Uppsatsens syfte har varit att ta reda på hur olika samhällsinstanser såsom till exempel socialtjänsten, HVB-hem, kvinnojourer och andra ideella organisationer som möter målgruppen, arbetar med barn som bevittnar fysiskt våld mot mamman. Uppsatsen syftade också till att undersöka vilka effekter insatserna av de ovan nämnda instanser har på dessa barn samt hur samverkan mellan de olika instanserna upplevs, utav de som arbetar inom dessa, då det kommer till barn som bevittnar våld.
Samtliga informanter var överens om att problematiken kring barn som bevittnar våld i hemmet riktat mot mamma är en omfattande sådan, med ett stort mörkertal kring sig vilket innebär att problematiken är ännu vidare utbredd än vad som finns dokumenterat. Vidare var samtliga informanter också överens om det faktum att det är lika skrämmande för ett barn att bli utsatt av våld som är direkt riktat mot barnet, som att bevittna en omsorgsperson bli utsatt för våldet - konsekvenserna och symtom som visar sig hos barnet är likartade. Att bevittna sin mamma utsättas för våld innebär alltså enligt informanterna en stor riskfaktor, vilket också Broberg et al. (2011) beskriver. De symtom som informanterna räknades upp som vanliga sådana är bland annat att dessa barn inte sällan visar upp ett utåtagerande beteende, svårigheter i skolan som exempelvis kan visa sig i form av koncentrationssvårigheter, en förhöjd stressnivå, en upplevelse av oro samt svårigheter med att skapa och bibehålla sociala relationer. Några av informanterna nämner vidare att psykosomatiska besvär som exempelvis magont och huvudvärk är vanligt förekommande symtom, samt att många barn lider av PTSD. Dessa symtom benämns också av Broberg et al. (2011), Överlien (2007) och Socialstyrelsen (2016) som vanligt förekommande. En av informanterna nämner dessutom att ett ökat kontrollbehov många gånger kan föreligga. Enligt samtliga informanter påverkas dessutom relationen mellan mamman och barnet i de flesta fall negativt. Detta påverkar även barnets anknytningsmönster och dess utveckling negativt. Även av Broberg et al. (2011), Socialstyrelsen (2016) och Jansson (2010) framkommer detta. Att rikta bra och rätt insatser till barnet, men också till dess familj som helhet, är därför av högsta vikt för att öka barnets förutsättningar till goda levnadsvillkor. Inte minst för att öka barnets känsla av sammanhang och förbättra dess anknytning till
mamman. Att barn som bevittnar våld mot närstående har rätt till stöd och hjälp som de är i behov av är även lagstadgat och framkommer i socialtjänstlagen 5 kapitel, 11§. Paragrafen förtydligar också att dessa barn ska anses som brottsoffer (SFS 2001:453). Vidare har, enligt socialtjänstlagen 5 kapitel, 1§, socialtjänsten en skyldighet att skydda dessa barn samt verka för att barnen skall växa upp under trygga och goda levnadsförhållanden (SFS 2001:453).
Av informanterna i studien framkommer att den vanligaste insatsen som riktas till barn som bevittnar mamma utsättas för våld är samtalsinsatser som exempelvis trappan-samtal. Även Broberg et al. (2011) bekräftar att samtalsinsatser är de mest förekommande insatserna. Broberg et al. (2011) menar vidare att samtalsinsatser ger goda resultat då barnet får möjlighet att prata ut om det som det har varit med om och därmed sätta ord på upplevelsen. En av informanterna menar att barnen många gånger tycker att det är skönt att få berätta om sina upplevelser till någon som verkligen lyssnar och som de kan känna sig trygga med. En annan informant menar att upplevelsen av våldet kan vara väldigt förvirrande för barnet, då det inte sällan är något som tystas ner och blir en slags familjehemlighet och något som upplevs som normalt av barnet. Av den anledningen, menar informanten, är det betydelsefullt att låta barnet få sätta ord på dennes egna upplevelse av våldet. Att göra detta bidrar till att upplevelsen kan komma att kännas mer begriplig, hanterbar och meningsfull, vilket enligt Antonovsky (2005) leder till en ökad känsla av sammanhang. Vidare menar Antonovsky att även stimuli som uppfattas som negativa kan bli begripliga för barnet om det får hjälp att förstå och sätta ord på upplevelsen (Antonovsky, 2005). Andra vanligt förekommande insatser är enligt Broberg et al. (2011) KBT, traumafokuserad KBT, anknytningsbaserad familjeterapi samt behandlingsteknik med ögonrörelser. Enligt informanterna kan dessa insatser leda till mindre symtom och normbrytande beteende hos barnen, som istället utvecklar ett stabilt socialt anpassningssystem. Barnens psykiska hälsa tenderar utifrån detta också att stabiliseras.
