Skolan och språket

Waquant (2008) visar hur aktiva beslut från styret påverkar hur segregeringen och marginalisering uppkommer och brer ut sig. Statens institutioner får inte överge sina medborgare för då riskerar de att hamna utanför samhället (Waquant, 2008). Integration kan, som jag tidigare diskuterat handla om allas jämlika möjlighet att aktivt delta i samhällets utveckling men också delaktighet och respekt mellan människor (Beckman, 2011;Durkheim, 1884; Stigendal, 2006). Som jag tidigare visat tyder lagar, styrdokument och mycket forskning på att skolan är ett viktigt styrmedel för att skapa integration, men mycket forskning tyder också på att skolan istället kan bidra till segregation och ökad ojämlikhet (Sernhede, 2014; Liedman, 2014). Hur detta kan gå till, och hur skolan i allmänhet och Mosaik i synnerhet bidrar till elevernas syn på sig själva och sin plats i samhället ska jag analysera i detta tema.

Svenskhet och svenska

Undervisningen på Mosaik sker på svenska. Mosaiks syfte är bland annat att lära eleverna det svenska språket (Malmö, 2014a). Att kunna det svenska språket kan ses som ett viktigt verktyg för att inkluderas i det svenska samhället. Att lära de nyanlända eleverna svenska kan också ses som en metod för att inte staten ska överge sina medborgare vilket Waquant (2008) visat vara viktigt om de inte ska hamna i utanförskap (Waquant, 2008). Lika tillgång till svenska språket är en förutsättning för lika delaktighet i samhället. Men att undervisningen sker på svenska kan paradoxalt nog också ses som exkluderande. Detta då alla inte har samma förutsättningar för att kunna prata svenska. Utifrån detta perspektiv kan man ställa sig frågan om det svenska språkets ställning inom skolan leder till kulturell assimilering, alltså en ensidig anpassning till det svenska majoritetssamhället. Svenska språket kan ses som en väsentlig del i det som Bunar (2010) m.fl. definierar som svenskhet, vilket jag diskuterat i kapitlet om tidigare forskning. Svenskhet och svenska språket skiljs inte alltid åt i denna tidigare forskning, vilket leder till att begreppen ibland kan vara svåra att hålla isär. Att det används såhär kan dock bero på att språk ofta ses som en viktig källa till identitet (Granstedt, Hällgren & Weiner, 2006 s.321). Svenskhet ses i skolan som norm och det som är värt att eftersträva (Axelsson, 2014; Bunar, 2010; Puskas & Ålund, 2013; Kamali, 2006; Ljungberg, 2005). Många elever upplever att det är väldigt viktigt att de pratar svenska. Både på lektioner och på rasten. Det är också många av de elever jag intervjuat som upplever att lärare hela tiden försöker få dem att prata svenska. Darius berättar:

Darius: Jag tycker om engelska men här måste jag prata svenska.

Alexander: Vem säger det?

Darius: Alla, alla lärare säger det.

Intressant här är alltså att Darius upplever att han måste prata svenska, vilket gör att svenska hela tiden både av elever och lärare befästs som viktigt. Jag frågar Samira var hon pratar svenska:

Samira: Nä svenska pratar jag bara i skolan. Mamma och pappa kan inte svenska. Barnen här kan inte heller svenska men det är bara i skolan vi pratar svenska.

Jag kan inte så många ord på svenska men jag försöker på svenska. Lärarna säger att du får inte prata somaliska eller engelska. Då säger jag att jag inte kan svenska, vad ska jag göra?

Samira pratar endast svenska i skolan. Detta försvåras också av att hon inte tycker att eleverna på skolan kan svenska tillräckligt för att hon ska lära sig språket. Även Samira upplever att hon inte får prata något annat språk än svenska. Hon tycker det är jobbigt för hon upplever att hon inte får prata engelska eller somaliska som hon behärskar bättre. Jasmin förklarar att hon pratar arabiska med sina kompisar på skolan, jag frågar om hon aldrig pratar svenska med dem: ”Bara när lärare är i

närheten”, svarar hon och skrattar.

