Detta kapitel kommer fungera som en övergripande diskussion kring hur nyanlända elever upplever sin skolsituation. Jag kommer utifrån tidigare analys och diskussion belysa spänningar som med hjälp av dessa elevers tankar och åsikter om sin
skolsituation synliggjorts. I slutet av detta kapitel diskuterar jag hur dessa
spänningar som båda utgår från en konflikt mellan partikularism och universalism kan underlättas.
Partikularism kontra universalism
I denna uppsats har spänningen mellan partikularism kontra universalism blivit tydlig. Partikularism står här för en uppdelning och ett särskiljande mellan
individer. Universalism står här för motsatsen till detta, alltså en typ av helhet och att alla behandlas likadant. Spänningen mellan partikularism och universalism blir i denna uppsats tydlig i två olika frågor. Den första frågan handlar om de nyanlända elevernas integrering eller inte integrering bland andra elever. Partikularism står här för en uppdelning mellan nyanlända elever och andra elever medan ett
universalistiskt angreppssätt skulle vara en större integrering av alla elever. Fråga nummer två handlar om vilket innehåll skolan som integrationsplattform ska fyllas med. Partikularism betyder här en skola med som tillåter olikheter och därför minskar socialiserande och normaliserandet. Ett mer universalistiskt
tillvägagångssätt innebär en skola som socialiserar och normaliserar i hopp om att skapa sammanhållning. I denna uppsats har det också blivit tydligt att ett allt för partikularistiskt tillvägagångssätt riskerar leda till diskriminering och
stigmatisering. Ett allt för universalistiskt tillvägagångssätt riskerar och andra sidan medföra att individers särskilda behov inte syns och att de där med osynliggörs. Jag kommer nu att fördjupa denna diskussion kring partikularism kontra universalism i dessa två frågor.
Isolering kontra integrering
Jag inleder med att diskutera denna spänning utifrån frågan om nyanlända elevers integrering eller inte integrering bland andra elever. Då jag i denna studie intervjuat elever i vad jag anser vara ett partikulärt mottagningssystem, kan jag här endast belysa detta mottagningssystems (partikularismens) för-och nackdelar. På den här samhälleliga nivån blir partikularism en fråga om att särbehandla grupper snarare än individer. Vill man lyfta upp och hjälpa nyanlända elever tvingas man att skapa en egen kategori. I och med att vi kategoriserat gruppen, konstruerar vi den också, och tillskriver den vissa egenskaper.
Partikularism på en samhällelig nivå innebär att en grupp konstrueras som en särskild kategori. Alltså en typ kategorisering. Denna grupp, på ett samhälleligt plan, ingår därmed inte i det normala, utan lyfts ut och behandlas som en egen kategori – partikularism blir på denna samhälleliga nivå likställt med kategorisering. Gruppen kategoriseras, konstrueras, det vill säga tillskrivs egenskaper och behov, och särbehandlas, det vill säga isoleras i en egen skola. Detta leder till att de nyanlända eleverna, till skillnad från alla andra elever, i praktiken inte själva får välja vilken skola de ska gå på, utan istället styrs till Mosaik (Malmö Stad, 2014). På ett
samhälleligt plan råder alltså en partikularism eller kategorisering och särbehandling, vilket, utifrån mina intervjuer, skapar en skillnad mellan de nyanlända eleverna och andra elever med avseende på hur integrerade de känner sig i samhället utanför Mosaik. Denna isolering, tillsammans med ett tydligt fokus på vad dessa elever saknar (med svenska språket som tydligast exempel), ser också ut att bidra till att
många elever kategoriserar sig själva som ”den andre” och avvikare i förhållande till majoritetssamhället. Detta system tycks också leda till att elever till viss del bygger en egen bild av Sverige och svensk skola samtidigt som de är oroliga och rädda för att möta samhället utanför skolan. Detta tycks försvåra den sociala integrationen. På en individnivå möjliggör dock denna partikularism och särbehandling av nyanlända elever att eleverna på Mosaik känner en samhörighet. Elever på Mosaik har mycket gemensamt och ser på varandra som jämlikar. De menar också att undervisningen och skolan ”är till för alla” och att ”alla får chansen”. Kanske bidrar isoleringen till att eleverna på Mosaik känner stor samhörighet med varandra än de skulle göra på andra skolor. Det verkar i alla fall som att många av eleverna på Mosaik känner sig sedda och erkända. Nästan alla jag intervjuat brinner för att lära sig svenska, och bli en del av det samhälle de nu lever i. När jag går in på Mosaik slås jag av vilken glädje och arbetsvilja dessa elever har (trots trauma hos vissa elever). Elever vittnar om hur de åker till bibliotek efter skoltid, och hur de försöker titta så mycket som möjligt på svensk tv för att snabbare kunna lära sig svenska. På så sätt kan man väl säga att Mosaik uppfyller målen med att få elever att känna sig sedda och erkända. Isoleringen av dessa elever medför också en trygghet och ett erkännande elever emellan. Malmökommissionens (2013) kritik mot skolan kan därför till viss del ses som orättvis, då de bortser från isoleringens positiva effekter. Då Malmö stads mottagningssystem med dessa ord är partikularistiskt, kan jag i denna uppsats inte svara på hur eleverna skulle uppfattat ett mer universalistiskt och integrerande mottagningssystem. Det tycks dock finnas både för- och nackdelar med detta särbehandlande och därmed partikulära system.
