Avslutande kommentar

Avslutningsvis finns det enligt min mening luckor i lagstiftningen som gör att reglerna blir svårtolkade. Jag anser att det bör förtydligas vad som gäller angående ansvarsfördelningen exempelvis genom att definiera begrepp som verksamhet och verksamhetsutövare, men även ge en klarare beskrivning av när ansvaret för avhjälpande går över på en ny verksamhetsutövare. Det är även viktigt att klargöra hur långt undersökningsplikten i miljörättsliga situationer sträcker sig. Jag anser även att det skulle kunna finnas en vinning i att göra det möjligt att avtala om avhjälpandet. I dagsläget ger miljöbalken förvisso ledning i frågan om ansvarsfördelning men det finns ingen klar definition om hur problemen ska hanteras. I det ovanstående fallet var lösningen att kommunen och företaget träffade ett avtal sinsemellan om hur ansvarsfördelningen skulle se ut. Detta är en lösning som skulle kunna anses gångbar om tillsynsmyndigheten inte kräver ersättning från verksamhetsutövaren.

Visserligen finns det en möjlighet för den andra parten att kräva ersättning obligationsrättsligt för de kostnader som de avtalat om. Det blir då enligt min mening svårt att hävda att reglerna i miljöbalken är till för att skydda det allmänna, då det går att avtala bort de förpliktelser som finns gentemot det allmänna. Det borde istället finnas tydligare definitioner i författningstext vad som anses utgöra en verksamhetsutövare och en verksamhet, således hade det också skapat tydligare bestämmelser om vilket ansvar som åläggs de olika aktörerna.

Det som åsidosätts enligt min mening är förutsebarheten, då situationerna bedöms väldigt olika ger det inte verksamhetsutövarna och fastighetsägarna möjlighet att anpassa sig till de krav som finns på dem. Jag anser att det är viktigt att de aktörer som verkar inom miljörättens område förhåller sig till de regler som finns och skyddar miljön i den omfattning som krävs. Men de skärpta reglerna som ligger till grund för miljöbalkens regler angående förorenad mark är vad jag kunnat utläsa en konsekvens av de tidigare reglerna som styrde dessa verksamheter och åtgärder, enligt min mening blir det fel att låta nya aktörer få hårdare krav riktade mot sig för att tidigare aktörer har agerat försumligt. Jag har svårt att se hur det ska kunna vara skäligt för till exempel räddningstjänsten att kunna förutse dagbrunnens lokalisering och således är det därför svårt att använda en annan metod i släckningsarbetet. Jag utgår som tidigare nämnts att

181Se Bjällås, 2020, 10 kap. 6 §. Jfr dock MÖD 2019:3.

55

räddningstjänsten som är en statlig verksamhet använder sig av bästa möjliga teknik för att på bästa möjliga sätt värna om den svenska miljön.

56

Käll- och litteraturförteckning

Offentligt tryck

Regeringens propositioner Prop. 1986/87:90 om ny konkurslag.

Prop. 1987/88:85 Om miljöpolitiken inför 1990-talet.

Prop. 1997/98:45 Miljöbalk.

Prop. 2000/01:130 Svenska miljömål- delmål och åtgärds strategier.

Prop. 2004/05:35 Herrelösa fastigheter samt ansvar för konkurskostnader.

Prop. 2006/07:95 Ett utvidgat miljöansvar.

Prop. 2008/09:217 Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden m.m.

Statens offentliga utredningar

SOU 1993:78 Miljöskadeförsäkringen i framtiden slutbetänkande.

SOU 1996:103 En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling.

SOU 2006:39 Ett utvidgat miljöansvar.

SOU 2017:63 Miljötillsyn och sanktioner – en tillsyn präglad av ansvar, respekt och enkelhet.

Offentligt tryck från EU

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador.

Rättspraxis

Avgöranden från EU-domstolen

Mål 26/62, N.V. Algemene Transport- en Expeditie Onderneming van Gend en Loos mot Nederländska skatteförvaltningen, ECLI:EU:C:1985:104. Mål 6/64 Flaminio Costa mot E.N.E.L, ECLI:EU:C:1964:51.

Mål 11/70 Internationale Handelsgesellschaft mbH mot Einfuhr- und Vorratsstelle für Getreide und Futtermitte, ECLI:EU:C:1970:100.

57

Avgöranden från Högsta domstolen

NJA 2003 s. 599.

NJA 2012 s.125.

Avgöranden från hovrätten

RH 2003:63.

Svea hovrätt, dom 2003-04-07, målnummer B 3204–02.

Avgöranden från tingsrätten

Tingsrätten i Kalmar, dom 2014-09-19, målnummer T 3638–13.

Mark- och miljööverdomstolens avgöranden

MÖD 2002:16.

MÖD 2003:127.

MÖD 2005:29.

MÖD 2005:64.

MÖD 2008:13.

MÖD 2008:11.

MÖD 2010:10.

MÖD 2010:18.

MÖD 2010:31.

MÖD 2010:43.

MÖD 2010:23.

Svea hovrätt mark- och miljööverdomstolen, dom 2012-12-19, målnummer M 7995–11.

MÖD 2011:1.

MÖD 2013:34.

MÖD 2013:36.

MÖD 2014:14.

58

Svea hovrätt mark- och miljööverdomstol, dom 2016-05-25, målnummer M 9916–15.

MÖD 2015:19.

MÖD 2016:22.

MÖD 2017:2.

MÖD 2018:3.

