5.1.1 Konsekvenser och symtom hos barnen
Problematiken kring barn som bevittnar våld mot mamma är omfattande och sannolikheten är stor att det finns ett omfångsrikt mörkertal kring denna målgrupp, beskriver samtliga av studiens informanter. Detta gör att problembilden förmodas vara större än vad som syns direkt. Tidigare forskning beskriver att det finns en rad negativa konsekvenser av att ett barn bevittnar våld mot mamman. Dessa negativa konsekvenser påverkar den fysiska-, psykiska- och sociala utvecklingen, anknytningen till föräldrar, barnets inlärning samt dess psykiska hälsa. Detta kan visa sig genom olika symtom såsom rädsla, oro, ångest, hög spänningsnivå, rastlöshet, nedsatt social kompetens, svårigheter att skapa och upprätthålla kamratrelationer, aggressivitet, koncentrationsstörning, minnessvårigheter, mardrömmar, magont, ätstörningar och självdestruktivitet. Det är också vanligt att dessa barn diagnostiseras med PTSD (Broberg et al.,
2011; Överlien, 2007; Jansson, 2010; Socialstyrelsen, 2016). Det har av intervjumaterialet framkommit att majoriteten av studiens informanter har liknande uppfattning om vad vanliga symtom är hos barn som bevittnar våld riktat mot mamma. Av intervjumaterialet framgår även att symtomen hos dessa barn är likartade de symtom som kan uppstå hos barn som själva är direkt utsatta för våldet. Informanterna 1, 2, 3 och 5 har vidare nämnt att barn som bevittnar våld mot mamma ofta är utåtagerande och har svårt för skolan till följd av exempelvis koncentrationssvårigheter. Informant 1, 2 och 3 beskriver också att barnen ofta har en förhöjd stressnivå, upplever oro och har svårt med sociala relationer. Ytterligare symtom som informanterna talar om, utöver dessa nämnda, är det som exempelvis informant 2 beskriver som att barnen ofta har ett stort kontrollbehov och har svårt att sitta still. Informant 5 beskriver vidare att barnen många gånger pratar om våld på ett mycket normaliserat sätt och kanske till och med skämtar om våldet. Vidare menar informanten att det inte är ovanligt att dessa barn också själva använder sig av våld på exempelvis skolgården eller mot mamma, och att de många gånger upplevs ha ett katastroftänk. Följande säger informant 5:
“Jag tycker att många pratar om våld, eller använder våld själva- på skolgården, eller mot mamman också och sådär [...] och många är ju rädda att mamma ska dö liksom, man har det här katastroftänket, det är ju också ett generellt drag.” – Informant 5 Även informant 4 menar att en konsekvens för barn som bevittnar våld mot mamma är att de själva kan komma att ta efter pappan, ser honom som en slags förebild, och utvecklar ett våldsamt beteende.
Informant 1 beskriver exempelvis att dessa barn ofta har traumasymtom och många gånger reagerar väldigt starkt på saker och ting. Vidare beskriver informanten att det inte är ovanligt att de har ett väldigt aktivt alarmsystem. Detta görs med följande ord:
”De har ett extremt aktivt alarmsystem, de är vana vid att hela tiden hålla utkik efter fara, att allting blir en potentiell fara för dem.” – Informant 1
Informant 2 beskriver att hen ofta upplever barnen som rastlösa, att de har svårt att sitta still och behöver mycket aktivitet. Både informant 2 och informant 3 talar om att barnen ofta upplever psykosomatiska besvär som följd, såsom att de har ont i magen eller i huvudet. Informant 3 och 4 beskriver att barnen inte sällan uppfyller symtomen för PTSD vilket försvårar barnets utveckling. Informant 4 beskriver att hen upplever barnen apatiska och som att de inte utvecklas i den takt som de borde.
