Att samverka kring barn som bevittnar våld mot mamma är viktigt, detta för att få en så bred helhetssyn kring barnet som möjligt (Prop. 2009/10:232). Johansson (2011) menar att ett nära samarbete olika berörda aktörer emellan kan vara avgörande för ett positivt resultat av olika insatser. Även i en rapport av Socialstyrelsen (2018) framkommer vikten av samverkan mellan olika samhällsinstanser kring barn som bevittnar våld mot mamman. Att socialtjänsten samarbetar med aktörer som exempelvis skola, BUP, barnahus, barn- och ungdomsmottagningar och kvinnojourer kan konstateras vara värdefullt i arbetet med den berörda målgruppen, då denna samverkan har visat sig ge positiva resultat (Socialstyrelsen, 2018). Vidare är det, enligt Johansson, av stor vikt att de insatser som riktas mot barn som bevittnar våld i hemmet är så effektiva och skonsamma som möjligt för barnet. Särskilt, menar hon, bör utredning samt handläggning av ärendena utföras smidigt och skonsamt, detta utifrån barnets bästa i åtanke (Johansson, 2011). Även informant 4 håller med om detta och säger:
”En insats är lyckad om alla professioner snabbt kan kartlägga barnets behov. Både det sociala, det psykiatriska och annat behov. Och att behandlingen eller insatserna som barnet behöver kommer igång så snabbt som möjligt.” – Informant 4
En samverkan som samtliga informanter nämner är av stor betydelse, är den med skolan. Samtliga informanter är också noga med att berätta att de instanser de själva arbetar inom har en väletablerad samverkan med skolan. Informant 5 berättar att det inte är ovanligt att det är genom så kallade SIP - möten (Samordnad Individuell Plan) olika professionella samverkar på skolan kring den särskilda individen. På dessa möten, säger informant 5, möts de olika aktörer som är inblandade i ett fall kring ett specifikt barn, för att skapa sig en överblick kring det individuella fallet. Informant 3 menar:
”Skolan är ju en av de viktigaste platserna att jobba med, för de möter ju i stort sätt alla barn. Så det ä ju en viktig instans att nå.” – Informant 3
Informant 3 fortsätter att berätta att framförallt ju mindre ett barn är desto viktigare är det att ha ett nära samarbete med skola och förskola. Även i en utvärdering som presenteras i en slutrapport av Skolverket (2009) framkommer det att det är gynnsamt, för barn som bevittnar våld mot mamma, att skolan har en nära och god samverkan med andra samhällsinstanser. Anledningen är att dessa barn i större utsträckning kan få hjälp i ett tidigare skede om en etablerad samverkan föreligger (Skolverket, 2009). Både informant 2 och 5 menar att detta är då det är framförallt i skolan som svårigheter uppmärksammas, exempelvis genom olika sorters avvikande beteenden hos barn som kan tyda på en problematik i hemmet, vilket också gör skolan till en viktig skyddsfaktor, som informant 5 tillägger. Även informant 3 menar att skolan utgör en stark skyddsfaktor för barn som bevittnar våld mot mamma. Informant 5 utvecklar och beskriver speciellt skolkuratorer som mycket viktiga komponenter för att upptäcka och arbeta med barn som bevittnar våld mot mamma på skolan. Detta visas även i slutrapporten som Skolverket (2009) presenterar, som säger att det överlag är viktigt med en väletablerad elevhälsa på skolorna för både samverkan med andra myndigheter men också vad gäller det direkta samarbetet med barn och föräldrar.
För att underlätta en samverkan olika myndigheter emellan finns idag i vissa kommuner så kallade barnahus, där olika samhällsorgan har samlats under ett och samma tak (Johansson, 2010). Informant 4 beskriver barnahus som:
”Ett samlat centrum kan man säga, polis, åklagare, socialtjänsten, BUP och rättsmedicin finns. Och dit kommer barn som har varit misstänkta för att vara utsatt för brott.” – Informant 4
Konceptet kring barnahus är inte bara positivt för att underlätta och effektivisera handläggning och utredning av ärenden. Även ett undvikande av flera parallellt löpande utredningar görs vid en samverkan inom barnahus, och därmed också risken för barn att slussas runt mellan olika myndigheter (Johansson, 2010). Även informant 4 menar att det är positivt för barn att enbart behöva komma till ett ställe och berätta sin historia, medans alla professionella lyssnar samtidigt. Det är ett skonsamt och effektivt arbetssätt, menar hen. Att behöva berätta fler gånger om för varje enskild myndighet, menar informant 4, har en negativ inverkan på barnet som gör att det eventuellt kan verka traumatiserande, samt ger barnet en känsla av att inte bli trodd. 5.4.2 Brister och problem i samverkan
Enligt Johansson (2011) så är de samhällsorgan som finns i dagens välfärdssamhälle fragmenterade. Detta, menar hon, leder till en bristfällig helhetssyn samt att barn riskerar att falla mellan stolarna (Johansson, 2011). Både informant 4 och informant 5 håller med om att samverkan med olika samhällsorgan hade kunnat fungera bättre. Informant 3 anser att samverkan med andra samhällsinstanser i det stora hela fungerar bra, men nämner att samarbetet med Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) hade kunnat vara bättre. Även informant 4 menar att samarbetet med BUP inte är helt tillfredsställande, främst för att kötiderna är otroligt långa, vilket också informant 3 håller med om. De långa väntetiderna för att få träffa en psykolog och få behandling menar informant 4:
“[...] är ju inte för barnets bästa. Men det är tyvärr så verkligheten ser ut idag.” – Informant 4
Informant 5 menar att, då barn bevittnar våld mot mamman, är det många drabbade parter som är inblandade och många aspekter som behöver riktas fokus på, vilket gör att det är av extra
stor vikt att arbetet sker ur ett brett perspektiv speciellt när det rör frågor om våld. Detta menar informant 5 att hen inte ser görs idag. Att ha en god samverkan mellan olika aktörer som är inblandade i fall då barn bevittnar våld mot mamman, menar Johansson (2011), är av stor vikt för att insatsernas resultat ska bli så lyckade som möjligt samt för att uppnå bästa möjliga livsvillkor för barnet. Även informant 4 bekräftar att insatser kring barn bara kan bli lyckade då olika samhällsinstanser kan samarbeta på ett så effektivt sätt som möjligt. Då samverkan mellan olika samhällsinstanser fungerar tillräckligt bra, kan det dessutom ses som en skyddsfaktor för barnet, som stärker dess positiva utveckling (Andershed, 2005).
Något som kan vara komplicerat med samverkan, menar informant 1, informant 2 och informant 3, är sekretessen som inte får brytas utan medgivande från vårdnadshavare. Informant 3 berättar att det är särskilt med skolan som det kan finnas svårigheter att inte bryta sekretessen. Vidare, menar informant 1, att även då ett medgivande från vårdnadshavare att bryta sekretessen föreligger är det viktigt att respektera och hålla på familjens integritet. Därför, menar informanten, bör enbart den mest viktiga och relevanta information delges. Även informant 3 menar att det är viktigt att som professionell välja vilken information som delges, trots samtycke om att bryta sekretess. Vidare menar informanten att det kan vara svårt att avgöra vilken information som är nödvändigt att delge och vilken som är irrelevant, men att det är något som är en del av yrkeskompetensen och även något som blir lättare i takt som erfarenheten med arbetet ökar.