I detta avsnitt berörs hur den fysiska, byggda miljön beskrivs i denna stads- utvecklingskontext. Vad är det för offentliga rum som skapas i den kreativa kunskapsstaden? Som förra avsnittet redogjorde för har humankapitalet fått en ökad roll i kunskapssamhället. I och med denna ökade roll finns det ett behov för en ny stadsutveckling, som rumsligt kan stötta denna utveckling, går det att läsa i rapporten. Och som Florida (2006, s. 40) skriver så måste dessa sorters miljöer utvecklas eller så kommer de “tyna bort och dö”. Så hur ska detta nya kunskapssamhälle organiseras rumsligt? Även här går att se en brytning med historien, där kunskapssamhäl- let definieras i kontrasten mot industrisamhället och den funktionalistiska planeringen:
Med det 4. stadsrum understreges betydningen af den lille skala i stadsstrukturen. I modsætning til den traditionelle, funktionalistiske stadsplanlægning, hvor det er den store skala, det store greb, den overordnede struktur, der er afgørende (Riisom & Beier
Sörensen, 2009, s. 31).
Man vill understryka betydelsen av den lilla skalan i stadsstrukturen, till skillnad från den funktionalistiska större skalan och överordnade strukturen. I rapporten går även att läsa följande:
’Det 4.stadsrum’ er, som nævnt ovenfor et forsøg på at forstå og tolke den måde, hvorpå dannelsen af kundskabssamfundet slår igennem i stadsudviklingen, blandt andet gennem omdannelse af stads- og bygningsstrukturerne: det 4. stadsrum. Den gradvise, stedvise, påbegyndende og fremadskridende dannelse af det 4.stadsrum – et mellemrum mellem det offentlige og private rum, en ny hybrid rumdannelse i stadsstrukturen – er et udslag af et dybtliggende behov for innovation og fornyelse i virksomheder og institutioner, fællesskaber og
samfund (Riisom & Beier Sörensen, 2009, s. 6).
Det fjärde stadsrummet beskrivs här som en gestaltning av kunskapssamhället. Det ska fungera som ett mellanrum mellan offentligt och privat vilket grundar sig i ett djupt behov för innovation och förnyelse. Centralt i detta citat, och rapporten i stort, är innovation och förnyelse - två tecken som i detta sammanhang försöker beskriva varför det finns ett behov för ett nytt stadsrum. Det fjärde stadsrummet är därmed en hybrid rumsbildning, frammanat av ett behov för innovation och förnyelse och beskrivs i rapporten som en social och fysisk fusion, som med traditionella urbana element skapar en ny urban form med nya egenskaper och kvaliteter (Riisom & Beier Sörensen, 2009, s. 30f).
Även vad gäller den fysiska utformningen syns hur rapporten inspirerats av Floridas teorier, och det framförallt genom att gränser ska upphävas. Fysiska gränser i rummet ska inte vara skarpa, vilket grundar sig i Floridas teori om att tidigare gränser mellan arbete, hem och fritid suddas ut (Florida, 2006, s. 40). Det fjärde stadsrummet handlar därmed om att enheter ska flyta samman i en ny kombinerande stadsrumsbildning, där det ska finnas en flexibilitet i rummet med växlande användningsmönster som är i ständig förändring. Såhär beskrivs det i rapporten:
[...] de enkelte bygningsmasser og stadsrum gennem fusion trænger ind i hinanden. Gennemtrænger hinanden, hvorved der opstår helt nye hybride rum- og bygningsformer, der både er åbne og lukkede, offentlige og private, ude og inde, veldefinerede og ikke-veldefinerede. [...] Denne dybtgående integration, sammenskydning, sammenfletning er mulig på grund af det 4-stadsrums fremkomst. Det er selve dette multifunktionelle stadsrum, der muliggør, ja, udgør denne sammenskudte stads- og bygningsstruktrur (Riisom & Beier Sörensen, 2009, s. 31).
Det fjärde stadsrummet ses som en sammanflätning i en fyrdimensionell struktur av kultur, utbildning, nätverk och stadsrum/byggnader. Det fjärde stadsrummet är såväl öppet som stängt, offentligt som privat, ute som inne samt väldefinierat och inte väldefinierat. Det är en djupgående integration och sammanflätning av dessa förut ansedda dikotomier, som nu ska utgöra ett integrerat multifunktionellt stadsrum.