Vidare beskriver informant 1, 2, 3 och 4 att det inte alltid behöver te sig på det här viset. Det finns också de barn som istället uppträder väldigt tillbakadragna och inåtvända:
”Sen finns det ju de andra barn som är mer tillbakadragna och inåtbundna och inte gör så mycket väsen av sig som inte blir problem på det sättet. Och det kanske inte blir lika tydligt då heller, men det är också ett sätt att undvika problem då kanske. Att inte skapa problem, att inte synas, att inte riskera att komma i en situation där det blir hotfullt eller så” – Informant 1
Då barn bevittnar sin mamma utsättas för våld är ytterligare en konsekvens, enligt Broberg et al. (2011) och Jansson (2010), att de löper en mycket stor risk att själva också bli direkt utsatta för våldet. Detta menar även informant 1, som säger att hen är säker på att det är i många fler fall, än vad som kommer fram, som barnet själv också är direkt utsatt för våldet. Även informant
2 menar på att risken för ett barn att själv bli direkt utsatt för våld är mycket större då det förekommer våld de vuxna parter i familjen emellan. Att våldet som direkt riktas mot barn inte kommer fram i lika stor utsträckning, menar informant 1, beror på att mamman i många fall är mycket mer försiktiga att tala om detta än att tala om sin egen våldsutsatthet. Detta då en rädsla för allvarliga konsekvenser föreligger, som att vårdnaden över barnet förloras, säger informanten.
5.1.2 Risk- och skyddsfaktorers inverkan
Det är viktigt att ha i åtanke att symptomen och effekterna ter sig olika från barn till barn. Detta menar Överlien (2007) och Jansson (2010) har med risk- och skyddsfaktorer samt resilience att göra. Risk- och skyddsfaktorerna i ett barns liv är ingenting som behöver vara avgörande och anledning för ett visst utfall (Andershed, 2005), det vill säga vad barnet kommer att få för symtom och hur barnets beteende kommer att te sig. Enligt Andershed och Andershed (2015) handlar det snarare om att faktorerna kan påverka och att de ökar sannolikheten för ett visst utfall. Enligt Andershed (2005) ökar dock risken för ett negativt utfall om barnet utsätts för många riskfaktorer och då barnet har många skyddsfaktorer så ökar chansen för ett gott utfall. Risk- och skyddsfaktorerna kan inte ställas mot varandra och ses som varandras motpoler. Det betyder att trots om ett barn verkar ha många skyddsfaktorer och utsätts för få riskfaktorer kan hen ändå utveckla ett normbrytande beteende. Det kan också betyda att om ett barn utsätts för många riskfaktorer och har få skyddsfaktorer kan barnet klara sig bra och vara välfungerande. Barnet kan med andra ord ha en stark resilience (Andershed, 2005). Även enligt studiens informanter har risk- och skyddsfaktorer stor inverkan på vad det bevittnade våldet leder till för konsekvenser. Informanterna menar att om ett barn utsätts för flertalet riskfaktorer ökar risken för att barnet upplever problematik och utvecklar ett normbrytande beteende. Informanterna pekar ut vissa riskfaktorer som de upplever är återkommande bland de barn som är utsatta för att bevittna våld mot mamma. Informant 1 beskriver att en riskfaktor är den vårdnadstvist som många gånger följer efter våldet samt att mammorna ofta lider av psykisk ohälsa som följd av våldet, vilket också blir en riskfaktor för barnet. En annan riskfaktor, menar informant 1 vidare, är om den våldsutövande pappan är väldigt uppsökande och förföljer barnet och mamman. Informant 2 menar att den största riskfaktorn är om mamman väljer att gå tillbaka till våldsutövaren. Informant 3 beskriver att försummelse samt en känslomässigt frånvarande mamma är två riskfaktorer som hen upplever är återkommande i många fall. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar upplevs av informant 3 och 4 som riskfaktorer. Både informant 2 och 3 upplever att missbruk kan vara vanligt förekommande i familjer där våld också är ett existerande faktum. Riskfaktorer som informant 1, 2, 3 och 4 tog upp i intervjuerna är bland annat socioekonomisk utsatthet, brister i mammans föräldraförmåga, psykisk ohälsa hos mamman, få och bristfälliga sociala relationer, negativ självbild och dåligt självförtroende. Informant 4 menar att PTSD är en riskfaktor för barnets utveckling. Informanterna har i sina uttalanden identifierat både distala och proximala riskfaktorer. Enligt Andershed (2005) räknas socioekonomisk utsatthet som en distal riskfaktor. Det innebär också att det är svårt att direkt påverka riskfaktorn (Andershed, 2005). Övriga riskfaktorer som informanterna har nämn är att betrakta som proximala, vilket enligt Andershed (2005) innebär att de direkt påverkar barnets utveckling och att de mer direkt kan motverkas genom insatser.