Eleverna upplever att lärare inte vill att de ska prata sina egna språk utan istället prata svenska. När lärare går förbi byter både Jasmin och Samira språk till svenska och måste därmed dölja sina respektive modersmål. Eleverna upplever att lärare inte tillåter dem att prata sina respektive språk. De upplever att de måste dölja sina språk och att de endast kan använda dessa språk när lärare inte hör. Istället ska de prata svenska. Eleverna upplever att vissa lärare försöker förhindra främmande språk både i klassrummet men även på rasterna som Ivan här förklarar:

Ivan: På rasten pratar jag bara svenska, för att jag är i Sverige och då vill och måste jag bara prata svenska. För att i framtiden ska jag lära mig.

I materialet som framkommit i intervjuerna med eleverna på Mosaik återspeglas alltså en bild av det svenska språket som viktigt bland lärare men också bland eleverna. Detta kan tyckas vara självklart. Men intressant är att många elever upplever att det under vissa omständigheter, både på lektioner och raster inte är accepterat att prata andra språk. Elever upplever att de ständigt uppmuntras till att prata svenska istället för att prata sina modersmål med kompisar som kan detta språk. Bourdieu (1999) menar att alla spelare inte har samma chans på fältet, du måste kunna spelets regler (Bourdieu, 1999 s.131). Att andra språk tillskrivas lägre status, vilket här tycks ha hänt, får som konsekvens att de som kan svenska också kan spelets regler bättre än de som inte lärt sig svenska. Det blir här tydligt att inom skolan värdesätts det svenska språket. Det är det svenska språket som är

symboliskt, som andra värdesätter (Bourdieu, 1999 s.97ff, 154ff). Så länge skolan är på svenska kommer denna fördelning av kapital reproduceras, vilket gör att de sociala skillnaderna bara reproduceras (Bourdieu, 1999 s.31f). Att inte invigas i de koder som utbildning innebär leder till en ojämlikhet inför utbildningen (Palme, 2008, s.45ff). En sådan kod kan vara svenska språket, något som dessa elever inte är invigda i ännu. Drar vi detta resonemang till sin spets går det att argumentera för att genom att det är så starkt fokus på svenska språket så reproducerar skolan skillnader, vilket är tvärtom vad som från början var tänkt.

Eleverna upplever det svenska språket som så viktigt att lära sig att några av de eleverna jag intervjuat tycker att det är problematiskt att vissa lärare inte pratar vad de upplever vara korrekt svenska. Jag frågar Reza vad han skulle vilja ändra om han var rektor:

Reza: (...) Lärarna måste vara svenska. Alexander: Inga lärare från andra länder?

Reza: Nej, och de första dagarna måste vi lära oss mer svenska.

Alexander: Viktigt med svenska?

Reza: Ja det är viktigt med att vi lär oss riktig svensk dialekt. Inte arabisk eller annan dialekt.

Reza vill alltså endast ha ”svenska” lärare. Detta är något som flera elever tar upp. I intervjun med Ivan framgår det att Ivans pappa ser ut att ha påverkat Ivan att tycka att det är problematiskt med lärare från andra länder, som enligt pappan pratar ”dåligt”:

Alexander: Vad tycker ni om lärarna då?

Ivan: Dom är snälla. Faktiskt, är det många lärare som kommer från andra länder. Det finns bara 3-4 lärare som är svenska, men dom är snälla och så.

Alexander: Men tycker ni det är bra med lärare från andra länder eller bättre med svenska?

Ivan: Pappa har varit på samtal med min mentor. Och min pappa har bott i Sverige i 20 år och han sa att mentorn pratar dåligt. Han har småfel.