Flera av informanterna beskriver vikten av att följa upp insatserna som riktas för att säkerställa att de ger önskad effekt. Någon annan av informanterna gör uppföljningar enbart ibland. Övriga informanter beskriver att de sällan gör uppföljningar då det inte är en integrerad del av deras arbete. Enligt Tengvald (2003) är det viktigt att insatserna följs upp för att kunna kvalitetssäkra arbetet och för att kunna säkra att insatsen ger goda resultat för barnet i fråga. Vid uppföljning, beskriver någon av informanterna, att de positiva effekterna av insatserna ibland visar sig inte vara så långvariga som önskat. Detta kan upplevas problematiskt. Till följd upplever studiens författare att en ytterligare utvecklad forskning kring insatser som ges barn som bevittnar våld mot mamma hade varit nödvändigt.
Broberg et al. (2011) beskriver den stora betydelsen av att rikta insatser till familjen som helhet och inte enbart till barnet. Almqvist & Broberg (2004) samt Andershed (2005) menar också att ett holistiskt synsätt är viktigt i arbetet med familjer där våld förekommer. Detta innebär ett arbete med alla delar i barnets liv, d.v.s. att arbeta med samtliga påverkande faktorer (Andershed, 2005). Även några av informanterna beskriver vikten av att ha ett holistiskt synsätt och att arbeta med hela familjen och alla de olika delarna av barnets liv. Detta, menar en av informanterna, kan stärka dessa barns känsla av sammanhang. Andra informanter pekar också på att det kan stärka barnets anknytning till mamman, då relationen dem emellan stärks. På så vis främjas barnets utveckling och psykiska hälsa.
Att samverka har visat sig vara betydelsefullt för att förhindra att barn faller mellan stolarna, men också för att upptäcka och kunna bryta osunda levnadsförhållanden för barnet i så god tid som möjligt. Även för att få en så bred helhetssyn som möjligt kring barnet och de problematiska förhållanden som föreligger, har samverkan olika inblandade samhällsinstanser
emellan visat sig vara av betydande vikt. Utifrån den information som informanterna har delgivit har det visat sig vara särskilt viktigt att instanser som socialtjänst, skolan, BUP och polis har en välfungerande samverkan med varandra, detta menar också Socialstyrelsen (2018). Även Johansson (2011) beskriver vikten av en välfungerande samverkan mellan instanserna för att hela tiden kunna ha fokus på barnets bästa och kunna rikta de mest effektiva och skonsamma insatserna. Flera av informanterna ansåg att samverkan mellan dem och andra instanser i dagsläget inte var helt tillfredsställande, och att den hade behövt utvecklas. Författarna till denna studie upplever att samverkan till viss del är välfungerande, till exempel mellan flertalet av informanternas arbetsplatser och skolan som verksamhet. Samtidigt ser författarna att andra delar hade tjänat på en mer välfungerande samverkan.
Med tanke på att studien är småskalig och enbart ett fåtal informanter har deltagit är det svårt för författarna att avgöra om resultatet kan fungera generaliserbart för samtliga aktörer som möter målgruppen barn som bevittnar våld mot mamma. I studien träder informanter från enbart vissa verksamheter som arbetar med målgruppen fram. Detta eftersom författarna inte haft möjlighet att samla empirisk data från andra viktiga samhällsorgan, såsom exempelvis BUP. Då tillgång hade funnits till perspektiv även från ytterligare verksamheter, hade studien eventuellt kunnat bli mer generaliserbar. Trots detta upplever författarna att resultatet bidrar med adekvat kunskap om ämnet samt att undersökningen skulle kunna fungera som underlag för fortsatt forskning.