Vidare beskriver informanterna också en rad skyddsfaktorer som de upplever som viktiga när det kommer till barn som bevittnar våld mot mamma. Ett välfungerande och starkt nätverk runt barnet är en skyddsfaktor som samtliga informanter benämner som viktigt. De menar att det i detta nätverk exempelvis kan ingå släktingar, skola, socialtjänst, vänner, BUP men också den egna verksamheten som informanten arbetar inom. Informant 1 och informant 5 beskriver hur pass viktig roll mamman har i ett barns liv och att relationen till henne, samt att mamman har
en god hälsa och klarar av att ta hand om barnet, är en stark skyddsfaktor. Informant 3 nämner att hög intelligens är en faktor som hen upplever som skyddande. Detta beskrivs med följande ord:
”Men skyddsfaktorer som kan hjälpa är till exempel om man har en hög intelligens, att man har lätt att hänga med i skolan på ett bra sätt.” – Informant 3 Informant 4 beskriver vikten av att polis kontaktas och att familjen tar stöd av samhället:
“Men en ännu bättre skyddsfaktor är ju om den förälder som blir utsatt larmar polis och tar hjälp av samhället för att undgå att barnet ska få fortsätta att uppleva våld.” – Informant 4
Det som informanterna beskriver som skyddsfaktorer framkommer även av Överlien (2007) som vanliga skyddsfaktorer. Närmare bestämt om barnet har god självkänsla, nära relation till mamman och god kontakt och stöd från andra vuxna. Skyddsfaktorerna kan medföra att besvären kring psykologisk- och beteendemässig problematik inte blir så stor (Överlien, 2007) och att barnet istället uppträder välfungerande (Jansson, 2010). Även enligt Andershed (2005) är god självkänsla och god relation till mamman bra skyddsfaktorer. En god relation till mamman är särskilt stark och skyddande. Vidare är skyddsfaktorer såsom god intelligens, social kompetens, god problemlösningsförmåga och nära och starka relationer till exempelvis mor- och farföräldrar, kamrater och lärare välkända skyddsfaktorer (Andershed, 2005).
5.1.3 Våldets effekter på relationen; mamma - barn.
Enligt forskningen är det inte enbart symtom hos barnet som kan bli följderna när ett barn bevittnar våld mot mamma. Det kan också skada barnets relation och anknytning till mamman. Då ett barn bevittnar en anknytningsperson utsättas för våld kan barnet utveckla en otrygg eller desorganiserad anknytning (Broberg et al., 2011). Även Godbout et al. (2009) beskriver att forskning visar på hur barn som växer upp med våld i familjen ofta har en otrygg anknytning. Enligt socialstyrelsen (2016) kan mammans föräldraförmåga bli nedsatt när hon utsätts för våld, vilket kan göra att barnets anknytning påverkas ytterligare negativt. Det blir med andra ord som en ond cirkel. Även samtliga av studiens fem informanter talar om hur ett barns anknytning till mamman påverkas negativt av att barnet bevittnar när hon utsatts för våld. Informant 2 berättar att de ofta kan identifiera otrygga anknytningsmönster hos familjerna på HVB-hemmet, där det är barn som bevittnar våld mot mamma med i bilden. Dock menar informanten att i vissa fall kan det finnas en grund liggandes till en god anknytning hos en del av barnen. Men att denna kan behöva stärkas på nytt efter att barnet har bevittnat våldet.
Det är vanligt att ett barn som utvecklar en otrygg anknytning har en anknytningsperson som har brister i sin föräldraförmåga och svårigheter att tillgodose barnets grundläggande behov (Wennerberg, 2013). Barn som utvecklar en desorganiserad anknytning har mycket dåligt samspel med omsorgsgivaren, i detta fallet sin mamma, då anknytningen till största del byggs på affekten rädsla (Broberg et al., 2016). Det är mycket skrämmande för barn att bevittna sin mamma utsättas för våld, och ett känt symtom hos barnet som följd av bevittnandet är just rädsla (Broberg et al., 2011; Överlien, 2007; Socialstyrelsen, 2016). Både informanterna och Broberg et al. (2016) menar att barn som bevittnar våld mot mamma ofta har dålig självkänsla och svårt att skapa och bibehålla relationer till andra. Enligt anknytningsteorin tyder detta på att barnet inte har någon trygg anknytning då en trygg anknytning visar sig genom att barnet har god självkänsla och förmågan att skapa och bibehålla goda relationer till andra (Rothbaum et al.,
2000). De symtom som barn, som bevittnar våld mot mamma, ofta visar på tyder med andra ord på att barnet i många fall inte har någon trygg anknytning.
5.2 Tema 2: Insatser som ges