Ivans pappa tycker det är problematiskt att Ivans lärare bryter och pratar ”dålig svenska”. Det framkommer senare i samtalet att både Ivan och Ivans pappa anser att det är mycket viktigt att Ivan lär sig korrekt svenska. Att prata svenska utan brytning är också enligt de los Reyes & Wingborg (2002) viktigt om man inte vill bli utsatt för diskriminering. Utländska efternamn, mörkhudfärg, klädval och brytning medför att många människor dagligen utsätts för kränkande särbehandling (de los Reyes & Wingborg, 2002, s.11). Det tycks alltså inte bara vara i skolan som det är viktigt att prata svenska utan till viss del är det så i hela samhället. Det kan ur detta perspektiv vara förståeligt att Ivans pappa inte uppskattar att han sons lärare bryter. Granstedt (2006) menar att rekrytering av fler utlandsfödda lärare kan hjälpa till att förändra diskursen om svenskhet där svenska är inkluderat (Granstedt, 2006 s.251ff). Detta kan dock bli problematiskt när stora delar av mottagningssystemet men också samhället i stort gör svenskhet och svenska till norm. Vikten av att besitta denna ”svenskhet” och kunna felfri svenska tycks försvåra för dessa utlandsfödda lärare. Många elever verkar känna en press att lära felfri svenska vilket gör att några elever inte tycker det är en bra idé med utlandsfödda lärare. Även om skolan förändrar så att svenskheten och därmed också svenska inte är normen inom skolan, finns det en hel struktur utanför skolan som också måste förändras, för att eleverna inte ska känna denna press på att lära sig svenska utan brytning. Skolan kan vara ett sätt att börja förändra dessa strukturer, exempelvis genom utlandsfödda lärare. Detta kan dock medföra att elever hamnar i kläm mellan skolan och samhället som exemplet med Ivans pappa visar.

Elevernas syn på språk

Baserat på citaten ovan tycks eleverna fått bilden av att svenska språket är centralt i deras utbildning. Detta verkar också påverka hur de ser på andra språk. Många elever tänker också på hur deras förutsättningar för att lära sig svenska ser ut. Att svenska språket ses som så centralt på Mosaik tycks också leda till att många av de

elever jag intervjuat upplever att det är ett problem att ingen av eleverna på Mosaik är från Sverige. S:t Petri5 målas av många intervjuade elever upp som dröm-

gymnasiet. Det är dit många strävar. Här finns enligt de jag intervjuat få

”invandrare” och S:t Petri ses därför som en bra skola att lära sig svenska på. Om S:t Petri är drömmen så är Värnhemsskolan6 mardrömmen. Här går enligt de jag intervjuat många ”invandrare” och det anses därför vara svårt att lära sig svenska på denna skola. Zemar utgår från sina kompisar från boendet när han berättar:

Alexander: Alla på boendet går på Mosaik? Zemar: Nej.

Alexander: Var går dom?

Zemar: En kille går på S:t Petri, en på Värnhemsskolan. Alexander: Dom har lärt sig svenska snabbt?

Zemar: Ja han på S:t Petri han pratar som en svensk. Alexander: Hur länge har han varit här?

Zemar: 1,5 år kanske

Alexander: Och han på Värnhemsskolan har också lärt sig bra?

Zemar: Nej

Alexander: Inte? Varför inte?

Zemar: På Värnhem [Värnhemsskolan] kommer alla från andra länder. På Petri kommer alla från Sverige.

Zemar anser att hans kompisar har lärt sig bättre eller sämre svenska beroende på vilken skola de går på. Att det är svårt att lära sig svenska omgivna av andra språk är något som många elever upplever som problematiskt. Jag kan också se att just arabiskan är något som många elever tagit upp som ett problem. Elever tycker att det är svårt att låta bli att prata arabiska när så många andra elever pratar detta språk. Intressant är att även de som själva pratar arabiska, som Aina i detta citat ser arabiskan som problematisk:

Alexander: Tror du det skulle vara bättre på Mosaik om det fanns elever från Sverige här också?

Aina: Samma men t.ex. på gymnasiet. Värnhem

[Värnhemskolan] är inte bra. Där är mycket problem med elever. På Petri skolan pratar alla bara svenska, ingen arabiska. Kanske bara tre stycken araber har hon [kompis]

5 _{S:t Petri är en gymnasieskola i Malmö. På Malmö Stads hemsida går att läsa följande om S:t Petri:} ” I undersökningar som har gjorts bland gymnasieelever i Malmö framkommer alltid att S:t Petri skola är en av de skolor där eleverna trivs allra bäst. Det är också en skola där du som elev ges goda möjligheter att nå goda studieresultat. När elever lämnar S:t Petri skola har de goda kunskaper med sig, och en stor del av våra elever väljer att studera vidare vid universitet och högskolor över hela världen. Våra duktiga lärare finns alltid där för att inspirera dig och för att stötta dig att nå goda resultat”(Malmö, 2014b).