Båda författarna till studien hade uppfattningen om att problematiken kring barn som bevittnar våld mot mamma var omfattande redan innan undersökningsprocessen påbörjades. Varken Emma eller Stina var dock förberedda på att problematiken är av riktigt så stor omfattning som den faktiskt har visat sig vara. Vad gäller uppsatsens ämne är det ett ämne som båda författarna tycker är ett mycket intressant sådant. Båda författarna är intresserade av brottsrelaterade frågor och kan tänka sig att arbeta med sådana i framtiden, vilket för båda har förstärkts ytterligare genom skrivprocessen samt i mötet med de olika informanterna. Båda författarna tycker att skrivprocessen har varit väldigt intressant och givande och upplever att de vill fortsätta förvärva kunskap på området.
REFERENSER
Almqvist, K. & Broberg, A. (2004) Barn som bevittnat våld mot mamma. En studie om kvinnor och barn som vistas på kvinnojourer i Göteborg.Göteborg: Nationellt centrum för kvinnofrid
Andershed A. K. & Andershed H. (2015) Risk and protective factors among preschool Chrildren: Integrating research and practice. Journal of Evidence-informed Social Work, 12 (4): 412-424
Andershed, H. (2005) Normbrytande beteende i barndomen. Vad säger forskningen? Stockholm: Gothia
Antonovsky, A. (2005) Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur
Aspers, P. (2011) Etnografiska metoder. Malmö: Liber
Bringsrud Fekjær, S. (2016) Att tolka och förstå statistik. Malmö: Gleerups
Broberg, A., Almqvist, L., Axberg, U., Grip, K., Almqvist, K., Sharifi, U., Cater, Å. K., Forssell, A., Eriksson, M. & Iversen, C. (2011) Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma. Resultat från en nationell utvärdering. Örebro: Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet
Broberg, A., Granqvist, P., Ivarsson, T. & Risholm Mothander, P. (2006) Anknytningsteori:
Betydelsen av nära känslomässiga relationer. Stockholm: Natur & Kultur
Brottsförebyggande rådet (2019) Våld i nära relationer
[https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html hämtat 2019-11-13]
Brottsofferjouren (2019) Barn som upplever våld
[https://www.brottsofferjouren.se/fakta-om-brottsoffer/sarskilt-sarbara/barn-som-upplever- vald/ hämtat 2019-11-14]
Denscombe, M. (2016) Forskningshandboken - För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 3:e upplagan. Lund: Studentlittaratur AB
Diamond, G. S. (2005) Attachment-based family therapy for depressed and anxious adolescents. I: Lebow L. Jay (red.) Handbook of Clinical Family Therapy. New Jersey: John Wiley & Sons, inc.
Fantuzzo, J. W. & Mohr, W. K. (1999) Prevalence and effects of child exposure to domestic violence. The Future of Children, 21 – 32
Forsman, M. (2013) Rättsliga ingripanden vid föräldrars våld och övergrepp mot barn. Stockholm: Norstedts juridik
Frenzel, A. (2014) Brott i nära relation- En nationell kartläggning. Rapport 2014:8. Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Godbout, N., Dutton, D. G., Lussier, Y. & Sabourin, S. (2009) Early exposure to violence, domestic violence, attachment representations and marital adjustment. Personal relationships,
16 (3): 365 – 384
Halldén, G. (2003) Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk forskning i Sverige, 8 (1-2): 12 – 12
Hällberg, C. (2016) När pappa misshandlar mamma- Barns berättelser om våld i hemmet. Rapport 33/04. Handen: FoU-Södertörn
Högberg, G. (2008) Post-Traumatic Stress Disorder: Neurobiology and Effects of Eye Movement Desensitization and Reprocessing. Stockholm: Department of Clinical Neuroscience, Karolinska institutet
Jansson, S. (2010) Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Barn som lever med våld i hemmet. Rapport 2010:04. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet
Johansson, S. (2011) Rätt, makt och institutionell förändring: en kritisk analys av myndigheters
samverkan i barnahus. Lund: Media-Tryck