MÖD 2019:3.

Svea hovrätt mark- och miljööverdomstol, dom 2019-06-20, målnummer M 10647-18.

Mark- och miljödomstolens avgöranden

Östersunds tingsrätt, mark- och miljödomstolen, dom 2016-09-29, målnummer M 313–16, M 318–16.

Mark- och miljödomstolen i Östersund, dom 2017-09-12, målnummer M 3012–16.

Umeå tingsrätt, mark- och miljödomstolen, dom 2019-01-21, målnummer M 1546–18.

Litteratur

Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt miljöbalken, tolfte upplagan, Uppsala Iustus förlag AB, 2018.

Bernitz, Ulf, Introduktion, i Bernitz, Ulf m.fl. (red.), Finna rätt, fjortonde upplagan, Stockholm, Wolters Kluwer Sverige, 2017, s. 17–34.

Bernitz, Ulf, Europarätten, i Bernitz, Ulf m.fl. (red.) Finna rätt: juristens källmaterial och arbetsmetoder, fjortonde upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, s. 57–87.

Bernitz, Ulf, Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, sjätte upplagan, Norstedts juridik, Stockholm, 2018.

Carlsson, Mia, Författningstexter, i Bernitz, Ulf m.fl., Finna rätt, juristens källmaterial och arbetsmetoder, fjortonde upplagan, Stockholm, Wolters Kluwer Sverige AB, 2017, s. 89–107.

Carlsson, Mia, Förarbeten, i Bernitz, Ulf m.fl., Finna rätt, juristens källmaterial och arbetsmetoder, fjortonde upplagan, Stockholm, Wolters Kluwer Sverige AB, 2017, s.

109– 132.

59

Darpö, Jan, Eftertanke och förutseende: En rättsvetenskaplig studie om ansvar och skyldigheter kring förorenade områden, 2001, Uppsala, Uppsala universitet.

Darpö, Jan, Särskilt yttrande i SOU 2007:21, saneringsförsäkring, 2007, Uppsala.

Darpö, J, Naturvårdsverkets rapport 5242, Om ansvar för miljöskulder i mark och vatten, jan 2003.

Michanek, Gabriel och Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, 2017, Uppsala, Iustus förlag AB.

Forsbacka, K, och Lampi-Fagerholm, E, Några skillnader vad gäller ansvaret för efterbehandling i Sverige respektive Finland som har betydelse vid företagsförvärv, JT

2004/05:4 s. 954.

Ebbesson, Jonas, Miljörätt, tredje upplagan, Uppsala, Iustus Förlag, 2015

Grauers, Folke, Fastighetsköp, tjugoförsta upplagan, Lund, Juristförlaget i Lund, 2016.

Hager, Richard, Hellner, Jan, Persson H, Annina, Speciell avtalsrätt II: Konstraktsrätt, första häftet-särskilda avtal, sjunde upplagan, Norstedts juridik, Stockholm, 2019.

Heuman, Lars, Rättspraxis, i Bernitz, Ulf m.fl., Finna rätt, juristens källmaterial och arbetsmetoder, fjortonde upplagan, Stockholm, Wolters Kluwer Sverige AB, 2017, s.

133– 165

Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod, i Nääv, Maria och Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, andra upplagan, Lund, Studentlitteratur AB, 2018, s. 21–46.

Lundmark, Thorsten, Friskrivningsklausuler giltighet och räckvidd, Iustus Förlag AB, Uppsala, 1996.

Olsen Lundh, Christina, En progressiv miljörätt? Hur 20 år i EU har påverkat den svenska miljörätten, i Berg, Linda; Lindahl, Rutger (red.), Förhoppningar och farhågor – Sveriges första år i EU, Centrum för Europaforskning vid Göteborgs universitet, Göteborg, 2014, s. 97–126.

Seipel, Peter, Uppsatsarbete, i Bernitz, Ulf m.fl. (red.), Finna rätt, Fjortonde upplagan, Stockholm, Wolters Kluwer Sverige, 2017, s. 239–255.

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare : Ämne, material, metod och argumentation, fjärde upplagan, Stockholm, Norstedts Juridik AB, 2018.

60

Victorin, Anders & Hager, Richard, Allmän fastighetsrätt, 7 uppl., Iustus Förlag AB, Uppsala, 2015.

Lagkommentarer

Bjällås, Ulf, i Bengtsson, Bertil, Bjällås, Ulf, Rubensson, Stefan, Strömberg, Rolf, Miljöbalk (1998:808) 10 kap. 2–4 §§, version 19, hämtade från Juno: 2020-11-20.

Myndighetspublikationer

Naturvårdsverket, reparation pågår – om sanering av förorenad miljö, Naturvårdsverket, 2003.

Naturvårdsverket, Efterbehandlingsansvar – En vägledning om miljöbalkens regler och rättslig praxis, Naturvårdsverkets rapport 6501, Naturvårdsverket, 2012.

Länsstyrelsen. Ekonomiska säkerheter - handläggarstöd, 2018.

Naturvårdsverket, Nationell plan för prioriteringar av ansökningar om statligt stöd för avhjälpande av föroreningsskador. Utgåva 3, 2020.

Svenska geotekniska föreningen (SGF), Fälthandbok, undersökning av förorenade områden, utgåva 2013:2, 2014, Stockholm.

Elektroniska källor

Naturvårdsverkets hemsida: [https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar- miljon/Mark/Fororenade-omraden/] Hämtad: 2020-09-12.

61