6 _{Värnhemsskolan är en gymnasieskola i Malmö. På Malmö stads hemsida går att läsa följande om} Värnhemsskolan: ”Vi är skolan för dig som vill utbilda dig inom ett yrke redan i gymnasiet men även för dig som vill lägga grunden för vidareutbildning inom internationella och kreativa yrkesområden. Vi utbildar för framtiden inom heta branscher som restaurang och livsmedel, textil och design, barn och fritid, konsthantverk, hotell och turism, handel och administration och hantverk, såsom florist, frisör och stylist. Dessutom utbildare vi hästskötare på Jägersro Trav och Galopp”(Malmö, 2014c).

sagt. Dom pratar hela tiden svenska. Det är lugnt och bättre. Jag känner att S:t Petri är bättre än Värnhem. Alexander: Men den här skolan? Hur tror du denna skola skulle blivit med elever från Sverige?

Aina: Det är bra. Då skulle vi prata svenska med dom. Här är alla arabiska och till exempel polska. Vi pratar arabiska och dom polska, vi kan inte prata svenska.

Även Jasmin som själv pratar arabiska, förklarar att faktumet att så många pratar arabiska ställer till det för henne, men hon tror det blir bättre sen när hon kommer till en skola utan så många ”araber”:

Jasmin: (…) Jo jag kan prata svenska nu så jag ska prata med alla andra svenska elever och lärare och jag ska förstå allt. Jag ska studera. Samma som här. Men det ska inte vara så mycket araber så jag ska inte prata arabiska på rasten.

Alexander: Är det jobbigt att det är så mycket araber här? Jasmin: Nej det är inte jobbigt. Alltså det är bra. Jag har många kompisar här och vi har samma kultur. Men jag pratar arabiska på rasten så det är inte bra ju. Jag måste prata svenska. Och jag pratar ju inte svenska med dom för dom förstår ju arabiska.

Jasmin, likt många andra jag intervjuat, tror att faktumet att hon hela tiden pratar arabiska med sina kompisar försvårar för henne att lära sig svenska, något som kommer förändras när hon byter skola. Hon uppskattar dock att det finns många ”araber” runt omkring henne, vilket kan vara en av Mosaiks fördelar. (Mer om detta senare i uppsatsen.) Att svenska språket ses som så viktigt bland eleverna på

Mosaik tycks alltså medföra att många elever upplever att det är problematiskt att de är omringade av så många som pratar andra språk, och så få som pratar svenska. Till skillnad från svenskan definieras andra språk här som något etniskt. När svenska språket är det som är normen tycks detta leda till att andra språk tillskrivs lägre status (Puskas & Ålund, 2013 s.51). Svenska tycks här tillskrivas högt värde medan andra språk tillskrivs lägre värde. Många upplever att det inte är bra att de pratar arabiska, och att det önskar att de istället pratat mer svenska.

Stigmatisering och andrafiering

Det är dock inte bara språk som tillskrivs lägre värde. I flera av intervjuerna säger elever att det finns för mycket ”araber” och ”invandrare” på Mosaik, i Malmö och speciellt i vissa områden. Några jag intervjuat vill gärna komma bort från alla ”invandrare” och ”araber”. Detta kan ta sig uttryck i att de vill gå på en skola utan ”araber”, eller flytta till ett område med färre ”invandrare”. Faktumet att många elever söker sig till det svenska språket och därmed försöker lämna sina modersmål tycks spegla av sig på deras syn av människor med annat ursprung. Ivan förklarar att han inte tycker om Mosaik bland annat för att det är för många ”invandrare” där:

Ivan: Faktiskt gillar jag inte den här skolan så mycket därför det finns invandrare överallt och den har inte bra trädgård [skolgård].

Yasir förklarar varför han inte vill gå på Värnhemskolan. Det är kompisar till honom som berättat att det inte är en bra skola. Han jämför också problematiken med Mosaik.

Yasir: Ja men dom [kompisar till Yasir] har sagt att Värnhemskolan är dålig.

Alexander: Varför det?

Yasir: Därför. Ja samma som i min klass. Vi har många araber. Vi är 10 elever 8 är araber. Dom pratar bara arabiska. Jag lär bara arabiska men ingen svenska. Samma sak på Värnhem [Värnhemsskolan].