Individuella fri-och rättigheter kontra normaliserande och sammanhållning
Denna spänning mellan partikularism och universalism syns också i diskussioner om vilket innehåll vi ska fylla skolan som integrationsplattform med. Partikularism kontra universalism tar sig här uttryck i en spänning mellan individuella fri-och rättigheter kontra normaliserande och därmed skapandet av en sammanhållning. I dagens Sverige är skolan en viktig förmedlare av regler och värderingar. Skolan fungerar som normaliserande och förmedlar vissa värden så som mänskliga rättigheter och demokrati vilket ska leda till sammanhållning (Kamali & Sawyer, 2006 s.11ff). Detta verkar dock medföra att individens fri och rättigheter ibland måste kliva åt sidan.
Det går att diskutera hur denna spänning mellan individuella fri- och rättigheter kontra sammanhållning ska se ut. Skolan förmedlar en rad värden. Det är viktigt att komma i tid, ta av sig mössan, kunna simma och så vidare. Det går att diskutera om skolan verkligen ska förmedla dessa värden och i så fall i vilken mån och varför. Med ett helt individualiserat synsätt går det att hävda att om individen vill simma så får den det och om den inte vill så behöver den inte det.
Ett alltigenom individualiserat samhälle innebär att basen för gemenskap försvinner. Den sociala sammanhållningen kräver att man underordnar sig vissa värderingar - men om sammanhållning eftersträvas leder detta till potentiellt förtyck. Då måste det finnas gemensamma värderingar, vilket leder till att några inte kommer passa in i dessa. Detta tycks alltså vara en svårlöst paradox och här gäller det att finna en medelväg.
I denna diskussion bör också frågan om skolan verkligen är en passande institution för att socialisera och normalisera lyftas in. Kanske finns det värden som det är bättre att andra institutioner förmedlar? Då skolan ska vara denna socialiserande och normaliserande integrationsplattform riskerar vi att till en stor del lära elever hur det fungerar i skolan, fast att vi också vill lära elever hur det fungerar i
samhället utanför skolan. Skolan som ensam integrationsplattform tycks till viss del kunna vara problematisk då skolan i sig styrs genom tydligt över och under ordning och dessutom har en rad oskrivna regler som till viss del saknas i samhället. Detta medför att det går att ifrågasätta perspektivet att ”klarar eleven sig bra i skolan, klarar den sig också bra i samhället”. Det medför också att en elev som av olika anledningar inte klarar av skolan, riskerar att inte heller integreras på samma sätt som de som klarar av skolan. En spänning mellan skolan som kunskapsförmedlare och skolan som integrationsplattform går också att se. När skolan ska förmedla kunskap så som matte kan det vara viktigt att elever sitter tysta och inte ifrågasätter läraren, men när skolan ska fungera som integrationsplattform är det inte säkert att denna tydliga maktordning är fördelaktig. När eleven ska lära sig matte blir det inget större problem att skolan är stängd på helgen och hela sommaren (Det kan till och med vara bra med en paus?) Men när skolan ska fungera som
integrationsplattform verkar detta skapa problem för elever som vill bli en del av sitt nya samhälle. Denna konflikt kan möjligen underlättas med andra
integrationsplattformer utanför skolan som komplement vilket de nyanlända elevernas vilja till praktik och fritidsintressen bekräftar.
Det blir i denna diskussion också viktigt att ha med sig att inte alla har samma möjlighet att tillförskaffa sig dessa värderingar vilket leder till ojämlikhet och splittringar mellan individer. Att skolan ska lära sina elever svenska språket kan ses som ett sätt att normalisera och socialisera eleverna för att samhället ska hålla samman. Men alla har inte samma möjlighet at lära sig exempelvis svenska språket vilket alltså medför splittringar i samhället och ett uppdelande i ett ”vi” och ett ”dom”. Vad som skulle leda till att samhället håller samman tycks alltså också kunna splittra samhället.
