I diskursanalysen har vi undersökt vilken historia som berättas om Malmös förflutna och framtid. I denna historia tar man avstånd från det förgångna för att definiera det framtida. Det offentliga rummet har i denna historia genomgått en diskursiv förändring, vilket resulterar i sociala och rumsliga konsekvenser. Diskursanalysen visar att genom att relatera tecknen innovation, inkludering, tillväxt, möten, kreativitet samt upplösta gränser till varandra i en ekvivalenskedja utgör de betydelsen för det fjärde stadsrummet.
Denna diskursiva förändring kan ses få rumsliga konsekvenser. Det traditionella offentliga rummet har nu fått upplösta gränser, så som mellan privat och offentligt, ute och inne. I detta nya stadsrum, där gränser mellan privat och offentligt suddats ut måste vi reflektera över vem som får plats i utvecklingen, och hur. Förut har privat definierat offentligt som DISKURSANALYS
dess motsats men i och med fjärde stadsrummet förskjuts och omdefinieras dessa gränser. Privat ska nu innefatta offentligt, och tvärtom, vilket får konsekvenser för allas rätt till staden. När gränserna flyttas är det av stor vikt att inte förlora de värden som präglar stadens offentliga rum, öppna för alla, demokratiska och toleranta. Det fjärde stadsrummet har gett ytterligare innebörd av begreppet offentligt rum, då det varken ska vara offentligt eller privat, utan en hybrid. Det är viktigt att staden består av platser som både tillgodoser behov hos individen - liksom platser som tillgodoser behov hos alla medlemmar i samhället som grupp (Madanipour, 2003, s. 241).
Retoriken man använder sig av för att beskriva det fjärde stadsrummet är ett med- vetet brott med tidigare föreställning om vad ett offentligt rum är och bör vara. Offentliga rum har en viktig historia, med demokratiska värden, men nu tycks man vilja skapa en historielös berättelse om hur våra gemensamma utrymmen i staden kan användas. I det nya Malmö vill man bryta med den funktionalistiska planeringen, men det innebär också ett brott med bland annat demokratiska värden samt mycket av industristadens historia. Genom att ta avstånd från historien om Malmö som industristad avfärda man i någon mån den gamla stadens medborgares historia. Rapporten lyfter “mänskligheten” i stadsbyggandet och att det fjärde stadsrummet är “öppet för alla”. Men genom ett historielöst förhållningssätt exkluderas vissa människor, och riktar istället in sig på den kreativa klassen.
Genom vår analys av rapporten Det 4. Stadsrum har vi identifierat att målet med det fjärde stadsrummet är att främja ekonomisk tillväxt och innovation och att denna ekonomiska utveckling ska komma alla till gagn. Hur detta ska ske mer exakt upplever vi dock är svårare att utläsa. De som har möjligheten att arbeta kreativt och bidra till ekonomin inkluderas i de fjärde stadsrummen, men vad händer med resten av befolkningen som inte har möjlighet eller vilja till detta? För det finns en motsättning mellan att uppnå maximal tillväxt och maximal inkludering, menar Syssner (2008). Även Sandercock (1998, s. 2) menar att genom att koncentrera all uppmärksamhet på den ekonomiska tillväxten i stadens gemensamma utrymmen, missar vi något som är av lika stor vikt: alla gruppers rätt till staden. Ytterligare en slutsats från diskursanalysen är att användningen av begreppet alla är i denna kontext är problematiskt. Det kan sägas vara motsägelsefullt med ett “öppet rum för alla” där målet är ekonomisk tillväxt och innovation eftersom inte alla grupper i samhället kan eller vill bidra med detta. Eller så fyller man begreppet alla med en annan betydelse: alla som kan generera tillväxt och innovation. De sociala konsekvenserna kan vara att det fjärde stadsrummet snarare är en mötesplats för vissa grupper i samhället än ett
offentligt rum öppet för alla. Det gör att det fjärde stadsrummet har förändrat det offentliga rummets betydelse: från ett rum för demokrati till en mötesplats för en kreativ klass. Vi har utläst tillväxt som det främsta syftet med det fjärde stadsrummet, detta ska åstadkommas genom innovation och kreativitet. Det har skett en hegemonisk process, där man gått från demokratiska värden till att den enskilda individen ska vara en tillgång till ekonomin. Prioriteringen av den kreativa klassen som stadsbyggandet har innebär en ex- kludering av de som inte anses vara kreativa, de tillhörande service- och tillverkning- sklassen. I diskursen kan vi därför se att vi fortfarande lever i ett klassamhälle. Klass- erna må har omstrukturerats eller bytt namn, men en hierarkisk struktur syns fortfarande av stadens medborgare i denna kreativa diskurs. Denna typ av planering kan bidra till att cementera klassförhållanden, där den kreativa klassen gynnas och övriga missgynnas. Denna “förvandling” till kunskapsstad är inte en naturlig process, utan en politisk sådan (Mukhtar-Landgren, 2005, s. 130). Winter Jørgensen (2000, s. 43) skriver att de rådande diskurserna ”formar samhället på ett bestämt sätt och utesluter därmed alla andra möjliga sätt, vilket är det som Laclau & Mouffe definierar som politik”. Det är därför viktigt att förstå att förändringsprocesser får sociala och rumsliga konsekvenser, där vissa gynnas och andra missgynnas. De offentliga rummen kan inte tas för givna, det är något som ständigt måste kämpas för att upprätthållas och existera (Mitchell, 2003, s. 5). Därför kan inte kampen om de offentliga rummen ta slut, för då försvinner dem, menar Mitchell. Kampen är idag viktigare än någonsin. Vad offentliga rum är, och vem som har rätt till dem, är ofta inte helt tydligt. Rätten till de offentliga rummen är aldrig en gång för alla garanterad. DISKURSANALYS
5. OBSERVATION
En stads offentliga rum symboliserar samhället och kulturen i vilket det existerar (Carr, 1992, s. 23). Därför frågar vi oss i detta avsnitt hur kan de offentliga rum som produceras i den kreativa kunskapsstaden se ut? Alltså, hur kan man förstå Malmö Live som ett fjärde stadsrum? Observationer gör vi för att titta närmare på det fjärde stadsrummet ur ett rättviseperspektiv, för att se om vi kan identifiera om det finns någon specifik grupp av människor som använder platsen, liksom hur platsen används. Genom observationer på plats har vi noterat hur de offentliga delarna i Malmö Lives Livingroom (se bilaga 2) används. Observationerna syftar till att exemplifiera det fjärde stadsrummet och dess utformning, och undersökningen har genomförts utifrån det. Detta innebär att vi inte drar definitiva slutsatser från observationerna, utan endast redogör för olika tendenser vi noterat.