Yasir förklarar här att han tycker att det är för mycket ”araber i klassen”. Yasir som kommer från Afghanistan förklarar att han lärt sig mer arabiska än svenska på Mosaik. ”Araber” får i mina intervjuer ofta symbolisera invandrare. Detta framgår också i intervjun med Katarina som kommer från Balkan:

Alexander: Vad tycker du om Malmö då? Katarina: Det är en bra stad.

Alexander: Vad är det som är bra?

Katarina: Jag vet inte riktigt faktiskt. För mig är det bra att jag hela tiden kan vara ute med kompisar. Det som inte är bra är [viskar], det finns mycket arab.

Alexander: Varför är det inte bra? Katarina: Dom gör hela tiden problem. Alexander: Var då?

Katarina: Ja överallt men Rosengård så mycket. Alexander: Brukar du vara där då?

Katarina: Nej men jag har varit där någon gång.

Det är inte bara i skolan som elever upplever att det finns för många ”invandrare” och ”araber”. Katarina har fått intrycket av att ”araber” hela tiden ställer till med problem. I detta citat målas också stadsdelen Rosengård upp som området med mest problem. I detta fall endast baserat på ett enstaka besök i stadsdelen. Även elever som själva har arabiskt ursprung målar upp ”araber” som ett problem. Sarah som kommit från Syrien berättar att hon vill flytta från Rosengård på grund av att det finns för många ”araber” där:

Alexander: Trivs du bra i Rosengård?

Sarah: Nej det är inte bra. För att det finns jättemånga araber där. Det finns problem.

Alexander: Så du vill flytta? Sarah: Ja vi ska flytta Alexander: Ja var då?

Sarah: Till Lindängen, men där finns också problem.

Jag frågar Robert som kommer från östra Europa vad han tycker om Sverige. Han känner sig konstig för att det finns ”invandrare” överallt. Citatet med Robert visar också hur samhället påverkar Robert att tro och tycka olika saker om olika

individer. I följande citat är det rykten, diskurser och fördomar som påverkat Roberts bild av ”araber”:

Robert: Jag känner mig ibland konstig. Därför att när jag går på gatan finns här ingen svensk. Invandrare överallt. Alexander: Är det bra eller dåligt menar du?

Robert: Det är bra för då kan jag träffa andra från mitt land. Det är inte bra för att det är mycket araber. Alexander: Det tycker du inte om?

Robert: Nej det finns så många, jag tycker inte om deras religion, jag tycker inte om muslimers religion.

Alexander: Varför?

Robert: Jag vet att kvinnorna inte har, jag glömmer hela tiden ordet. [pekar på min kapuschong]

Alexander: Slöjan?

Robert: Nej, dom har en sjal. Alexander: Det är inte bra?

Robert: Dom har inte frivilligt, dom har en religion som innebär att om de dödar till exempel en kristen eller icke- muslim så kommer dom inte till helvetet. Det är det jag lyssnat på.

Alexander: Hur har du lärt dig det? Robert: På TV.

Hur kan det komma sig att så många av de jag intervjuat har sådana problem med ”araber”, ”invandrare” och Rosengård? Enigt Waquant (2008) är det till viss del staten som skapar och styr utanförskap, och enligt Becker (2006) är det samhället som skapar avvikare. Att denna syn på andra människor har uppkommit hos dessa elever kan tyda på att samhället, där skolan är en viktig aktör, påverkar. Strukturer tycks ha gett elever en negativ bild av ”invandrare” och ”araber” och därmed också sig själva. Möjligen kan eleverna till viss del haft med sig denna syn på

”invandrare” och ”araber” från sina hemländer men faktumet att många målar upp Rosengård som problematiskt och även har en väldigt negativ bild av sig själva talar för att denna stigmatisering och andrafiering tycks fortgå även här. I några intervjuer blir det tydligt att eleverna själva ser sig som problem. Jag frågar Zemar vad han tycker om Malmö:

Zemar: Jag tycker om en liten stad. Malmö är en liten stad fast med mycket folk. Om det skulle varit svenskt folk skulle det inte vara någon fara men här finns många människor