Synliggörande av spänningens konsekvenser
Här kommer det att diskuteras hur vi kan underlätta för nyanlända elever trots dessa spänningar mellan partikularism och universalism. Partikularism och universalism tycks i båda dessa frågor ha olika för- och nackdelar som i sin tur får olika
konsekvenser. Det tycks få både positiva och negativa konsekvenser att vi med särbehandling och kategorisering (partikularism) ”hjälper” de nyanlända eleverna på en separat skola. Olika strukturer och maktordningar i samhället skapas och befästs. Det är dock ingen sanning att nyanlända elever ska gå på en separat skola utan ett faktum som konstruerats.
Att skolan utifrån ett universalistiskt perspektiv lär elever gemensamma värderingar och regler skapar och befäster i sin tur också olika maktordningar. Elever lär sig svenska, vilken kan vara positivt för eleven och sammanhållningen i samhället men detta medför också att svenska språket får en annan ställning än de andra språken. Dessa värderingar är inte heller dem allmängiltiga, och de medför att någon gynnas och andra missgynnas.
Att inte kunna se maktstrukturer som skapar individernas utsatthet leder till
stigmatisering av individer. Att inte se individens utsatthet inom strukturen medför diskriminerande normer och värderingar som osynliggör människors skilda
erfarenheter, vilket leder till förtyck och hindrar kollektiva strategier för motmakt (de los Reyes & Mulinari, 2005 s. 128). Viktigt tycks vara att alla inblandade i dessa nyanlända elevers utbildning måste förstå att denna konstruktion och därmed isolering, trots många fördelar också medför vissa nackdelar. Att vi socialiserar in dessa nyanlända elever i ett svenskt system genom att exempelvis lära dem svenska tycks också medföra både för-och nackdelar.
Eliassi (2013) menar att det måste skapas förståelse för vilka grupper som diskursivt är föremål för diskriminering. De som på olika sätt kommer i kontakt med nyanlända elever måste vara medvetna om koloniala arv. Personal och andra delaktiga får inte utbildas i att se de sociala problemen hos utsatta grupper som en följd av deras kulturella bakgrund. Processer av normalisering måste ständigt utmanas (Eliassi, 2013 s.40). Gör vi detta kanske också statusen på det som idag upplevs som främmande höjs. Ytterligare utbildning av ansvariga och personal kan underlätta så att alla verkligen förstår detta problem. Detta kan leda till att normer ifrågasätts och att en större medvetenhet av att vi hela tiden kränker skapas. Varje händelse och norm som vi annars tar förgivet måste ifrågasättas: Varför får man inte spela pingis om man kommit försent till lektionen? Varför får man inte ha mössa på sig inomhus? Varför är skolan uteslutande på svenska? Varför måste alla följa med och simma? Varför måste Mosaik finnas? och så vidare. Vi måste med utgångspunkt i maktordningar och diskriminering utvärdera och ifrågasätta konsekvenserna av alla dessa handlanden och strukturer. Detta är viktigt för alla skolor och institutioner men tycks vara än mer viktigt i arbetet med nyanlända elever då dessa ofta saknar en annan förankring i samhället. Dessutom är dessa elever väldigt tacksamma, och därmed än mer mottagliga för att ta till sig och befästa maktordningar och strukturer som de lär sig genom skolan.
Avslutning
Med denna uppsats hoppas jag att några av dessa maktordningar och strukturer belysts. Jag vill också poängtera att jag i denna uppsats endast undersökt hur elever ser på sin skolsituation när de är mitt upp i den. Intressant skulle här vara att följa upp dessa elever för att på så vis se hur de ser tillbaka på sin tid på Mosaik. Det skulle också vara intressant att följa upp eleverna för att se hur de ser på sin nya situation efter att de slussats ut till andra skolor. Kanske är det så att något eleven tar upp som ett problem här och nu, i framtiden visar sig gynna eleven eller tvärtom. Något som också till viss del förvånat mig under arbetet med denna uppsats är vilken central roll språket tycks ha för dessa elever. Detta skulle vara intressant att följa upp hur det påverkar eleverna att det svenska språket är så central del av och den enligt dem, viktigaste faktorn för deras integrering i
samhället. I kontrast till detta går att peka på flerspråkiga länder. Det går också att peka på förmågan att kommunicera över språkgränser som styrka istället för att fastna i att se frånvaro utav svenska språket som ett problem.
Avslutningsvis hoppas jag att dessa nyanlända elevers betraktelser av sin skolsituation kan nyansera bilden av hur detta mottagande kan organiseras. Jag hoppas att jag med hjälpa av elevernas berättelser belyst komplexiteten i denna fråga. Denna uppsats tog sitt ursprung i en konflikt om mottagningsskolan Mosaiks vara eller inte vara, och jag hoppas att denna uppsats ger en mer nyanserad bild av elevers erfarenhet av denna skola samtidigt som jag belyser vilka konsekvenser detta mottagningssystem med allt var det innebär får för eleverna.