna till ett specifikt pågående projekt vid en specifik tidpunkt. Avslutningsvis vill vi sammanfatta den ovisshet kring vad autonoma fordon kan innebära för staden med vad som framkommit i samtliga intervjuer, nämligen att…

…ingen vet.

5.2 Vidare forskning

Vi vill betona att vår fallstudie i huvudsak undersökt kunskapsbildningen mellan den offentliga förvaltningen och det privata näringslivet vid en implementering av autonoma fordon i stadens långsiktiga planering. Eftersom projektet är fortsatt pågående även efter vår undersökning är avslutad vore det intressant att granska hur den slutliga kunskapsbilden ser ut och vilka aspekter som finns inkluderade i denna. Det vore intressant med vidare forskning för att belysa vad som händer med den kunskap som genereras, men som inte inkluderas i slutprodukten och hur denna på ett bättre sätt kan tillvaratas. Vi ser även att det behöver utforskas ytterligare vad digitaliseringen kommer att kunna ha för praktisk inverkan på den fysiska miljön i staden.