Madanipour (2003, s. 2) menar att hur det privata och det offentliga organiseras är en tydlig indikator på hur ett samhälle i övrigt organiseras. Samhällen organiserar sig nämligen i stor utsträckning kring det offentliga och privata, som också påverkar vår tillgång till staden (Madanipour, 2003, s. 1). Vårt sociala liv i staden och rätten till detta påverkas alltså starkt av hur förhållandet mellan det privata och det offentliga organiseras. I det offen-
tliga rummet utspelar sig relationer mellan människor, där får det sociala livet mellan olika människor plats (Madanipour, 2003, s. 165). Det är en plats som låter oss möta andra än oss själva: man kan se olika synpunkter, åsikter och uttryck. Detta beskriver Mada- nipour som den grundläggande komponenten i mänskliga samhällen. Att privatisera detta offentliga handlar om att någon tar kontroll över utrymmena och på något sätt reglera aktiviteten där. Och att tvärtom offentliggöra det privata, handlar om att frigöra det kontrollerade, privata och göra det tillgängligt för alla. Men Det 4. Stadsrum säger sig inte vilja privatisera det offentliga, eller offentliggöra det privata. Det man istället förespråkar är en uppluckring, och därmed vaghet kring var gränserna mellan det privata och offent- liga går. Det fjärde stadsrummet ska varken vara ett offentligt, eller privat, rum - utan en hybrid:
Det 4. stadsrum er således ikke dette offentlige rum. Tværtimod er det fysisk set en mellemting, et overgangsrum, en hybrid, mellem det offentlige og det private. Det gør det særligt betydningsfuldt som mødested, læringsrum, et sted for udveksling af kundskab og innovation ikke mindst i forhold til virksomheders, organisationers og institutioners udvikling. Det multifunktionelle, kundskabsfremmende og innovative stadsrum par excellence! (Riisom &
Beier Sörensen, 2009, s. 29).
Det fjärde stadsrummet är alltså inte ett offentligt rum, utan ett mellanting mellan det privata och offentliga. Vad det innebär när gränserna mellan privat och offentligt suddas ut, beskrivs inte i rapporten, men är något vi ämnar undersöka i nedanstående avsnitt. I praktiken finns många platser där tydliga gränser som separerar offentliga och privata saknas, och Madanipour (2003, s. 239) ser förhållandet dem emellan snarare som ett kontinuum. Många platser är både privata och offentliga, det vill säga halvoffentliga och halvprivata. Det gör att dessa platser eller utrymmen kan ses som två världar som möts, där det snarare blir nyanser av integritet och offentlighet snarare än tydliga uppdelningar. Man måste förstå det offentliga och privata i en ömsesidig relation till varandra, och inte som separata enheter frånkopplade varandra (Madanipour, 2003, s. 3). Det bör finnas en dialog, snarare än fasta gränser, mellan de två världarna då detta berikar det sociala livet (Madanipour, 2003, s. 240f). Det finns därmed positiva saker med en uppluckring mellan det privata och offentliga, så som Det 4. Stadsrum förespråkar. Men det är viktigt att förstå att en gräns mellan det offentliga och privata återspeglar ett uttryck för makt, och beroende på hur gränsen dras gynnas vissa och inte andra (Madanipour, 2003, s. 241). Madanipour menar att man måste hitta en balans mellan den privata och offentliga sfären, eftersom inte alla utrymmen i staden ska vara ett likformigt och enhetligt utrymme. Den
offentliga och privata sfären är beroende av varandra, och både individuella och kollektiva intressen måste erkännas och skyddas. Uppdelningen mellan det offentliga och privata påverkar individers uppfattning av rummet, och reglerar beteende och innebär en påverkan på samhället och dess utrymmen (Madanipour, 2003, s. 1). Det är alltså viktigt att förstå innebörden av gränsdragningar, och icke-gränsdragningar, mellan det privata och offentliga eftersom det påverkar medborgarna och staden, och därför är det också viktigt att belysa konsekvenserna när upplösandet av gränser förespråkas. Vi måste förstå maktens betydelse när offentliga platser planeras och byggs: vi måste vara medvetna om vem som drar nytta av det och inte, och vems intressen det är som prioriteras och inte (Mitchell, 2003, s. 219). Det är viktigt att veta för vem det byggs, och vem det gynnar.
4.5.1 REFLEKTION
I detta nya stadsrum, där gränser mellan privat och offentligt suddats ut måste vi reflektera över vem som får plats i utvecklingen, och hur. Tidigare har motsatsförhållandet mellan de två tecknen privat och offentligt definierat varandra men i och med fjärde stadsrummet, förskjuts och omdefinieras dessa gränser. Privat ska nu innefatta offentligt, och tvärtom. Eftersom det inte ska vara offentligt, utan en hybrid mellan det offentliga och det privata, vem är det egentligen till för? När gränserna flyttas är det av stor vikt att inte förlora de värden som präglar stadens offentliga rum, öppna för alla, demokratiska och toleranta då detta får konsekvenser för allas rätt till staden. De förut ansedda dikotomierna privat och offentligt bildar i denna diskurs nu istället en ekvivalenskedja som tillsammans ger nodalpunkten fjärde stadsrummet dess betydelse.