Kemp, M., Drummond, P. & McDermott, B. (2009) A wait-list controlled pilot study of eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) for children with post-traumatic stress disorder (PTSD) symptoms from motor vehicle accidents. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 15 (1): 5 – 25
Kåver, A. (2016) KBT i utvecklingen. En grundbok i kognitiv beteendeterapi. 2a upplagan. Stockholm: Natur & Kultur
Källström Cater, Å. (2009) Trappan modellen för samtal med barn som upplevt våld i familjen - en utvärdering för metodutveckling. Rapport 20019/3. Uppsala: FoU-stöd vid Regionförbundet i Uppsala län
Lag om etikprövning av forskning som berör människor SFS, 2003:460 Lag om särskilda bestämmelser om vård av unga SFS, 1990:52
Larsen, A. K. (2018) Metod helt enkelt - En introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 2a upplagan. Malmö: Gleerups
Melin, L. (2013) Teoretisk bakgrund. I: Lars-Göran Öst (red.) KBT inom psykiatrin. Stockholm: Kultur & Natur
Moberg, K. (2015) Är artikeln peer reviewed? Stockholm: Karolinska Institutet
[https://kib.ki.se/whatsup/blog/ar-artikeln-peer-
reviewed?fbclid=IwAR0IFYKZyCiHyOMBRRSIy5RJJC3A8seS3I53GEur6XRx0qxpv4UC wshYY3s hämtat 2019-11-21]
Pagani, M., Di Lorenzo, G., Monaco, L., Niolu, C., Siracusano, A., Verardo, A. R., Lauretti, G., Fernandez, I., Nicolais, G., Cogolo, P. & Ammaniti, M. (2011) Pretreatment,
Intratreatment, and Posttreatment EEG Imaging of EMDR: Methodology and Preliminary Results From a Single Case. Journal of EDMR practice and research, 5 (2): 42 – 56
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2008) Nursing research – generating and assessing evidence for nursing practice. New York: Lippincott Williams & Wilkins
Prop. 2009/10:232. Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige.
Rothbaum, F., Weisz, J., Pott, M., Miyake, R. & Morelli, G. (2000) Attachment and culture: Security in the United States and Japan. American Psychologist, 55 (10), 1093 – 1104
Skolverket (2009) Redovisning av uppdrag givet till myndigheten för skolutveckling om att fördela medel till samverkansprojekt inom grund och gymnasieskolan. Rapport U2006/5879/S. Stockholm: Skolverket
Socialstyrelsen (2016) Våld- Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen
Socialstyrelsen (2018) Kvalitetsutveckling av arbetet mot våld i nära relationer- Redovisning av 2017 års utvecklingsmedel och det nationella och regionala kompetensstödet. Stockholm: Socialstyrelsen
Socialstyrelsen (2019) Plan för utökad samverkan för förbättrad upptäckt av våld i nära relationer- Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket och Socialstyrelsen i samverkan. Stockholm: Socialstyrelsen
Socialtjänstlagen SFS, 2001:453
Swärd, S. (2016) Barnkonventionen i praktisk tillämpning- Handbok för socialtjänsten. Stockholm: Wolters Kluwer
Tengvald, K. (2003) Evidensbaserad praktik – om strävan att öka kunskaperna om verkningsfulla insatser. I: Varg, N. (red.) Perspektiv på kunskapsutveckling inom socialtjänsten. Lindesberg: Bergslagens Grafiska
Trondman, M. (2013) Att förstå barndom. Till frågan om barndom som tillblivelse (becoming) eller vara (being). Utbildning & Demokrati, 22 (2): 7 – 35
Tönnesen, E. (2010) Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Rapport 2010:4. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid
UNICEF (2019) Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: Unicef Sverige
Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet
Wennerberg, T. (2013) Själv och tillsammans: Om anknytning och identitet i relationer. Natur & Kultur
Willman, A., Stoltz P. & Bahtsevani, C. (2006) Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan
Överlien, C. (2007) Barn som upplever pappas våld mot mamma – vad säger forskningen? Nordisk Sosialt Arbeid, 4/2007(27): 238 – 245.
Överlien, C. & Hydén, M. (2007) Att tvingas lyssna- hur barn bevittnar pappas våld mot mamma. Norsk senter for barneforskning, 1 (25): 9 – 25